Det går framåt

Med drygt en vecka in i vardagslunken igen och hösten i annalkande med racerfart så ser jag ändå att det går stegvis åt rätt håll.

Jag som för bara några veckor sedan var beredd att ge upp med Uma ser nu glädjen återvända i henne!  Hon har verkligen blivit annorlunda efter behandlingen av tre ben! Vi är inte framme ännu men nå kan vi åtminstone börja jobba!
I förrgår tömkörde jag för första gången med sidepull och det blev i bland mer spännande än vi tänkt då hon drog iväg i en bockserie i vänstervarv som med vilken häst som helst brukar sluta med lös häst. Men Uma - hon stannade efter ett tag och sen körde vi vidare. Hon ser inte riktigt ren ut i det varvet men där tänker jag att det är höger fram som börjar visa sig, min veterinär var ju väldigt misstänksam om det benet även om hon inte lyckades provocera fram något. Efter en bockserie till bytte vi varv, och då gick det hur bra som helst och orenheten försvann. Tillbaka i vänster gick det bättre men hon var fortfarande oren.
Inget som fick någon direkt kommentar när hon var hos osteopaten i går, men jag kände att det inte var helt okej att trava i nerförslut även om hon inte försökte bita mig den härs gängen.
Positivt är att hon faktiskt inte är riktigt lika introvert utan visade en aning missnöje när det blev jobbigt. Annat som är positivt är att hon är mycket bättre, även om det liksom med Moa är dålig balans på hovarna som är boven.

Moa ja, hon var också med för koll i går. Hon fick först toppbetyg, men vid en grundligare undersökning hittades en begränsad rörelse i nacken, jag visste att det var något där fram - jag har sett det vid st arterna även om det absolut inte går att säga att hon springer mer utåt med huvudet än andra.

Etoile har faktiskt kört en test av slaggjorden igen! Jag har ju kört henne på slingan/rakbanan tre gånger nu så hon känner sig inte direkt hemma där än. Men jag har börjat lita lite väl mycket på henne nu så att jag i bland glömmer att hon vill ha kontakt med mig på något sätt. Så när hon blev rädd för nåt i söndags drog hon ihop sig och studsade med bakdelen 2 ggr innan hon sansade sig igen. Men nu blir det ändå mer rätt än förr. Den här veckan är det banan som gäller för henne igen.
På måndag ska hon till veterinären och kolla senan och Uma ska på återbesök.
Ett jäkla farande till veterinärkliniken nu, men jag hoppas det ska löna sig nästa år!