Födelsedag och Göteborg

Födelesdagstajm :) Inte för det spelar mig någon större roll, men det är ju sånt som händer. Den här känns ändå som en av de bättre då det var en Göteborgsresa för att kolla in Rock-giganter inplanerad.

Dino har ju fått en ny sorts lusern - och om den tycker han inte alls... Det är fan att vara djurägare i bland och köpa dyr mat som de inte ens äter. Men det är ju synd om honom som inte gillar käket heller. Det är alltså hästen som utan problem käkade djävulsklo i höstas, DET smakar ju skumt om något.

Förmiddagen blev rätt så lugn tills vi skulle åka, eftersom jag är ett under av planeringsförberedelse efter att ha varit iväg mycket i perioder så tror jag att jag började komma fram till vad som skulle med och vad jag skulle ha på mig ca 30 minuter innan avfärd.

Vi åkte vid tio för att ha gott om tid för det kändes bättre att ha tid att slå ihjäl nära Göteborg än att vara sen och stressa. Första fikapausen blev i Bottnaryd, vi hade ju inte åkt så långt då men det var skönt att sträcka på benen och ta en toapaus. Jag började ladda vatten på morgonen för jag vet hur det är med köer och så när man är iväg. Och då behövs ju en och annan toapaus. Men det är bättre att undvika vätskebrist igen.

Nästa paus blev i Borås, där vi körde lite extra då affärer vi brukat besöka inte fanns längre, inte så konstigt kanske då jag inte varit åt det hållet sen jag gick färdigt massagekursen -05. Inte mycket som var sig likt sen dess med vägarna, mycket förändringar och förbättringar. Eftersom vi inte hittade vad vi letade efter rullade vi in till Knalleland då vi hade lite tid att slå ihjäl. Och landade rakt på en affär med Häst-, Hund, och kattprylar! Som dessutom "helt otippat" hade Rea. Jag hittade den bruna grimman på bilden i en back och otroligt nog så var den i Cob-storlek så nu får Moa se till att bli bra så vi kan ut och visa den fina guldiga grimman (tills hon skrubbat sönder den). Nisse fick en matchande svart/silver och så fick de en orange/rosa borste också. Annelie fick med sig en ny flughuva och ett par bettplattor hem!

Inköpen!

Sen fanns det mera tid att slå ihjäl så vi gled in på en affär vi inte kände igen namnet på. Det visade sig vara en liten Claes Ohlson-kopia. Jag gick och fipplade med telefonen hela tiden men fick ändå med mig ett grenuttag och sen precis innan vi kom till kassan kom jag på vad jag behövde. Något att sitta på! Läktarplats är nog bra - men sätena brukar vara katastrofala! Vi hittade nåt liggunderlag som var vämeisolerande, det fick funka! Nu var det 25 grader varmt så det fanns ingen risk att man frös om rumpan ;)

Vi passade på att käka supergoda Satay-wraps i Borås också innan vi gled vidare rakt in i ett vägbygge där det tog tvärstopp.

Trots det lyckades vi komma alldeles perfekt, vi parkerade på andra sidan gamla Ullevi på ett jättesmidigt ställe och betydligt billigare än till exempel i 08-land! En kaffe på Max hann vi med också innan vi tog plats. Köerna var väl inte jättekul men de funkade.



Anthrax ÄR faktiskt på scen - kameraförbud är så där...

Våra platser var helt okej - vi hade dessutom världens flax med omgivningen! Ett nykärt nästan konstant hånglande par framför oss (i 7 timmar alltså!) och lugna killar bredvid, vi hade ytterplats. På andra sidan trappen var det däremot apläge på flera, de som var lugna där hade ett riktigt helvete då det spilldes öl på omkringvarande och tjafsades allmänt. Ap-läget i sig är ju en intressant företeelse på en spelning, de kan ju inte få ut ens hälften av spelningarna även om jag kan hålla med om att det kanske behövdes lite doping i bland för att missa det värsta ;)



Metallica är ävertygade om att fansen är döva - tack och lov att vi slapp ljudet från de extra högtalarna! Erfarenheten säger att det låter skit. 



Anthrax hade rätt taskigt ljud och det blåste dessutom rätt mycket så det kändes säkert mer ojämnt än vad det var. Det kändes lite avskalat men rätt väntat att första bandet bara skulle ha en enkel logga bakom. Vad som var desto mer oväntat var att ingen mer skulle ha det - alls. Ja Metallica hade ju en storbild som de körde en annan kamera i men annars var det bara ett mörker bakom.

Jag fick nöjet att betrakta ett totalt trafikkaos när det var dags att rigga om, fantastiska roddare men nåt blev galet för helt plötsligt befann sig två trumset på scen på väg in och ett på väg ut. Undrar om de i sista stund kastade om spelordningen eller om det bara blev lite kaos? :) Jag är grymt imponerad av att det funkar att rigga om och soundchecka det sista på den tid de hade på sig.

Megadeth gick på sen - där var jag inställd på besvikelse som vanligt men blev ändå lite positivt överraskad. Ljudet var riktigt riktigt bra och med massor av stöttning hörde man till och med sången lite till och från. Synd att det ska vara ett så infernaliskt tråkigt live-band när de är så bra... Men ja, man undrar vad Dave Mustaine var i för dimension egentligen?

Slayer, inte riktigt min grej egentligen men absolut bäst under kvällen. Igen konstaterades att undertecknad har "lite" aversion mot tatueringar på hals och huvud - blääää. Och så undrar man hur många kilo kedjorna som gitarristen släpade runt på väger egentligen? Det såg tungt ut åtminstone :) Eller hur!

Många många människor



Jag blev grymt positivt överraskad av Metallicas inledning och tänkte - det här blir bra! Tills det visade sig dels att det bara var de gamla låtarna som rösten funkade i och spelningen tappade tempot typ helt. "Sad but true" körde Hetfield som hyllning till att alla banden samlats, tyvärr höll inte rösten för fem öre. Jag hoppas att det fanns en anledning så att det inte är början till slutet? Samma i de nyare låtarna med mycket krav på rösten, det funkar inte när rösten åker upp i falsett. Man tänker bara, sänk för sjutton.
OCH... Dagens mest otippade - ljussättningen var mycket i grönt. Hetfield har rätt stora likheter med Shrek när man belyser honom med grönt...
Dessvärre passade förkylningen på att sätta in ytterligare en attack på mig under den här spelningen igen.
Jag skulle nog ha varit lite full ändå? ;)

Men på det stora hela var det en alldeles fantastisk upplevelse, den slår inte Monsters of Rock med AC/DC 1985 men DET ska mycket till. Sjukt roligt sätt att tillbringa sin födelsedag på!

Och Annelies lilla bil gick som ett (i uppförsbackarna inte så piggt) spjut hela vägen! UDO höll mig igång på hemvägen för konversationen blir lite ensidig när man inte kan svara. :p
Jag kom hem halv fyra på morgonen och var riktigt nöjd över att vara hemma!