måndag 26 september 2011

En helg till i flygande fläng...

Så har det gått några dagar igen då, intentionen att skriva oftare går väl inte så där superbra J Mest beroende på att jag är rätt trött just nu, höst eller förkylningen eller något annat? Jag har ingen aning men det märks väl?

Fredagen gick som vanligt i ett rasande tempo och det var riktigt skönt att ge sig ut på en skritt-sväng med Dino efter jobbet. Jag fick en känsla av att han inte var så bra men efter ett tag så blev det helt annat tryck i honom även om han måste hålla span på allt från fallande löv till mysko stenar. Lätt okoncentrerad kan man väl säga är det som mamma kallar ardenner-generna? Mamma ja, hon drog iväg och plockade lingon och det är rätt skönt att vara ensam ett tag ibland.

Lördagen inleddes alltså med hästmatning, utsläpp (Dino var helt otippat piggast ut av våra tre och tog en egen liten joggingrunda innan han dök i äpple-baren) och sen iväg och jobba med en häst i Norrköping. Sen hem och tvätta och mocka i stallet och en del gräsklippning efter att ha rensat gräsmattan på äpplen. Nisse var stel fortfarande men jag tror ändå att det ser ut att bli bättre. Det är ändå rätt oroligt att se honom så ovig. Mamma kom hem en dag tidigare än beräknat så det var verkligen tur att jag inte släpade mig iväg med Moa och Dino till banan ensam J Det blir alltid bättre med tiden när man är två!

Så på söndagen stack vi iväg till banan, mamma också genomförkyld och skittrött. Vi är inget bra team när båda är slut men vi kör ju på autopilot efter alla år så det funkar rätt bra ändå. Moa körde jag några lite snabbare intervaller med, i den sista kändes hon inte helt rak men jag tror det är trötthet? Hon är fortfarande markant piggare när hon har genomtramps-skydden så där är jag verkligen ett steg närmare att hitta nyckeln. Vi hade glömt handuk som jag tog minisvampen som jag blöter pulsbältet med. Och då sa Moa: ”Jag VET att du ska trycka in den där i örat på mig!!!!! Knasfia, tidigare i år har det inte alls varit nåt problem med tussar på banan så vi får väl träna lite igen.

Jag har bestämt att prova henne i ett tempojobb på torsdag, känns det bra anmäler jag till Mantorp, annars kör jag ett provlopp med henne två dagar tidigare och tränar på.

Dino var jag ju lite mer bekymrad över efter mina funderingar de senaste dagarna men han var mest tittig och seg och jag kunde inte känna något av det orytmiska som jag känt på ett ställe innan, nu körde vi åt det enkla hållet men ändå. Men efter nästan ett varv korsades vår väg av två andra fuxar från ett proffs-stall och JÄVLAR vilken spänst det blev i den röde! Inga som helst problem att hänga på i några km och då låg tempot mellan 2 min och ner till 1.36! Sen bestämde matte att vi gärna skulle orka trava hela passet och köra ett par riktiga intervaller också så då vek vi av ner mot rakan till enveten fux stora förtret.  Jag riktigt så framför mig hur överkäken gick åt höger och underkäken åt vänster som han alltid gör. Även intervallerna kändes riktigt trevliga och snubblingarna blir mindre både till antal och kraftighet. Det är lite jobbigt när han tappar halva rumpan.

Två intervall-lekar på 700 m är precis lagom nu i tempo mellan 1.40 och 1.50. så blir resten jogg. Vi ska ligga på den här nivån ett par veckor nu innan jag ökar tänkte jag. 17 km är vi uppe i nu så vi behöver inte köra längre.

När vi kom tillbaka till stallbacken och kanske hade 60 m kvar till stallet så snubblade han med fram – och jag tappade tömmarna! Jag testade med ett ”ptroo” vilket inte funkade alls. Så det var bara att så lugnt som gick hoppa ur vagnen och promenera ifatt honom och stoppa med tömmarna innan de hann sno sig runt bakbenen så han blev rädd. Fina coola Dino, de andra två hade farit iväg som projektiler och han bara går och stannar när han fattar att det är det jag vill!

Väl hemma var det en massa mer utrustning som skulle fixas och tvättar att tvätta och lite annat pyssel. Plus att jag poå allvar börjar försöka planera inför en Dala-tour och har fått förfrågan om att hålla en stretch- /massage-/ rörelsekontrollskurs som jag börjat fundera på konceptet på J

Svårast är Dala-touren men det börjar att smalna in på ojämn vecka någon gång mellan mitten av oktober och mitten av november. Kursen blir senare om den blir av, jag tror inte att det är omöjligt att få ihop 8 deltagare som jag tror kan bli lagom!

Men som sagt, jag är trött nu och behöver hitta ny energi…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar