Jag anmälde Moa och Uma till Mantorp på söndagskvällen efter det där provloppet när Uma var så himla fin.
På måndagen skodde vi Etoile på fram (mest mamma men jag hjälpte till en del med att hålla det dryga frambenet) och jag lossade på Moas bogar. Sen skulle vi ut en sväng med Uma och Moa. Uma gick inte riktigt jämnt ut ur boxen men jag tänkte att det kanske var något efter provloppet så jag kände lite på bogen men hittade inget extremt. Men när jag satt upp blev hon jättehalt så det var bara att sadla av igen och börja kolla. Aningen tjock i benet men inget anmärkningsvärt på senor och gaffelband. En halvtimme senare var hon så pass att hon inte kunde stödja på foten så då ryckte vi skon. En söm satt lite fel, vilket är lätt hänt då hon inte har några tår, det finns inget horn utanför bärranden. Troligen en hovböld så det blev på med jodopaxomslag och en förhoppning om snabbt öppnande, men kommer den inte ut snart får vi se till att vidta åtgärder.
Moa hade varit pigg och glad så jag hoppas att hon är fin på söndag åtminstone. Hon fick spår 1 bakom bilen den här gången. Jag är inte riktigt övertygad om att autostart gynnar henne eftersom hon är så startsnabb på volt men nu kommer hon ju igång åtminstone :)
På tisdagen gjorde vi ett annat grepp. Dino gjorde en förmodligen sista sväng på travbanan :) Jag fick frågan av Malin som haft sin unghäst inhyrd hos oss om jag kunde bidra med någon häst till uppkörning för B-licens så vi dammade av Dino som ändå behövde åka ut och bada. Samtidigt tog vi med Etoile för att skrittas under sadel på stallbacken.
Om man säger så här - den dagen jag rider upp på banan ska den märren ha "fegsnöre" runt halsen, haha. Jäklar vad laddad hon var, vi hade ett ställe där det gick lugnt och sansat och avslappnat - resen av stallbacken låg i anfallsberedskap enligt henne och jag var så elak att hon inte fick stanna och tänka heller. Det funkar ju inte på travbanan så målet är att hon inte ska bli så orolig på främmande platser men just nu är det mycket som är farligt enligt henne. Mental coaching för häst - någon? ;) Men lite ursäktad är hon väl eftersom det bara är tredje gången uppe på henne. Dessutom helt nyktert - jag hade ju kunnat dopa henne lite med lugnande om jag velat och det var riktigt mycket rörelse på stallbacken för en gångs skull!
Dino skötte sig över förväntan efter att ha varit i vagn en gång i år och inte travat för vagn sen i juli förra året. Förvisso var svansen i vädret hela första varvet men han gjorde precis vad han skulle och skötte sig utmärkt. Vi hade tagit det säkra förre det osäkra eftersom han varit borta så länge och slängt på honom en slaggjord men det behövdes visst inte :)
Men jag ser hans ojämna framsteg och vet att han inte håller. och han visar verkligen att han inte har någon lust att vara travhäst igen. När man går in till honom när transporten är framrullad så går han och ställer sig i hörnet. Så gjorde faktiskt Nisse när han började får mer ont. Nu har jag ju lärt mig en sak till i hästens språk som kan användas när man känner sin häst väl. Den lärdomen började ta form redan för 10 år sedan då Dinos mamma plötsligt inte ville gå in i transporten direkt - och två månader senare fick hon en hovbensfraktur. Jag vet att problemet började någonstans där hon började visa - det var bara jag som inte förstod vad hennes för mig små signaler betydde.
Hur många hästar är dumma och hur många försöker berätta något för oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar