Allt är föränderligt

I bland händer det att man tappar lite energi, november är den tiden på året när jag alltid gör det, inte blev det bättre av att de flesta i min omgivning har haft mycket olyckor och tragik i sina liv just nu. Djur och människor skadas och blir sjuka om vartannat.

Själv är jag inte heller förunnad att få slippa. Efter att Uma jobbat så fantastiskt fint så bestämde vi oss för att "smyga" igång henne på banan. Ett varv och sen hem, inte så komplicerat när vi ändå åker med Etoile och Moa är skadad. Tyvärr visade det sig att det där varvet på något sätt tog knäcken på henne, hon ville inte röra sig i hagen dagen efter och fick hämtas och ledas in i stället för att hänga med de andra då hon parkerat i ett hörn och där hade hon stått. Att förstå hur ont hon hade är svårt men efter att några veckor tidigare tagit ett korsförlamningsprov så förstod jag att det var något annat. Dessutom hade det hänt saker i kroppen på henne som gjorde att jag kom fram till att hon aldrig skulle bli stark nog att bli travhäst igen. Det var med sorg i hjärtat jag kontaktade hennes ägare för även om man vet att det är tidsbegränsat och en chansning så fäster man sig vid dem. Men det är skönt att veta att hon fått vara bland sina gamla kompisar de sista veckorna även om hon så klart varit kompis med våra hästar också.

Dino var jätteorolig de första dagarna när hon åkt och stod verkligen och studsade i boxen när vi kom hem efter att ha varit och tränat Etoile dagen efter.

Etoile däremot har varit en riktig kick att hålla på med under hela månaden, hon har fått öva på att springa med en annan häst och att springa med en unghäst och en montéhäst - den dagen var hon lite överladdad och dessutom lite orolig för sulketten, den tryckte säkert lite annorlunda eftersom den remmas fast i stället för att klickas i snabbkopplingar. Den dagen studsade hon lite i bakvarv men det lugnade ner sig till rätvarvskörningen.
Sen var det dags för provlopp en lördag och jag var beredd på att hon skulle stressa upp sig för allt möjligt men hon var otroligt cool hela dagen. Dessutom så blev loppet så otroligt bra kört att jag inte behövde bryta, det gick inte fortare än 35 första varvet och då fanns det ju hopp om att hänga med hela vägen. Det var lite konstigt i början när framförvarande tvåårig skvätte grus på näsan på henne men hon kom snabbt på att om man ligger lagom nära slipper man det värsta. 500 m kvar fick hon kliva ut och gå i andraspår - hennes reaktion på det var "Åh vad bra, nu får jag inget skvätt på nosen". Men på upploppet tog hon i bra och var på linjen med den som var först i mål. Den tredje som var med galopperade strax före mål men det var nog för att det gick lite fort, hon avslutade nämligen strax under 20 över upploppet och det tycker jag är bra även om jag gärna hade haft henne lite rakare. Men det är bara att öva!
Hon är ingen snabbstartare med sin stora kropp och sitt svaga höger bak men det bör gå att jobba lite mer med under vintern. Jag är optimistisk nu för hon är en helt annan häst än för ett år sedan, speciellt mentalt även om det hänt så mycket i kroppen att hon till och med börjar bli snygg ;)

Moa har fått ta Umas tid hos Jocke Mossenberg och sen har jag kört massor med Accuhorsemat (spikmattetäcket) och så har hon fått en laserbehanling också så nu ser det ut som hon fixar till sig. Jag har varit riktigt riktigt orolig för henne och varit inställd på att det kanske var sluttävlat för henne men nu är jag mer positiv. Hon har joggat 4 km utan att tappa vänster bak och det ska utökas efterhand.

Nu är ju vädergudarna lite bråkiga med massor av snö och sen hot om att allt ska försvinna de närmaste dagarna vilket gör att det är hopplöst med träningen. Snösulor eller ej?

Ja ja, det löser sig, jag är glad om det försvinner igen även om jag kanske kunde snöpulsa damerna lite om det ligger kvar.

I övrigt jobbar och pluggar jag som vanligt och nya kunder trillar in hela tiden, jag har hållit en föreläsning till vilket verkligen är grymt kul! Jag hoppas på att jag ska få en bokning på minikursen med massageteknik också :)

Ljuspunkter i höstmörkret?

I bland känns det som om livet står och stampar men ser man på kalendern så gör den verkligen inte det. Därav glesa uppdateringar, jag har så hemskt dåligt med "egentid" att jag inte riktigt hinner att få till det. oftast så sitter jag och "pillar" med  något till företaget de tider jag inte "gör något" Skriver ut nya journallappar, fixar med bokföringen, uppdaterar och planerar utifrån kalendern. Men sånt måste ju också göras och det blir ju en del när man ligger på ungefär 25 behandlingar i månaden.
Jag kollade häromveckan och då hade jag gjort 171 massagebehandlingar på hästar under året, människor har jag inte samma koll på så jag enkelt kan dra fram antal.

På hästfronten så fungerar inte Moa, jag har ställt henne i liten hage nu i ett par veckor. Hon har en muskelbristning om jag gissar rätt och måste kollas i bäckenet för att se att det är i rätt läge och läker som det ska. Jättetrist när hon var så fin på Kalmar och just nu är jag lite osäker då det var en exakt sån grej som gjorde att jag valde att sluta träna Wia på den tiden jag hade henne.
Hon gjorde samma sak på andra sidan för 2,5 år sedan och det har hon ju inga men av nu, men det kräver ju några månaders rehabilitering. Så någon mer start i år blir det inte.

Etoile har gått sitt första riktiga jobb och gjorde det riktigt bra, inte jättefort men hon höll 1600 meter i ett bra tempo. Nu har vi lite dålig timing då det tyvärr bara är ett provlopp kvar i år på helger då de kör 1.30 och det är sista helgen i november så jag får bedöma om jag anser att hon är mogen att gå provlopp då eller om vi bara kör jobb med henne? Det krävs ju en del av hästen också och hon har farten för det men kanske inte hela vägen än. Anledningen är inte senan utan hennes svaga bakdel som blir starkare och starkare för varje dag.

Uma har jag suttit på igen! Visst var hon spänd men hon skötte sig fint. Dessutom har jag fått låna ett "bettlöst" huvudlag så jag kan köra henne utan bett hemma, det är utmärkt för henne som gärna vill bli kort om man tar henne i munnen.
Nu hoppas vi att hon kommer igång och kan träna på som hon ska över vintern och att jag håller i armarna, jag är lite halvrisig just nu tyvärr.

Nu närmar sig nästa kursdatum med stormsteg så jag hoppas att jag får lite ro att plugga de närmaste dagarna! :)

Hösten - nej det är inte min tid...

Jag vill att det ska bli VÅR. Hästarna börjar sätta vinterpäls och fäller det sista av sommarpälsen, jag får hår överallt. Om de inte är klippta alltså.

Uma visade det sig vara lättare att lösa problemet med än jag kunde gissa. En massagebehandling och sen var saken klar! En otrolig förbättring efter att hon var stel och orytmisk och verkligen hade svårt att flytta bakbenen. Att det började ungefär samtidigt som Moas problem med låret dök upp gör att jag anar att damerna farit runt som skrutt i hagen. De springer en hel del och man ser att de har mycket överskottsenergi och är glada hela gänget.

Moa har fått ta det lugnt nu så att hon får vila sina muskler, hon ska prova lite i veckan igen. Så klart har hon skrittats under tiden, men några snabbjobb har det inte varit tal om, surt när hon var på gång igen. Hoppas hon är bra snart så att vi inte tappar för mycket.

Etoile har fått sitt första "snabbjobb" nu. Vi jobbar på att hon ska springa rakt med bakdelen för det blir hemskt jobbigt för henne om hon ska skjuta bakdelen åt sidan och samtidigt springa. Det går bra på rakorna och in i kurvorna men ut och ställa om till raka igen är lite jobbigt för henne ännu. men det går verkligen åt rätt håll! Jag jobbar inte med några hjälpmedel på henne utan genom att flytta hästen med hjälp av tömmen. Det är intressant vad man kan göra bara genom att ändra tömmens inverkan, jag tycker ändå att man har ett rätt låst läge med tömmen genom öglan i däckeln. men hon svarar bra och travar bättre än någonsin så vi får se vad denna vinters styrketräning kommer att göra för henne :)
Just nu ligger vi mellan 30 och 40 i fart och kör intervaller på 1000 m. delmål nr 1 är att kanske köra provstart i 30-tempo i december om inget händer.

På jobbfronten är det full fart som vanligt, just nu ligger jag i slutet av månaden och bokar, så det finns bara en del strötider kvar de närmaste veckorna. Det är roligt att det går bra men nu ligger jag lite väl långt fram på bokningarna. Får jag igång någon av hästarna är det ju tävlingar som påverkar bokningsbarheten också!

Men i helgen var jag ledig, silage så det räcker hela vintern är på plats, vinterdäck på bilen och jag har hunnit plocka undan lite småsaker. Jag har en förhoppning om att julens långa ledighet sätter saker till rätta lite mer, men vem vet? :)

Höst är mörkt och tråkigt, men om sju veckor vänder det och går mot ljusare tider igen!

På kurs igen

Veckan som gått har varit både vanlig och ovanlig. Motgångar, självklart.  Planera om? Som alltid.
När vi kom till Mantorp i torsdags så visade det sig att Moa varit igång igen.  Insidan av låret var spänt och ömt så planerna på en lördagsstart på Färjestad föll pladask.  Hoppas att hon repar sig snabbt så hon får nytta av Kalmarstarten.

Etoile har brallat en del på banan igen men inte mer än att det varit under kontroll och vi har verkligen utsatt henne för jobbiga saker.  I lördags var vi ute och körde henne i samband med provlopp och då lackade hon ur när jag höll in henne när hon ville springa ikapp en annan häst. Hon är verkligen barnslig än så länge.

Uma fick någon form av återfall i helgen.  Vi lyckades inte lista ut vad. Blodvärden är ok så vi kör på och ser var det tar vägen.  Hpn ska skos om bak nu och den här gången är hon uppe på sina bakhovar till slut.

I helgen sålde jag Volvon och sen var den helgen i princip slut då jag drog till Sala på söndagen  inför kursen.  Så nu snurrar det ännu mer innanför pannbenet än innan. På måndagen föreläste och förevisade en duktig Equiterapeut men han visade ingwt jag inte sett förut. Däremot skapade hans ord några nya tankar på förmiddagen.  Tisdagen var vikt till mera meridianer och nu börjar det äntligen bli lite system i det hela.

Men det är grymt skönt att vara hemma igen.  Trots alla grejer jag inte hunnit hemma.

Det är inte lätt att vara populär!

Jag är förundrad och fascinerad över vilket tryck det blivit i företaget i höst! Problemet blir så klart att försöka hinna med att leva. Glädjande nog så inser jag att det förmodligen blir långledigt från flygplanen i Jul!

Frågan är hur det blev så här just nu?  Lagom när alla hästar är på gång och jag ska ägna min övriga fritid till att plugga och sälja min 850 och ordna en silageleverans till och vinterrusta gården.

Jag blev väldigt glad häromdagen då jag fick lite feedback på den småländska visiten där jag föreläste lite om hästhälsa och vad man behöver ha lite extra koll på som hästägare. Feedbacken finns i blogginlägget "Vilken vecka" på degerogard.bloggplatsen.se om någon är nyfiken :-D

De närmaste dagarna blir lätt hysteriska med bilar, studier och hästar som vanligt! Närmast är att kolla att allt är bra med Moa på banan i kväll!

Fullt ös

Dino i höstsolen!

I bland hinner jag inte riktigt med i mitt liv, de sista veckorna har verkligen varit såna. De lediga timmar jag har har gått åt till att förbereda inför nästa happening.




Efter några intensiva veckor med att synka jobb, bilreparation och hästträning hamnade jag i antiklimax i slutet av förra veckan. Eftersom det var i fredags bilen skulle besiktigas senast så skulle ju allt fixas. Avgassystem på och så det där med ABS då. Oturligt nog i den ordningen för att om möjligt kunna få den körklar över vintern.  Vilket så klart inte höll. Den skulle gå på hur många pengar som helst att laga så jag började jaga ny bil på torsdagen.  Så på kvällen hade jag två på gång.  Jag har så klart tänkt en del innan och det underlättade. 

Till råga på allt hade vi en start med Moa på fredagen också. Hon var jättefin  och lugn för att vara hon och var om möjligt lite för cool i värmningen med laddade bra. Då händer det som inte får hända, jag hade spänt knäkappan ett hål för löst. :-(
Galopp och stolpe ut. Enda fördelen med resan var att bensinen tog slut i 850:n.

På lördagen var det dags för Småland för tredje gången på en vecka.  Nu till Sävsjö och provköra Subaru nr 2. Den var inte riktigt lika tipptopp som den jag kollade på torsdagen men ändå grymt fin och med ny kamrem, extraljus och gummimatta i bagageutrymmet fanns det inget att tveka om.

Så nu har jag min första bil från 2000-talet.  Den har redan varit ute på en jobbtour och det blir en till i dag. Sen blir det en hjulinställning för den går konstigt förbi Mjölby (120-väg). Men jag är helnöjd hittills även om jag bränt hela sparkapitalet nu så om det händer nåt mer får jag sälja aktier eller låna.

Nu blir det att spana nya lopp åt Moa, som tur är försvann inte några startpoäng.



Terror har återtagit sin stol som grannen, mammas rödhåriga ligist Linus har kontaminerat

Nya Subarun med Super-Volvon i bakgrunden



Vilken fantastisk vecka!

Vilken fantastisk vecka det blev! Även om det så klart blev en del grummel i kanterna, det är ju som vanligt!

När jag funderar på när det var någorlunda lugnt senast så hamnar jag någonstans runt en vecka-10 dagar sen ungefär! Det gör att jag inser att det är klokt att ta några dagar ledigt nu för nästa vecka är det plattan i mattan igen. Orosmomentet som gnager i bakhuvudet är hur jag ska få det att gå ihop med massageverksamheten och 2 st. starthästar. Angenäma problem med värt att begrunda! Två olika kalenderproblem känns det som. På travfronten kan man när hästarna har dåligt med poäng tänka 6 dagar framåt och anpassa sig efter om man kommer med eller ej, på massagesidan ligger jag konstant 2 veckor före i bokningarna nu!

Men, men - Moa gjorde ett fantastiskt jobb i torsdags innan jag packade och åkte iväg på tour. Så klart var det en sån jobbdag när jag fick rusa omkring som en galning och faktum är att jag fick lösa det sista via telefon ungefär när jag passerade Örebro, men jag kom iväg ca 10 minuter efter planerad tid. Och så flöt det på hela helgen! Jag var ca 10 minuter plus eller minus på samtliga ställen under hela helgen och det tycker jag är närmast en bedrift med tanke på att jag åkte runt mellan 3 och 5 ställen per dag! Skulle jag bli logistiker i stället? ;)
Det som var mindre bra var att en av mina kunder lackade ur och bestämde sig för att mosa mig på lördagsmorgonen! Nu blev jag bara lite mosad men jag var lite tveksam till att högern skulle hålla dagen igenom. En riktigt klen handled, klämt lillfinger, en blåtira på käken och tillknycklade revben blev resultatet. Inte så farligt ändå med tanke på att hästen är 10 cm högre än mig och väger 14 ggr mer.

Där fick vi oss en tankeställare om att man INTE ska ändra för mycket i rutinerna så att en häst känner sig isolerad. Det vi gjorde var att vi följde instruktionerna på tavlan där det stod "stäng dörrarna" - och hästen hade inte varit inne i det stallet med stängda dörrar innan. Dessutom var han själv i stallet - så han blev jätteupprörd och vad jag kände så tyckte han att jag störde hans upprördhet när han var tvungen att ta emot massage också. När vi öppnade dörrarna så han såg ut blev han faktiskt som vanligt igen.

Tur hade jag och för varje häst blev jag starkare och starkare, liniment snabbt gjorde att det inte blev någon vidare svullnad heller! Jag blev förvånad av linimenetets effekt men det var ju dessutom mitt favoritliniment - mina stamkunder blir lite indoktrinerade av mig ;)

Annars har jag träffat hästar med stora problem och små problem och hästar som ändrat problembild sedan förra gången jag träffade dem. Människorna jag masserat har lämnat varierande rescensioner och jag vet inte riktigt om jag lyckats eller misslyckats. I vissa fall låter det som om jag skulle behöva vara där för en backup snart men det finns verkligen dåligt med tid ett tag framåt nu!
Sen fortsatte jag direkt till akupunkturkursen! Den var givande på vissa plan och repetition på vissa. Det är grymt roligt att sätta nålar - och svårt på vissa ställen då nålarna inte vill in i huden!

Inte nog med det - efter att jag kom hem i går så avslutade jag med ytterligare en kund då jag genom det kan lägga all energi på hästarna resten av veckan :) Och motorcykeln med förresten, duktiga Alexandra ska komma och fotografera den på söndag! Sen blir det vinterförvaring för den för i morse fick jag skrapa rutorna!

Moa laddar för träningsjobb

Jag hade fel - så skönt!

Normalt brukar jag inte vara så nöjd med att ha fel även om jag så klart har det både nu och då. Jag tycker ju väldigt mycket och har ju en del erfarenhet som gör att jag gör vissa slutsatser med mycket dålig magkänsla. Senast var nog när Dino skadat kotsenskidan för ett år sedan och fick sluta träna.

Den här gången då? Jo i helgen blev Etoile riktigt svullen i sitt ben med senskadan, på fredagen hade hon krökt skon på den hoven i hagen men såg ändå "normal" ut för att ha varit och joggat dagen före. Men dagen efter - då var hon jättetjock i benet. Jag valde ändå att hon fick gå ut med de andra eftersom hon med sitt röda primadonnehumör ändå bara står och matar med ett framben i väggen när det är tråkigt eller maten är slut. Och nej, hon kan inte stå på fri tillgång för jag tror hon skulle dra i sig 25-30 kg i så fall vilket säkert på relativt kort tid skulle få henne att se ut som en avelsmärr ;)
På söndagen köpte jag kylbalsam till hennes ben och på måndagen ringde jag och bad om en tid för koll hos veterinären. Hon hade ett inplanerat besök hos Joakim Mossenberg på tisdagen och otroligt nog så frigjorde de tid hos veterinären så vi fick åka lite tidigare och kolla.

Om det varit riktigt illa eller halvilla så att hon inte skulle lossas hade vi fått avboka på plats dessutom. Men det blev så bra att han hade en avbokning före oss så han var med och tittade dels på hur hon rörde sig och sen på ultraljudet. Röra sig ja - när jag var där första gången var hon ju helt hysterisk och fick lugnande direkt - nu går hon som en "liten" hund på slakt grimskaft. Ingen av de andra anpassar sig så fint efter mig, men då har jag ju jobbat mest med Etoile eftersom hon har varit svårast.

Ultraljudet var faktiskt lite frustrerande, jag har ju sett flera stycken - men nu när det var en osteopat med och kollade så blev det ju mer ingående beskrivning av vad man ser med ultraljudet och vad den utrustning som användes klarar av. Någon som kan föreställa sig min frustration när jag stod och höll i en hink med Hippo Cool, och en fuxmule djupt begraven i den, och veterinären började visa muskelfibrerna i gaffelbandet (det finns lite fiberrester kvar sedan den var muskel än på hästen) och blodkärl och de där klaffarna som sitter i venerna så att blodet ska kunna återtransporteras till hjärtat efter att ha varit nere i hovarna och vänt. Jag vill ju OCKSÅ se! :)

Fördelen var att det enda som hittades var att hon nhade ett ödem (en vätskeansamling) på ytliga böjsenan vilket är en väldigt lindrig skada mot vad det skulle kunna vara. Och dessutom så såg hennes skada ännu bättre ut än den gjorde för några veckor sen! Det blir några dagar ledigt, sen kör vi igen! Vi passade på att vaccinera henne och Dino också, Dino tyckte det var mäkta kul att vara ute på äventyr. Han har kopplat att det inte gör ont att vara ute och leka längre så nu följer han glatt med.

Jag förbereder för fullt inför Dala-touren - i kväll ska det packas och sen ser jag fram emot 4,5 dagar hästprat och akupunkturlärande!!!!

Och så lite bilder på Moa då!

