Hur en diskning kan vara en seger!!!!!

Förberedelserna inför torsdagens start var minst sagt kaotiska - tisdagen var det 9,5 timmar jobb och sen en skrittsväng med Moa och Nisse och sen lite massage i stallet därefter.Lång dag. Det är kass att kurs och omställning på jobbet och flytt av kontor kommer samtidigt.
Onsdagen var minutiöst inplanerad från början, men redan på morgonen fick jag en hint om att  det ev. skulle bli en avbokning. Träningen gick bra på onsdagen också, vi kör verkligen järnet nu, jätteroligt, snart går det nog att skruva upp det lite till! Jag listade även ut att min tandvärk är direktrelaterad till att jag andas med öppen mun - dumt när man tränar.
På eftermiddagen fick jag SMS från Equiterapeuten som skulle behandla Dino om att hon ville komma senare så då ställde jag in första massagen själv i stället. Dino fick sig en  minst sagt rejäl omgång, och blev verkligen skitarg på Jenny och skulle sparka henne. Han satt rejält fast i vänster bak och hon fick till en rejäl gungning på honom och då tvärtände han. jag har aldrig sett honom så arg....
Sen avslutades kvällen med en massage och så lade jag sista handen vid utrustningen.

Sen var det tävlingsdag då - upp så jag var på jobbet vid sex igen och fortsätta tömma lådor trots att jag inte fått några flyttkartonger. Lite kaotiskt när flytten är planerad till fredag och man inte har några kartonger dan innan. När jag åkte till kursen insåg jag att det inte skulle funka så mycket längre med tanden då jag  börjat hålla igen den sidan av munnen när jag pratar till och med.
Och jag hade världens tur, min tandläkare hade dagens akut-tid och den var obokad och låg klockan 11.00! Nu var det inte snack om att undersöka mer utan det var dags att påbörja rotfyllningen. Givetvis hade jag trassliga rötter som var svårt att få tag på så på en timme hann hon rensa upp en och påbörja rensningen av de andra två. Det finns ju en viss risk att sprickan är för djup så att rotfyllningen inte funkar heller men jag hoppas att den gör det. Rejält bedövad blev jag åtminstone för det satt i ordentligt ända till klockan 16.00

Då hade vi hämtat kusken på vägen och åkt hela vägen till Örebro, i och för sig inte så långt, det tar 1 timme och 45 minuter så här års. Vi hamnade i samma stall som förra året med Moa, men den här gången var boxen mockad och dessutom en singelbox. Nisse var helt fascinerad för han hade full utsikt genom dörren och dessutom genom fönstret som bestod av såna där tjocka glasblock. man kan ju undra hur mycket de ser genom såna. För övrigt hade han fullt upp med att leta hö och tyckte det var en trist box som inte hade någon krubba.
Vi bestämde oss för att värma på slingan så då strippade jag av huvudlaget käk, skygglappar och halsbygel och så hade han bara propparna i öronen och tungbandet. Värmer jag själv nån gång lär han väl få slippa det med. ;) Det visade sig verkligen vara ett snilledrag för han var mycket mycket lugnare på banan sen! Så som han varit i värmningen med Moa i bland :) Och han tyckte verkligen att det var roligt att vara på trav! Supercool och inga problem att komma in och ur trångt stall med vinkel och behov av att backa in med vagnen om man ville sätta hästen i kedjorna.

Före loppet

 



Vi hade värsta tajmingen ut sisådär 2 min. före defilering! Men han hade säkert fixat lite snurrande också för det var verkligen inte samma stress som vid kvalen då han haft lite jobbigt innan loppen. Nu såg det verkligen annorlunda ut. Han fick en invändig resa, men inte som normalt i rygg utan i sprutet då framförvarande häst vid båda tillfällena han kom upp i rygg smet ut i en lucka. Och när han tredje gången kom upp i rygg blev det tempoökning i stället. Men nu märktes det att han inte har så mycket tempojobb i kroppen för han blev enligt Tobias stummare ju längre loppet gick och med det går det sämre och sämre fram. På upploppet, i strid om sistapengen, tappade han aktionen helt och galopperade med diskning som resultat så klart. Det hade kanske gått att ta upp och köra på säkerhet, men jag hade garanterat gjort likadant :) Det är ju ändå tävling

Men ändå - det är ju helt jäkla fantastiskt, jag har lyckats att få en nervös och smärtfylld häst att komma tillbaka till travbanan även om det tagit en hiskelig tid! Och han älskar att springar så nu tittar vi vidare mot nya starter!

Och på kvällen fick jag denna fantastiskt fina bild skickad till mig! Jag blir så glad när mina vänner tänker på mig och ger mig en så fin gåva, Tack Lasse som såg till att den blev tagen och Göran som tog den!!!! Den är absolut den finaste bild jag fått på någon av mina hästar och då har jag några riktigt fina!

Foto: Göran Abrahamson

Tänk vilken resa vi gjort från de gånger jag testade på banan och låg raklång bakom en överstressad Nisse som bara hade ont i munnen (och förmodligen knäet då också) för 5 år sen.

I helgen ska det läsas propositioner och så ska Moa testas inför kvalet som är inplanerat den 19:e!