Summan av starthästar blev konstant :(

Helgen gick i rasande fart, lite jobb (2 hästar på fm)  och fix på lördagen i finvädret, förkylningen att slåss med och så en ridtur på Nisse på kvällen. Eftersom pelletsbrännaren inte är hemma ännu är det bra kallt nu när temperaturen kryper neråt på nätterna. Hoppas den är klar snart.
Söndagen blev en sväng med Dino på morgonen, sen lasta gräsklipparen på hästtransporten och sen iväg för reparation av denna och bilen. Bilen är som vanligt, vi hittar alltid flera fel. Nu är det hjullagren som är slut - och framhjulen. Lovande när man ska besiktiga 2 dagar innan man får köra med vinterhjul. Jag kanske skulle lägga om till reservhjulet och låtsas att jag fått punka? haha...
Helgen avslutades med en kund som hade långbokning på kvällen i höstmörkret, lite synd tyckte jag om den personen då jag hade ca 15 grader i huset. Men vi överlevde ju.

Måndag var ju starttajm då. Men först skulle jag testa förkylningen i träningen men intentionen att ta det lugnt. Men det var ett tempo-pass vilket gjorde att man inte lade så mycket kraft och då blir jag inte speciellt trött så det blev högt tempo hela tiden. Halsen höll riktigt vettigt och tanden också.

Mitt i alltihop kom jag på att det är hög tid att börja planera Dala-touren som ska ske efter älgjakten. Lite småförvirrat att börja tänka på det mitt i alla startförberedelser.

Man kan verkligen säga att det var vältajmat, jag hann precis hälla i mig en kopp kaffe och så gjorde vi alla förberedelser och rullade iväg. Moa skulle ju identifieras och hon blev hela superladdad och betedde sig som en galning när jag ledde upp henne till dopingstallet. Studsade och slog med frambenen och allt möjligt. Samtidigt märkte man att hon bara tyckte det var spännande och kul men hon kunde väl vara LITE lugnare? Likadant när jag skulle ha i propparna i öronen på henne, men då blev hon faktiskt rädd i "bunker-boxarna" där det är bra skumt. Tråkigt att mantorp inte ens har en klen glödlampa i sina uteboxar då man trots allt gör mycket inne i boxarna. Efter ett krig där jag blev genomsvett så resignerade hon och kröp upp med huvudet i famnen på mig och sen gick det bra ändå.

Värmningen blev väl kort då Tobias hade premiehäst också, men det är bökigt att få till tiden i bland. Det häftiga var att Nisse värmde med ett öppet huvudlag utan halsbygel och bara vanliga proppar och var hur cool som helst. Fröken Millpond är som vanligt helt cool när hon väl är i vagn. Men oj vilken timing det blev med att byta grejer hit och dit. Hon värmde ju i en annan vagn och sele än jag skulle ha i kvalet, så när jag växlat allt och spänt sista spännet ropade de "3 min. till defilering".
Men det är coolt att hon blivit så himla lugn att köra, inget trams och flipprande alls. Hon ville inte riktigt upp i rygg och gick sin vana trogen lite långsammare i kurvorna och tappade lite till slut, men hon kvalade ändå på 19,8 så jag ska vara nöjd.

Nisse var återigen superduktig med allt runt omkring men galopperade den här gången efter ett varv på ungefär samma ställe som i kvalet. Varvet gick iofs 16,9 så jag trodde det var att han gått sig trött. Dessutom hamnade vi i dopingkontrollen. Och där hände det där märkliga med Nisses puls igen. De pulsade honom till 126 8 min efter! vi har under arbete lyckats pulsa honom till 125? Jag fattar absolut ingenting? De tog aldrig nån andra puls när han hade kissat så jag vet inte hur det såg ut då.
Så nu får vi vänta på brevet med provresultatet. Men det vore märkligt om det var positivt, sist han behandlades var väl för tre år sen :)

Dessvärre gick han jättekonstigt med vänster bak när vi kom hem :( Så nu får vi se hur illa det är....