Allt är föränderligt

I bland händer det att man tappar lite energi, november är den tiden på året när jag alltid gör det, inte blev det bättre av att de flesta i min omgivning har haft mycket olyckor och tragik i sina liv just nu. Djur och människor skadas och blir sjuka om vartannat.

Själv är jag inte heller förunnad att få slippa. Efter att Uma jobbat så fantastiskt fint så bestämde vi oss för att "smyga" igång henne på banan. Ett varv och sen hem, inte så komplicerat när vi ändå åker med Etoile och Moa är skadad. Tyvärr visade det sig att det där varvet på något sätt tog knäcken på henne, hon ville inte röra sig i hagen dagen efter och fick hämtas och ledas in i stället för att hänga med de andra då hon parkerat i ett hörn och där hade hon stått. Att förstå hur ont hon hade är svårt men efter att några veckor tidigare tagit ett korsförlamningsprov så förstod jag att det var något annat. Dessutom hade det hänt saker i kroppen på henne som gjorde att jag kom fram till att hon aldrig skulle bli stark nog att bli travhäst igen. Det var med sorg i hjärtat jag kontaktade hennes ägare för även om man vet att det är tidsbegränsat och en chansning så fäster man sig vid dem. Men det är skönt att veta att hon fått vara bland sina gamla kompisar de sista veckorna även om hon så klart varit kompis med våra hästar också.

Dino var jätteorolig de första dagarna när hon åkt och stod verkligen och studsade i boxen när vi kom hem efter att ha varit och tränat Etoile dagen efter.

Etoile däremot har varit en riktig kick att hålla på med under hela månaden, hon har fått öva på att springa med en annan häst och att springa med en unghäst och en montéhäst - den dagen var hon lite överladdad och dessutom lite orolig för sulketten, den tryckte säkert lite annorlunda eftersom den remmas fast i stället för att klickas i snabbkopplingar. Den dagen studsade hon lite i bakvarv men det lugnade ner sig till rätvarvskörningen.
Sen var det dags för provlopp en lördag och jag var beredd på att hon skulle stressa upp sig för allt möjligt men hon var otroligt cool hela dagen. Dessutom så blev loppet så otroligt bra kört att jag inte behövde bryta, det gick inte fortare än 35 första varvet och då fanns det ju hopp om att hänga med hela vägen. Det var lite konstigt i början när framförvarande tvåårig skvätte grus på näsan på henne men hon kom snabbt på att om man ligger lagom nära slipper man det värsta. 500 m kvar fick hon kliva ut och gå i andraspår - hennes reaktion på det var "Åh vad bra, nu får jag inget skvätt på nosen". Men på upploppet tog hon i bra och var på linjen med den som var först i mål. Den tredje som var med galopperade strax före mål men det var nog för att det gick lite fort, hon avslutade nämligen strax under 20 över upploppet och det tycker jag är bra även om jag gärna hade haft henne lite rakare. Men det är bara att öva!
Hon är ingen snabbstartare med sin stora kropp och sitt svaga höger bak men det bör gå att jobba lite mer med under vintern. Jag är optimistisk nu för hon är en helt annan häst än för ett år sedan, speciellt mentalt även om det hänt så mycket i kroppen att hon till och med börjar bli snygg ;)

Moa har fått ta Umas tid hos Jocke Mossenberg och sen har jag kört massor med Accuhorsemat (spikmattetäcket) och så har hon fått en laserbehanling också så nu ser det ut som hon fixar till sig. Jag har varit riktigt riktigt orolig för henne och varit inställd på att det kanske var sluttävlat för henne men nu är jag mer positiv. Hon har joggat 4 km utan att tappa vänster bak och det ska utökas efterhand.

Nu är ju vädergudarna lite bråkiga med massor av snö och sen hot om att allt ska försvinna de närmaste dagarna vilket gör att det är hopplöst med träningen. Snösulor eller ej?

Ja ja, det löser sig, jag är glad om det försvinner igen även om jag kanske kunde snöpulsa damerna lite om det ligger kvar.

I övrigt jobbar och pluggar jag som vanligt och nya kunder trillar in hela tiden, jag har hållit en föreläsning till vilket verkligen är grymt kul! Jag hoppas på att jag ska få en bokning på minikursen med massageteknik också :)