Dino :)

Onsdagen var rätt snarlik tisdagen, åtminstone till att börja med :) Vi lastade Nisse och Dino i stället bara. Vi var lite fundersamma på hur Moa skulle ta det att vara själv i hagen, men hon tyckte inte det var några problem ALLS. Hon fick ju alla äpplen själv... Det får hon nästan ändå för hon har absolut längst hals och ansikte och dessutom någon eller några cm till godo på grabbarna häst.

Nisse var jättecool - men inte så cool att jag chansade på att jogga tillsammans med en som undrade om jag joggade sakta! Jag varvade den efter 1,5 varv och då körde jag i ca 2.20-tempo så det hade nog varit att utmana Nisse lite väl! Han var skitrolig i intervallerna! Undrar om det var ridningen i tisdags som gjorde att han gjorde "dressyr-starter"? Krökte på nacken och korta korta steg som bara gick fortare innan han lade sig i grejerna och klev iväg. Allt känns bara bra inför kvalet även om jag fortfarande inte riktigt vant mig vid hans nya lugna jag.

Ser mer ut som Ferdinand än som en häst som ska kvala :)

Kusinerna är visst överens i dag :)

Dino sen då, han kändes faktiskt lika fin om inte bättre! Jättekul att känna att det kanske finns en gnutta hopp ändå? Och kriget in i duschen blev faktiskt aningen mindre även om spöet var tvungen att tas fram denna gång också. Min envisa röda lilla  gris ;) Han tror att man alltid kommer undan med att vara söt och snäll. För han är verkligen som en istadig ponny, han var sån vid lastning och när han skulle in i okända utrymmen redan som liten. När vi var och ultraljudade honom på Skara som ettåring var han först sån för en asfaltsskarv, sen IN på kliniken, sen UT från kliniken och över den där jävla skarven igen och så tvärstopp när vi skulle in i transporten igen. Och det ÖSREGNADE! Men man ser att folk tycker det är märkligt att vi tar fram spöet direkt. De vet inte vad det innebär att försöka flytta en fux med två virvlar som inte vill, haha.

På eftermiddagen åkte jag och kollade upp mitt avgasrör, det är en skarv som håller på att ge upp men det bakre röret är lövtunnt så det är bara att investera.

Sen hade jag en kund på kvällen, min bänk har havererat lite men det ser ut att funka någorlunda ändå tillfälligt. Men jag måste skaffa en ny del eller ny bänk, nån annan variant finns inte.

Torsdagen användes till att röja massor inne, scanna papper, lägga över bilder och filmer jag fått på hästarna på datorn, slänga gammalt skräp jag inte använder osv. Jag hittade mina gamla ringar och insåg att ingen passar. Jag har ju så mycket mer muskler i händerna nu plus att fingrarna fått en del stryk genom åren. Och gamla Ponnyronden med bilder på Rillo!!!!
Sen klippte jag gräs och avverkade lite mera buskar för att avsluta med att scanna lite mera papper. Mamma fick köra Moa och tajmade så klart första rejäla regnskuren...

Anmält! :)

Anmälningsdag, mycket frustrerande att man inte kan se spåren i kvalet förrän programmet kommer ut digitalt på hemsidan. Men med 6 hästar anmälda kändes det rätt bra ändå. Säga vad man vill om honom men han är inte dum i volten :)

Men lagom när anmälningstiden gick ut så lastade vi Dino och Moa och drog till Mantorp, det gäller ju att hålla igång om man ska kvala snart. Ja inte Dino då, han var lagom nervöst att "bara" jogga på slingan i det varv han är stel och i bland känns framhalt. Vi har en riktig lurig kurva i skarpt nerförslut som är jättebra ur synpunkten att kolla hur kroppen mår, om de haltar eller väljer att ta ett par galoppsteg där, då har man jobb att göra.

Vi började med Moa, hon var alldeles superfin! Jag är supernöjd med henne. Hon går igång mer och mer sällan också så jag hoppas hon mognar till och att löpviljan fortfarande finns där, det verkar så. Provlopp på lördag! :) Träningsvärk på söndag ;)

Dino var förvånansvärt fin, han var lite vinglig på grund av alla förskräckligt läskiga tistelblommor, grenar, nyponbuskar och andra livsfarliga saker som låg runt slingan och på rakan blev han lite inspirerad utan att bli het. Han fick lufsa på i sitt tempo eftersom jag såg att det inte gick superfort, bara runt 2 min och jag insåg att han inte skulle orka det så länge ;) Sen kom vi ifatt en tvååring med hela selkammaren på, vi joggade med den och det tyckte Dino var alldeles utmärkt.
Tränaren framförde dock klagomål på att jag har vit hjälm nu! Min gamla var Biltemas gulmetallic och därav har alla benämnt mig "flickan med guldhjälmen" så nu kan de visst inte förklara vem jag är, hihi.
När jag körde hem så fick jag order om att åka hem och måla hjälmen genast!!!! ;)
Sen blev det Dino-krig. han ville INTE gå in i duschen. När käken åker åt sidan, då får man ta till de tyngre argumenten så mamma fick assistera baktill med spöet. Vilket han så klart har noll respekt för eftersom jag aldrig använder nåt ananrs. Och bara blir ännu surare om man duttar med. men men lit synkronisering av hästens humör och direktiv om NÄR spöet skulle till och HUR så hamnade han där han skulle.

På eftermiddagen tog jag det lite lugnt till insläpp, då tog jag en sväng ensam på Nisse. Det gillar han för då vet han att det kan bli lite spring också! Vi tog den vanliga svängen bredvid flygfältet och jäklar vilken bärig trav han har nu! Det var bara att samla och samla och samla. På vägen bort gick det riktigt bra, på vägen hen fick jag sitta ner och han blev lite tung. Inte oväntat. Vi tog en galopp-raka också och det är första gången han blivit kvar i formen. Lite fort gick det men det var egentligen storleken på sprången som gjorde det. Jag är nöjd!

Sen var det träning igen, vi kan ju inte boxas nästa måndag så vi måste ju kompensera ;) Vi testade BodyCombat vilket visade sig vara en rätt kul variant som blandade en himla massa kampsporter men det är alldeles för mycket koordination för en sån som mig. ;) Men det är roligt nog för att jag ska kunna köra det som ersättning för boxen nästa vecka också. Trots musiken ;) Den var inte riktigt min kan man säga... :p

Och Nisse fick spår 2 i kvalet, programmet låg ute digitalt på kvällen när jag skulle gå och lägga mig! Urbra, inga bakspårshästar heller så det borde inte bli så som förra gången :)

Full fart i Solbacka!

Ja på semestern har jag visst också så mycket att göra så jag inte hinner uppdatera här! Hur svårt ska det vara egentligen? ;)

Men jag får trösta mig med att ETT av mina katastrofområden börjar bli väldigt fint! Jag har gjort ordning i Sadelkammaren så nu är det bara lite mera hängare och en verktygsvagn som kommer att behövas där, sen blir det bra!
Det tog nästan hela söndagen att göra det, och då ligger det mängder av saker som ska till Återvinningen staplade överallt i verkstan!

På kvällen körde jag Dino som kändes riktigt sjysst vad jag kunde känna. Han är ju stel i bakdelen men det kommer vi ju inte förbi genom att skritta? Men om Nisse och Moa kommer att bli osynkade med jobben nu så kan jag ju passa på att ta med honom och jogga på slingan!
Sen masserade jag Nisse, han var lite stummare i bakdelen än vanligt men inte något anmärkningsvärt.

Och plötsligt har halva semestern gått då. På måndagen insåg jag att jag inte skulle hinna iväg och slänga saker, jag hade en bokning klockan elva så det blev lagom att slänga ut hästarna och mocka innan jag drog iväg. Efter passade jag på att svänga in på Ö&B och shoppa pälsglans (ja jag har en hel flaska av det jag inte tycker är så bra i stallet och använder nästan bara när det är tävling så det kanske inte var riktigt nödvändigt) och fick med mig prylar för nästan 800 spänn! Inget onödigt dock. Jag älskar deras luvtröjor - armarna får plats i dem!!!! Fast det beror nog på att de inte är dam-modell ;)
När jag kom hem var det bara att kasta i sig lite käk och sen köra Moa eftersom jag planerat in att hjälpa inhyrningarna i några timmar efter det. Underligt nog flöt allt efter planerna. Moa var faktiskt inte riktigt lika dryg med mig, men det känns att hon är lite "handikapp-sned" när hon skrittar. Alltså, hon är anpassad efter mammas arm. Jag känner absolut inget av detta när jag kör på banan nämligen. Men, men, så måste det ju vara.
Hur hon var mindre dryg då? Jo hon stannade inte och betade som hon gör annars, visst försökte hon störtdyka men hon drog aldrig någon tvärstopp. Alltid något.

