En bra dag!

Vem har spräckt skärmen på min mobil? Det finns tre misstänkta, men första (och huvudmisstänkta) är självklart jag själv med min ryggsäckshantering. Sen finns det en fyrbent misstänkt som älskar att slänga mina mobiler i golvet och i sista hand mamma som hade den ett tag i onsdags. Pinsamt att komma till telefoniavdelningen redan med den trasig. För det är jobbmobilen det rör sig om. Men den får hänga med över dalatouren innan jag lämnar in den.

Vi valde att åka till banan på lördagsförmiddagen  i solskenet. Det passade utmärkt eftersom jag vid inspektion av de nya bootsen jag köpte före Jul hittade jack i kanten på båda. Egentligen borde jag ju ha kollat på det direkt när jag köpte dem men missade den nedre kanten. Fördelen är att det aldrig är några problem att byta eller reklamera.

Nisse var superglad och inte blev han mer deppig av att han fick springa lite fortare då det var bättre fäste på rakan än vad det varit de sista gångerna. Slingan var däremot lite hård. Däremot blev han lite nervigare i stallet när det var mer rörelse än normalt. Eller annars berodde det på att det stod två hästar i varsin box och gnäggade till varann hela tiden.

Moa fick springa på banan när den ändå var öppen - det funkade riktigt bra ner till strax under 30, då började hon ömma i såret. Men med tanke på att hon var halt för 3 dagar sen så tror jag det funkar att köra jobb med henne som broms på tisdag. Funkar det inte på annat sätt får vi väl köra 3 km i 30-tempo. :)
I bland är det bra att se hur andra hästar beter sig och inse att mina både beter sig bättre (i många fall) och travar bättre än flertalet.

På kvällen blev jag lite "wild and crazy" och slängde på Dino en sadel och tog skrittsvängen uppsutten i stället. Mycket bra är att han nu efter sina frambensskador faktiskt musklat sig så pass att även han kan ha den sadel som Nisse och Moa har. Det är en vid dressyrsadel, jag är av åsikten att de flesta klämmer in sina travhästar i för trånga sadlar därför att de är lite dåligt musklade i främre delen av ryggen - och hur ska de då kunna få plats att muskla sig? Dino har ju jämnat ut muskulaturen bara genom att slippa avlasta frambenen!

Otroligt förresten att han tar att bli riden så där efter över 1,5 år, det var inte många gånger vi hann med heller innan gaffelbandsskadan hittades (det var genom ridningen jag hittade att han var halt på volt men inte på rakt spår på det benet) Det enda läskiga var att vi troligen nästan mötte vildsvin - och så kom han på att det hängde FÖTTER bredvid honom efter ca 3 km och då var de fruktansvärt spännande. Intressant att det gick lika lätt att nosa på båda fötterna. Då är han inte alls lika oliksidig som han varit tidigare i livet.