Helgen gick i en rasande fart med Provlopp och massage på lördagen och massage på söndagen. Det var ett alldeles fantastiskt provloppsvädet och synkningen funkade alldeles fantastiskt, det är betydligt enklare när man kör en häst åt någon annan och bara kan lämna över för att gå till nästa. Organisationen i stallet var lite så där då det var en förvirrad man mitt i alltihop som inte riktigt förstod det där med att man inte kan köra in från fel håll och så där (det var jag som skulle ha kört in så och använt samma kedjor som hans häst hade ;) )
Jag körde Shelby i 22:an och där var planen att testa i fält och sidoförflyttningar i kurva eftersom hon är känd för att tappa traven till slut. Nu blev det bara körning i ryggar och mycket krafter kvar i mål men det blev exakt som vi planerat och traven flöt bra hela tiden.Pulsen såg också bra ut så jag tycker att det är lika bra att prova start i stället för att sitta och harva jobb :) Hon travade bättre än förra gången när det ändå gick långsammare då.
 |
| Shelby i värmningen |
Sen var det Umas tur, hon skulle enligt vara lugn i ryggar, men det hade hon visst glömt för jag hade verkligen fullt upp för att hon inte skulle mangla över kusken framför. Hon var inte het, men definitivt mer på än önskvärt. Tyvärr hade jag ett för stort bett på henne så jag hoppas hon blir bättre i rygg med ett bättre bett. I vilket fall som helst så tyckte hon att 1.25 var saaaakta och när hon fick fritt av mig strax före mål så störtdök hon till en knapp seger! Ändå tror jag inte att de andra gick så sakta för vi hade haft bra farthållning hela vägen. Dessutom funkar travet bra på henne så vi jobbar vidare!
Efter det passade vi på att ge Shelby en genomgång i kroppen så hon inte sitter fast och får överjobba. Lite nära inpå jobb där men det funkar om man har koll :)
Sen åkte vi hem och släppte in Uma till Dino och Zemla. Åh, en riktig tjej, sa Dino. Småflickor är inte alls lika attraktiva tydligen, men Zelma är en cool ettåring så hon tar det mesta med ro. Skönt att det gick så lätt att släppa ihop, den största oron jag hade var att Moa skulle skada sig när hon for som en galning i hagen bredvid. Hon verkade mer inne på att vara rodeohäst än travhäst.
Som tur var märktes inte det av när jag åkte till rakbanan med henne på söndagsförmiddagen, hon var pigg och glad även om det märktes att hon testade underlaget till att börja med. Kunde det möjligen finnas någon dold snö- eller isfläck? ;) Allt kändes jättebra så det finns inte så mycket mer att göra än att massera henne en gång till och så ett lätt jobb inför söndagen.
 |
| Acceleration i början av rakbanan |
På måndagen var jag ledig eftersom jag först skulle till sjukhuset för en efterkoll för en forskningsrapport efter min operation och sedan på eftermiddagen skulle till veterinären och kolla Etoile igen och vaccinera Dino. Etoiles sena ser ut som förväntat, blödningen är nästan borta och läkningen har påbörjats. Tyvärr är det ju så med senskador att kollagentrådar är väldigt långsamma i sin läkning till full styrka så jag får förbereda mig på en lång rehab av henne. Ca 1 år till tävlingskondition, men jag får börja sitta upp på henne redan nu och om 6 veckor får hon börja trava!
Nackdelen är att det blåser som fan nu - och jag sätter mig inte på den där galningen innan det slutar. Dino var för övrigt rätt kul, han har järnkoll på att det finns en tunna med hästgodis (Hippo Cool) på kliniken och att både veterinären och assistenterna tycker att han är så mysig att han alltid får extra mycket godis!
På kvällen var jag iväg på jobb igen :)
Moa fick spår 6 i sin autostartsdebut på söndag. Lopp 1 dessutom vilket känns rätt lyxigt, då kommer vi hem skapligt. Och en av mina favoritkuskar och dessutom förstavalet, Stefan Söderkvist, ska hålla i tömmarna igen. Lite tråkigt att hon inte har ett par lopp i kroppen med tanke på förutsättningarna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar