Glad eller orolig? Det är frågan...

Jag blev lite småorolig redan på morgonen då Terror inte kom hem som han brukade i går kväll och de få gånger han sovit ute har han varit kelsugen och hungrig och hängt på dörren när jag gått upp. Men denna morgon igen Terror. :(

Dagen gick i ett jämnt tempo som vanligt, behöver jag såga att det inte var lågt? Jag hade ett rabattmail på en webb-butik för bilprylar så jag tänkte använda den men det funkade inte så jag mailade och frågade varför. Så klart lite sent så jag fick inget svar. Annars fanns allt jag skulle ha för att få en hel bil så nu hoppas jag att den snart är nybesiktigad igen :)

Efter jobbet drog vi till banan med Moa och Dino, Moa skulle ju få banjobb så Dino fick banjobb light :) Moa skulle jag testa en gång till i kurvorna men jag får det inte riktigt att stämma. Jag måste nog prova käk på henne trots allt. Nu är hon ju gammalskodd också men det känns inte som jag vill. Annars är hon återhämtningsmässigt i full startkondition, bara den lilla detaljen att hon måste kunna springa i kurvor också. Lite fler tankar har jag också så jag tänker prova i 22-provstart den 8:e.
Hon är för övrigt en helt annorlunda häst nu, mycket mer harmonisk och trevlig att ha med ut.

Sen Dino, då hade det redan blivit mörkt så det är nog färdigkört på rakan på vardagskvällar för i år. Det var en annan häst på banan samtidigt och den körde nån form av intervaller i bakvarv - trodde jag alltså. För den kom ifatt oss i full fart. Sen stannade den! och kusken berättade att den inte ville sprínga om! Från sidan hade mamma tyckt att det såg ut som vi agerade broms men dem andra hästen ville inte ens springa bredvid? Jag skulle bli galen. Sen fortsatte den med diverse egenheter när den vänt upp också. Tur att jag inte har istadiga hästar. De jag haft som gjort konstiga saker har det i och för sig varit fel på.
Dino tyckte det var jättespännande när den andra hästen drog på en galopp i rätvarv bland annat, svansen blev plym rakt upp och paradtraven kom fram igen :) I övrigt kändes han alldeles superbra! Rak och spänstig och bakbenet bar hela tiden utom på ett ställe där han vek kroppen i ett litet U för att de grävt upp på innerplan. Då kändes det att han är svag men för övrigt bär han sig helt perfekt även i rätvarv nu! Ändå fick han gasa lite i starten för att sedan bromsas ner successivt. Vilket gjorde att det blev 2x1640 m, den första på 1.52 (tänkt mål 1.55) och den andra på 1.44 (tänkt mål 1.50). Jag vet att det inte blev världens bästa farthållning men det kändes att det var i den farten han ville springa när han nu inte fick rejsa som han ville. Hade han fått springa på i det andra heatet hade han trillat ihop i en hög efter ett varv och nu är det ju viktigt att vänja in honom i de här farterna tycker jag. Att han KAN springa 1.30 utan problem rakt fram är inte intressant just nu.

Han känns alltså bättre än han gjort någonsin för nu är han RAK!

Tyvärr hade inte Terror kommit hem på kvällen heller, jag tror att det hänt något och att jag är kattlös igen? :( Och Nisses veterinärbesök står vi inför också.

Nu planerar vi för fullt!

Oj vad det rejsar på...

Inte för att jag var så mycket piggare på måndagen. Det blev riktigt pinsamt då faktiskt. Jag hade lyckats dubbelboka mig och så klart glömt att skriva upp den första bokningen så det stod en stackars kund hemma hos mig och trampade medan jag var på ett helt annat ställe i världen. Inte så många mil därifrån men nog så pinsamt. Jag var och lagade vidare på långtidsprojekt Grålle bil i stället för att massera den stackars kunden som verkligen behövde det. Usch, problemet är att jag får så hemskt dåligt samvete över sådana saker så jag mår ännu sämre än vad jag gjorde innan.

Träningen med syrran gick helt OK - MEN de har gjort om golvet i den lokal vi är på måndagar. Och vi skulle stå på händer och fötter och saxa benen men golvet var så förbannat halt att jag gjorde en planing i stället - sen blev det inga hopp utan fotglid fram och tillbaka. När vi sedan skulle töja ljumskar åkte jag runt på tvären på mina skor så jag satte armarna i golvet direkt. Hade jag halkat i spagat hade jag nog aldrig kommit upp igen. Men jag är stolt, jag börjar kunna kicka HÖGT nu. i Axelhöjd!

Efter jobbet var jag på behandling och då var jag förvånande nog lite skev och stel i bäckenet ändå. Men inte mycket mot förr då. Den man jag går hos kör ju även akupunktur och han kände verkligen hur slutkörd jag var så nu blev det nålar igen för att stärka mig lite.

Sen var det billagningen då. Det var två hjullager som skulle bytas så det tog hela kvällen och jag var inte hemma förrän elva på kvällen. Skönt när jag insåg att jag hade lunchdejt med en fd kollega på jobbet och slapp tänka på mat-tillverkning! Ja det är ett eget kapitel det, när tanden jävlades så tappade jag lite i vikt och så äter jag uppenbarligen för bra (har ju inte vågat börja med godis igen utifall att det börjar göra ont igen) för det räcker inte för att ta igen.

Men tisdagens lunch gjorde jag åtminstone ett tappert försök med en kebab-pizza. Och paltkoma hela eftermiddagen när jag hade ett jobb att göra som innebar att sitta på en stol och iaktta.
På förmiddagen var jag på massage för armen igen - och den var nästan helt bra! Jag fick riktig "brutal-massage" på slutet som kändes ungefär som det gjorde gången innan vid normal massage och jag lärde mig nåt nytt. :)
Efter jobbet så blev det massage av den kund som jag glömt på måndagen, som tur var var det "no hard feelings" och fascinerande nog så vägrade kunden till och med att ta emot den rabatt jag erbjöd.  Ytterligare en sak som jag tyckte var lite pinsamt, det var ju ändå jag som hade huvudet under armen.
Egentligen skulle ju Moa och Dino ha gjort något också men mamma var helt genomförkyld så vi prioriterade om så jag masserade Moa i stället. Det kanske inte var jättesmart att pressura henne också nu när jag är lite energifattig men det funkade. Hon mår ju rätt så bra i luftvägarna så jag riskerade inte massor genom att göra det. Nackdelen med att köra akupressuren är ju att energiflödet mellan individerna öppnas. Mår man lite sämre så ska man INTE försöka köra akupressur på någon som mår riktigt dåligt. Liksom jag har svårt att skruva upp mina låga punkter. Snacka om Aku-flum men de som provat vet vad jag pratar om!

Onsdagen var jag faktiskt lite piggare även om det vacklade lite på eftermiddagen. Men så min ARM såg ut... Jag är uppenbarligen alldeles för mesig när jag masserar (eller jo jag har masserat blåmärken på folk också) för  så här såg jag ut efteråt....  Det var stelt att boxas de första slagen.

Sen var det dags för domen för Grålle då. Självklart gick inte däcken igenom men som tur var hittade besiktningsmannen fler saker, handbromsen tog bara på ena sidan och så var ett fjäderbenslager slut/löst. DÄR är nog lösnnigen på gnisslet i framvagnen?

Efter det så red jag Dino en sväng i blåsten tillsammans med Moa - Nisse är avis men säger ändå att han inte vill för att han har ont i benet...

Och sen började jag tänka på Dala-tour och en kurs i rörelsekontroll/massage/stretching som jag fått förfrågan om att hålla.

Dalarna blir vecka 43 eller 45, kunderna har en möjlighet att bestämma, om jag nu får ihop några! 



En helg till i flygande fläng...

Så har det gått några dagar igen då, intentionen att skriva oftare går väl inte så där superbra J Mest beroende på att jag är rätt trött just nu, höst eller förkylningen eller något annat? Jag har ingen aning men det märks väl?

Fredagen gick som vanligt i ett rasande tempo och det var riktigt skönt att ge sig ut på en skritt-sväng med Dino efter jobbet. Jag fick en känsla av att han inte var så bra men efter ett tag så blev det helt annat tryck i honom även om han måste hålla span på allt från fallande löv till mysko stenar. Lätt okoncentrerad kan man väl säga är det som mamma kallar ardenner-generna? Mamma ja, hon drog iväg och plockade lingon och det är rätt skönt att vara ensam ett tag ibland.

Lördagen inleddes alltså med hästmatning, utsläpp (Dino var helt otippat piggast ut av våra tre och tog en egen liten joggingrunda innan han dök i äpple-baren) och sen iväg och jobba med en häst i Norrköping. Sen hem och tvätta och mocka i stallet och en del gräsklippning efter att ha rensat gräsmattan på äpplen. Nisse var stel fortfarande men jag tror ändå att det ser ut att bli bättre. Det är ändå rätt oroligt att se honom så ovig. Mamma kom hem en dag tidigare än beräknat så det var verkligen tur att jag inte släpade mig iväg med Moa och Dino till banan ensam J Det blir alltid bättre med tiden när man är två!

Så på söndagen stack vi iväg till banan, mamma också genomförkyld och skittrött. Vi är inget bra team när båda är slut men vi kör ju på autopilot efter alla år så det funkar rätt bra ändå. Moa körde jag några lite snabbare intervaller med, i den sista kändes hon inte helt rak men jag tror det är trötthet? Hon är fortfarande markant piggare när hon har genomtramps-skydden så där är jag verkligen ett steg närmare att hitta nyckeln. Vi hade glömt handuk som jag tog minisvampen som jag blöter pulsbältet med. Och då sa Moa: ”Jag VET att du ska trycka in den där i örat på mig!!!!! Knasfia, tidigare i år har det inte alls varit nåt problem med tussar på banan så vi får väl träna lite igen.

Jag har bestämt att prova henne i ett tempojobb på torsdag, känns det bra anmäler jag till Mantorp, annars kör jag ett provlopp med henne två dagar tidigare och tränar på.

Dino var jag ju lite mer bekymrad över efter mina funderingar de senaste dagarna men han var mest tittig och seg och jag kunde inte känna något av det orytmiska som jag känt på ett ställe innan, nu körde vi åt det enkla hållet men ändå. Men efter nästan ett varv korsades vår väg av två andra fuxar från ett proffs-stall och JÄVLAR vilken spänst det blev i den röde! Inga som helst problem att hänga på i några km och då låg tempot mellan 2 min och ner till 1.36! Sen bestämde matte att vi gärna skulle orka trava hela passet och köra ett par riktiga intervaller också så då vek vi av ner mot rakan till enveten fux stora förtret.  Jag riktigt så framför mig hur överkäken gick åt höger och underkäken åt vänster som han alltid gör. Även intervallerna kändes riktigt trevliga och snubblingarna blir mindre både till antal och kraftighet. Det är lite jobbigt när han tappar halva rumpan.

Två intervall-lekar på 700 m är precis lagom nu i tempo mellan 1.40 och 1.50. så blir resten jogg. Vi ska ligga på den här nivån ett par veckor nu innan jag ökar tänkte jag. 17 km är vi uppe i nu så vi behöver inte köra längre.

När vi kom tillbaka till stallbacken och kanske hade 60 m kvar till stallet så snubblade han med fram – och jag tappade tömmarna! Jag testade med ett ”ptroo” vilket inte funkade alls. Så det var bara att så lugnt som gick hoppa ur vagnen och promenera ifatt honom och stoppa med tömmarna innan de hann sno sig runt bakbenen så han blev rädd. Fina coola Dino, de andra två hade farit iväg som projektiler och han bara går och stannar när han fattar att det är det jag vill!

Väl hemma var det en massa mer utrustning som skulle fixas och tvättar att tvätta och lite annat pyssel. Plus att jag poå allvar börjar försöka planera inför en Dala-tour och har fått förfrågan om att hålla en stretch- /massage-/ rörelsekontrollskurs som jag börjat fundera på konceptet på J

Svårast är Dala-touren men det börjar att smalna in på ojämn vecka någon gång mellan mitten av oktober och mitten av november. Kursen blir senare om den blir av, jag tror inte att det är omöjligt att få ihop 8 deltagare som jag tror kan bli lagom!

Men som sagt, jag är trött nu och behöver hitta ny energi…

Nisse är halt...

Åh vad fort veckan går...

Tisdagen ägnades åt gräsklippning, gräsklippning och så lite mera gräsklippning... Det finns ju roligare saker att göra men med hel klippare, skapligt väder och gräs som såg ut som en luddig ryamatta fanns inte så mycket alternativ. Jag klippte kanske 60% så nu har jag bara slutklämmen kvar.
Sen gav jag mig upp en kortis på ridbanan med Dino. Han var riktigt positiv mot när jag ridit ridbana tidigare, då har han varit trög men nu gick han själv. De andra gångerna var så klart före hans knäoperation. Nu blev det bara skritt med fokus på att sätta vänster bak på rätt ställe och försöka böja en aning i kroppen. Det är ju lite som att baxa runt en planka i en volt ;)
Sen fick Moa lite ryggmassage, modell så mycket hon tålde och så kände jag igenom Nisse som rör sig mycket märkligt. Knä eller has, eller möjligen ännu högre upp? Ja, ja en helkväll med trädgård och häst blev det. Men strax innan jag skulle gå och lägga mig blev jag precis stel i kroppen, värsta träningsvärken. Förmodligen mest av brottningsmatchen med Moa på måndagen.

Onsdagen gjorde jag nåt knas på träningen och tog emot en kick i fel vinkel med vänster, det kändes lite grann men inte massor. Jag ringde till veterinären också och fick tid till nästa fredag, jag hade kunnat få på måndagen hos den andra veterinären (som dessutom tog tidsbeställningen)  men jag vill inte ha henne då det är hon som missade Dinos skleros i framknäet och som dömde ut en av inhyrningarna för halsen för 4 år sen (hon är helt problemfri och tävlar hopp+dressyr nu som 18-åring) När jag kom hem fick jag den positiva informationen att pelletsbrännaren var igång igen, hur mycket det kostar tror jag att jag inte vill veta just nu ;) Men vi har ju inte renoverat någon annanstans så det löser sig.
Jag gav mig på selarna som låg som ett stort berg i hallen. Det blir massor att göra iordning när man står långt ifrån vattnet på tävlingsplatsen kan jag konstatera. Skönt att få isär och få rent. Jag tvättade inga hästprylar då tvättmaskinen var ockuperad av handdukar till massagen.
Sen gick jag ner och masserade och stretchade Nisse igen, han tycker det är så skönt att det är löjligt åt det. Men stel som fan är han ju i benet. Han går aningen bättre trots allt. Och är inte på det minsta dåligt humör.

Torsdag vaknade jag upp och insåg att det var trasigt i vänsterarmen! En grop på insidan av underarmen där det inte ska vara någon grop ochriktigt öm i biceps + att jag inte kunde belasta med tryck. På med Back-on-Track-skydd och börja stretcha och använda musklerna till det som funkar.
Det funkade faktiskt bättre än förväntat att massera trots det, för det var mycket massage inbokat på torsdagen, typ hela kvällen. Plus att Nisse fick sin dagliga då. Moa känns riktigt spänstig i ryggen!
Tyvärr fick Dino vila men jag får ta igen det i helgen. Förvisso är jag ensam men han är ju enkel att åka till banan med så det ska nog inte vara några bekymmer, Moa ska så klart med också.

En lite lugn helg med bara en häst inbokad och så lite gräs, lite häst, lite stall, lite inne-rensning osv... kanske tur att Nisse är sjukskriven, annars hade han behövt gå jobb också. :)

Summan av starthästar blev konstant :(

Helgen gick i rasande fart, lite jobb (2 hästar på fm)  och fix på lördagen i finvädret, förkylningen att slåss med och så en ridtur på Nisse på kvällen. Eftersom pelletsbrännaren inte är hemma ännu är det bra kallt nu när temperaturen kryper neråt på nätterna. Hoppas den är klar snart.
Söndagen blev en sväng med Dino på morgonen, sen lasta gräsklipparen på hästtransporten och sen iväg för reparation av denna och bilen. Bilen är som vanligt, vi hittar alltid flera fel. Nu är det hjullagren som är slut - och framhjulen. Lovande när man ska besiktiga 2 dagar innan man får köra med vinterhjul. Jag kanske skulle lägga om till reservhjulet och låtsas att jag fått punka? haha...
Helgen avslutades med en kund som hade långbokning på kvällen i höstmörkret, lite synd tyckte jag om den personen då jag hade ca 15 grader i huset. Men vi överlevde ju.

Måndag var ju starttajm då. Men först skulle jag testa förkylningen i träningen men intentionen att ta det lugnt. Men det var ett tempo-pass vilket gjorde att man inte lade så mycket kraft och då blir jag inte speciellt trött så det blev högt tempo hela tiden. Halsen höll riktigt vettigt och tanden också.

Mitt i alltihop kom jag på att det är hög tid att börja planera Dala-touren som ska ske efter älgjakten. Lite småförvirrat att börja tänka på det mitt i alla startförberedelser.

Man kan verkligen säga att det var vältajmat, jag hann precis hälla i mig en kopp kaffe och så gjorde vi alla förberedelser och rullade iväg. Moa skulle ju identifieras och hon blev hela superladdad och betedde sig som en galning när jag ledde upp henne till dopingstallet. Studsade och slog med frambenen och allt möjligt. Samtidigt märkte man att hon bara tyckte det var spännande och kul men hon kunde väl vara LITE lugnare? Likadant när jag skulle ha i propparna i öronen på henne, men då blev hon faktiskt rädd i "bunker-boxarna" där det är bra skumt. Tråkigt att mantorp inte ens har en klen glödlampa i sina uteboxar då man trots allt gör mycket inne i boxarna. Efter ett krig där jag blev genomsvett så resignerade hon och kröp upp med huvudet i famnen på mig och sen gick det bra ändå.

Värmningen blev väl kort då Tobias hade premiehäst också, men det är bökigt att få till tiden i bland. Det häftiga var att Nisse värmde med ett öppet huvudlag utan halsbygel och bara vanliga proppar och var hur cool som helst. Fröken Millpond är som vanligt helt cool när hon väl är i vagn. Men oj vilken timing det blev med att byta grejer hit och dit. Hon värmde ju i en annan vagn och sele än jag skulle ha i kvalet, så när jag växlat allt och spänt sista spännet ropade de "3 min. till defilering".
Men det är coolt att hon blivit så himla lugn att köra, inget trams och flipprande alls. Hon ville inte riktigt upp i rygg och gick sin vana trogen lite långsammare i kurvorna och tappade lite till slut, men hon kvalade ändå på 19,8 så jag ska vara nöjd.

Nisse var återigen superduktig med allt runt omkring men galopperade den här gången efter ett varv på ungefär samma ställe som i kvalet. Varvet gick iofs 16,9 så jag trodde det var att han gått sig trött. Dessutom hamnade vi i dopingkontrollen. Och där hände det där märkliga med Nisses puls igen. De pulsade honom till 126 8 min efter! vi har under arbete lyckats pulsa honom till 125? Jag fattar absolut ingenting? De tog aldrig nån andra puls när han hade kissat så jag vet inte hur det såg ut då.
Så nu får vi vänta på brevet med provresultatet. Men det vore märkligt om det var positivt, sist han behandlades var väl för tre år sen :)

Dessvärre gick han jättekonstigt med vänster bak när vi kom hem :( Så nu får vi se hur illa det är....

Exploderande förkylning!

Fredagen var det kylig att gå upp - och ja inte var förkylningen bättre. Har jag kört för hårt i år eller har jag bara utsatt mig för alldeles för stor smittorisk? Två förkylningar på ett år är inte direkt likt mig. Till skillnad mot när jag var yngre och blev sjuk bara någon sa ordet förkylning. Men det kan ja haft ett samband med att jag faktiskt rökte några år. Nu är det nog mest tempot - och tanden tror jag...

I vilket fall som helst så är det en sån förkylning som inte tar så hårt på orken.

Jag fick undan en del på jobbet så nu är snart flytten klar! Bara att fixa iordning lite till.

Efter jobbet drog jag på ytterligare en shoppingtur till bilen. Olja och batteri införskaffades så nu är det snart vinterrustat.

Sen bestämde vi att åka till Mantorp med Dino eftersom det var rally i hemtrakterna vilket begränsar våra körmöjligheter big way. Men typiskt nog så hade han krökt en baksko och trampat ut den andra så mamma fick börja med att byta skor.

Han fick nån form av intervalljobb med lång jogg mellan för att komma ner ordentligt och successiv ökning då det är styrketräning av ett bakben son behövs på honom. Men det går faktiskt bättre och bättre även om det känns som att han behöver hela vintern minst för att bygga upp sig. Han är inte fullt lika stel i benen som han var när jag började jobba och svansen har släppt massor.

Moas rygg är jag mer bekymrad över då jag inte tycker att effekten blev så där alldeles fantastisk av att spruta henne? Men jag aka resonera med veterinären vid något tillfälle tror jag. Ska man belasta en sån här rygg eller ska man låta den vara i fred? Jag är inte tillräckligt bra i armarna för att kunna tömköra henne heller, så jag känner att jag sitter lite fast om jag inte kan rida lite basic på henne.

Helgen blir intensiv med hästjobb och bil + gräsklipparreparation och förberedelse inför måndagen då allt måste vara klart tills jag kommer hem från jobbet på måndag. Och så det vanliga då :)

Oj - Det hände!!!!!

Torsdag var genrepsdag för Nisse och Moa så klart :) Trots att förkylningen inte är riktigt så lindrig som jag hade hoppats på så mår jag betydligt bättre än förra gången. Det är däremot lite oroväckande att jag är förkyld igen även om nästan varenda människa i min omgivning går och snorar och hostar.

Som tur är så har det slutat blåsa, det räcker nu tycker jag. Men då blir det väl kallare och det gillar jag ju inte heller.

Jag vet inte vad Nisse var på för humör, av någon anledning så blev han inte så där jättepeppad som han brukar bli när vi värmde upp utan klarade att jogga hela tiden utan att jag behövde hålla i handstropparna. Normalt brukar han lägga sig på ett visst motstånd och där ligger han, rör man på ena handen så gasar han omedelbart. Men alltså funkade det utmärkt att jogga och intervallerna var också riktigt lugna och fina - inte så att jag behöver driva direkt men absolut cool. Det här är alltså första gången sen jag köpte honom som det gått att göra så och det visar verkligen att hans stress aldrig riktigt suttit i huvudet.
Annars skulle han så klart varit stressigare första jobbet efter starten.

Moa fick agera lite demo-ex när jag visade var man skulle jobba med några muskel-problem, det var inte riktigt hennes grej så hon blev lite sur på mig. Men samtidigt visade hon att hon minsann inte har ont i rumpan när hon fick en relativt hårdhänt massage/provkänning, vad jag kunde se, och bara stod och spanade ut genom dörren.
Jag testade att köra raka utan genomtrampsskydd - inte alls samma tryck i henne och hon kom in med grus i håren på "hälarna". Så det är nog så att hon ska ha skydden även under rakbanejobben. Annars är det inga aktionsproblem när vi kör rakt fram.

När vi kört klart var jag rätt matt så det var skönt att komma hem lagom till kvällsmaten och sen bara göra färdigt. Tyvärr hade jag glömt att värma vatten så det blev inte någon dusch. Hoppas brännaren till pannan är klar snart.

Ledig onsdag...

Det slutar visst aldrig att storma - alla hästarna fick täcken i dag och det märktes verkligen när de var ute att det uppskattades, de såg inte alls lika lidande ut som de gjorde under tisdagen. Det hade blåst ner så himla många äpplen under natten så att de inte ens åt upp dem i hagen, utan bara provsmakade. Det kan ha påverkat att det satt en katt och jamade hjärtskärande i skogen. Jag ropade men då tystnade den.
Ingen av våra då den ena var med mig och den andra var inne och sov förmiddag-middag-eftermiddag i ett svep. Jag undrar vad Terror gjort hela natten för att bli så trött?

Sen tog jag en sväng till grannkommunen och hämtade en rem till gräsklipparen och så en runda bland bildelsaffärerna för att mäta batterier och shoppa tändstift och slang till vakuumsystemet. Man kanske skulle prata med grannen också så han fixar hjulet?

Min hals känns lite lurig, inte konstigt med tanke på hur många förkylda människor jag har omkring mig nu. Men det är inte på långa vägar som innan semestern då jag faktiskt var jättesjuk.

Ett tag var jag inne på att massera Dino och Moa men sen kom jag på att det skulle bli väl många dagar för Dino fram till fredag så jag fick ta en ridtur igen. Jag har bränt alldeles för mycket pengar på paddockbygget (som inte är klarfinansierat ännu) så mitt planerade selinköp hänger lite i luften. Men ridbanan blir förskräckligt bra så jag ska inte gnälla.
Tyvärr fanns inte längre den gårdskratta att köpa som funnits fram till 2010 i MTD:s standardsortiment :( Den var inte ens speciellt dyr men jag får väl hitta på nåt annat?

Dino och Moa i blåsten var det ja, vi valde att ta en sväng bredvid flygfältet på grund av blåsten. Vi har rätt mycket dåliga träd på de vanliga ställena vi kör så det är alldeles för storr risk att vi får en trädgren i skallen om vi chansar - eller varför inte ett helt träd vilket händer i bland?
Dino tyckte det var urjobbigt att gå i gräset med mig på ryggen, medan Moa kom på att det kanske kunde vara intervaller på gång när vi körde där nere och skrittade järnet. De var verklgien inte hastighetssynkade men mamma kunde ju köra kringelikrokar. Efter gjorde jag min specialmassage  vilken inte direkt uppskattas i början men verkar ge otroligt bra resultat.Och Dino blir inte alls lika arg på mig som på Jenny, antingen är jag snällare annars är han bättre eller så finns tredje varianten, man ska inte mangla matte för då blir hon förbannad.

Torsdagen är vikt till banjobb så där går hela kvällen. Så himla kul att det är start på gång igen. Min tid blir ju logistiskt svårare att få ihop nu med starthästar men det får lösa sig. Tidigare morgnar kanske?

Överraskande och Bra dag!

Det blåser som bara den!
Upp-packningen på jobbet fortsätter... Samtidigt som allt ska gå lika snabbt som tidigare om inte fortare, röda varningslamporna folk borde ha som stressvarning skulle blinka på många nu. Dessutom verkar det gå en rejäl förkylning nu. Jag är drabbad på så sätt att jag är lite "svidig" i halsen men inte mer.

Jag bevakade anmälningarna till mantorp, mest för att se om jag fick köra, och det fick jag. Nisse var enligt listan tredje från att komma med. Riktigt nära ändå mot vad han varit innan i "normala" lopp.

Återbesök hos tandläkaren och en ny tandläkare som var riktigt tveksam till om det går att rädda tanden alls, och i så fall knappast längre än några år? Ja ja, men det där får jag hoppas att de har klart för sig. Bedövningen satt inte i riktigt lika länge den här gången som sist. Och faktiskt så kände jag lite när hon var i och rotade i en kanal, jag hoppas att det räcker för att få bort smärtan. Det är dyrt att gå till tandläkaren en gång i veckan även om jag inte är uppe i ett ordinärt veterinärbesök än. Förresten höll jag på att somna när jag låg i tandläkarstolen, det är ju dumt att spänna sig.

Sen drog jag faktiskt hem och tog hand om en tvätt och grejade och så passade jag på att ta ett litet kort dressyrpass på Nisse i halvstormen! Han var väldigt tveksam till stormen - och sen upplyste han mig om att det faktiskt inte brukar ligga en ridbana på vår mark genom att i ett varv ha blicken fäst i sanden, sen slappnade han av och gick bättre än han någonsin gjort hemma! Han gick att ställa höger utan problem och jag kunde sitta på mitt högra sittben i över 2 varv utan att hamna fel! Det här måste vi träna vidare på!

Resten av kvällen tillbringades med fika i trevligt sällskap innan jag slängde mig vid datorn igen och kollade om programmet kommit ut på Mantorpstravets hemsida. Det hade det och vi fick spår 4, det borde gå hur enkelt som helst, bara att hålla i i kurvan och inte sparka henne i rumpan när jag ska lägga om stången ;) Samtidigt satt jag med en kompis på MSN och de har starthäst så jag scrollade bort och kollade i vilet lopp - och fick syn på namnet Easter Day! Skapligt paff jag blev, de hade delat noll-loppet och klämt in hela 12 lopp den dagen!
Nu kanske inte springspår är ultimat för Nisse men det är ju Tobias problem att lösa, jag är inte rädd att han inte ska gå att vända där ute åtminstone, han är ju dressyrhäst ;)

Två hästar med på måndag alltså! Roligt, roligt!

Höst...

Jag vaknade übertidigt på söndagen, det känns ju lite onödigt men eftersom jag inte kan somna om så är det ju bara att gå upp. Dagen ägnades åt organisation av hemmet, inklusive garderobsröjning. Skönt att få lite ordning i bland även om det inte känns som hemma när man inte har en sele i köket ;)

Varmt är det men hösten börjar onekligen att smyga sig på...

Jag sneglade på ridbanan och var bra sugen på att sadla Nisse trots att han har vilodagar men jag besinnade mig. Mest beroende på att det började ösregna ;)
Så det blev en välbehövlig grundlig massage av honom i stället. Jag hittade några nya rispor på vänster framknä, inget som syntes vid starten men det är inte helt omöjligt att det är det som gör att han går sämre i kurvorna.
Och så var han spänd i en muskel på insida lår, dags att börja gymnastisera med lite sidoförflyttningar igen.

Fler hästar blev det inte fixade eftersom jag var så noga med Nisse, nu behöver han bara en lättare genomgång inför nästa start :)

Måndag - jobba - träna - jobba - massage - rida.

Läget är helsnurrigt på jobbet med flytt och brådis och så. Och det gick fram till lunch-träningen, på slutet när jag andades genom munnen fick jag riktigt skärande smärta rätt upp i tanden igen. Suck, bara att ringa och boka ny tid, till tisdag kl. 13.00. De här akuttiderna är kass, stör jobbet men det gör ju tandvärken ocks¨å. Speciellt som min mage börjar bli deppig av alla värktabletter.
Träningen gick däremot rätt bra trots att det var armar som gällde och mina Triceps är kassa. Jag hoppas på att det blir bättre nu med massagen.
Massagen ja, det var exakt som jag trodde med arm och axel, men det har jag ju känt själv. Jag blev hur öm som helst efter men det känns väldigt bra.

Efter att jag kom hem så blev det en liten ridtur på Dino ihop med Moa. Det kändes bättre än vad det gjorde förra gången, skönt att det går framåt. och sadeln verkar passa super på honom också. Märkligt.

Vi har anmält Moa till kval och Nisse till lopp på måndag på Mantorp. Nu blir det spännande att se om min licens är giltig eller ej? Enligt telefonsamtal med travsällskapet i våras så ska den ju inte vara det men jag fick hem en lapp häromveckan där det stod att jag var tvungen att köra ett lopp/kval/B-lopp/licenslopp för att behålla licensen nästa år. Tiden får utvisa.

Dags att varva ner lite - genrep för Moa

Underbart med lördag, inte riktigt lika underbart att vakna före klockan fem när man har möjlighet att sova ut, men det är som det är.

Desto bättre var att jag hann en hel massa saker innan vi släppte ut dem som skulle vara hemma och lastade Moa och Dino och åkte till banan.
Mos fick gå banjobb i långvagn eftersom jag inte vill köra Dino runt runt på banan och inte orkar knöla med två vagnar en vanlig lördag. Det spelar ingen större roll för henne eftersom jag bara skulle köra runt 25 enligt planen. Vilket hon gjorde utan problem och inte var det minsta tagen av :) Hon går bättre i kurvorna även om jag känner att jag måste fortsätta att jobba med ryggen på henne. Får jag balans på det där kan det bli riktigt roligt i vinter för nu glider hon bara omkring och har roligt. Jag tror det är första gången jag kört henne så fort ensam utan spö och haft en häst att köra hela vägen.

Dino känns fortfarande lite knölig, speciellt på ett ställe vilket jag absolut inte begriper. Han känns verkligen av på mitten en liten bit på slingan för att sedan vara helt acceptabel i ett varv tills vi kommer dit igen? Och det är inte ens det svåraste stället så jag väljer att tro att han har något att titta på där som gör att det blir så tokigt? Annars körde jag en intervall med honom på slutet och den kändes riktigt skaplig med tanke på den instabila vänstra bakbenat.

Efter att vi kört klart började det mola i min mun igen, suck. Och när vi kom hem så upptäckte jag att Moas skydd blivit kvar på banna. Mamma fick åka och hämta dem eftersom hon packade.

Resten av dagen ägnades åt pyssel och en sväng till affären. Den turen hade för övrigt kunnat gå riktigt illa för jag mötte en bil på en bro - på min sida av vägen :s Läskigt, man känner sig rätt liten då. Även om jag hann stanna och bilen väjde undan med en hårsmån.

Nu anmäler jag till kval den 19:e. Frågan är om jag får köra eller ej? Enligt ett samtal i våras var jag tvungen att gå kurs, men för ett tag sen fick jag hem ett brev om att jag var tvungen att köra ett kval eller lopp för att behålla licensen till nästa år. Jag anmäler med mig så får vi se vad som händer.

Arbetsveckan slut!

Jag glömde ju att skriva att när vi kom hem på torsdagskvällen så skymtade denna utsikt i mörkret! Fast från andra hållet då!

Så himla skönt att sanden är utkörd, nu är det "bara" grävning för elen, motering av stolpar och staketbygge kvar. men nu går den att börja använda!

Fredagen var skapligt rörig då det inte kommit några flyttkartonger på morgonen heller. Men däremot hade jag ett panikjobb som var tvunget att fixas före kursen! Sen var det kurs till lunch, och sen tillbaka upp till kontoret - DÅ hade kartongerna kommit! Så det blev att tokpacka i stället för att käka och sen tillbaka till kurs. Suck. Skönt att den här veckan är över.

På vägen hem ringde jag hästkliniken för att boka ett till besök hos Jocke med Moa, jag tänkte väl att jag var ute i god tid för att få en tid i november men tji fick jag - jag fick en tid 4 dagar före Julafton! :o Tur att jag inte har en häst som inte funkar alls utan bara en som jag skulle komma tillbaka med när jag tycker själv. Jag ringde även tand-vet. till Nisse då han börjar tugga konstigt och har lite sår på tungan trots att han inte bitit sig vid träning på evigheter. Utom när han skavde läppen på min hjälm på nåt sätt då ;) Men där gick jag bet, hans telefontid börjar klockan 6 på måndag så jag får väl ringa innan jag åker till jobbet.

Jag red faktiskt en sväng på Dino på kvällen, han tyckte det var lagom skumt med mig på ryggen. Så där så att han passade på att nosa och puffa på mitt ben när han stannade och bajsade. Men får vi bara hålla på lite så blir det nog bra, jag kan ju påverka rakheten bättre när jag sitter på.

Men det är lite kamelvarning på honom med det där långa flacka steget...

 

Hur en diskning kan vara en seger!!!!!

Förberedelserna inför torsdagens start var minst sagt kaotiska - tisdagen var det 9,5 timmar jobb och sen en skrittsväng med Moa och Nisse och sen lite massage i stallet därefter.Lång dag. Det är kass att kurs och omställning på jobbet och flytt av kontor kommer samtidigt.
Onsdagen var minutiöst inplanerad från början, men redan på morgonen fick jag en hint om att  det ev. skulle bli en avbokning. Träningen gick bra på onsdagen också, vi kör verkligen järnet nu, jätteroligt, snart går det nog att skruva upp det lite till! Jag listade även ut att min tandvärk är direktrelaterad till att jag andas med öppen mun - dumt när man tränar.
På eftermiddagen fick jag SMS från Equiterapeuten som skulle behandla Dino om att hon ville komma senare så då ställde jag in första massagen själv i stället. Dino fick sig en  minst sagt rejäl omgång, och blev verkligen skitarg på Jenny och skulle sparka henne. Han satt rejält fast i vänster bak och hon fick till en rejäl gungning på honom och då tvärtände han. jag har aldrig sett honom så arg....
Sen avslutades kvällen med en massage och så lade jag sista handen vid utrustningen.

Sen var det tävlingsdag då - upp så jag var på jobbet vid sex igen och fortsätta tömma lådor trots att jag inte fått några flyttkartonger. Lite kaotiskt när flytten är planerad till fredag och man inte har några kartonger dan innan. När jag åkte till kursen insåg jag att det inte skulle funka så mycket längre med tanden då jag  börjat hålla igen den sidan av munnen när jag pratar till och med.
Och jag hade världens tur, min tandläkare hade dagens akut-tid och den var obokad och låg klockan 11.00! Nu var det inte snack om att undersöka mer utan det var dags att påbörja rotfyllningen. Givetvis hade jag trassliga rötter som var svårt att få tag på så på en timme hann hon rensa upp en och påbörja rensningen av de andra två. Det finns ju en viss risk att sprickan är för djup så att rotfyllningen inte funkar heller men jag hoppas att den gör det. Rejält bedövad blev jag åtminstone för det satt i ordentligt ända till klockan 16.00

Då hade vi hämtat kusken på vägen och åkt hela vägen till Örebro, i och för sig inte så långt, det tar 1 timme och 45 minuter så här års. Vi hamnade i samma stall som förra året med Moa, men den här gången var boxen mockad och dessutom en singelbox. Nisse var helt fascinerad för han hade full utsikt genom dörren och dessutom genom fönstret som bestod av såna där tjocka glasblock. man kan ju undra hur mycket de ser genom såna. För övrigt hade han fullt upp med att leta hö och tyckte det var en trist box som inte hade någon krubba.
Vi bestämde oss för att värma på slingan så då strippade jag av huvudlaget käk, skygglappar och halsbygel och så hade han bara propparna i öronen och tungbandet. Värmer jag själv nån gång lär han väl få slippa det med. ;) Det visade sig verkligen vara ett snilledrag för han var mycket mycket lugnare på banan sen! Så som han varit i värmningen med Moa i bland :) Och han tyckte verkligen att det var roligt att vara på trav! Supercool och inga problem att komma in och ur trångt stall med vinkel och behov av att backa in med vagnen om man ville sätta hästen i kedjorna.

Före loppet

 



Vi hade värsta tajmingen ut sisådär 2 min. före defilering! Men han hade säkert fixat lite snurrande också för det var verkligen inte samma stress som vid kvalen då han haft lite jobbigt innan loppen. Nu såg det verkligen annorlunda ut. Han fick en invändig resa, men inte som normalt i rygg utan i sprutet då framförvarande häst vid båda tillfällena han kom upp i rygg smet ut i en lucka. Och när han tredje gången kom upp i rygg blev det tempoökning i stället. Men nu märktes det att han inte har så mycket tempojobb i kroppen för han blev enligt Tobias stummare ju längre loppet gick och med det går det sämre och sämre fram. På upploppet, i strid om sistapengen, tappade han aktionen helt och galopperade med diskning som resultat så klart. Det hade kanske gått att ta upp och köra på säkerhet, men jag hade garanterat gjort likadant :) Det är ju ändå tävling

Men ändå - det är ju helt jäkla fantastiskt, jag har lyckats att få en nervös och smärtfylld häst att komma tillbaka till travbanan även om det tagit en hiskelig tid! Och han älskar att springar så nu tittar vi vidare mot nya starter!

Och på kvällen fick jag denna fantastiskt fina bild skickad till mig! Jag blir så glad när mina vänner tänker på mig och ger mig en så fin gåva, Tack Lasse som såg till att den blev tagen och Göran som tog den!!!! Den är absolut den finaste bild jag fått på någon av mina hästar och då har jag några riktigt fina!

Foto: Göran Abrahamson

Tänk vilken resa vi gjort från de gånger jag testade på banan och låg raklång bakom en överstressad Nisse som bara hade ont i munnen (och förmodligen knäet då också) för 5 år sen.

I helgen ska det läsas propositioner och så ska Moa testas inför kvalet som är inplanerat den 19:e!

Start på gång!!!

Usch vad mycket det varit att göra hela tiden, så pass att jag inte ens hunnit skriva en enda gång...

Nisse kom med på Örebro på torsdag i ett flerklasslopp som är stängt vid 88 000. Rena rama pension-loppet. Med tanke på att första tillägget är vid 11 000 så är det lite fascinerande att det är fyra hästar på första volten som är 7 år eller äldre. Ett tioårigt sto bland annat!
Tyvärr hamnade loppet först men jag hoppas verkligen att jag inte missar för mycket 

Fredagen var det som vanligt mycket på jobbet och det är bara början. Den här hösten blir inte kul.
Efter jobbet var vi ute en sväng med Moa och Nisse, Moa verkade piggare och klev på mycket bättre. Nisse känns precis som vanligt. Det är så kul att han är så positiv.

Lördagen städade jag lite och körde bokföring på morgonen, sen gav jag mig ut och testade Dinos nya skor :) Vi buskörde lite grann - några 100 m här och där och det kändes varierande, i bland riktigt riktigt bra och i bland lite sämre. Men han tycker det är kul att rejsa lite och det är inte bara när det går fort det blir sämre. Men det varierar som sagt.
På eftermiddagen åkte jag iväg till ett nytt stall och masserade 3 hästar.

Söndagen började vi med att åka till banan med Nisse och Moa - Nisse känns helt OK men han har varit spänstigare. Däremot kändes det att åkerträningen tagit på rätt sätt, kan det vara den som gjort honom lite ovigare? Moa kändes väldigt stark och fin och fick sällskap i några intervaller. Det är bara att åka ut och kvala den 19:e tror jag. jag har ju fått hem en lapp om att jag behöver komplettera för att köra lopp nästa år så jag får väl prova att anmäla med mig så får vi se vad som händer? Får jag inte köra så är det ju inte mer med det?
Pannan jäklades och en kontakt hade gått sönder, så nu blir det att värma vattnet med el ett tag. Funkar även om det inte är kul att passa och komma ihåg.

På eftermiddagen drog jag iväg och masserade en häst och sedan efter det kom det en kund hem till mig.Heldag igen...

Måndagen var jag på kurs på jobbet, mycket tänkt för skallen och lite stressigt för att hinna träna på lunchen. Men jag slog hastighetsrekord - från datorn på kursen till omklädd när uppvärmningen började i träningslokalen på 4 min! Det är kanske 500-700 m mellan husen men jag tycker det var ruskigt snabbt :)
På kvällen hade jag en kund och sedan gav jag mig på och masserade Nisse. Jag hittade inga större sensationer även om jag ttyckte att han var lite stummare än normalt bakom frambenen. Det är guld att kunna fixa sånt här själv!

Höst på gång???

Värmen verkar ha försvunnit och vädret är helt jäkla crazy - sol och lite halvsvalt i luften och sen kommer värsta störtskurarna...
Träningen gick riktigt bra i dag med, men det syntes på uppvärmningen att det var fler än jag som hade träningsvärk i de bakre regionerna! Vi sprang som en hög elefanter, allihop!
Det var tydligen ett lätt pass men jag körde på som bara den och då blir ju inget pass lätt. Mina träningskompisar lämnade walk over båda två men det löste sig ändå med jämna par :)

Efter jobbet skulle jag köra Moa och rida Nisse var tanken - när jag åkte hem från jobbet åkte jag igenom en rejäl skur men den verkade inte ha kommit hemma. in med hästarna och sen in och käka. Och då var det som om nån öste hinkvis med vatten över Solbacka! Helt galet vad det regnade!

Jag avvaktade lite och under tiden kom mamma hem så vi passade på att köra tillsammans i stället. Moa var lite kantig efter tisdagens behandling men det löste upp sig  efter ju längre vi körde. Nisse hade inga som helst problem så klart men han behövde ju inte underkasta sig sprutor, mer än vaccinationen.
Jag pratade med Tobias också och vi kom fram till att om Nisse inte kommer med på Örebro på torsdag ska han gå jobb på lördag eftersom det är ett tag sen, annars får det vara. Galet att tömma honom 5 dagar innan start så här i början.

Jag blir lite sliten av att det blir så mörkt på kvällarna nu, men det  känns alldeles fantastiskt nu när det går att planera att göra något någon vardagskväll/helgkväll om jag inte jobbar.

Torsdagen sen då - stressigt på jobbet igen - och tänderna småbråkar i perioder. Det senare är skitjobbigt. Ögat känns också av lite utomhus nu, speciellt om jag använder linser och inte skärmar av ljuset allt. Huvudvärk nästan varje kväll. Och så vet jag inte vad som händer, det bara rasar in bokningar och sådana som säger att de tänker boka :) Jag får bli noga med att min kalender inte ser ut som den gjorde i våras.

Paddockbygget fortgår, som tur är just nu utan någon annan insats än ekonomisk från mig. Men den delan kanske är en förutsättning för att det ska bli något med resten också?

Jag körde Dino en sväng på kvällen, nu på grusväg. Det känns varierande, men det där eländes instabila bakbenet och hans stora bakfötter spelar in. Han gick till och med på sig i går. Men jag förstår att mamma bara orkar 2 fötter om dagen även om jag nog helst hade sett att hon börjat med bak.

Sen var jag till affären och shoppade lite käk - testade vanlig yoghurt då den med låglaktos var slut. Går det så går det...

Och så anmälde jag Nisse till Örebro på torsdag!

Plus och Minus

Det är inte ens behärskat kaos på jobbet utan full kalabalik, jag skulle egentligen ha varit ledig lite den här veckan men som tur är blev det uppskjutet för det hade varit sjukt dålig timing. Ja lite ledig var jag så klart eftersom det var dags att åka på återbesök med Moa och så kolla Nisse också.
Så jag gick hem efter att ha varit ute och lunchat tillsammans med en fd kollega, jag måste verkligen ta tag i det där med att planera mitt matintag lite bättre. Men jag hoppas att det blir lättare att äta nu när tanden är (förhoppningsvis) halvfixad åtminstone.

Det regnade MYCKET hela förmiddagen under tisdagen, bra tajming med att första lagret material till ridbanan dök upp eller kanske inte då. När det blev för flytande hade de fått ge upp jobbet med att jämna till.

Hästarna hade fått komma in så de var torra när vi skulle åka. Och nederbörden hade avtagit så pass att det inte var massor av vatten i spåren på motorvägen åtminstone.
På kliniken var det fullständigt kaos med två veterinärer igång plus hovslagare och så osteopaten då. En av hästarna som var där var en av mina gamla kunder som jag inte träffat på några år. Det var tråkigt att träffas på klinik men roligt att se hur hästen utvecklats för övrigt.
Mina fick vaccination också och Nisse var riktigt tveksam eftersom han minsann SÅG att Moa blev stucken med en nål. Det är ändå himla smidigt att spruta dem i transporten för då står de där se står.

Vi började med Moa, som jag vet är stum i ryggen och sned i bakdelen. Men nu var det höger bak som var problemet . Där jobbar ju hovslagaren vidare med den galna hoven. Jocke tyckte att det skulle tas mer på innern på den foten men jag är inte säker på att det gick förra gången. Den foten har alltid blivit deformerad när hon vilat och det har självklart med felbelastning att göra. Men jag tror att det kommer att bli bra. Höger bak ska vara fixat efter behandlingen, men ryggen är en värre grej. Där är inte den spända ryggen ett direkt symptom på ett problem utan orsakat av nervsystemet, vilket är orsaken till att jag bara kan underhålla det och få det mer eller mindre avspänt korta tider. Så hon blev skickad till veterinären direkt efter och sprutades med 30 ml DMSO rätt ner i ryggmuskulaturen. Dessa 30 ml fördelades på 6 ställen, och det blev en rätt häftig effekt då ryggmusklerna började röra sig och krypa ungefär som min biceps gjorde när min arm jävlades. Nu ska vi fortsätta som vanligt även om hon så klart inte får kvala på 14 dagar eftersom hon blivit behandlad. Tyvärr glömde jag att fråga hur länge det ska gå innan jag kan massera och om det över huvud taget går att rida på henne?
Hon kommer alltid att behöva extra insatser för att hålla sig fräsch men det ska nog fungera menar både Jocke och Carina. De överöser mig med så mycket beröm att jag blir precis glad.

Nisse sen då - han tyckte det var urkul att vara ute bland folk och rörelse även om det var mycket frustrerande när Moa försvann ur sikte. Frågan är om det var för att han fick trygghet eller för att han tappade kollen på halva sin flock? När han fick göra saker glömde han nästan bort att hon fanns där någonstans. Han som var så himla skygg innan hade fullt upp med att försöka hälsa på folk och undersöka allt han hittade. Jocke sa så klart att han såg det avvikande rörelsemönstret och sedan kände han igenom honom från nos till svans innan han backade och berättade att Nisse borde ha ont i övergången mellan bröstrygg och ländrygg om han varit som andra hästar. Man skulle kunna justera hans vänstra knä, MEN risken är då att man förstör hästen i stället då han troligen slitit in leden efter detta rörelsemönster. Han hade alltså inte nersatt rörlighet eller någon ömhet alls.
Nu har jag fått den djupare koll av honom som jag ville ha så nu är det bara att anmäla vidare. Snart borde det ju vara dags att komma med någonstans?

Efter att vi kom hem passade jag på att massera Dino då det var dags, han mår fortfarande rätt väl i kroppen men nu börjar det bli dags att justera honom och sko om honom. Tur att båda händelserna är nära. Jag måste få honom stabilare i VB om det ska funka för han får inte knäcka i hasen varje steg.