Sen skulle syster yster och jag träna Box, jag hade glömt bort vilken tid vi träffades förra gången och föreslog en tid lite senare - det var bara det att vi hade ingen koll på starttiden så när vi kom till lokalen hade de redan börjat uppvärmningen! Men vi bytte om snabbt och hoppade in. Det gick riktigt bra även om man är lite rostig. Det var rätt bra tryck i mig trots att jag kroppsarbetat rejält hela dagen, skönt! Jag tror tekniken blivit bättre på de här omgångarna vi kört på stan. Då när vi var ensamma var det ju ett helt galet pass, då var jag lika trött efter 15 min som jag normalt är efter ett helt pass. Hur det kändes när det var slut ska vi inte tala om ;)

Det rullar på...

Blixtar och Dunder var det på nätterna - så pass att jag vaknade. Jag är lättväckt på vissa sätt men inte just av vädret.

Var tog fredagen och lördagen vägen egentligen? Jo fredagen hade jag bokat upp på jobb. Det gick riktigt bra. Bland annat jobbade jag med min känsligaste och största kund som legat i hårdträning med både dressyr och hopp hela veckan. Han hade fått en ny sadel och det märktes verkligen på kroppen. Jag föreslog att ägaren skulle passa på att behandla hans problemområden precis innan återbesöket till Sadelprovaren så att de får se hur han Egentligen ser ut :)

Jag skulle ha kört Dino men när jag gjort stallet och såg hur instabil bak han var så försvann inspirationen. Ett tätare besök av ET var mer vad jag tänkte på den kvällen. Så jag kollade lite på hemsidan och insåg att den är sorgligt eftersatt men det blev inte så mycket gjort ändå där.

Man blir berörd av det som hänt i Oslo men samtidigt stannar inte livet av katastrofer, så länge man inte själv är så nära att det drabbar en personligen. Är jag avvikande för att jag inte är mer chockad när det händer så nära? Jag tror det handlar om vad man kan och inte kan påverka. Galningar kommer alltid att finnas, och det är fruktansvärt tragiskt. Men ingenting jag just nu är speciellt drabbad av.

Lördagen med mera regn, sen klarnade det upp och hästarna åkte ut igen. Och jag åkte till stan för att få behandling. Det är häftigt vad kroppen ändrar sig bara genom att det finfixas lite här och där. Det finns nog hopp om att det kommer att bli bra det här :) Projekt fixa knä/fot fortsätter + att nyckelbenet i den dåliga axeln fixades lite till :)

Efter det fick jag besök hela eftermiddagen, så pass så jag var tvungen att bryta det själv. Kanske inte så underligt då vi inte träffats på över 20 år. Typiskt nog var det bra väder hela dag för att dra ihop sig till fula skurar lagom när hästarna kom in. Nu har ju jag förmånen att kunna köra inomhusaktivitet som är klart jämförbart med en skrittpromenad, så det blev en helmassage av Moa med lite mera krut på bakdelen, och en halv med massor av krut på Dinos bakdel. Jag kan ju göra om honom men jag måste förmodligen tänka i lite andra banor än jag gjort hittills? Han är omusklad ner i benet vänster och uppe på bakdelen höger. Och sån har han mer eller mindre alltid varit. Är det för att han fortfarande har ont? Jag böjde knä och kota på honom men han var mer intresserad av att göra "kalsongryck" på mig än av att protestera så jag tror fortfarande inte att det är knäoperationen som inte blev bra.

Moas sår på benet ja, den här gången fick jag inte Salvemed att sitta, och luckan håller på att skrumpna ihop, så jag fick klippa bort en bit och sätta på ett tum-plåster i stället. DET sitter verkligen i pälsen.

Terror passar på att sova i den tomma boxen när jag jobbar, men man ska inte tro att han flyttar sig när jag kommer in med hästen igen. Moa är måttligt road av honom efter alla gånger han klappat till henne på mulen när han var yngre.

Åååååhhhh :)

Semestern fortsätter, riktigt härligt att bara kunna göra det man vill, när man vill :) På tisdagen drog vi ett varv med Moa och Nisse på förmiddagen - och jag var sjukt nära att trilla av igen! Den här gången var det på grund av att vi skulle göra ett sidobyte i skritt bakom Moa när Moa plötsligt satte alla fyra i marken och spanade framåt. Nisse har snabb raktion så för att inte ramma dem kastade han sig om och då tappade jag båda stigbyglarna. Tur att jag har lite skaplig balans och att jag itne satt medför långa tyglar. Men oj vad jag fick spänna ben och rumpa.
Resten av dagen ägnades åt att avverka buskar, rensa lite inomhus och så ge sig på verkstaden. Planen är att göra iordning och slänga en massa så att vi kan flytta upp gejer från stallet inte har en halv verkstad i sadelkammaren längre. Det räcker med en verktygsvagn där och så bära saker mellan nu för tiden :)

På onsdagen fick mamma börja med att sko Dino innan de åkte på semester. Han hade dragit av sig en framsko tyvärr. Jag vaknade med kramp i vaden, berodde det på att jag höll på att trilla av eller på att jag kröp i buskarna? Jag fick igång det hjälpligt och fortsatte stöka runt.
Under eftermiddagen blev traktorn hämtad, nu återstår det att se om det går att göra fungerande traktor av den igen, det vore ju utmärkt inför kommande vintrar (om vi kan lyckas planera in ett datum att lägga på kedjorna innan snön kommer ;)
På kvällen tömkörde jag Dino några minuter, i vänstervarv ser det inte bra ut, i höger funkar det utmärkt i trav - nu skulle vi ju inte trava utan jag kollade bara. Men det är ju vänster bak han sticker. Jag ska fullfölja det där för han är helt ren på rakt spår - som han var vid gaffelbandet men har lite dålig cirkulation i frambenen, det måste jag fixa. I vilket fall så ledsnade vi på flygfäna och selade ut för en körtur i stället. Jag monterade på sidostroppen igen och då kändes det bra. Jag kanske skulle tänka om och sitta upp och köra rakriktning på honom i stället? Jobbigt när man har många alternativ att välja mellan...
Jag fick även en "akut-bokning" till, denna planerades in på torsdag EM eftersom snabbjobbet blev flyttat till kvällen, vilket innebar att jag dessutom blev utan handräckning med hästarna då eftersom Erica skulle tävla.

Torsdagen började jag med att fixa modeselen inför kvällens jobb, den kommer bara att behövas några ggr om året nu när jag ska köra sulkett. För jag har äntligen kommit mig för att montera QH-fästen på Hudik-speedcarten också. I stället för att shoppa original för över 500 spänn körde jag skruv och mutter, ett par brickor och ett (två) rör i rätt dimension och längd. Det funkade utmärkt! Och kostade gratis.
Sen gjorde jag stallet och lastade en hästtransport med prylar jag sorterat ut för att slänga. Och drog iväg med den så klart - Det var en fascinerande upplevelse att se alla vitklädda kvinnor parkera så de stod mitt ivägen för mig och sen slänga två plastkassar - medan jag släpade gamla lerkrukor, trasiga maskiner, fettsprutor med mera. Och så gav de mig onda ögat som jag var ivägen när jag rundade deras bil... ;) Det hade varit snyggt om jag gjort som förra gången, tappat en låda lerkrukor :o

På eftermiddagen kom min akutkund, på slutet fick jag lite bänkhaveri. En plastdetalj gick sönder så nu hoppas jag på att folk jag känner har bra grejer att laga plast med :)

Sen var det bara att börja Mantorpssvängen. Jag tog med pengar för att köpa ett nytt tungband och ett par speedcart-hjul till. Och blev pålurad ytterligare en ELT-gjord :) Så nu har jag en till varje sele och en till sadeln och slipper flytta runt! Skönt.
De har verkligen gjort underverk på mina hästar! De har ett helt annat framsteg båda två och det måste jag delvis tillskriva gjordarna även om jag själv också är delaktig genom att ha hittat några ytterligare riktigt bra massageställen.
Jag fick väldigt gott om tid då Tobias inte var riktigt klar - och det var bra för då kunde jag ställa in båda i boxarna utselade ett tag. Båda halvsomnade! Skönt att de kan slappna av även när de vet vad som komma skall. För man ska inte tro att de inte vet skillnad på vilka grejer som åker på, Nisse beter sig helt annorlunda om vi ska iväg på ridträning eller om vi ska iväg och köra jobb. Skillnaden jag kan se är att vi inte drar ut nån vagn om vi ska rida :)

Nisse ser fantastiskt fin ut och Moa var spänstig och fin även om hon snubblade några gånger i uppvärmningen och hade haft nytta av en sidostropp. Speciellt i första sväng då hon felade. Men det hade varit lätt avhjälpt med en sidostropp för hon var betydligt rappare resten av jobbet. Nisse satt som ett frimärke i nacken på mig hela tiden - han trycker inte hårt men han puttade fram hjälmen på mig hela tiden. Moa är lite flegmatisk i jobb om hon ska dra och bromsar gärna lite i kurvorna.
Vi hade bestämt att testa att flytta ut Nisse och se vad som hände om man fick fritt spår. Det tog 3 steg innan han var förbi Moa - sen fanns det inte en sportslig att ta en mm på honom okörd. Snarare att avståndet ökade och då hade jag 15 på datorn sista 200. Nu är de ju inte alls samma hästtyper och jag tror att Moa nog blir lite rappare

Semester...

Några lugna dagar i Solbacka då det inte hänt så mycket.
Jag har börjat titta på de områden jag tänkt mig att fördjupa mig i under sommaren. Verkstaden ser verkligen ut som ett katastrofområde, tänk bortåt 50-60 år gammalt arvegods. Mycket av det kommer vi ALDRIG att använda. Mitt i verkstaden står bland annat en polermaskin - knappast troligt att vi kommer att behöva en så? Man kanske skulle kolla om den funkar och skicka ut den på Blocket? Vill ingen ha den så blir det tippen för den.

Lite avverkning av syrener står också på planen, och så omorganisation av sadelklammaren nu när det kommer en ny häst. Vi har en salig blandning på hyresgästernas och våra grejer så det är nog bättre att börja separera lite. Anledningen är att det började med en medryttargrej som utvecklade sig till en fodervärdsvariant för att sedan gå vidare till att de nu äger båda hästarna sen några år tillbaka. :)
Men nu lutar det åt att de lägger beslag på tomboxen och gör inte de det så blir det ju någon annan så plats måste ju beredas oavsett :)

Det är nog naivt att tro att jag hinner så mycket mer :) Och verkstaden och syrenavverkningen är tveksamt om jag hinner klart? Men det känns inte som något tvång.

På söndagen hade jag även lite tvång på att få undan grejerna som var med sen förra veckan då det var inplanerat lite kunder på kvällen. Det blev det allra nödtorftigaste som vanligt. och som vanligt ger det ena det andra så en av mina kunder fixade en bokning till till måndag förmiddag.

Måndagen började mycket regnigt så jag tog det rätt lugnt och såg till att fortsätta projekt pyssel  och så vila mig då jag var rätt matt. men jag undrar om det inte är den där luriga mattheten som kan övergå i apati om man inte gör något?
Terror var i sitt esse när jag jobbade, for runt som en galning och stal allt han kom över och hade sönder några CD-fodral. Man kan bli rätt matt på unga katter i bland :)

I lördags satte jag ett Salvemed-plåster över Moas sår och förvånande nog sitter det fortfarande kvar trots att det regnat mycket! Nu är det så att damerna faktiskt använder sitt tält när det regnar men ändå :) Det brukar ju vara svårt att få klistret att fästa på päls och hon var inte helt torr när jag satte på det. Undrar om det sitter till torsdag? Det är ett mycket bättre skydd än till exempel en linda då det inte hämmar cirkulationen ett dugg.

Jag körde Dino på grus för underlaget var faktiskt lite svikt i under tisdagskvällen. Stackars pålle har jättedåligt flås. Och från början kändes han kantig (vi hade inte sidostroppen) men sedan mjukade han upp sig och kändes riktigt fin. Lite trög, men vi jobbar väl vidare, går det så går det.

Han fick nya bakskor efter det och jag masserade Moa och Nisse.. Nu blir det att vila kroppen några dagar för jag har inget jobb inbokat förrän på fredag! :) Då är det drygt halvdag som gäller :)

Men så klart, snabbjobb med Nisse och Moa tillsammans på torsdag är inplanerat. Eftersom mamma åker på semester på onsdag har jag "lånat" kompisens sambo för att underlätta med de små detaljer som kan bli bökigt när man är ensam. Nån som står vid Moa när jag käkar upp Nisse och såna små detaljer. Så nu får Moa visa om hon fortfarande är lika fin? Hon kändes ju så i senaste rakbanejobbet åtminstone och jag hittar inga större grejer när jag masserar, tvärtom är hon bättre än tidigare även om jag märker skillnad om jag masserar med 7 eller 10 dagars intervall. Eller om det är så enkelt att hon börjat gå lite tuffare sen senaste omgången?

Lite tur...

I bland har man mer flyt än annars - fredagen hade varit besvärlig rent att vara ute och jobba någon längre tid. Mensvärken slog till med full kraft, det finns de som har det betydligt värre men det är synd att påstå att jag funkar till 100%. Och rent praktiskt är det ett elände att vara runt i stall då.

Jag tog det väldigt lugnt och pussade faktiskt bara på hästarna, planen var egentligen att ta en sväng med Nisse och Moa efter att jag varit och masserat en ny häst. Men i bland ska man lyssna på kroppen! Det är ju inte hela världen när de går regelbundna jobb.
Moas sår ser rent och fint ut men hon har fått lite mycket lymfa i benet så vi måste ha det bart.
Dino går utan sulor nu sen senaste fadäsen med skoningen, men däremot en storlek större skor. Äntligen tvåor :) Mamma tyckte att han fått tillbaka sin gallighet i kronranden men när jag kollade honom så såg jag inget onormalt.

Sömnen blev katastrofal natten mellan fredag och lördag. Mitt i natten hörde jag dessutom hur det lät som om nån hade rullat fast i stallet. Men när jag gick ner i stallet så var det ingen som satt fast åtminstone :) De såg bara yrvakna och förvirrade ut när jag kom på besök klockan två på natten.

Lördagen var planerad till att bli en hästdag då. Provkörning av Dino först. Han kändes fortfarande som vanligt i kronranden, och knackade mindre skor när vi kom ut i det höga gräset. Ja som vanligt betyder som en normal häst med den vinkel på kotorna han har. Han kändes verkligen bra! Och den märkliga kurvteknik han haft var som bortblåst. Nu törs jag nog börja öka på joggen, jag har ju legat på löjligt låg dos med honom. Så där 9-10 min. Men nu blir det ändring.
Jag ska även börja tömköra/rida både Moa och Dino lite tänkte jag. Skritt-dressyr bara men det ger ju också sjukgymnastik. Moa måste väl bara bli lite bättre i benet.

Efter att ha kört bytte jag hjul på Speedcarten och flyttade hastighetssensorn, självklart hade det här hjulet annan dimension men med lite rotande så hittade jag hur många millimeter på omkretsen man ska dra av för att det ska bli rätt.
I vilket fall som helst såg det ut som jag lyckades, det var inget som skilde när jag var på rakan med Nisse. Han var lika fin som sist, möjligen att han var lite coolare och mer lyhörd? Jag strävar ju efter att han ska bli "som alla andra" men det är troligen ett ouppnåeligt mål även om det verkligen går åt rätt håll.... Men vissa intervaller känner man numera att han faktiskt släpper av själv när det är dags att stanna! :)

Moa fick gå utan gamascher eftersom vi ändå bara kör rakt fram och inte så fort. Hon var lite stel i benet först men det släppte när blodgenomströmningen ökade och hon var riktigt fin igen!
När jag kom hem satte jag på ett "sårplåster" jag hittade i ett skåp. Det skyddar ju lite samtidigt som att det inte stoppar något när lymfan rinner till. Så himla skönt att hon inte har ont av såret åtminstone!

Dino fick sova i ombyggda boxen då hans är nymålad. Kul med traditionell vattenkopp tyckte han. När jag kom ner för att massera honom så var det en smärre sjö i kanten. Vill han ha det så så får han väl sova blött då? Men vad ska det vara för mening med att bara stå och trycka så det fräser om koppen? Knäppa djur...

Fyra nya bokningar nästa vecka, det är rätt skönt att ha "semester" så man hinner med! Just nu funderar jag på hur jag ska lyckas utverka ledigt en eftermiddag TILL första veckan efter semestern? ;) Som tur är i slutet av veckan så det borde funka. Det vore ju väldigt bra om Moa kunde kvala den 11:e tänkte jag. Och om det händer nåt den 1:e för Nisse får jag väl kvala om honom då? Galopperar han bort sig igen så åker vi nämligen på två kval dessutom. Men det känns mer som "om något konstigt händer" nu när han har rätt balans igen :)

Dala-tour nr 2, 2011

Efter att ha kört jobben var det bara att kasta i sig lite föda och rulla norröver då planen var att mellanlanda i Lindesberg och sedan åka vidare för att övernatta norr om Rättvik.
Packningen gick så där, jag glömde lite allt möjligt, men när jag låst huset kom jag åtminstone på att jag glömt att ta med ombyten med underkläder. Det är den detalj jag brukar börja med så det blev helt fel denna gång. Så jag lyckades faktiskt "bara" glömma pall, knäpadd och kamera! Inte så illa ändå för sånt löser sig ju alltid.

Det är alltid lite spännande med nya kunder och den här gången var alla nya utom de tre sista! Ofta brukar jag hamna mer i ridstall än i travstall trots min bakgrund men denna gång var det i huvudsak travare i olika stadier och storlekar som dominerade stort. Knäpadden hade jag tänkt eftersom jag hade shettis inbokat men jag lånade ett selunderlägg i stället så det gick alldeles utmärkt.
Lite omplanering blev det för jag hade inte riktigt koll på antal och vi hade pratat löst om tre men när jag ändå var på plats så blev det fem stycken på tisdag em/kväll med några fikapausar mellan.
Det enda som hände egentligen var ju att jag komupp ett par timmar senare än vad vi trodde från början. Vilken för min del blev jättebra. Dels var det lite trafik och dels var kvällen/förnatten så fantastiskt vacker! När man rullade ner mot Rättvik med en nästan full måne åt ena hållet och en himmel som fortfarande lystes upp av den sista delen av solnedgången åt andra hållet och Siljan lätt böljande och så denna belysta brygga. Man tappar nästan andan av den utsikten. Så vackert!

Min GPS imponerade genom att faktiskt hitta till båda ställena jag skulle till! Ingen brukade visst komma rätt till något ställe så det var nog tur att jag uppdaterade kartorna innan jag åkte.

Onsdagen började med att "vi" försov oss. Jag kände att vi hade bra koll på dagen ändå så jag surfade lite på telefonen och så. Min "värdinna" vaknade ändå i god tid så att vi hann med de två som var inplanerade på förmiddagen och sen åka till Mora och käka lunch. Efter det hann vi faktiskt med att ha lite soffhäng innan jag for upp till Orsa för att gå igenom ytterligare en häst.  Just den hade lite svårt att stå still, det var tur för ägaren att jag inte tar timpenning ;-)
Det kändes som lite lagom soft tempo med tanke på att jag som mest gjort åtta stycken på en dag. Men då har jag så klart inte börjat efter nio och inte slutat runt fyra heller. :)

Kvällen var vikt för lite rekreation i Dalhalla till tonerna av Melissa Horns musik. :) Under tiden jag var borta och jobbade hade det förberetts en liten fika-korg så det var bara att hoppa in i duschen och fixa iordning sig. Just den delen var vääääldigt skön kan jag lova! Jag blir nästan förvånad över förvandlingen när jag ser den i spegeln, haha.
Först åkte vi och tittade på min värdinnas lilla ettåring som är på inkörning och sedan vidare till Dalhalla. Det var verkligen en fantastisk upplevelse att sitta i ett stenbrott och titta ner på scenen och den lilla sjön.

Det är nästan en surrealistisk känsla att se en sån här utsikt i ett stenbrott i Dalarna! Vi fikade lite medan vi väntade för vi var ute i god tid. Vilket jag tycker är skönt, det blir så intensivt att vara ute och jobba så jag blir lite avtrubbad varje gång jag är ute på turné. Avkopplingen var jätteskön.
Uppvärmningsakten var en mystiskt dansk vid namn Mads Langer eller nåt liknande. Han hade bra röst men mellansnacket var katastrofalt. Inte nog med att det skiftades raskt mellan skandinaviska och engelska (han kunde väl ha tagit allt på engelska), han var tvungen att dra en story om varje låt och hur han skrivit dem också. Det var rätt katastrofalt kan jag säga.
I pausen fikade vi lite till och kom till varsin ICA-inskaffad chokladmuffin med marshmallows i. De var minst sagt svåra då det visade sig att de bara var gräddade på ytan, inuti var de rena sockerkakssmeten! Efter mycket skratt och framtrollande av 2 st. gafflar lyckades vi faktiskt att få i oss dem! Och så löste vi mysteriet med varför inte min värdinnas telefon hade ringt  på morgonen :)  Plötsligt började det nämligen plinga där vi satt. Efter att det upprepats så där 5 ggr så skojade jag och sa att det var ett varningsljud om att ljudet var avstängt på telefonen eftersom hon var mycket osams med den mest hela tiden. en koll visade då att det faktiskt var så att larmet blivit inställt på kvällen i stället! Haha...

Melissa var verkligen superbra! Mycket röst i liten tjej, åtminstone ser hon väldigt liten ut på en stor scen bakom en gitarr. Hon passar alldeles utmärkt på den här arenan! Allra bäst var den akustiska delen men alltihop var verkligen en upplevelse värd varenda öre.

Stenbrottets etager, man sitter verkligen i en grop....

Det är en bit att gå ner :) Tur att man inte har ont i benen!

Verkligen en jättebra kväll! Mycket skratt, superunderhållning och mycket trevligt sällskap! :) Men det är skönt när det inte är planerat aktiviteter hela nätterna när man varit ute och masserat så här, jag blir lika trött, om inte tröttare, av att försöka hålla i skallen vad jag hittar som i kroppen av att klämma. Sommaren är ändå lättare för jag dricker mer då.

Vi lyckades även planera in ytterligare en häst i Mora-trakten till torsdagsmorgonen så att inte torsdagen skulle bli lika "slö" den. ;)

renovering".

När jag rullade därifrån så insåg jag fördelen med att inte åka för tidigt ifrån Borlänge på kvällen, det var husvagnar och långtradare typ överallt! Det i kombination med fartkameror gör gärna att man sitter där man sitter.

Resterande hästar var kändisar hela högen, den första av dem lyckades faktiskt med konststycket att ge mig min första spark i jobbet! Men vi får nog skylla på att stallet egentligen är lite väl trångt att jobba i för han petade bara ut en bakhov när jag lyft benet och fick in en femetta mitt på låret. Hade det varit en jag aldrig jobbat med hade det väl inte heller hänt förmodar jag.

Det är fruktansvärt roligt att träffa de här hästarna som man masserat 4-5 ggr nu, att känna skillnaden och höra vad som hänt utbildningsmässigt med dem är inspirerande. :)

Jag åkte hemöver i kvällssolen strax före åtta och det var på håret för tidigt. Det blev lite stopp bakom en och annan lastbil men det hade ändå glesnat ut. Den värsta var en timmerbil som använde fartvinden för att barka av - då är man nöjd över 4 hjul och vindruta när det smackar ner en barkbit som är nästan 1 m. lång framför bilen!

10 mil hemifrån började det regna och då insåg jag att nu är det dags att prata med grannen så han fixar nya däck åt mig. Snarast.

Terror hade järnkoll och var en mycket glad katt när jag kom hem!

No kval :( - pga Mantorptravet

Lugnet i bloggen beror på att jag varit ute på Dala-tour igen. Jag åkte på tisdagen efter att ha varit på banan och kört jobb med Nisse och Moa och kom hem natten till fredag.

Som tur var var det superväder så man blev inte så smutsig för i sedvanlig ordning har jag svårt att förbereda saker innan jag ska åka. GPS:en hade jag faktiskt uppdaterat på måndagskvällen och så hade jag köpt en påse bär och sala nötter, bättre energikick har jag inte hittat när jag jobbat och ska köra bil långt. Och då gillar jag inte ens salta saker normalt.

Nisse kändes fortfarande alldeles fantastiskt fin! Pigg och spänstig och bara fin helt enkelt (när är han inte pigg förresten, haha). Moa hade en grej mitt fram på skenbenet på det ben jag vill skydda med att hon fått gamascher i hagen sista veckorna, på dagarna - de dagar mamma "tror de ska springa".Just det senare har debatterats en del eftersom jag inte varit riktigt överens med henne om hon kan känna av när hon släpper ut om de tänker springa eller ej. På nätterna har hon sluppit dem eftersom den hagen inte är stor nog för rejs. Men självklart var det i natthagen hon slagit upp en rätt stor lucka mitt fram på skenan så nu är diskussionen om skydd i hagen eller ej löst av sig själv. Sen tycker jag INTE att hästarna ska ha en massa grejer på benen bara för att, bara när det verkligen behövs.
Hon kändes också precis lika fin på rakan - tittar man på pulsarna så skulle hon vara i bättre form än Nisse - kval i mitten av augusti om inte luckan på benet ställer till nåt? :)

När vi kom hem fick vi en riktigt stor besvikelse - Mantorp slog ihop kval och premie och Tobias har premie-häst. Frågan jag fick var vem jag sätter upp i stället. I det här läget finns det inget alternativ för mig. Fel person på tävlingsdag skulle kunna rasera det mesta vi byggt upp. Jag måste ju ha en med hästkänsla och bra hand som dessutom inte tappar humöret när mjölksyran börjar komma om dragkamp uppstår.
Jag pratade med Tobias senare som nästan bad om ursäkt för att det blev så! Men vad sjutton, han är ju inte riktigt startklar ändå. Så vi bestämde att vi kör ett jobb nästa vecka med mina tillsammans i stället och hoppas på att de inte gör samma gången efter. Det är en vecka tävlingsuppehåll så det blir den 1/8 om de inte gör samma fantastiska upplägg igen och Tobias skakar fram ytterligare en premiehäst ;)

Hoppas att Moas ben inte ställer till sig...

Kampen går vidare!

Jättefin dag! På förmiddagen var det helt perfekt så jag fortsatte projektet med att göra iordning utrustningen (det lär hålla på hela sommaren, vi har många prylar). Men nu är det viktiga färdigt!
Sen gav jag mig ut i hagarna och började om kampen mot de kardborrar och nypon som hotar att ta över ett för stort utrymme. Det är bäst att ta kardborrarna innan de börjar komma in i stallet tillsammans med hästarnas manar och svansar!

Vassa grejer

Det gäller att köra lagom när man sätter igång annars blir det lätt för mycket. Men nu var det så bra att det bara var i "vår" hage som det fanns kardborrar, dessa var desto större - de är tunga som sjutton och packar ihop sig bra på vagnen!

med hästarna blev det typ ingenting under måndagen - eller jo - jag tror att mamma gav sig på Dinos fötter men det är inte bekräftat ännu. Nu måste han ha kilar ett tag för att fixa till sina understuckna trakter.

Själv passade jag på att ta det lite lugnt i solstolen under eftermiddagen (en timme) - det var ju ändå årets första semesterdag. Men det går inte en hel dag ;) Då måste jag ha väldigt trevligt sällskap :)

Så skulle vi då igång och träna tänkte vi - på syrrans träningsställe där de också har boxpass. Jag hade rört ihop det lite med tider och bokat en kund som har en tendens att komma aningen tidigt bara 40 min. efter men jag messade och sa att punktlighet var att föredra. Alternativet var ju att vänta utanför låst dörr.
Nu är det sommar - och det märktes - ledaren sa att förra veckan hade passet varit välbesökt, nu var det bara syrran och jag! Vi fick välja om vi  ville köra eller inte, dum fråga när det gäller oss och box! Det var jättekul att köra för ny ledare och så fick vi möjlighet att köra backhand på säck också. Lite nya grejer fick vi göra, och lite gamla som vi inte gjort på länge.
Lätt att vi kommer att anmäla oss igen när syrran kommer hem från sin lilla tripp och Nisse gjort sitt nästa måndag!

Massagetouren har för övrigt blivit ännu bättre ur Nisse-synpunkt. Jag åker tisdag runt lunch - och så blir det några hästar om dan och sen rullar jag hem torsdag kväll. Alternativet fredag morgon fanns så klart också men jag tycker det är skönare att köra kvällstid så här års, det blir ju nästan inte mörkt. och nu är det fullmåne och allt!

Håller tummarna för ett bra spår ur rygg-synpunkt. Fritt spår får de träna på sen tillsammans med Moa och mig! Undrar hur många jobb han behöver innan han är startklar? Ett par tre till förmodar jag. Det går ju ruggigt fort i loppen så här års.

Att höra eller inte höra?

Jag har funderat mycket på hur mycket lös bomull i öronen egentligen hjälper eftersom det är så otroligt populärt att göra av med påsvis av detta material i hästarnas öron :) Jag har ju antingen använt proppar eller ingenting, och på mina "fläpp-öron" en ryckhuva. Mest för att detska komma nån signal att "nu jäklar gäller det att ta i" Nisse är ju en annan typ av häst så där dövar vi ju rejält med gummi-proppar och gummiröron i fast huva.
Trots det så parkerar Nisse alla fyra fötterna i marken på mitt vanliga "stopp-ptroo" utan att jag rör bettet!
Dubbelt gummi - och så tyg utanpå det - och ändå hör han mitt vanliga kommando utan problem. Och jag satt i vagnen och han hade helstängt och såg inte bakåt.
Min övertygelse är fortfarande att bomullen bara är till för att tränaren ska känna sig lugnare :) Fast det ÄR bra att lära dem att ha saker i öronen, då slipper man krigen som vi har med Moa och Dino (även om Moa faktiskt var riktigt vettig i våras)

Under söndagen hände mycket och ingenting - jag fick en bokning som planerades in redan under kvällen. Denna kund skrev sedan så alldeles fantastiska lovord om mig så jag blev precis rörd! :) Man blir glad av att få beröm! Alltid!

På eftermiddagen kom Equiterapeuten till Dino - och vi konstaterade samtidigt att det skoförsök som mamma gjorde på honom gått fullständigt åt skogen. Jag var rädd för det då han inte fick tillräckligt traktunderstöd men i bland får man välja att ta saker när det kommer. Det hade aldrig gått att övertyga innan om att det inte skulle funka. Båda senorna fram har hunnit bli ansträngda - Det är märkligt om det vore gaffelbandet eftersom det är åt det hållet.
Han var lite så där att sätta nålar i då han trodde det var bitande djur och faktiskt så tyckte han att lasern var jobbig. Det har jag inte sett så tydligt nån gång innan. Jag vet inte om det är att han blir osäker när främmande människor jobbar med honom men han var riktigt ledsen på ögonen.

Nu är planeringen i full gång inför Dala-resan, som vanligt är det osäkert med antal hästar och allt. Men den här gången är den kombinerad med lite ledigt så det spelar inte så stor roll bara resan går ihop  sig :) När jag lägger en helg är det skillnad - då måste jag ha ett antal för att det ska "gå ihop" sig i förhållande till den tid jag missar hemma.
Det är fruktansvärt roligt att komma ut och jobba men samtidigt tycker man att det borde finnas bra massörer på närmare håll så det blir billigare för kunden ;)

Det kunde inte börja bättre!

I dag var det ju provloppstajm igen, och så testa Moa då. I sulky eftersom jag inte släpar på två vagnar i onödan när jag ändå ska köra hästarna efter varann.
Jag räknade med att det kanske skulle gå att köra 40 med Moa eftersom jag som fortast kört 35 på rakan även om det bara känts bättre och bättre. Nisse fick gå med våra bästa Gamascher och boots bak eftersom jag inte har Speedcobs än. Jag tog även bort hans bitlapp oh satte rak uppkäkspinne i stället.

Vi började med lite sedvanlig otur och glömde att ta bort det trasiga vredet till luckorna bak på transporten. Med resultatet att vi måste beställa en ny nu (en hel då ;) ) - och att det var lite meckigt att få upp luckorna så att hästarna kunde plockas ut.
Sen messade kusken och var försenad men det var inte hela världen för vi hade rätt gott om tid och jag hade ju kunnat förvärma lite i allra värsta fall även om jag inte är glad åt det med Nisse :) Nu kom han precis lagom eftersom vi "bara" låter honom springa igång sig i bakvarv.
Trots vattenbil!!! och rätt rörigt på banan så var det riktigt kul att se nu - det lyser styrka om hästen och även om det går lite fort i bland så är det aldrig okontrollerat. Traven flyter fantastiskt fint.

När vi pustade 5 min. medan de första starterna gick konstaterade jag däremot att han meckar så mycket med tungan så att han får skav. Dumt, men jag får väl fundera lite till om jag kan hitta nåt annat som funkar?
Det blev spår 1 igen, det funkade utmärkt igen och han hamnade rygg ledaren. De körde 20,5 första 500 så det gick ovanligt fort. Annars brukar de ju öppna i 27-tempo för att kunna köra fri fart sista biten. Det blev ingen temposänkning sen heller - förrän sista 500 som avverkades efter 1.24 :) Så vi fick väl inte direkt kvitto på om det funkar i högre farten men kvala med den balansen kommer att gå.

Värmning - Nisse längst ner i banan

Kval-datum bestämdes omedelbart, inte svårt då det bara är en tävling till på Mantorp denna månad som anmälningstiden inte gått ut till. Den 18:e kör vi igen. Sen blir det väl att trimma några jobb innan  start? Men 20-22-tempo kan Nisse springa LÄNGE, han var inte slut in i mål den här gången heller trots att träningsdosen varit låg ett tag.
Det är ju min oro att jag ska köra för hårt med honom så att han för för ont i kroppen, men samtidigt måste han ju gå fort. Funkar kvalet måste han nog ha några jobb till innan det är dags. Men det här tempot räcker absolut till jobben :) Att börja spåna om att det är dags igen! Jätteroligt!

Samlat fält 140 kvar :) - Nisse rygg ledaren

Stämningen var som vanligt vid lördagsprovstarterna alldeles fantastisk :) Vädret var på vår sida och banan helt super! En eloge till banpersonalen som gör den så fin åt oss! Och ytterligare en eloge till Amatörföreningen som alltid fixar fika vid stugan på stallbacken!

Efter att ha fikat så var det Moas tur att äntra banan - hon fick springa som hon ville - med viss broms de gånger vi blev omkörda i bakvarv för jag vill att hon ska vara väl uppvärmd när hon springer fortare så hon inte tappar bakkärran. Den borde gå att stärka ännu mer men då måste jag kunna rida henne mer.
Jag blev verkligen positivt överraskad av henne, hon hade bra driv bak och redan i "uppvärmningsrätvarven", 1640 m,  då vi bara lunkar på egentligen så kändes det världens skillnad. Jag körde med klocka i stället för dator då jag inte har hastighetsmätare på sulkyn så klart så jag hade bara grov uppskattning på 40-tempo och det visade sig stämma bra. 1.38 i uppvärmningen känns bra när man haft som mål att köra så fort som känns bra. I fulldistansen höjde vi tempot ytterligare lite - fortfarande struntade jag egentligen i klockan och hon fick bara kliva på. Nu kan ju hon det här så 700 kvar ökar hon själv lite grann och på upploppet då ska man ta i lite till. Haha. Vi landade på 1.30 och hon hade 89 i puls efter 5 minuter. det känns helt okej tycker jag :) Och lite till, jag är jätteglad!

Så nu får vi se till att köra lite regelbundna jobb med henne också. Hon borde ju kunna sparra Nisse så vi inte behöver köra provlopp med honom varje gång :) Och min förhoppning om att hon ska kunna kvala bortåt osteopat-återbesöket i augusti känns inte helt orimligt längre!

