Bloggen som gick i dvala...

Ja jag tappade helt kollen över bloggen de sista veckorna. Mest för att jag skriver på luncherna och det varit en del fixande då också så det har helt enkelt inte blivit av.
Jobb och häst har avlöst varann i ett rasande tempo som kanske var lite mer rasande än vanligt. Dessutom har jag varit iväg på en fantastiskt rolig rockresa och uppenbarligen om man ska se till bokföringen dragit in en hel del kontanter genom att klämma på folk och fä.

Moas skada visade sig vara max otur samtidigt som det var max tur. Hon har på något sätt slagit sig där hon har en gammal skelettförändring och då stack förändringen hål på vävnaden och hon fick en inre blödning. Benet har varit fult men hon har kunnat träna på de senaste veckorna och är jättenöjd över det.

Start på Örebro på torsdag med Örjan Kihlström i sulkyn.

Etoile har tappat traven precis - och dessutom fått svårt att stå på vänster bak. Att få på henne skor har varit ett helt projekt på de ben hon har svårt för. Men med lite samarbete så går det och hon förstår att vi inte blir arga när hon måste sätta ner foten för att hon tappar balansen.
I bland undrar jag över hur många hästar som verkligen är dumma att sko och hur många som är rädda eller har ont så att de inte kan stå?
Häromdagen hittade jag vad jag tror är roten till problemet. Det verkar som om hon halkat utåt och fått någon form av sträckning på insida lår. När Moa hade samma så klarade jag inte ut det själv men jag har ju tid bokad hos Joakim Mossenberg sedan innan jag köpte henne så det kommer inte att ta det halvår det gjorde med Moa.

Förutom att skada sig så har hon bockat två gånger till på banan, det blir kortare och kortare och jag har lite tankar om hur jag ska lösa det också. Jag får se om det funkar men det är värt ett försök.
Nu är fokus på att hon ska bli bra först.

Jag märker att jag bara är hemma och byter saker, tvättberget är enormt!
I afton måste jag ta tag i högen med travgrejer som har massa Kalmar-grus på sig än! När jag hämtat ATV:n som fått en vinsch installerad!

Jag hoppas att det inte tar så många veckor innan jag skriver nästa gång!

So Long!