Bloggen som gick i dvala...

Ja jag tappade helt kollen över bloggen de sista veckorna. Mest för att jag skriver på luncherna och det varit en del fixande då också så det har helt enkelt inte blivit av.
Jobb och häst har avlöst varann i ett rasande tempo som kanske var lite mer rasande än vanligt. Dessutom har jag varit iväg på en fantastiskt rolig rockresa och uppenbarligen om man ska se till bokföringen dragit in en hel del kontanter genom att klämma på folk och fä.

Moas skada visade sig vara max otur samtidigt som det var max tur. Hon har på något sätt slagit sig där hon har en gammal skelettförändring och då stack förändringen hål på vävnaden och hon fick en inre blödning. Benet har varit fult men hon har kunnat träna på de senaste veckorna och är jättenöjd över det.

Start på Örebro på torsdag med Örjan Kihlström i sulkyn.

Etoile har tappat traven precis - och dessutom fått svårt att stå på vänster bak. Att få på henne skor har varit ett helt projekt på de ben hon har svårt för. Men med lite samarbete så går det och hon förstår att vi inte blir arga när hon måste sätta ner foten för att hon tappar balansen.
I bland undrar jag över hur många hästar som verkligen är dumma att sko och hur många som är rädda eller har ont så att de inte kan stå?
Häromdagen hittade jag vad jag tror är roten till problemet. Det verkar som om hon halkat utåt och fått någon form av sträckning på insida lår. När Moa hade samma så klarade jag inte ut det själv men jag har ju tid bokad hos Joakim Mossenberg sedan innan jag köpte henne så det kommer inte att ta det halvår det gjorde med Moa.

Förutom att skada sig så har hon bockat två gånger till på banan, det blir kortare och kortare och jag har lite tankar om hur jag ska lösa det också. Jag får se om det funkar men det är värt ett försök.
Nu är fokus på att hon ska bli bra först.

Jag märker att jag bara är hemma och byter saker, tvättberget är enormt!
I afton måste jag ta tag i högen med travgrejer som har massa Kalmar-grus på sig än! När jag hämtat ATV:n som fått en vinsch installerad!

Jag hoppas att det inte tar så många veckor innan jag skriver nästa gång!

So Long!

Att rida in en travhäst...

Det var det jag hade som mål att skriva om den här gången men nu har vi tyvärr lite annat fokus :(

Allt var planerat, Moa skulle starta hemma, jag hade fått klartecken från Kim att han kan köra och hon har ju varit precis som vanligt. I torsdags skrittade vi en sväng i mörkret i "halv storm". Moa var som vanligt och Etoile skötte sig alldeles utmärkt. Jag chansade inte utan pluggade öronen på henne då jag märkte att hon var lite orolig av mörkret och blåsten. När hon bockat på tisdagen så är det ju en liten utmaning att köra i en vagn som redan är lite krökt när det blåser så pass att det är svans rakt åt höger, svans rakt åt vänstar eller svans rakt in mellan bakbenen efter åt vilket håll man kör!
Men en liten guldstjärna till henne, dessutom blir hon lugnare i munnen för var dag.

På fredagen undrade mamma om jag känt något vid Moas bakknä eftersom hon surade när täcket lades på. Jag skulle så klart ha kollat men jag masserade Etoile och glömde bort det. Etoile är lite "skev" nu när hon börjar muskla sig men det ska jag nog få ordning på. Jag passade även på att hänga lite på henne och hoppa på pallen för jag hade lite planer på att börja rida in henne på lördagen

Men på lördagsmorgonen konstaterades att det inte vad knäet utan hasen som är det smärtsamma stället på Moa. Hon har verkligen jätteont. Jag hade en förhoppning om ett sår men än så länge har vi inte hittat något och jag upplever att hon har för ont för en osynlig sårskada. Benet går ner på dagarna och sväller upp på natten. Än så länge har det inte gått ner i hela benet och jag hoppas kunna hålla det i schack med lymfmassage. Vi har beställt tid för röntgen av hasen för säkerhets skull. Den röntgades ju för ett par år sen så vi vet att den var ren då.

Etoile såg lite förvånad ut när vi slängde upp nån annan grej än en sele på ryggen på henne och upprepade proceduren med pallen och den galna människan hängande över ryggen. Annars var det inte en reaktion. Jag utrustade mamma med longerlina och pall sen knallade vi upp till paddocken och tittade på den några varv. Det är hemskt skönt att ha en paddock vid inridning!
Återigen klättrade jag upp och hängde mig tvärs över sadeln, vilket är en bedrift att göra med säkerhetsväst. Eftersom Etoile var så himla cool tog vi ett varv med mig hängande på tvären också. Det gick  bra halvvägs, sen kom jag på glid men hon hade inga problem att balansera mig hängande på tvären heller så jag kunde följa med tillbaka till startpunkten. Eftersom hon inte ens tittade på mig så konstaterade vi att det inte var nåt att förhala så jag satt helt enkelt upp från pallen sen.
Den här gången hade jag sett till att ha grimman på och så longerlinan då så att mamma inte hade samma möjlighet att inverka och det gick verkligen super. Vi gick några varv runt, sen fick vi längre snöre, och sen blev det några varv på full lina, varvbyte, varvbyte och ett varvbyte till innan vi helt enkelt kopplade loss och körde runt lite i hela paddocken själva.

Det märktes att hon tyckte det var jättekul att gå i paddocken så det här får vi hänga i med.

Vi fortsatte dagen med att skruva upp en strålkastare på gården, våra gamla lysrör hade kastat in handduken men nu har vi lyse igen!

Sen ägnade jag dagen åt lite tvätt och stök som vanligt.

Söndag var träningsdag igen, Etoile fick åka själv eftersom Moa har ont och det gick alldeles utmärkt. Hon orkar aningen mer varje gång så jag är jättenöjd. Konditionsmässigt orkar hon nog hur långt "som helst" men kroppen är fortfarande lite för svag. Den här gången kom vi faktiskt 5 intervaller innan hon började behöva hjälp. När hon behöver hjälpen kör jag två till med stöd och sen är det bra. 
Hon tycker det är bra kul att vara ute men i bland blir hon som en tjafsig barnunge. Men hon har ju lite att tävla med eftersom jag har två hästar som verkligen "lyser" när det är kul.

Efter träningen drog jag iväg för att få träningsvagnen reparerad och sen till Biltema för att shoppa timers till vattenkokaren i stallet och till gårdsbelysningen.
Och sen gjorde jag iordning bokföringen, det är en prestation i sig tycker jag!