Moa var minst sagt "överförfriskad" efter att hon fått stå över så många jobb, nu senast på grund av en rasslig hals. Dessutom var ju hennes stora skräck TRAKTORN ute och sladdade så vi passade på att träna lite på att åtminstone köra om den på insidan bakifrån.
Sammanfattningsvis var väl Moa betydligt busigare och störigare än vad Etoile var ;)
Den svartvita bilden får agera startbild på bloggen.

Jag måste verkligen rekommendera Alexandra som fotograf! Vill ni se mer av hennes övriga fotografier så finns de på Facebook! Alexandras fotografier

Fotomodeller!

I torsdags hade vi bestämt träff med duktiga hobbyfotografen Amanda Öhman så att hon som inte har någon fot inom travet skulle få försöka fånga mig och mina damer under en träningskväll.
Mantorptravet är en utmaning för vilken fotograf som helt när solen står lågt, vilket den så klart gjorde. Dessutom var det en massa andra ekipage ute och snurrade då det var provloppskväll.

Etoile skötte sig alldeles utmärkt och här kommer en veritabel bildbomb på henne under en träningskväll! Jag förstår att omgivningen tycker hon är fin på banan, och numera är det inte så många som idiotförklarar oss! 

Senare kommer även en bildbomb på Moa, men jag har lite sysslor att styra med först!

Bästa september!

Vilken otroligt skön höst vi har! Jag kommer att frysa ihjäl när väderomslaget kommer! ;)
Värmen gör att jag mår bra och har energi även om jag inte gillar att kvällarna är mörka nu.

Det rullar fort nu, jag försöker att vara hård mot mina kunder och styra in dem på två dagar i veckan nu, vilket gör att de två dagar som först blir bokade under en vecka är de som gäller. Punkt. Jag får se om det kommer att fungera under vintern eller om jag får dra ner ytterligare? Grejen är ju den att jag har tre hästar igång i träning nu igen och då måste det tränas om det ska bli någon tävling. De måste dessutom servas i kroppen eftersom det inte är någon av dem som är helt problemfri. Sånt tar också tid, vilket alla som anlitar mig vet!

Min bil har varit förbi Bilprovningen och fått skäll också, jag beklagade mig ju senast över att allt är så dyrt just nu. Det fortsätter kanske - i värsta fall blir det väl en ny bil men den här kan vara värd att lägga några kronor på då den trots att den är ful och tejpad med silvertejp!!! faktiskt går jättebra! Jag får se, jag måste kolla upp om det blir dyrt eller ej.

Uma börjar bli totalt överladdad - i går var hon jättepigg på ridbanan! Dags att börja jogga fröken nu´! Jag har funderat ut var jag ska ta vägen så jag faktiskt kan börja jogga hemma och inte behöver åka till Mantorp. Tyvärr lär hon väl bli lite rädd eftersom det är bredvid ån, men hon ska härdas!
Vi testar nu att ge henne ett preparat som ska funka för att motverka korsförlamningar och sen kommer jag att vara grymt restriktiv med stärkelse till henne. Hellre mera olja i så fall!

I kväll ska Etoile ut och snurra bland provloppshästar och dessutom har vi med oss en fotograf! Som vanligt så har jag förberett NOLL! Men tävlingsselen hänger i köket och det finns ett selunderlägg som inte är rött som jag fick tillsammans med henne som kan få hänga med. Då är det bara att byta ryggstycket som behövs - av någon anledning vill jag ha syntet-grejer på henne!

I helgen har jag hållit nere antalet jobbtimmar för jag ska plugga och träna häst! Egentligen är jag sugen på att åka på hästmässa på lördag också men det får bli om jag pluggar ordentligt på fredagskvällen, vilket förmodligen inte kommer att hända ;)

Full fart i höstsolen!

Det går lite si och så med bloggandet som vanligt. Anledningen är jobbets gamla webbläsare som gör uppgiften snudd på omöjlig, men jag ger det ett försök till. Det är otroligt frustrerande att inte kunna flytta markören med musen och vid några tillfällen har jag skrivit och lyckats radera hela skiten när jag velat ändra en stavning.
Därför - ha tålamod med tangentsnubbel och felstavningar för det GÅR INTE att redigera utan att riskera för mycket.

Vi kör på som vanligt - av någon anledning är vi inne i en grymt dyr period nu. Gården har kostat åtskilligt och hästarna och hästtransporten och bilen har krävt en del underhåll också. Om 2 dagar ska den besiktigas och då gäller det ju att ha hela gummin, funkande bromsar och lampor och sånt där. En ny framruta måste den få också men där hoppas jag att bilprovningen är snäll och jag slipper komma tillbaka och visa upp den.
Dessutom har akupunturkursen startat och det är otroligt spännande. Än så länge sticker jag inga hästar, men får träna på anhöriga. Riktigt där är jag inte ännu, men i veckan ska jag ta tag i det och öva meridianer och plugga. Min självdisciplin behöver en putt i rätt riktning men livet har varit rätt extremt nu.

På hästfronten har det varit total stilltje, men nu tror vi att vi är på gång. Moas hov ser ut att ordna sig nu och hennes förkylning har lagt sig. I rättan tid då hon måste vaccineras senast i morgon! Etoiles ben ser lite lurigt ut, vi tog ett nytt u-ljud för två veckor sen och det tolkades som att hon ska jogga vidare. Men benet går lite upp och ner och i bland är jag rädd för att hon dragit upp det igen. Men Det vet jag ju att hon inte har. Det är verkligen jobbigt med senskadade hästar.
Uma har behandlats en gång till och efter det blev hon verkligen jättefin. Vi har hittills inte haft henne i vagn utan jag tömkör henne i paddocken och kör lite akupressur = inga nålar för att stärka hennes självförtroende lite. Jag har beställt ett preparat som ska hjälpa musklerna så att hon inte får tillbaka korsförlamningen, sen börjar vi jogga för vagn och bygga upp henne med mål att kvala bortåt vintern. Eftersom hon galopperade sienaste starten räknas den inte. Så det kanske blir en sväng i sulkyn för mig i november/december trots att jag säger att jag inte kör vintertid? ;)

Och företaget då? Det slår alla rekord i år! Verkligen jätteroligt! Innan månaden är slut kommer jag att ha omsatt mitt bästa år någonsin! Men jag märker ju att det tar på min tid eftersom jag måste hinna med allt viktigt annat också. 3 hästar, gård och studier... Ja ja, sova får man göra nån annan gång!

Det går framåt

Med drygt en vecka in i vardagslunken igen och hösten i annalkande med racerfart så ser jag ändå att det går stegvis åt rätt håll.

Jag som för bara några veckor sedan var beredd att ge upp med Uma ser nu glädjen återvända i henne!  Hon har verkligen blivit annorlunda efter behandlingen av tre ben! Vi är inte framme ännu men nå kan vi åtminstone börja jobba!
I förrgår tömkörde jag för första gången med sidepull och det blev i bland mer spännande än vi tänkt då hon drog iväg i en bockserie i vänstervarv som med vilken häst som helst brukar sluta med lös häst. Men Uma - hon stannade efter ett tag och sen körde vi vidare. Hon ser inte riktigt ren ut i det varvet men där tänker jag att det är höger fram som börjar visa sig, min veterinär var ju väldigt misstänksam om det benet även om hon inte lyckades provocera fram något. Efter en bockserie till bytte vi varv, och då gick det hur bra som helst och orenheten försvann. Tillbaka i vänster gick det bättre men hon var fortfarande oren.
Inget som fick någon direkt kommentar när hon var hos osteopaten i går, men jag kände att det inte var helt okej att trava i nerförslut även om hon inte försökte bita mig den härs gängen.
Positivt är att hon faktiskt inte är riktigt lika introvert utan visade en aning missnöje när det blev jobbigt. Annat som är positivt är att hon är mycket bättre, även om det liksom med Moa är dålig balans på hovarna som är boven.

Moa ja, hon var också med för koll i går. Hon fick först toppbetyg, men vid en grundligare undersökning hittades en begränsad rörelse i nacken, jag visste att det var något där fram - jag har sett det vid st arterna även om det absolut inte går att säga att hon springer mer utåt med huvudet än andra.

Etoile har faktiskt kört en test av slaggjorden igen! Jag har ju kört henne på slingan/rakbanan tre gånger nu så hon känner sig inte direkt hemma där än. Men jag har börjat lita lite väl mycket på henne nu så att jag i bland glömmer att hon vill ha kontakt med mig på något sätt. Så när hon blev rädd för nåt i söndags drog hon ihop sig och studsade med bakdelen 2 ggr innan hon sansade sig igen. Men nu blir det ändå mer rätt än förr. Den här veckan är det banan som gäller för henne igen.
På måndag ska hon till veterinären och kolla senan och Uma ska på återbesök.
Ett jäkla farande till veterinärkliniken nu, men jag hoppas det ska löna sig nästa år!

Sommaren är kort?

Nu är jag tillbaka på kontoret igen med allt vad det innebär.

Ska man titta bakåt på den här sommaren så kan man sammanfatta den med fint väder, mycket massagejobb, många resor till travbanan och för lite gjort med allt annat. Blir det någonsin så mycket gjort hemma som man tänkt?
Dessutom verkar jag vara inne i en period där jag bränner pengar fortare än jag tjänar dem! Men när det gäller "måsten" och hästarna så tycker jag att det är bättre att agera direkt än att låta tiden gå och ignorera problemen.

Att förstå problem är inte helt enkelt alla gånger. Ett typexempel på det var Etoiles varning på senan - med facit i hand så varnade hon faktiskt en tid innan skadan kom, och det är hon inte den första hästen vi haft som gjort. Det är bara det att de varnar på olika sätt. Dino och Nisse varnar/varnade genom att gå in och ställa sig i hörnet när transporten kommer fram, ett nytt beteende från båda som jag borde ha reagerat på. Dixie, Dinos mamma, visade en gång i tiden någon månad innan sin hovbensfraktur att något var fel genom att inte vilja gå på transporten. Nya beteenden från alla dessa hästar. I Etoiles fall var det att hon hade svårt att stå vid skoning som var varningen. Dessutom på två ben.
Det gjorde att hon skrämde mig rejält häromdagen genom att inte vilja stå ordentligt vid skoning av höger fram igen. Men som tur var var det bara ete falsklarm - jag har köpt dåliga karledsskydd åt henne från Shire som dels är för breda för en normal karled och dels helt omöjliga att få rena trots dubbla tvättar.
Annars har det gått otroligt mycket framåt med Etoile, vi har verkligen åkt skytteltrafik, 3 ggr/vecka, med Etoile till banan och det har gett superresultat! Hon är trygg och glad för det mesta nu och när hon blir rädd så fungerar hon som en normal unghäst som lärt sig att hantera sin kropp. Några meter i högre fart eller en skyggning. Normalt ska man väl inte jämföra henne med en unghäst eftersom hon är fyra, men med det psyke hon har och det hon råkat ut för så får man göra det. Speciellt som hon nu när hon fått täta repetitioner visat exakt samma utvecklingskurva som en unghäst brukar göra!

