Jag hade fel - så skönt!

Normalt brukar jag inte vara så nöjd med att ha fel även om jag så klart har det både nu och då. Jag tycker ju väldigt mycket och har ju en del erfarenhet som gör att jag gör vissa slutsatser med mycket dålig magkänsla. Senast var nog när Dino skadat kotsenskidan för ett år sedan och fick sluta träna.

Den här gången då? Jo i helgen blev Etoile riktigt svullen i sitt ben med senskadan, på fredagen hade hon krökt skon på den hoven i hagen men såg ändå "normal" ut för att ha varit och joggat dagen före. Men dagen efter - då var hon jättetjock i benet. Jag valde ändå att hon fick gå ut med de andra eftersom hon med sitt röda primadonnehumör ändå bara står och matar med ett framben i väggen när det är tråkigt eller maten är slut. Och nej, hon kan inte stå på fri tillgång för jag tror hon skulle dra i sig 25-30 kg i så fall vilket säkert på relativt kort tid skulle få henne att se ut som en avelsmärr ;)
På söndagen köpte jag kylbalsam till hennes ben och på måndagen ringde jag och bad om en tid för koll hos veterinären. Hon hade ett inplanerat besök hos Joakim Mossenberg på tisdagen och otroligt nog så frigjorde de tid hos veterinären så vi fick åka lite tidigare och kolla.

Om det varit riktigt illa eller halvilla så att hon inte skulle lossas hade vi fått avboka på plats dessutom. Men det blev så bra att han hade en avbokning före oss så han var med och tittade dels på hur hon rörde sig och sen på ultraljudet. Röra sig ja - när jag var där första gången var hon ju helt hysterisk och fick lugnande direkt - nu går hon som en "liten" hund på slakt grimskaft. Ingen av de andra anpassar sig så fint efter mig, men då har jag ju jobbat mest med Etoile eftersom hon har varit svårast.

Ultraljudet var faktiskt lite frustrerande, jag har ju sett flera stycken - men nu när det var en osteopat med och kollade så blev det ju mer ingående beskrivning av vad man ser med ultraljudet och vad den utrustning som användes klarar av. Någon som kan föreställa sig min frustration när jag stod och höll i en hink med Hippo Cool, och en fuxmule djupt begraven i den, och veterinären började visa muskelfibrerna i gaffelbandet (det finns lite fiberrester kvar sedan den var muskel än på hästen) och blodkärl och de där klaffarna som sitter i venerna så att blodet ska kunna återtransporteras till hjärtat efter att ha varit nere i hovarna och vänt. Jag vill ju OCKSÅ se! :)

Fördelen var att det enda som hittades var att hon nhade ett ödem (en vätskeansamling) på ytliga böjsenan vilket är en väldigt lindrig skada mot vad det skulle kunna vara. Och dessutom så såg hennes skada ännu bättre ut än den gjorde för några veckor sen! Det blir några dagar ledigt, sen kör vi igen! Vi passade på att vaccinera henne och Dino också, Dino tyckte det var mäkta kul att vara ute på äventyr. Han har kopplat att det inte gör ont att vara ute och leka längre så nu följer han glatt med.

Jag förbereder för fullt inför Dala-touren - i kväll ska det packas och sen ser jag fram emot 4,5 dagar hästprat och akupunkturlärande!!!!