Stackars hovis :(

Förkylningen börjar ta ut sin rätt - jag börjar bli helt utmattad på morgonen och det är fortfarande svårt att andas på morgonen. Trist för jag vill börja träna snart igen. Jag får diverse konstiga åkommor både här och där när jag inte använder min kropp och rösten - ja nu värker halsen som sjutton. Men det är bra för då pratar jag inte så himla mycket.

I dag var det skoning av Moa på schemat, vi åkte till hovis med henne den här gången också. Hundarna funkade bättre den här gången men hon var rätt stirrig av blinningar och i bland av flugorna också. Jag tror det skiljer hur hårt olika flugor biter. Och att det träcktes en häst framför nosen på henne i bland också gjorde inte lugnare, och inte hovis heller. Det gick sämre än det gjort på evigheter men Moa var inte förbannad på hovis eller trotsig heller utan mest glad utom när nåt bet henne. Men de kan ju bli nog så livsfarliga. Till exempel kosparkade hon när nåt bet henne på magen när stackars hovis hade framfoten uppe. Sånt kan ju gå illa.
Men det som GICK illa sen vet jag inte riktigt orsaken till, om hon blev biten eller rädd för nåt. På sista foten, höger bak, gjorde hon en riktig krumbukt och halkade bakåt med båda framhovarna när den foten var upplyft. Hästar är ju starka djur och för att inte falla i golvet så gjorde hon en kraftansträngning bak, vilket medförde att hon fullkomligt kastade hovis i väggen och dessutom landade på hans fot med en bakfot. En klockren träff mitt uppe på foten. :(
Som tur var fanns det en sjuksköterska på plats som kunde kolla foten och ordinera vilka värktabletter han skulle kombinera och lägga en smula tryck och kyla.
Kyla förresten? Det fick vi ju lära oss på kursen att man inte skulle göra.

Det känns verkligen så där när det händer något sånt och ens djur lyckas åsamka någon annan skada även om det inte var med mening.

Det var bara att lasta och åka hem - för hovis hade hjälp - för att sedan börja trassla med Moas fot hemma. Men vi hade inte lika mycket flygfän så hon var supersnäll i stället. Det är ta mig fasiken ödets ironi.
Sen var vi ute och körde/red efter det. Moa tycker att hon tagit kommandot över mamma så om vi kör på de gödningsfria zonerna stannar hon och betar. :o Nu börjar mamma äntligen säga ifrån men det är ju en jävla olat. Inriktar mig på krig då mamma åker på semester. Men hon fick lite bannor och började faktiskt skritta på med bra tempo för att vara henne.
Nisse var snäll och positiv som vanligt - jag har nästan glömt hur han var innan...

Equiterapeuten till Dino ringde förresten i villervallan och hade ett förslag på en tid. Tyvärr en halvtimme innan Nisses provlopp på lördag så det passade ju inte. Hon återkommer med ny tid!

Sen börjar jag planera inför nästa vecka. Det är rätt förvirrat då jag knappt vet hur många kunder jag har, vilka dagar de kan och när jag befinner mig på en viss plats. Jag får researcha lite mera alltså :)

Spännande med provlopp på lördag! Håll tummarna för att balansen funkar!