Umas veterinärbesök då? Jo hon var inflammerad i båda bakknäna och vänster framkota med ett stort frågetecken för om det är något lurt med höger fram också. Klart värt att försöka oss på att fixa iordning henne. I övrigt är det väl kaos i kroppen på henne då hon fått en massa akupressur mot korsförlamning (där törs jag inte sluta trots att hon har medicin i kroppen) och dessutom i slutet på förra veckan en Kraniosakral behandling. I efterhand så surar jag lite för att hon tydligt visade att en sak var jobbig som terapeuten trodde berodde på att flugorna spatserade runt på henne. Alltså - den här hästen kan ha 50 flugor på varje ben när jag masserar utan att lyfta en hov.
Förresten var hon jättetydlig och rätt rolig när vi var på kliniken - varje gång vi sprang tillbaka på gången när hon hade ont så försökte hon bita mig! Uma alltså, stallets snällaste häst bland alla våra fåntrattar!

Moa är i superform!  Gjorde en start för två veckor sen då hon tyvärr var första utan pengar på grund av att de andra var lika snabba i starten så hon fick dålig position. Kusken sa att hon var så ivrig in i mål att hon gärna hade försökt klättra över framförvarande ekipage :) Uppenbarligen är det så att hon taggar extra av att ha sitt halvstängda huvudlag så det får bli på i fortsättningen. Nu har hon brutit sönder en kant på en bakhov så nu odlar vi hovar. Hon har fått ett par barfotaboots så nu testar vi om strumporna i dem kan sitta stilla och hur mycket ysterhetsrace de klarar utan att flyga av ;)
Om det är en massa stavfel i detta beror det på att jag inte kan redigera texten av någon anledning utan måste radera allt jag skrivit efter felet för att få ordning på det, ber om ursäkt!

På återhörande!

Att lägga "häst-pussel"

Något jag lärt mig genom mitt liv med hästar är att det knappt finns en häst som är helt problemfri, och att det krävs både tur och skicklighet i hästvardagen för att inte råka ut för problem med sin häst någon gång.

Jag har märkt en ökande trend att jag blir rådfrågad om en hel massa saker, både högt och lågt och många av dem är på gränsen utanför mina kunskapsområden. Jag får frågor om allt från avel på raser jag inte kan ett du om (linjemässigt) till hur man ska sko en häst på bästa sätt. Och i bland vad man ska göra när hästen är halt eller sjuk. .
Det här är jätteintressant samtidigt som det tar väldigt mycket av min tid. Jag hoppas verkligen att ni har överseende med att jag inte alltid svarar alls för det händer att jag glömmer - och jag lovar att jag ska kolla upp en grej och sen blir det teflonminne på och då tappar jag allt.

En annan sak som är rätt fantastisk är att en ny kund kommer att åka från ett annat län med sin häst för att jag ska massera den! Det tyder verkligen på att mitt rykte börjar bli spritt!
Mycket smickrande för egot!

Mina hästpussel Uma och Etoile har det hänt en del saker med sedan sist jag lade tiden på tangenterna. För Umas del så har äntligen hennes muskelvärden stabiliserat sig - men där kan man verkligen snacka om moment 22. Jag tog med henne till banan/slingan så att hon skulle få jogga lite, men hon var verkligen jättehet och det hjälpte inte vad jag gjorde, vi började om och började om och började om. Mitt i alltihop slog det ner som en blixt i huvudet på mig. Hon gör ju EXAKT som Nisse gjorde, sticker vänster bak, är het, slår bakhov i transporten och dessutom har hon inte varit glad sen hon skulle starta. Eftersom det för Nisses del var så att han hade ett knä som var helt slut trots att vi stärkte muskulärt i åratal så har vi nu bokat veterinärtid för att kolla upp knäet.

Etoile då, hon har nu när jag har "semester" (jobbat med massagen 8 av 12 dagar hittills varav 3 st heldag) fått åka skytteltrafik till banan. Den här veckan har vi varit där 3 ggr och det ger verkligen resultat för henne mentalt. Och trots att hon i bland springer allt annat än rakt med kroppen så håller hon ihop på ett jättebra sätt nu och är verkligen rytmisk. Hela bakdelen känns starkare och vi tränar på allt möjligt som är svårt för en otrygg häst. Det hon har mest problem med är andra hästar, och speciellt såna som springer och bryter för då blir hon osäker på vilken riktning de är på väg i. Men det går verkligen framåt, hon har inte bockat en enda gång efter igångsättning och de sista två gångerna har hon inte heller dragit ihop sig och studsat med rumpan - men då har hon klarat sig ifrån att bli jätterädd vilket hon blev gången innan.
Den enda stora ändringen jag gjort på henne är att jag börjat ge henne örter för magen för ett par månader sen och det märks verkligen skillnad på henne. Men det går INTE att sluta med Magtarm på henne för då blir hon torr i skinnet och får knottror. Utan en gnutta kraftfoder.

På tal om kraftfoder så har vi dragit ner på det kraftigt för Moa också, numera är hon i full gång och tävlar på bara 1 kg kraftfoder om dagen, det tycker jag är coolt. På grund av att vi har så få hästar så sprider vi och torkar hösilage men det verkar funka alldeles utmärkt trots att det nu är den värsta perioden
Hur det går då? Ja hon har sedan foderbytet presterat precis som vanligt, och tjänat 15 800 kr på det på tre starter.
Nästa start blir på tisdag då vi åker till Eskilstuna och kör lärlingslopp. Autostart igen, det är ju inte riktigt till hennes fördel eftersom hon är startsnabb på volt men man får helt enkelt anmäla till de lopp som finns. I juli har det varit otroligt skralt för henne men som tur är har hon kommit med i dem jag tycker passar.

En bild på Etoile och mig från onsdagens jogging - mental träning på banan får pryda bloggen i dag!

 

Den hysteriska månaden är över!

Multitasking i all ära men den senaste månaden har varit så mycket multitasking att hälften varit nog :)

Vilken jäkla månad det blev.
Jag delar upp händelserna lite för att få någon form av ordning på det.

Etoile har börjat käka örter och jogga lite smått. Örterna ska vara för magen och verkar faktiskt fungera fint på henne! Vi har försökt ta det säkra före det osäkra genom att ge henne lite lugnande men när vi slutade med det visade det sig att det inte gör någon skillnad. Däremot gjorde det skillnad då vi promenerade henne. Tyvärr lyckades hon slå sig vid insläpp samma dag som vi skulle börja trava så hon gjorde sig fula jack på framknän och kotor men de läker ihop fint. Hon har dessutom börjat visa kraftig förälskelse i ridbanan av någon märklig anledning. Hon vill gå dit varje dag vi ska göra något.
Men hon är ju faktiskt travhäst så dressyren får komma i små små steg.

Det man ser är att hon är betydligt mjukare i svängarna än Moa som faktiskt är rätt så stel nu! Jag får skämmas som inte jobbar henne bättre men det är svårt då jag inte kan ta allt kul jobb från mamma. Nu ska det bli bättring på det över sommaren ändå.
Vi har ju dessutom varit på Örebro - vår otursbana - med henne en torsdagskväll! Ett kortlopp med bakspår brukar ju inte vara bästa utgångsläge men det gick fantastiskt bra. Ett tvåhästarslopp med klungan åkande ungefär 20 m efter tills tempoökningen kom och de två hästarna drog ifrån klungan ytterligare, Moa låg i "vinnarhålet" och liftade med till luckan kom 140 m från mål och vann alltså klungstriden och kom trea! Dessutom var hon inte speciellt trött efter.
Uppladdningen blev lite udda eftersom jag var på kurs fyra dagar så två dagar före drog vi till Mantorp och körde ett par varv för att kolla läget. Jag tror att jag testat ungefär alla möjliga uppladdningssätt med henne och det verkar inte skilja hur vi än gör. Jag var bra nära att sätta Norsken på henne men gjorde det inte pga att jag inte riktigt visste hur hon skulle reagera, och i efterhand spelade det ju ingen roll, hon fick ju maxutdelning ändå! Men givetvis gick hon och slog sig rejält i hagen nu i veckan, jag var riktigt orolig över att det skulle vara finito för henne men det verkar ha ordnat till sig nu.

Uma då? Där åkte vi på ett rejält bakslag då hon fick en kraftig korsförlamning i början av månaden så hon har bara fått gå i hagen och hoppas på att friskna till. Jag hoppas att värdena är bättre då hon ska testas i dag, sedan får vi se. Jag måste experimentera ut en träningsmetod som funkar på henne men jag tror att detta förklarar en hel del runt hennes beteende. Hon är även fixad i munnen nu så att de taggar som rispade henne på tungan är borta nu!

Jag har ju dessutom pluggat i två veckor, det funkade pga att jag tog ledigt från massagen i 2 veckor och bara pluggade och höll igång hästarna! Jag fick ju inte riktigt den progress på Etoile som jag önskat men det innebär ju bara några veckor i slutet när det börjar närma sig kval och den tiden kanske vi sparar mentalt i stället? Jag räknar med att kunna åka till banan ofta ofta över sommaren när jag har semester.
Kursen var som vanligt riktigt intressant, det är verkligen fantastiska föreläsare som samlats ihop! Tyvärr hade arrangören otur då en av föreläsarna inte dök upp, men det innebär "bara" att vi får ytterligare två kursdagar i januari. Men det kunde ha tagit en ända med förskräckelse då en bil rammade mig i sidan lite försiktigt på motorvägen på vägen ner! jag skrek rakt ut och höll benhårt i ratten men när han insåg att det var nåt ivägen i den filen han tänkt sig att köra i så styrde han som tur var tillbaka! Att skriva tenta 1,5 timmar efter det var skakigt!
Det är knepigt att få ihop livet med studier, företag, jobb och hästar men så länge mamma orkar så går det ju!

