Det är synd...

...att dygnet inte har fler timmar, för det skulle jag verkligen behöva just nu.

Det är fullt av blandade känslor som rör sig i mitt huvud just nu. Årets Elitlopp gav en bitter eftersmak när en synligt halt häst tilläts delta. I bland skäms man verkligen för sin sport och nu när det gått några dagar hoppas jag verkligen att det kommer något bra av, vad jag anser, så många människors felaktiga beslut.

Uma har tagit sin galoppfadäs, hon blev stressad i starten och där var loppet över. när hon väl ställde sig så gick det en bit och sen slog hon ihop igen och galopperade. Vi har kört ett provlopp men ännu först markförlust och sedan två galopper till. Lite dumt då jag hade tänkt ta med bakbootsen men glömde dem. Å andra sidan så fick jag ju se var problemet är och åka väldigt fort en bit så det kanske blev bra ändå?

Moa är fortsatt superfin och startar på Eskilstuna på tisdag. Hon har springspår i ett stolopp över 2140m och vad jag kan känna är hon finare än någonsin. Pigg och glad i gårdagens banjobb. Jag kan verkligen rekommendera folk att lära sina hästar skillnad på när man ska springa FORT och när man ska springa långsammare på banan :) Om jag inte lägger en volt på banan går det knappt att köra fortare än 35 med henne utan att säga åt henne på skarpen, men lägger man en volt så får man bromsa! Jag tycker hon är skithäftig att hon gör sån skillnad på det.

Annars är jag just nu genomförkyld, har legat däckad i tre dagar och jobbat två. Drygt för jag borde plugga nu i stället för att sova. Men nu är det dags!  Två veckor massage-ledigt (nästan, mina egna undantagna) då det ska läsas intensivt. Ja jag ska ju tävla också!

Fort går det och kul är det trots förkyningar och annat trams...