Dinos ET-tid blev bekräftad också - redan under söndagen, perfekt!

Sen roade jag mig med gräsklippning resten av eftermiddagen så det blev en bra inledning på semestern. Planerna inför massage-touren börjar ta form också även om det verkar minst sagt osäkert hur många kunder jag har :) Roligt!!!!

Början på semestern!

Ja det var otroligt vad fort det gick till semestern i år, det har verkligen bara blåst till! Det har ju varit både med- och motgångar det första halvåret. Som livet brukar vara helt enkelt. Jag skulle väl önska att vi kunnat få ordning på Moa lite snabbare och inte gett oss på att balansera om Nisse till kvalet, men det är ju det enda jag kunnat rå över själv litegrann på den negativa sidan. På den positiva måste ju ändå jobbet med att utvecklas till massör även på människa räknas, och att det vanliga jobbet ändå lättat på när man lyft bort sisådär 75% av det om man ska se till att det är tre personer som gör det just nu.

Jag hade sedan länge en tjejfest inplanerad på kvällen men det var lika tungt att komma igång som på torsdagen så jag insåg att det inte skulle funka och tackade nej. Jättetråkigt då jag inte träffar dem så ofta :( Men jag måste lyssna till min kropp - även om det tar emot! ;) Sen kan man ju säga vad man vill om att jag åker och kör jobb med hästarna när jag är risig men inte orkar umgås med vänner och bekanta. Det är nog så enkelt att det är en prioriteringsfråga.

Eftersom det var sista dagen innan semestern så hann jag för en gångs städa undan och gå hem lite tidigare. Under flera månader har jag tänkt att åka och klippa igenom håret, okej att min trimning med kontorssaxen funkar men det blir ruskigt ojämnt med tiden ;) Lite flyt (och en kalkylerad chans) gjorde att jag blev klippt direkt. Jag fick inte totaltsågning ändå, även om jag fick rekommendation att dra ner på tvätt-intervallet igen. inte så lätt med stall och travbanor. Underlaget på banan torkar ju ut i sig.

Moa fick prova grimman, med lite styling av hästen blir den finfin! Speciellt om hon kunde tänka sig att se lite glad ut ;)


Sen var det bara en enda grej på schemat under kvällen och det var att köra Dino. Vi har ju värsta flygfå-attacken nu så jag plockade fram vårt special-täcke... Ett helt vanligt LITET bävernylonstäcke, kanske 125 cm?) som jag bytt ut ena spännet fram på så jag kan fästa det i bröstan och klippt ett par hål för tömringarna som sedan förstärkts. Förra sommaren när Dino skrittade var det verkligen super. Men det gäller att täcket är kort vid bogarna :)

Vi fick verkligen alla väder då det var sol i början och regn i slutet av vår körtur. Bara skritt eftersom jag travade sist. 



Stackars hovis :(

Förkylningen börjar ta ut sin rätt - jag börjar bli helt utmattad på morgonen och det är fortfarande svårt att andas på morgonen. Trist för jag vill börja träna snart igen. Jag får diverse konstiga åkommor både här och där när jag inte använder min kropp och rösten - ja nu värker halsen som sjutton. Men det är bra för då pratar jag inte så himla mycket.

I dag var det skoning av Moa på schemat, vi åkte till hovis med henne den här gången också. Hundarna funkade bättre den här gången men hon var rätt stirrig av blinningar och i bland av flugorna också. Jag tror det skiljer hur hårt olika flugor biter. Och att det träcktes en häst framför nosen på henne i bland också gjorde inte lugnare, och inte hovis heller. Det gick sämre än det gjort på evigheter men Moa var inte förbannad på hovis eller trotsig heller utan mest glad utom när nåt bet henne. Men de kan ju bli nog så livsfarliga. Till exempel kosparkade hon när nåt bet henne på magen när stackars hovis hade framfoten uppe. Sånt kan ju gå illa.
Men det som GICK illa sen vet jag inte riktigt orsaken till, om hon blev biten eller rädd för nåt. På sista foten, höger bak, gjorde hon en riktig krumbukt och halkade bakåt med båda framhovarna när den foten var upplyft. Hästar är ju starka djur och för att inte falla i golvet så gjorde hon en kraftansträngning bak, vilket medförde att hon fullkomligt kastade hovis i väggen och dessutom landade på hans fot med en bakfot. En klockren träff mitt uppe på foten. :(
Som tur var fanns det en sjuksköterska på plats som kunde kolla foten och ordinera vilka värktabletter han skulle kombinera och lägga en smula tryck och kyla.
Kyla förresten? Det fick vi ju lära oss på kursen att man inte skulle göra.

Det känns verkligen så där när det händer något sånt och ens djur lyckas åsamka någon annan skada även om det inte var med mening.

Det var bara att lasta och åka hem - för hovis hade hjälp - för att sedan börja trassla med Moas fot hemma. Men vi hade inte lika mycket flygfän så hon var supersnäll i stället. Det är ta mig fasiken ödets ironi.
Sen var vi ute och körde/red efter det. Moa tycker att hon tagit kommandot över mamma så om vi kör på de gödningsfria zonerna stannar hon och betar. :o Nu börjar mamma äntligen säga ifrån men det är ju en jävla olat. Inriktar mig på krig då mamma åker på semester. Men hon fick lite bannor och började faktiskt skritta på med bra tempo för att vara henne.
Nisse var snäll och positiv som vanligt - jag har nästan glömt hur han var innan...

Equiterapeuten till Dino ringde förresten i villervallan och hade ett förslag på en tid. Tyvärr en halvtimme innan Nisses provlopp på lördag så det passade ju inte. Hon återkommer med ny tid!

Sen börjar jag planera inför nästa vecka. Det är rätt förvirrat då jag knappt vet hur många kunder jag har, vilka dagar de kan och när jag befinner mig på en viss plats. Jag får researcha lite mera alltså :)

Spännande med provlopp på lördag! Håll tummarna för att balansen funkar!

Hmmm - äntligen på rätt spår!

Morgonen var lik de föregående, snorig och tråkig. Dessutom har jag fortfarande viss smärta i höften som inte ger med sig. Linimentar hej vilt men jag kanske skulle testa att stretcha lite också men vem kommer ihåg det? Kvällarna blir lite för sena för att det ska funka med infektion i kroppen och morgonen, ja då måste jag ju börja med att fixa luft ;)

På väg till jobbet fick jag göra en häftig inbromsning i Malmslätt. Man SKA ju stanna för dem som befinner sig på övergångsställen - och jag skulle inte må bra om jag kört över en igelkott. Jag gillar dem, de är så coola! Den här gick alltså PÅ övergångsstället och accade rejält när jag kom.

Det blev en fin dag till, undrar om det blir monsunregn på lördag? Skulle inte förvåna mig. Jag åkte och hämtade mammas present efter jobbet. Hon hävdade att jag köpt en för dyr present till henne men det måste väl ändå jag bestämma, hur mycket pengar jag vill lägga ut på en present? Hoppas nu att madrassen funkar!

Jag velade lite om jag skulle köra efter att ha masserat Moa eller tvärt om men kom fram till att Dino nog pallar att springa i lite värme. I dag testade vi att sätta sidostropp på honom också - och vips så funkar vänstersväng med! Intressant - men nu måste det till en justering i bakkärran på honom om vi ska komma rätt. Som vanligt alltså. Jag ringde till den ET som jag använt tidigare men hon svarade inte. Hoppas hon hör av sig inom kort för jag vill gärna ha honom fixad även om det inte är någon panik så klart.
Han var däremot inte riktigt lycklig när jag tog fram kallvattenslangen och spolade av honom även om vattnet faktiskt inte blev superkallt och jag hade lågt tryck på munstycket. Han är lika fånig som Nisse som inte vill duscha kallare än 30 grader. Bortskämda grabbar det där.

Sen masserade jag Moa, det blir bättre och bättre med henne! Som träningen tyder på också! Så nu blir det att köra rundbana och se hur det funkar med bärigheten på vänster bak i kurvorna. Det är verkligen superviktigt att de placerar det rätt under sig, annars blir det bara fel.
Hoppas att jag kan få komplettera med typ ett provlopp innan hennes kval sen så jag kan köra det själv.... :)

Två dagar kvar till semester, verkligen dags att börja planera Dala-touren nästa vecka så jag hoppas att jag fått in alla intressenter. Jag åker upp onsdag och måste kanske vara hemma på söndag kväll kom jag på :)

Vardag igen! - Trav och massage alltså!

Som tur var hade jag tagit ledigt på måndagen och det behövdes. Men jag var inte tröttare än att jag bokat in en häst på fömiddagen och en människa på eftermiddagen. Däremellan hann jag med en hel massa pyssel. Förkylningen har inte varit snäll mot mig, jag har inte orkat ta tag i allt som måste göras även om jag vill. Men tänker jag efter så masserade jag ju häst nästan varenda kväll hemma förra veckan.

Vi firade mammas födelsedag också på kvällen och hennes present hade så klart inte hunnit komma. Själv fick jag en jätte-mixer, matlådor, en hemlig present jag inte fått än och så två blommande blommor! Är det någon som törs sätta emot att de är döda om två veckor? Jag är fullständigt hemsk med växter.

Tisdagen var back to work, fortfarande rätt hängig men ingen medicin sen i söndags kväll. Nu börjar det släppa i lungorna så jag kommer in i host-fasen. Ingen av dem jag jobbar med har som tur är blivit sjuk.
På eftermiddagen började underligt nog musklerna runt höften göra ont - jag körde en "ignorera-variant" och försökte att inte halta. Säkert satt jag för läge och för snett i söndags. Ståplats nästa gång? Då blir det väl ösrgn.

Efter jobbet var det Mantorp med Nisse och Moa. Som tur var hade inte mamma bytt mina hjul på speedcarten så det var bara att rulla iväg. Dessutom hade vi flyt och träffade hovis så mamma kunde jaga upp honom och boka tid när jag körde. Han är hopplös att få tag i i telefon så jag skojade och sa att han inte kan gömma sig längre för oss nu.

Jag började med att köra Moa - det var sidostropp på för jag tycker att det är bra att hjälpa henne i bland men inte jämt. Sen åkte jag ut med tanken att det för bli som det blir och efter hur det funkar. Men det funkade så himla bra så jag körde 4 intervaller med henne och de tre sista av dem körde jag på 200-puls. Så nu kan man säga att Moa börjat träna igen! Hon blev inte kort i steget en enda gång och behövde inte massor av stöd. Men vi mötte TVÅ moster-shettisar, dels den jag brukar möta med Nisse och så en skimmel också! Dessutom reagerade hon inte ett dugg när jag kände på frambenen i går - första gången jag kunnat ta i med full kraft! (Tror visst jag är stark :) ) Jätte-super-skönt...

Nisse sen då, lika avspänd igen - och jättefin! Men det var som att köra en ål ungefär. Det hade nämligen slagit ut en massa tistelblommor - och är livet stenkul så är det en självklarhet att man måste skygga för VARJE lila blomma, haha. Det känns himla bra med provloppsupplägget nu. Hoppas att det funkar med balansen och att Travshopen får hem Speedcobs så att det bara är att blåsa på sen :)
Med Nisse mötte jag förresten samma shettisar och han tyckte väl inte direkt att de var gulliga men han börjar vänja sig!

Provlopp på lördag - hoppas det funkar nu :)

Och så fick jag kasta mig över Bisolvon-kartan igen för helt plötsligt var det tvärstopp i systemet igen...

Födelsedag och Göteborg

Födelesdagstajm :) Inte för det spelar mig någon större roll, men det är ju sånt som händer. Den här känns ändå som en av de bättre då det var en Göteborgsresa för att kolla in Rock-giganter inplanerad.

Dino har ju fått en ny sorts lusern - och om den tycker han inte alls... Det är fan att vara djurägare i bland och köpa dyr mat som de inte ens äter. Men det är ju synd om honom som inte gillar käket heller. Det är alltså hästen som utan problem käkade djävulsklo i höstas, DET smakar ju skumt om något.

Förmiddagen blev rätt så lugn tills vi skulle åka, eftersom jag är ett under av planeringsförberedelse efter att ha varit iväg mycket i perioder så tror jag att jag började komma fram till vad som skulle med och vad jag skulle ha på mig ca 30 minuter innan avfärd.

Vi åkte vid tio för att ha gott om tid för det kändes bättre att ha tid att slå ihjäl nära Göteborg än att vara sen och stressa. Första fikapausen blev i Bottnaryd, vi hade ju inte åkt så långt då men det var skönt att sträcka på benen och ta en toapaus. Jag började ladda vatten på morgonen för jag vet hur det är med köer och så när man är iväg. Och då behövs ju en och annan toapaus. Men det är bättre att undvika vätskebrist igen.

Nästa paus blev i Borås, där vi körde lite extra då affärer vi brukat besöka inte fanns längre, inte så konstigt kanske då jag inte varit åt det hållet sen jag gick färdigt massagekursen -05. Inte mycket som var sig likt sen dess med vägarna, mycket förändringar och förbättringar. Eftersom vi inte hittade vad vi letade efter rullade vi in till Knalleland då vi hade lite tid att slå ihjäl. Och landade rakt på en affär med Häst-, Hund, och kattprylar! Som dessutom "helt otippat" hade Rea. Jag hittade den bruna grimman på bilden i en back och otroligt nog så var den i Cob-storlek så nu får Moa se till att bli bra så vi kan ut och visa den fina guldiga grimman (tills hon skrubbat sönder den). Nisse fick en matchande svart/silver och så fick de en orange/rosa borste också. Annelie fick med sig en ny flughuva och ett par bettplattor hem!

Inköpen!

Sen fanns det mera tid att slå ihjäl så vi gled in på en affär vi inte kände igen namnet på. Det visade sig vara en liten Claes Ohlson-kopia. Jag gick och fipplade med telefonen hela tiden men fick ändå med mig ett grenuttag och sen precis innan vi kom till kassan kom jag på vad jag behövde. Något att sitta på! Läktarplats är nog bra - men sätena brukar vara katastrofala! Vi hittade nåt liggunderlag som var vämeisolerande, det fick funka! Nu var det 25 grader varmt så det fanns ingen risk att man frös om rumpan ;)

Vi passade på att käka supergoda Satay-wraps i Borås också innan vi gled vidare rakt in i ett vägbygge där det tog tvärstopp.

Trots det lyckades vi komma alldeles perfekt, vi parkerade på andra sidan gamla Ullevi på ett jättesmidigt ställe och betydligt billigare än till exempel i 08-land! En kaffe på Max hann vi med också innan vi tog plats. Köerna var väl inte jättekul men de funkade.



Anthrax ÄR faktiskt på scen - kameraförbud är så där...

Våra platser var helt okej - vi hade dessutom världens flax med omgivningen! Ett nykärt nästan konstant hånglande par framför oss (i 7 timmar alltså!) och lugna killar bredvid, vi hade ytterplats. På andra sidan trappen var det däremot apläge på flera, de som var lugna där hade ett riktigt helvete då det spilldes öl på omkringvarande och tjafsades allmänt. Ap-läget i sig är ju en intressant företeelse på en spelning, de kan ju inte få ut ens hälften av spelningarna även om jag kan hålla med om att det kanske behövdes lite doping i bland för att missa det värsta ;)



Metallica är ävertygade om att fansen är döva - tack och lov att vi slapp ljudet från de extra högtalarna! Erfarenheten säger att det låter skit. 



Anthrax hade rätt taskigt ljud och det blåste dessutom rätt mycket så det kändes säkert mer ojämnt än vad det var. Det kändes lite avskalat men rätt väntat att första bandet bara skulle ha en enkel logga bakom. Vad som var desto mer oväntat var att ingen mer skulle ha det - alls. Ja Metallica hade ju en storbild som de körde en annan kamera i men annars var det bara ett mörker bakom.

Jag fick nöjet att betrakta ett totalt trafikkaos när det var dags att rigga om, fantastiska roddare men nåt blev galet för helt plötsligt befann sig två trumset på scen på väg in och ett på väg ut. Undrar om de i sista stund kastade om spelordningen eller om det bara blev lite kaos? :) Jag är grymt imponerad av att det funkar att rigga om och soundchecka det sista på den tid de hade på sig.

Megadeth gick på sen - där var jag inställd på besvikelse som vanligt men blev ändå lite positivt överraskad. Ljudet var riktigt riktigt bra och med massor av stöttning hörde man till och med sången lite till och från. Synd att det ska vara ett så infernaliskt tråkigt live-band när de är så bra... Men ja, man undrar vad Dave Mustaine var i för dimension egentligen?

Slayer, inte riktigt min grej egentligen men absolut bäst under kvällen. Igen konstaterades att undertecknad har "lite" aversion mot tatueringar på hals och huvud - blääää. Och så undrar man hur många kilo kedjorna som gitarristen släpade runt på väger egentligen? Det såg tungt ut åtminstone :) Eller hur!

Många många människor



Jag blev grymt positivt överraskad av Metallicas inledning och tänkte - det här blir bra! Tills det visade sig dels att det bara var de gamla låtarna som rösten funkade i och spelningen tappade tempot typ helt. "Sad but true" körde Hetfield som hyllning till att alla banden samlats, tyvärr höll inte rösten för fem öre. Jag hoppas att det fanns en anledning så att det inte är början till slutet? Samma i de nyare låtarna med mycket krav på rösten, det funkar inte när rösten åker upp i falsett. Man tänker bara, sänk för sjutton.
OCH... Dagens mest otippade - ljussättningen var mycket i grönt. Hetfield har rätt stora likheter med Shrek när man belyser honom med grönt...
Dessvärre passade förkylningen på att sätta in ytterligare en attack på mig under den här spelningen igen.
Jag skulle nog ha varit lite full ändå? ;)

Men på det stora hela var det en alldeles fantastisk upplevelse, den slår inte Monsters of Rock med AC/DC 1985 men DET ska mycket till. Sjukt roligt sätt att tillbringa sin födelsedag på!

Och Annelies lilla bil gick som ett (i uppförsbackarna inte så piggt) spjut hela vägen! UDO höll mig igång på hemvägen för konversationen blir lite ensidig när man inte kan svara. :p
Jag kom hem halv fyra på morgonen och var riktigt nöjd över att vara hemma!

Vilodag för mig!

Jag vaknade upp efter att faktiskt ha sovit till efter klockan åtta! Men min hals mådde rätt obra så det tog ett bra tag att få igång den. Jag kör fortfarande med mina piller men nu tog Echinacea slut och den vill jag inte köra mer än ett rör av. Slemlösande behövs verkligen men det har jag ju hemma.

Jag roade mig med lite pappersjobb och insåg att jag glömt att fråga vad ponnyn jag jobbade med hette. *pinsamt* Men Google finns ju :) Jag hittade till och med en bild på den som bekräftade precis det jag hittade! Mamma behövde lite assistans med att boka semesterresa då sidan hon skulle boka på var lite snårig så jag passade på att fixa hennes antivirus och mail också när jag ändå var igång!

Det cirkulerade åskväder hela dagen och när vi var ute med Moa och Nisse var det kolsvart åt ena hållet och mullrade massor. Men vi hade tur på det sättet att åskvädret inte kom åt vårt håll. Däremot var det sjukt mycket blinningar, Nisse avskyr dem. landar de där han inte kommer åt så börjar han småskutta med bakbenen, fördelen är ju att jag kommer åt dem då. Jag är fortfarande fascinerad över hur lugn han är i huvudet nu, de brukar ju bli vassare av att vara i högre form? :)

På kvällen var jag iväg och masserade en häst igen. Avsevärd förbättring igen, det är kul att massera!

Så blev det visst så att våra inhyrningar verkar lägga beslag på den 3:e boxen också! Det måste bara förhandlas med mamma för jag har lovat att vi inte ska ta in nån ny förrän den 1/9 tidigast.  Fördelen är ju att när folk har semester hinner de ju göra mer av det dagliga än när vi jobbar.

Gammal historia!!!

Fredagsmorgonen anlände med ett nytt konstaterande - min röst har lagt ner :(

Det var rätt skönt att det blev fredag ändå - i mitt stressade förkylningstillstånd hade jag mer eller mindre förträngt att jag skrivit med en bekant på MSN om jag skulle åka till Mantorp på kvällen och kolla på ponnytrav och speciellt kolla på deras ena ponny.
När det dök upp ett SMS om att de lämnade hemorten så gjordes planerna för kvällen upp - för visst är det vilsammare att köra den vanliga kvällsrutinen med att köra häst och så. Nu när mamma ändå hade kvällstjänsten så kunde jag ju åka ut och hänga lite. Jag skickade ut henne med Dino också.

Det är vekligen jättekul att gå på ponnytrav lite sällan så där. Och jag måste säga att jag är lite impad av att det fortfarande startar avkommor till de hingstar jag tävlade mot på 70- och 80-talet :)

Ponnyn jag skulle kolla på var inte svår att lokalisera vad som behöver hållas efter och jag fick möjlighet att visa vad som behövs jobbas med efter loppet. 
Vi hann med en trevlig fika med kladdkaka som var så torr att det knastrade om den. Och hittade ett plakat med lite av Mantorps ponnytravhistoria. Otroligt nog så var jag och Rillo med på en av bilderna! Jävlar vilket steg den ponnyn hade! Det kanske inte var så underligt att han var snabb trots att han var lat?
Jag undrar fortfarande hur snabb han varit om vi haft dagens möjligheter att hålla efter honom? Han hade inte fått skämmas i dagens motstånd heller, det är något som är säkert.

Sen vet jag inte vad som hände för jag fick en kund på plats - som redan hade lastat sina ponnyer och var på väg hem, men hon lastade ur och sen körde vi. :) Gissa hur lyckliga hennes hungriga och trötta döttrar var... Hon själv hävdade att de kommer att tacka henne vid nästa start. :)

När jag skulle ta adjö av min bekant sen så hittade jag dem i olika stadier av frustration över tältresande, avkomman hade fått det i uppgift och som vanligt var det vissa brister i byggbeskrivningen. Men ett tält är ju ett tält och även om detta var lite större än det vi har så var det ungefär samma princip så jag styrde upp det lite och tror att jag samlade vissa poäng hos det yngre gardet genom mina fantastiska tältresarkunskaper.

Så självklart var jag både trött och matt i halsen när jag kom hem efter att ha masserat en B-ponny och pratat hela kvällen, men det var en verkligen trevlig kväll. Det säger sig kanske självt när man kommer hem nästan klockan elva när "man bara ska åka ut en sväng och titta på en ponny" :)

Regn i öronen...

Jag vaknade jättetidigt och mådde verkligen superdåligt - men insåg läget och tog en Ibumetin och en Bisolvon. Det gjorde inte att huvudvärken försvann men jag trasslade mig till jobbet ändå. På vägen dit körde jag om en personbil med TRE tomma balvagnar bakom. Kan det verkligen vara tillåtet med tre vagnar på rad bakom bil?
Jag mådde allt annat än bra när jag kom till jobbet men fyllde på intaget av tabletter med en Echinacea och en Ibumetin till och efter ett tag rann alla jobbiga symptom av mig och dagen kändes mycket enklare. Från början hade jag tänkt gå hem framåt dagen men så blir det ju så att timmarna går, och eftersom jag skulle träna häst på kvällen kändes det inte optimalt att sjukskriva sig heller. Och vips hade hela dagen gått!

Det var verkligen supervarmt, i verkstaden har vi runt 30 grader på eftermiddagen så jag är riktigt tacksam över vår kylanläggning. Tyvärr ska jag byta rum snart men det har andra fördelar så jag får väl ta det som det är.

Ungefär lika varmt var det utomhus och strålande sol när jag kom hem, enligt termometern i bilen - men jag såg till att ladda med långärmad tröja och täta regnkläder ändå. Prognosen hade hotat med regn från lunch till midnatt så det gäller ju att gardera sig. Vi stannade till på Travshoppen för Nisse skulle få ett par Speedcobs, tyvärr hade de bara höga hemma och det tror jag inte passar Nisse riktigt med hans knotiga haser. Och med tanke på var han går på sig behöver han det inte. Hoppas de kommer till provloppet nu. Annars får vi lösa det tillfälligt.
Men speedcarthjul hade han däremot ett stort lager av. Han förevisade en hel hög och det slutade med att jag köpte hans storsäljare, ett hjul med aluminiumfälg. Vad som helst lär ju vara bättre än de hjul jag har nu, lagren är HELT slut.

När vi klev ur bilen på stallbacken började det droppa från himlen och sen varierade det mellan fint duggren och fullständigt ösregn hela tiden medan vi var där. Som tur var kom de kraftiga skurarna när jag selade ut och av! Timing?
Nisse var så himla fin och spänstig, vi körde bara tre intervaller i och för sig men i lite högre tempo. Jag har visst programmerat honom för väl nu för jag fick smacka på honom!!!! Det är ta mig sjutton första gången ever när jag kört, haha. Men det kan lika gärna ha med hans "öronproblem" att göra. När man kör och rider ut SKA öronen vara spetsade rakt fram enligt honom så länge man inte är väldigt osäker. men när det regnar blir det ju en obehaglig bieffekt att det regnar in. :p
Han känns skitfin och har aldrig varit så reglerbar som nu. Eftersom jag strippat honom så mycket finns det ju inget mer än bettet att bråka med och att tungan far fram och tillbaka påverkar inte reglerbarheten :)

När vi selade om VRÄKTE regnet ner men det stíllnade snart. Men Moa och jag fick mycket skitigare bana, vilket hon visade genom att inte orka underlaget riktigt under uppvärmningen. Vi har ett uppträningstänk nu så vi leker intervaller 2.00 - 1.55 - 1.50 - 1.45 - 1.40 var planen. Det funkade till näst sista då jag inte såg någonting genom glasögonen längre.

Och jag har inte kollat av datorn så jag vet inte hur fort hon sprang. Det var väldigt nära max vad som funkar just nu åtminstone på något tung rakbana.
Under tiden jag körde henne kände jag hur rösten försvann, spänsten i stämbanden blev lika med noll. Så nu låter jag inget vidare. Men i vilket fall som helst är jag förvånad över min ork. Jag är ju faktiskt sjuk och klarar att hålla tempot även om jag är glad att jag inte har några kunder bokade, vilket i och för sig resulterat i att jag fixat alla utom mamma ;)

Nu är det snart födelsedag och då blir det att åka på Big Four hela dagen! Anthrax, Slayer, Megadeth och Metallica, hela söndagen inbokad. Det ska bli sååå kul.

Fööresten, när vi kom hem visade det sig att det om det kommit något regn alls inte fanns något spår av det. 1,2 mil från banan!