Efter kursen så hade jag så klart en hel hög med kunder som stod i kö och väntade på sina behandlingar så jag har i princip bara jobbat och hållit på med hästarna. Lite antiklimax efter tenta har gjort att energin dippat och att inspirationen att åka på festival var lite svajande. ´

Men...

Trots att arrangören missat på några rätt avgörande punkter så blev det en riktigt riktigt bra helg där jag verkligen lyckades med konstsstycket att koppla bort hela vardagen och bara vara :) Nog så viktigt!  Nu känner jag mig lagom taggad för semester och Dalatour (10-13/7) och mammas 70-årsfest och allt vad det nu är som står runt hörnet!

86 ggr pengarna???

En tre år gammal bild på Moa får pryda dagens inlägg! Hon var ju iväg på tävling i går och den här gången var hon så lite betrodd att det var konstigt. Jag tror aldrig jag haft en häst som varit så lite spelad, och då var hon ända en av dem som hade snabbare rekord på distansen.

Hon gör det ju alltid bra även om hon i ärlighetens namn inte har någon utpräglad vinnarskalle. Jag tror att de tre första åren i hennes karriär med ömma fötter satt sina spår där. Det är ju otroligt vad dåligt hovslageri kan påverka en häst. Men till gårdagens start då.
Eftersom vi startade i lopp 9 behövde jag bara gå en timme tidigare från jobbet och vi hann ändå upp i god tid. Det är alltid lika spännande att se om hon står still eller ej och hon åker faktiskt inte så jättebra för hon svettas mängder. En del hästar kommer även på sommaren till tävlingsplatsen iförda täcken, det kan vi bara glömma för hon svettas så hon blir löddrig på benen av transportskydden!

Vi valde att bara värma bakvarv nu också så att hon inte skulle orsaka en olycka men hon var faktiskt lite väl taggad enligt kusken. Han blev nästan orolig för att hon skulle bli het? Var har min häst som kuskarna brukar väcka upp tagit vägen?
Nu blev hon inte het men hon var på gränsen sa han efter loppet. Det måste ha med autostarterna och att hon faktiskt fått ladda från start att göra.
Loppet blev jättebra för hennes del utan att hon över huvud taget skulle räcka till slutstriden, men hon spetsade från springspår för att sedan släppa till den andra springspårshästen och fick en bra rygg genom hela loppet och hängde inte riktigt med i slutrusningen.

Hon var helt cool efter loppet så jag tror inte det var helt slut heller men jag kunde inte kolla då jag lyckats glömma att packa pulsmätaren.
Nästa gång skippar vi nog det halvstängda. Frågan är om vi kanske ska sätta på ett norskt huvudlag? Det kan ju ge en extra gas på slutet kanske?

I övrigt börjar det bli lite spännande nu! Etoile har precis fått börja trava lite efter sin senskada :) Men vad gör hon då? Trillar och skrapar knän och kotor på betongplattan utanför stallet. nu verkar det ha gått bra men det kom ju lite dåligt i tiden. men hon läker säkert snabbt och sen kör vi på. Hon har fått trava några hundra meter och det har känts jättefint.

Och Uma funderar jag vidare på, det går åt rätt håll, men frågan är hur hennes munstatus är? Hon äter lite dåligt med grovfoder och beter sig ju lite märkligt när hon blir laddad - lite för het och så.

Bara att fortsätta lägga pusslen på damerna och se om jag får det att klaffa?

Det är synd...

...att dygnet inte har fler timmar, för det skulle jag verkligen behöva just nu.

Det är fullt av blandade känslor som rör sig i mitt huvud just nu. Årets Elitlopp gav en bitter eftersmak när en synligt halt häst tilläts delta. I bland skäms man verkligen för sin sport och nu när det gått några dagar hoppas jag verkligen att det kommer något bra av, vad jag anser, så många människors felaktiga beslut.

Uma har tagit sin galoppfadäs, hon blev stressad i starten och där var loppet över. när hon väl ställde sig så gick det en bit och sen slog hon ihop igen och galopperade. Vi har kört ett provlopp men ännu först markförlust och sedan två galopper till. Lite dumt då jag hade tänkt ta med bakbootsen men glömde dem. Å andra sidan så fick jag ju se var problemet är och åka väldigt fort en bit så det kanske blev bra ändå?

Moa är fortsatt superfin och startar på Eskilstuna på tisdag. Hon har springspår i ett stolopp över 2140m och vad jag kan känna är hon finare än någonsin. Pigg och glad i gårdagens banjobb. Jag kan verkligen rekommendera folk att lära sina hästar skillnad på när man ska springa FORT och när man ska springa långsammare på banan :) Om jag inte lägger en volt på banan går det knappt att köra fortare än 35 med henne utan att säga åt henne på skarpen, men lägger man en volt så får man bromsa! Jag tycker hon är skithäftig att hon gör sån skillnad på det.

Annars är jag just nu genomförkyld, har legat däckad i tre dagar och jobbat två. Drygt för jag borde plugga nu i stället för att sova. Men nu är det dags!  Två veckor massage-ledigt (nästan, mina egna undantagna) då det ska läsas intensivt. Ja jag ska ju tävla också!

Fort går det och kul är det trots förkyningar och annat trams...

Uma till start!

Nu haglar starterna tätt! Vi var ute och provkörde Uma under måndagskvällen och förutom en viss snedhet i kroppen som blev bättre efter hand och en dragkamp som hette duga så kunde jag inte känna något fel på henne. Hon är märklig för hon blir väldigt tung på rakan och annars jobbar hon helt okej. Det gäller att ha bra sulor så man inte får tryck i hålfoten. Jag kan inte köra fler intervaller än jag orkar heller men hon lyssnar ändå även om hon är som en bandvagn att köra när hon sätter igång.
Men man kan ju inte sitta och ptroa på henne hela tiden för då kommer ju den riktiga bromsen att mattas av efter hand.
7 x 700 meter och strax under 60 i puls efter 15 minuter, det var ju bara att bestämma sig för att våga ta ut henne på tillägg på lång distans och sedan anmäla. Att starta på mantorp är ju rätt bekvämt i förhållande till att dra iväg 13-23 mil för en start och jag hoppades att inte så många skulle anmäla så att hon hade chans att komma med.

Det blev ett så där konstigt lopp med ett fåtal hästar på framvolten men då det inte finns några springspår på framvolten minskar man ju risken för omstarter. Så - sista loppet på måndag, spår 8 och Stefan Söderkvist i sulkyn igen. Hoppas han inte lurar mig med en timme på tiden han tänkt värma den här gången. I söndags fick jag lite panik när jag insåg att han tagit fel på en timme och tänkte sig att värma så där en halvtimme före utsatt lopp! Som tur var fick jag tag i honom så att vi kom i synk igen, han hade tänkt vardag då tävlingarna börjar en timme senare.

Moa verkar ha tagit starten alldeles fantastiskt fint, jag har inte masserat henne ännu men kände igenom henne i går och hon känns jättefin! Jag trodde absolut att bristen på nedvarvning skulle kännas, för jag känner ju starterna i kroppen på mina kunders hästar och där förutsätter jag att man varvar ner och inte åker direkt in i stallet. Ingen metod jag tänker fortsätta med för övrigt, Moa gillar att skritta efter lopp :)

Tisdagskvällen försvann i en rasande fart, jobb hela kvällen!  Dessutom trillade det in bokningar igen. Jag måste få lite tid att plugga snart även om jag faktiskt börjat lite grann. Det är en ram till en inlämningsuppgift som ska göras och så lite tentaplugg.

Nu är det dags att börja leta lite ordentliga skor åt mig för jag har grymt ont i min trasiga fot, och hela vägen upp till höften/ländryggen! Mina Graninge blir för varma i stall och annars har jag alldeles för dåliga sulor för att stå och jobba så mycket.

14,9 och utan pengar!

Nu har det verkligen varit HELG! Jag jobbade i och för sig länge på onsdagskvällen och torsdagen gick i ett stort svep från morgon till kväll. När jag tittar tillbaka så hade jag visst inte haft en riktigt ledig dag sen den 6/4 så det var verkligen dags för lite helg.

Onsdagen var det planerat att massera 2 st. hästar på andra sidan gamla E4:an men jag fick ytterligare en bokning så jag fick ett riktigt kvällspass!

På torsdagen började jag med lite pappersarbete, det blev ju en del förlust vid datorraset så jag valde ju att göra om pga tidsbrist. Sen drog vi till rakbanan med Moa i alldeles strålande sol! Dessutom fick vi träningssällskap i form av en av mina kunder :) Moa är ju oftast cool så det räcker och blir över, så jag satt och körde rakbaneintervaller på slaka tömmar i lag med annan häst! Det är tur att hon inte är så loj när det är allvar! Allt kändes jättefint, mycket bättre än förra starten faktiskt!

Efter det drog jag till Södermanland för att göra några behandlingar, det är synd att påstå att vi stressade för det tog en evinnerlig tid men det är alltid trevligt att komma tillbaka till stamkunder!  Det blev två djupare behandlingar och en sportmassage eftersom det hägrade en start några dagar senare.
Det tvistas ju lite om hur nära man kan massera före start. Med en häst som är van vid massage är jag inte ett dugg bekymrad över att massera "lagom" precis dagarna före. Moa skulle jag med gott samvete kunna massera samma dag och då har hon ändå vissa svagheter man sa vara lite försiktig med just före start. Elitloppshästarna säger de ju i mellansnacksintervjuerna att de får massage mellan heaten. och om jag tänker på mina egna muskler så kan jag ju vara öm i musklerna efter en tuff massage men jag har ju inga problem att använda dem dagen efter och de blir inte tröttare!

Fredag och lördag småpysslade jag mest och fick väl inte massor uträttat, förutom att massera Uma, rida Uma, rida Etoile und so weiter :) Pappersarbetet är KLART! Underbart skönt, och jag har dessutom börjat studera lite inför tentan om en månad.

På söndagen fixade jag utrustningen under dagen, det är faktiskt rätt skönt med hemmastart på söndagskväll! Men det höll på att bli stressigt värre. När jag pratade med kusken så tänkte han inte på att det var tävlingsstart en timme tidigare än vanligt då det var söndagstrav, men som tur var kom jag på det i tid och hann utan allt för mycket stress få på gejerna. Eftersom Moa var så hysteriskt rädd för traktorn sist så valde han att enbart värma bakvarv, vilket passade henne utmärkt. Jag kommer inte att begripa skillnaden på att möta och köra om traktorn men någon är det väl?

Före loppet frågade han om hon kunde gå i spets om han "fick" den. Ja vad ska man säga? Jag tycker det bara är att prova, går det så går det. Det känns faktiskt inte som att jag är bättre på att lägga upp taktik än vad mina hyrda kuskar är och jag vet ju att hästar kan förvåna en.
Nu förvånade hon mig genom att vara med i en stenhård öppning som gick 10,6 första 500 och då förstod jag att det skulle bli soppatorsk. Det syntes 500 kvar att hon inte riktigt hade så mycket krafter kvar, men även om hon blev första utan pengar så tycker jag att hon gjorde en jättebra insats och hon kommer igen! För hur ofta kommer man hem utan pengar på 14,9? Snygg rekordsänkning sen för två veckor sen!

Dessutom är nästa glädjebesked att Uma är ohalt nu så nu är det dags att köra rakbanejobb med henne igen! Vi ÄR på gång!

Man ska inte...

... ropa hej, någonsin - tror jag.

Jag anmälde Moa och Uma till Mantorp på söndagskvällen efter det där provloppet när Uma var så himla fin.

På måndagen skodde vi Etoile på fram (mest mamma men jag hjälpte till en del med att hålla det dryga frambenet) och jag lossade på Moas bogar. Sen skulle vi ut en sväng med Uma och Moa. Uma gick inte riktigt jämnt ut ur boxen men jag tänkte att det kanske var något efter provloppet så jag kände lite på bogen men hittade inget extremt. Men när jag satt upp blev hon jättehalt så det var bara att sadla av igen och börja kolla. Aningen tjock i benet men inget anmärkningsvärt på senor och gaffelband. En halvtimme senare var hon så pass att hon inte kunde stödja på foten så då ryckte vi skon. En söm satt lite fel, vilket är lätt hänt då hon inte har några tår, det finns inget horn utanför bärranden. Troligen en hovböld så det blev på med jodopaxomslag och en förhoppning om snabbt öppnande, men kommer den inte ut snart får vi se till att vidta åtgärder.
Moa hade varit pigg och glad så jag hoppas att hon är fin på söndag åtminstone. Hon fick spår 1 bakom bilen den här gången. Jag är inte riktigt övertygad om att autostart gynnar henne eftersom hon är så startsnabb på volt men nu kommer hon ju igång åtminstone :)

På tisdagen gjorde vi ett annat grepp. Dino gjorde en förmodligen sista sväng på travbanan :) Jag fick frågan av Malin som haft sin unghäst inhyrd hos oss om jag kunde bidra med någon häst till uppkörning för B-licens så vi dammade av Dino som ändå behövde åka ut och bada. Samtidigt tog vi med Etoile för att skrittas under sadel på stallbacken.
Om man säger så här - den dagen jag rider upp på banan ska den märren ha "fegsnöre" runt halsen, haha. Jäklar vad laddad hon var, vi hade ett ställe där det gick lugnt och sansat och avslappnat - resen av stallbacken låg i anfallsberedskap enligt henne och jag var så elak att hon inte fick stanna och tänka heller. Det funkar ju inte på travbanan så målet är att hon inte ska bli så orolig på främmande platser men just nu är det mycket som är farligt enligt henne. Mental coaching för häst - någon? ;) Men lite ursäktad är hon väl eftersom det bara är tredje gången uppe på henne. Dessutom helt nyktert - jag hade ju kunnat dopa henne lite med lugnande om jag velat och det var riktigt mycket rörelse på stallbacken för en gångs skull!

Dino skötte sig över förväntan efter att ha varit i vagn en gång i år och inte travat för vagn sen i juli förra året. Förvisso var svansen i vädret hela första varvet men han gjorde precis vad han skulle och skötte sig utmärkt. Vi hade tagit det säkra förre det osäkra eftersom han varit borta så länge och slängt på honom en slaggjord men det behövdes visst inte :)
Men jag ser hans ojämna framsteg och vet att han inte håller. och han visar verkligen att han inte har någon lust att vara travhäst igen. När man går in till honom när transporten är framrullad så går han och ställer sig i hörnet. Så gjorde faktiskt Nisse när han började får mer ont. Nu har jag ju lärt mig en sak till i hästens språk som kan användas när man känner sin häst väl. Den lärdomen började ta form redan för 10 år sedan då Dinos mamma plötsligt inte ville gå in i transporten direkt - och två månader senare fick hon en hovbensfraktur. Jag vet att problemet började någonstans där hon började visa - det var bara jag som inte förstod vad hennes för mig små signaler betydde.
Hur många hästar är dumma och hur många försöker berätta något för oss?

Startklart!!!!

Ja nu händer det grejer i Solbacka, Uma gick provlopp i lördags igen!  Den här gången gjorde vi lite annorlunda, de förra två gångerna jag kört henne har hon felat första starten och sen travat de övriga. Hon kan väl inte kallas jätterutinerad och har ju dessutom dragits med muskelproblem men den här gången var hon märkbart mjukare i sidorna när vi voltade. Lite osäker var hon för den som ledde volten var inte riktigt "rumsren" utan studsade rätt bra i bland och då blev hon lite osäker men hon skötte sig alldeles utmärkt och travad iväg. Sen satt vi och puttade på framförvarande kuskar hela vägen (just den lilla detaljen är jag inte helt nöjd med) och satt fast med allt kvar in i mål. Jag börjar lura lite på var hon har tungan egentligen när hon blir så där stum? Det kanske är en sån häst som det kan vara bra att sätta säkerhetsbälte på? ;) Vissa kan ju utan problem flytta den som de vill, Nisse roade sig ju med att flytta bettplattor in och ut ur munnen.

Det verkar som att Uma kommer att ha vissa förväntningar på sig i comebacken, jag fick många frågor om henne efter loppet. Så! Nu blir det att börja anmäla. Vi börjar med söndagens tävlingar på Mantorp dit vi även anmäler Moa. Ett kort-lopp igen så vi får väl se vad som händer. Jag har Stefan som första-önskemål på båda om de skulle komma med.
Spännande värre med två starthästar!

På lördagen släppte vi ut Etoile ur isoleringen/rutan utanför tältet nu när Dino har slutat sitt jobb som barnvakt. Då får han bli ordningsman åt flippriga märrar i stället ;) Etoile tyckte det var super att komma ut ur fängelset men jag släppte ut henne hungrig på morgonen så hon inte hade tid att springa. Mat vinner ju alla dagar i veckan. Nu är ju inte denna lilla hage större än en normal paddock så de har inte obegränsat utrymme för hopp och lek.

Dessutom har jag jobbat väldigt mycket i helgen, nästan som en liten tour, fast hemmavid! På fredagen tog jag mina egna och lossade Moas bog som började se lurig ut, Uma ser fortsatt stabil ut men jag måste verkligen börja jobba henne lite på ridbanan.
På lördagen efter provloppet for jag till Väderstad på eftermiddagen för att massera en häst, men det blev två av bara farten. Det börjar bli fart på verksamheten nu! Jag fick frågan om jag ville komma dit på tömkörningskurs! Alltså, jag har mina outbildade travare och kan inte så mycket själv och får frågan från en riktig dressyrmänniska, det tycker jag är så härligt med hästfolk som inte har några fördomar. Undrar om Etoile vill åka på tömkörningskurs? Hon är ju den som behöver mest jobb just nu, bara hon får börja trava så...

På söndagen började jag med lite hästjobb på förmiddagen, ett återbesök där jag blev helt fascinerad av resultatet av en massagebehandling. Kommer man rätt så blir det ett otroligt resultat! Och så en ny kund som köpte en ponny som gått med en helt otroligt dålig sadel och dessutom på ridskola så den hade dessutom legat för långt fram. Den hade haft sår efter sadeln på manken där håret inte riktigt hämtat sig än och ryggmusklerna hade gått i strejk. Det som är häftigt med sådana hästar är att musklerna verkligen ploppar upp omedelbart när blodet börjar rinna ordentligt igenom dem igen!

Sen var det lite hemma fix, justering av ytterdörr, städning av pelletsbod, fixande av löst hängande plastpryl på bilen och lite datormeck innan jag avslutande kvällen med 2,5 timme vid bänken igen!

Hel-helg! - men hojen den är fortfarande otvättad.

Håll tummarna för att flickorna kommer med på Mantorp nu! Det är lite trickigt att ta ledigt från jobbet just nu och Uma har lite risigt med poäng så då får man väl ta en lunch är jag rädd för.

Jag blir imponerad....

En del människor har en fantastisk förmåga att hålla sina bloggar uppdaterade hur rörigt det än är. Jag är absolut ingen sån person men så hinner jag rätt mycket ändå.

Massagen går riktigt riktigt bra nu. Bokningarna flödar in och jag jobbar jättemycket.

Med hästarna går det fantastiskt bra nu. Moa debuterade för året på Vaggeryd i söndags. Ny distans och första gången bakom bil. Hon kom femma och var jätteduktig i ett lopp som blev en riktig sprintuppgörelse efter att det gått riktigt sakta i mitten. Klart godkänt.

Uma tränar på och tränar mina armar. Hon var med på licenskursen i tisdags men då blev hon överladdad och galopperade när hon fick fritt spår och tog i. Det har varit lite klent med hästarbetet den här veckan för jag råkade ut för att datorn dog i söndags morse. Och i deklarationspaniken var det lättare att köpa ny och försöka quickfixa än att få ur infon ur den gamla och backuper. Jag hade flera minuter till godo, till och med fyra timmar.

Det är den stora anledningen till att det inte bloggats något, och det kändes som rätt prio. :-)

Oj vad bra det går...

Jag jobbar vidare som vanligt, det går så där med att hålla massagen på en rimlig nivå men nu är jag nog tvungen att prioritera ner den! Så kunderna bör ha några veckors framförhållning :) 

Helgen gick i en rasande fart med Provlopp och massage på lördagen och massage på söndagen. Det var ett alldeles fantastiskt provloppsvädet och synkningen funkade alldeles fantastiskt, det är betydligt enklare när man kör en häst åt någon annan och bara kan lämna över för att gå till nästa. Organisationen i stallet var lite så där då det var en förvirrad man mitt i alltihop som inte riktigt förstod det där med att man inte kan köra in från fel håll och så där (det var jag som skulle ha kört in så och använt samma kedjor som hans häst hade ;) )

Jag körde Shelby i 22:an och där var planen att testa i fält och sidoförflyttningar i kurva eftersom hon är känd för att tappa traven till slut. Nu blev det bara körning i ryggar och mycket krafter kvar i mål men det blev exakt som vi planerat och traven flöt bra hela tiden.Pulsen såg också bra ut så jag tycker att det är lika bra att prova start i stället för att sitta och harva jobb :) Hon travade bättre än förra gången när det ändå gick långsammare då.

Shelby i värmningen

Sen var det Umas tur, hon skulle enligt vara lugn i ryggar, men det hade hon visst glömt för jag hade verkligen fullt upp för att hon inte skulle mangla över kusken framför. Hon var inte het, men definitivt mer på än önskvärt. Tyvärr hade jag ett för stort bett på henne så jag hoppas hon blir bättre i rygg med ett bättre bett. I vilket fall som helst så tyckte hon att 1.25 var saaaakta och när hon fick fritt av mig strax före mål så störtdök hon till en knapp seger! Ändå tror jag inte att de andra gick så sakta för vi hade haft bra farthållning hela vägen. Dessutom funkar travet bra på henne så vi jobbar vidare!

Efter det passade vi på att ge Shelby en genomgång i kroppen så hon inte sitter fast och får överjobba. Lite nära inpå jobb där men det funkar om man har koll :)

Sen åkte vi hem och släppte in Uma till Dino och Zemla. Åh, en riktig tjej, sa Dino. Småflickor är inte alls lika attraktiva tydligen, men Zelma är en cool ettåring så hon tar det mesta med ro. Skönt att det gick så lätt att släppa ihop, den största oron jag hade var att Moa skulle skada sig när hon for som en galning i hagen bredvid. Hon verkade mer inne på att vara rodeohäst än travhäst.

Som tur var märktes inte det av när jag åkte till rakbanan med henne på söndagsförmiddagen, hon var pigg och glad även om det märktes att hon testade underlaget till att börja med. Kunde det möjligen finnas någon dold snö- eller isfläck? ;)  Allt kändes jättebra så det finns inte så mycket mer att göra än att massera henne en gång till och så ett lätt jobb inför söndagen.

Acceleration i början av rakbanan

Resten av dagen masserade jag människor, alltid är det något att göra :)

På måndagen var jag ledig eftersom jag först skulle till sjukhuset för en efterkoll för en forskningsrapport efter min operation och sedan på eftermiddagen skulle till veterinären och kolla Etoile igen och vaccinera Dino. Etoiles sena ser ut som förväntat, blödningen är nästan borta och läkningen har påbörjats. Tyvärr är det ju så med senskador att kollagentrådar är väldigt långsamma i sin läkning till full styrka så jag får förbereda mig på en lång rehab av henne. Ca 1 år till tävlingskondition, men jag får börja sitta upp på henne redan nu och om 6 veckor får hon börja trava!
Nackdelen är att det blåser som fan nu - och jag sätter mig inte på den där galningen innan det slutar. Dino var för övrigt rätt kul, han har järnkoll på att det finns en tunna med hästgodis (Hippo Cool) på kliniken och att både veterinären och assistenterna tycker att han är så mysig att han alltid får extra mycket godis!
På kvällen var jag iväg på jobb igen :)

Moa fick spår 6 i sin autostartsdebut på söndag. Lopp 1 dessutom vilket känns rätt lyxigt, då kommer vi hem skapligt. Och en av mina favoritkuskar och dessutom förstavalet, Stefan Söderkvist, ska hålla i tömmarna igen. Lite tråkigt att hon inte har ett par lopp i kroppen med tanke på förutsättningarna :)

Livsandarna återvänder!

Nu händer det grejer i en rasande fart som alltid när jag är igång. En sak som jag funderat på en längre tid aktualiserade sig snabbare än vad jag hade förväntat mig. Det räcker visst inte med att ha en ny häst, vissa veckor ställs livet på sin spets rejält.
Nu blev det på utbildningsfronten. Min plan var ju att gå färdigt Funktionell Basmedicin Häst och sedan softa runt ett tag utan tanke på studier, förutom att bestämma om det var möjligt att genomföra en liten plan som börjat gro i mitt huvud.
Men vad hände då? Jo planen blev bakflyttad ett helt år! Kursstarten jag gått och velat om och tyckt att jag har åtminstone ett år kvar att vela om blev bakflyttad ett år och börjar i augusti! Fördelen är att den flyttat tio mil närmare och jag blir klar ett år tidigare, nackdelarna är att jag miste ett års studieuppehåll.
Beslutet togs efter att ha kollat upp ekonomi, arbetstidsförkortning och semesterdagar, möjlighet till ledighet och framförallt vad mamma ansåg med tanke på att vi skaffat en häst till förra veckan, dessutom lyckades jag nog nästan fixa boende nära utbildningsorten av bara farten när jag ändå höll på, så nu är jag anmäld!

Till hösten börjar jag alltså på en Akupunkturutbildning för häst som kommer att pågå i 1,5 år!

Omvälvande!

På licenskursen bedöms jag nog vara klar nu, men jag har två kurslopp kvar för att delta tillräckligt många tillfällen. Det blir nog att ta Uma nästa gång så hon får sig en genomkörare till :)
Moa gjorde vad hon skulle och visade att startformen inte är långt borta då hon hängde med godkänt efter att ha gått i ledningen hela vägen. Vi kör 2 st. "lopp" per tillfälle så det första såg jag till att lägga henne sist så vi slapp att bromsa så mycket. Det 'är faktiskt inte helt enkelt att köra 30-35-tempo med starthästar.  Hon var skitsur över att gå i rygg och sprang och körde med huvudet hela tiden, ingen option att köra utan käk i lopp.

Uma blev lite oense med mig om farten då vi körde intervaller på puls 200, det har hon nog aldrig gjort på en travbana så frågan är om hon någonsin sprungit så sakta? Dessutom hade jag inget till hennes öron så det fick bli som det blev. Pigg men snäll - rätt längd på tömmar är bra med henne då blir hon snäll.

Nu är planen att köra provlopp med henne i morgon, jag ska dessutom köra provlopp med en kompis häst och känna hur hon travar i högre farter. En bog måste fixas där men vi får se om hon kan springa först och sen fixar vi det efteråt.

Nästa vecka planerar vi årspremiär för Moa! Spännande!

Skolkar!

I dag skolkar jag från boxträningen för första gången sen jag minns inte när :) Och då passar jag på att uppdatera bloggen lite grann så klart :)
Efter förra veckan känns det som ett under att jag börjar återhämta mig men så är det! En stor deadline för min del på jobbet är passerad och det har lyft en hel del av jobbstressen känns det som. Men eftersom jag vet att det blir sent i kväll och inte någon vila alls så ser jag till att sitta lite stilla nu!

Förra veckan fortsatte som den började, bara en kund på onsdagen och fredagen men ändå jobb. Dessutom åkte vi och hämtade Uma i Vaggerydstrakten på torsdagskvällen och på lördagen hade jag en alldeles fantastisk planering med en kund i närheten och sen 4-5 stycken i Sala av alla ställen! Det blev dessutom 5 st.
Det kändes att jag har hållit lite väl högt tempo den senaste veckan då jag faktiskt var lite seg de sista milen bakom ratten på vägen hem. Jag brukar kunna köra hur långt som helst utan att stanna om jag inte måste tanka eller gå på toa (i nödfall då) eller tanka föda men sista biten var lite tråkig. Dessutom kliade det på armarna vilket var rätt irriterande. Men efter vad jag sedan insåg var helt naturligt! Jäklar vad hårig tröjan var på insidan!

(För övrigt var det här det djefligaste foto jag någonsin försökt att få över från mobil till bloggen - dags att se över inställningarna tror jag.)

Men det ger fortfarande så otroligt mycket att se hur hästarna reagerar och hur hästägarna reagerar på sina hästars reaktioner! Underbart! Det roliga är att det inte är helt nödvändigt att kunna så mycket om hästar för att se deras uttryck.Det gäller bara att veta var man ska titta. En häst uttrycker så hemskt mycket genom hur musklerna runt mulen beter sig. När håren på underläppen börjar vibrera - då vet man att det händer grejer i hästen!

Men jag erkänner att jag var HELT SLUT på söndagen och faktiskt inte gjorde så hemskt mycket mer än att tvätta lite och åka och handla. På kvällen avslutade jag med att göra snöfri premiär i paddocken med Uma. Hon fick lite av en chock tror jag då jag bad att hon skulle böja kroppen!  Förra gången hon var här började vi att träna på att gå rakt, nu skulle hon helt plötsligt länga och böja sidor. Det gick så där - men hon gick ändå dit jag ville även om hon tyckte det var skitjobbigt. Min paddock är rätt tung i underlaget, vilket inte är något problem för mig som använder den så lite men det tar på otränade travhästar ;) Hon som utan problem travar 1,5 mil i varierat tempo var helt slut efter 10 minuter.  Så vi avslutade och drog en massage som avslutning. Det tyckte hon var betydligt bättre :) De gamla problemen hade kommit tillbaka i viss omfattning men det är inget större fel på hästen vad jag kan bedöma.

På måndagen tog vi en skrittsväng med Uma och Moa bara för att det är så himla skönt nu när det är vår i luften, livsandarna återvänder!

Och så börjar mina kunder ut och visa framfötterna på tävlingsbanorna nu när våren är på gång! Både på hopp- och dressyrbanorna och inte minst på travbanorna! Så himla kul!

Nu laddar vi för licenskurs och sedan start för Moa framöver!

Oj då, vad hände?

När huvudet är dumt får kroppen lida, eller?

Jag verkligen njuter av att våren är på gång men måendet på jobbet är svajigt, det behövs inte mycket för att knuffa ut mig i ett kaos av känslor varav de flesta är dåliga då de föds ur frustration över min otillräcklighet.

Då är det kanske inte direkt läge för att skaffa en häst till? men det gjorde jag så klart! I bland önskar jag att min mamma och jag inte var FULLT så lika i vissa delar. Det som hände var att hästen som var hos mig över påsken fick ett återfall med uppgiven ägare som resultat. Och vi ser ju att det är väldigt stor möjlighet att det går att fixa till henne med lite massage och en bra hovslagare har jag ju hemma! Så vi kör ett rejs på att stabilisera upp henne så helt plötsligt har jag fyra hästar på träningslistan! Och en massa mer jobb så klart. Men det är ju så att en okej starthäst kan ge mer pengar tillbaka på de massagebehandlingar den får. Moa kommer att jubla och Etoile sura ihop totalt. De har helt olika idéer om den där bruna hästen.

Så nu spånas nya planer...
Hämtning torsdag kväll, sen kör vi!

Så har det varit lopp-premiär på licenskursen. Tyvärr är vi lite få deltagare mot vad jag är van vid men det funkar ju ändå. En kompis/kund körde upp sin häst från Jönköpingstrakten för att jag skulle få möjlighet att känna på henne. Jag har masserat henne några gånger över vintern och det har ingått i planen hela tiden att jag även skulle köra något jobb med henne. Det är fantastiskt vad man ser och känner när man sitter bakom och bara jag fick korta upp tömmarna mot i värmningen så blev det betydligt enklare för mig. I värmningen hade jag verkligen noll kontroll - rätt långa tömmar och en sulky med fasta fotsteg och sits - där jag inte riktigt nådde fram med fötterna trots att jag hasade fram på sitsen! Jag var efter värmningen lite tveksam till att jag skulle vara farthållare med tanke på att sista 500 där gick betydligt fortare än vad jag tänkt men när jag kortat tömmarna och körde upp andra gången så kände jag att det inte var några problem.
Dessutom visade det sig att ägarens upplysning om att hon var en startraket stämde precis - det var bara att ställa henne i färdriktningen och vänta tills det inte fanns någon riska för tjuvstart och sen släppa av rekylen. Hästen tyckte det var skitkul.
Att springa ett helt lopp i 30-tempo var inte lika kul så när det började bli lite tryck på henne 700 kvar var jag rätt matt. Tur att jag är stark och seg av all träning! Förr hade jag aldrig orkat. Nu var farten vi hamnade på med mig som handbroms så långsam att vi hade lite "spurtmån" sista biten - men hade någon tryckt på riktigt hade tiden gått åt skogen helt och hållet! Nu landade vi på 1.29,7 vilket jag måste tycka är riktigt bra med tanke på hur jag fick bromsa.

Spännande att se hur Moa tacklar provloppen nästa gång. Det är ju nästan fusk att ha så fina hästar att volta med som jag har nu! Men det är i och för sig inte hästens bedrift att hamna i rätt spår och pricka linjen. För Moas del blir det dessutom genrep inför starten veckan efter!

För övrigt är jag just nu så fruktansvärt glad över all feedback jag får från mina kunder. Att det kan finnas så mycket power i fingrar alltså! Och att få omdömet "magic fingers" och mirakelfingrar är en så fin komplimang att jag
Nu blir det väldigt mycket jobb denna vecka, men det känns bra att få det avklarat då jag behöver lägga mycket tid på mina tjejer sen. Etoiles senskada ser faktiskt ut att gå åt rätt håll, hon har nu en liten sjukhage som är halvtråkig men man kan ju leka med vattenbaljan och äta hö. Två veckor till ultraljudet - sen får jag se om jag tar hennes tid hos Mossenberg till Uma eller om jag tar upp henne trots att hon är avställd. Det känns ju som att jag kan massera henne under tiden och sen kolla henne i augusti eller något i stället.

Ja ja det löser sig - livet lär rulla på och jag lär inte bli bättre på att blogga ;)

Att balansera på gränsen...

I bland blir det så att livet bara tar ut sin rätt och tiden inte räcker till. För mig blir det så när jag får väldigt mycket att göra på jobbet, det småkrånglar hemma och jag måste ta till extraenergin för att få det att flyta på. Hittills har jag inte behövt ta timeout från massagen, även om jag då och då planerat in lediga veckor.

Det som tär mig just nu är att jag är alldeles för överbelagd och att det trillar in tre nya grejer som ska lösas för varje som kan läggas till handlingarna. För drygt två år sedan var jag ju i samma läge och jag vet att det bara är att låta saker gå men jag har fruktansvärt svårt att få det att gå ihop med min personlighet. Jag vet ju precis hur jag ska göra för att få till lösningen men tiden finns inte. Mentalt känner jag mig som en urvriden trasa när det blir så här.Det blir så klart inte bättre av att nacke/axlar bråkar med mig beroende på att jag sitter väldigt mycket på kontoret och den där jäkla Biolight-behandlingen jag tog. Det blev en dyr historia för mig då jag varit hos massören 3 ggr oftare än normalt sista månaden,

Samtidigt är det det jag tar extraenergin till som ger mig extra tillbaka! Att köra ett banjobb med Moa och hon bara är pigg och glad. hennes humor när hon hittar på nya små hyss för att hon tycker att saker ska vara på ett visst sätt. Etoile som håller på att riva stallet i frustration så fort man ser åt en annan häst och som står som en jäkla sol i boxen med spetsade öron även om jag står och ryter åt henne. Skitnöjd över att hon lyckats få mig att släppa fokus på "konkurrenten" om uppmärksamheten. Hästar ÄR fåniga. och alldeles underbara!

Projekthästen har åkt hem nu! Hon bodde hos mig i nio dagar och fick sex massagebehandlingar under tiden. Det var förvånansvärt enkelt att ha det här upplägget med en snäll häst. Så det kanske man skulle skriva ut på hemsidan som ett alternativ om någon önskar intensivbehandling av sin häst!
Resultatmässigt gav det också stora resultat, det hade inte gått att träna upp de problem den hästen hade utan att köra lite yttre manipulation. En bog var helt "way out" på henne så när hon kom spårade det frambenet utanför kroppen!

Jag hade glömt bort att jag påbörjat projekt "flytta vaccination" på Dino så han har fått ny grundvaccination nu. Och så hoppas jag på att det blir vår snart så det funkar med träckproven. 4-5 minus varje natt? Kallt!

Men faktum är att Moa faktiskt är startklar nu - vi körde ett provlopp i lördags och allt kändes fint så nu läser vi propositionerna!

Och så har jag börjar köpa det som behövs inför MC-säsongen, ny MC-jacka och så ett nytt batteri till exempel... Det SKA bli vår eller sommar i år också. Punkt.

Jobb, bekräftad senskada och "projekthäst"

Dags för en liten uppdatering från Solbacka igen då! Jag förstår varför jag inte hinner med denna. Sensate helt lediga dag jag hade var den 9:e! Jag måste planera lite bättre så att jag får lite ledigt för nu är det snart tid att börja tentaplugga igen!

Förra onsdagen var jag på en välbehövlig massage för nacke/axlar. Det känns inte helt okej ändå så jag har bokat en ny tid redan denna vecka. Efter det åkte jag ut till en kund för en snabb konsultation då hästen ifråga troligen dragit upp en gammal skada. Vilket var vad jag såg också. Efter att hästen varit hos veterinären och fått bekräftat att det är mjukdelsskador så tror jag att jag har en bra idé om vilka muskler som är inblandade.

På torsdagen for jag iväg på jobb till Sörmland på kvällen. Två gamla bekantskaper, båda hade samma problem som hästen med sneda bogar i helgen. Den ena mer än den andra, men den vet jag har ett äldre problem i den bogen. Jag ser sambandet mellan snö och is och inte att förglömma täcken som begränsar rörligheten och i sin tur begränsar smidigheten hos musklerna.
Det jag tycker är bra med att komma ut är att jag genom att behandla dessa synliga avvikelser (om man vet hur man ska titta) faktiskt kan återställa funktionen i bogarna. Det klarar inte hästarna själva.

På fredagen var det dags att åka till veterinären med Etoile - hon är mindre stressad nu när hon vet att det inte är farligt, men hon har ju ett helt annat psyke än de andra. Tänk om jag kunde få tummen ur och sätta igång att försöka minska det där? Det finns massor att göra för att balansera henne mentalt men jag känner att hon måste komma till en viss punkt själv också.
Ultraljudet visade att sentrådarna är hela om jag förstod rätt, men hon har en blödning i djupa böjsenan. Lite märkligt då ytliga senan och gaffelbandet är de vanligaste skadorna av den typen på framben. Fyra veckor på box med korta promenader och boxvila. Underbart för en lite laddad fuxfia :)
Jag åkte omedelbart och köpte en ny kapson för "den där" vill jag inte leda i grimma. Hon flyger en bit ovanför marken och det finns förrädiska isfläckar överallt. Det har hon dessutom upptäckt men är inte helt avskräckt av. Som tur är har hon lyckats att vara på isen med alla hovar utom den på det skadade benet.
Avslutningsvis blev det jobb på bänken.

Lördagsförmiddagen var vikt till att köra jobb med Moa i kylan och sedan att provköra "Projekthästen" på banan. Moa kändes kanske aningen kort i baksteget så massge bokades på henne omedelbart!
Projekthästen sen då, det är en travhäst som har något diffust problem som ingen kommer tillrätta med och det här är ett sista försök med täta massagebehandlingar och så ska jag provköra och provrida hästen.
Hon hade dessutom halkat under en körtur nyligen och - spårade fel i vänster bog... Jag är förföljd av dessa förbaskade bogar den här veckan.
I vilket fall som helst var det en väldigt lycklig häst som fick vara på banan för första gången på månader. Jag har klart för mig att det finns lite olika problem att jobba med, så nu är det bara att sätta igång.
Kvällen tillbringades i stallet med akupressur och Aku-täcke på Etoile och sedan Aku-täcke i 10 min och sedan massage all over.

Söndag morgon var lika fin och kall som tidigare, jag for ut på hästjobb/konsultation - och konstaterade att.... Ja just det - vänster framben spårade fel! Big surprice? Den här hade troligen sprungit in i något dessutom för den var svullen strax ovanför bogen.
Sen fixade jag lite bokföring och masserade Moa och gick igenom projektet och ställde henne lite längre under Aku-täcket. Det är viktigt att hålla dem under uppsikt när de står under sådana. Den här hästen stod och sov fram tills hon fick nog - då slog det bara över så hon ställde sig och studsade i kedjorna! Då gäller det att hinna fram och få av täcket.
Kvällen kom snabbt och oväntat ;) I vilket fall som helst så avslutades helgen med en kund på bänken och en sväng till ICA precis innan stängning!

Och i dag kom jag på att jag i fredags lovade att försöka hinna fika med en kompis i helgen - och mig själv hade jag lovat att städa. Gick så där...