Åh vad fladdrigt det var i magen när jag vaknade! Efter alla gånger vi/jag gett upp så fanns det ju många scenarion på hur det skulle ha gått åt skogen. Det är ju mindre än ett år sen vi tragglade med att han bröt och galopperade i kurvorna men även om det gått bra hittills har vi ju inte kört fortare än kanske 25 i kurvan och sen gasat lite på upploppet.
Nisse fick ju sova utomhus under natten eftersom Moa fått sprutan så jag morgonfodrade lite tidigare så han skulle hinna vila lite och åta så klart. man ser tydligt hur rangordningen är när man har honom ute med Runda. Moa kan hon försöka jaga undan och sen smiter hon förbi när man leder in. Okej att hon såg ut som en citron när hon skrittade bakom oss men hon törs inte smita förbi Nisse. Han håller styr på sina sura tanter, det är bara Wia han inte rår på. Vilket är synd egentligen för även om hon är snäll och ranghög så är hon ingen ledare.
Startlistan - "mördande motstånd för Nisse" ;)
I dag lyckades jag få med ALL utrustning! Tobias har ju fått prova att jag glömt allt vad öronproppar heter till som sist då halsbygeln låg hemma. Men det kan ju varit bra för honom att känna att det egentligen inte är hur mycket eller lite utrustning jag har på Nisse som styr hur vass han är. Jag upplever mer att det är hur laddad han är.
Vi kom att dela stall med Johan Carlfjord, den proffstränare som jag krockade med när jag kvalade Bella 2008, han är inte återställd än :( Jag krockade förresten? Det var hästen han körde som freakade ur totalt från bakspår. man inser att det finns vissa nackdelar med att vara proffskusk om man får såna styrningar. Det är verkligen kul att se honom i sulkyn igen även om det "bara" är i provloppssammanhang och jag lider verkligen med dem som lever på travet och råkade ut för det där. Mig gick det ju bra för trots att jag hamnade på banan (med väst) den gången.
Vi hade gott om tid när jag inte skulle värma själv tyckte vi, kusken hade desto sämre med tid då han var ensam och hade häst med sig också. En proffstränare utan sin stallpersonal är i de flesta fall en rätt förvirrad upplevelse. ;-) Nu kom han efter i tidsschemat direkt så klart! Så Nisses uppvärmning blev i kortaste laget för att jag ska vara nöjd men det fungerar ju när det inte blir varje gång.
Väntar på kusken...
Men det märktes på Nisse att han var mer laddad i dag, nu var väl Tobias lite stressad också och jag vet att Nisse känner sånt genom tömmarna, och traktorn var ut, och så var ju inte Moa med. När vi har joggat tidigare har ju Moa varit den som betett sig "värst".
Testar om kusken är med...
I vilket fall som helst lugnade han ner sig när det blev dags att volta och där såg man skillnaden mellan det variant Nisse har när han går igång och hur mer stressade hästar beter sig. Ingen upp med huvudet och korta kroppen och se explosionsartad ut utan mer skärpa till sig och börja jobba.
Nisse först i första volten
Tobias gjorde precis som planerat, "fuskade bort" starten så att det inte skulle finnas någon risk för att han skulle få spets. Nu hade det nog inte varit någon större risk då en av springspårshästarna gjorde en riktigt bra start. I vilket fall som helst hamnade han tredje inner och allt såg mycket sansat ut med lagom avstånd till sin rygg och allt. Efter 700 m blev det 4:e inner och i sista sväng när tempoökningen kom så trodde jag att han tröttnade. Men över upploppet bet han i igen och fullföljde på ett riktigt bra sätt. Han tog faktiskt mark på den häst som tjänat mest i loppet - om man säger att den inte gick under drivning, så gjorde ju faktiskt inte Nisse det heller! Vårt upplägg var ju att det skulle bli ett test för att avdramatisera och låta honom ta det lugnt. Jag vet ju att han lärt sig allt annat på ett utmärkt sätt.
Man ska ju komma ihåg att han faktiskt inte gjort något sånt här sedan juldagen 2005 då han var två år! Den tempoträning han fått är de två gånger då vi kört undan lite över upploppet då vi provat i rygg på Moa (mittenförsöket hade hon ju sträckt sig och kunde inte trava)
Tobias hade häst i provloppet efter också så vi bytte på stallbacken och jag skrittade av. Han var hur cool som helst! Inget av den där mjölksyrestressen de kan få när de tagit ut sig rejält.
Efter att ha tagit hand om Nisse och varit och fikat i amatörstugan så letade jag upp Tobias för eftersnack. Han var jättenöjd med Nisse och tyckte inte alls att han var tung i muskulaturen när han sprang trots all mängd- och dressyrträning han har i kroppen. Men han behöver så klart lite mer löpstyrka, konstigt vore det väl annars? Om man tittar bakåt har han gått i tävlingsmässigt tempo EN gång under åren då jag haft honom då han drogett varv med mig för ett par år sen och jag lyckades hålla honom i trav.
Så nu blir upplägget att vi siktar på kval på Annandag Påsk och sen ytterligare ett provlopp i mitten av maj... To be continued... :)
Sen höll det på att gå illa för mig när vi skulle lasta. jag passade på att ge Nisse lite miljöträning genom att vi tittade på en hästlastbil vilket är skitäckligt enligt honom. Så när den åkte var han bra i gasen och hade helst velat dra och gömma sig. Och så skulle vi då lasta men en man som stod och pratade bredvid. (Nisse som ingen fick titta på förr när vi lastade för då gick han inte in). Vi har ju våra procedurer vilket inte är lätt att veta för en utomstående - och det är omöjligt att se när Nisse bestämmer sig för att gå in. olyckligtvis så smackade karln på Nisse precis när han bestämt sig för att gå in - hade han smackat innan hade Nisse backat - och Nisse FLYGER in i transporten - jag har ju alltid fått bromsa honom för att inte bli klämd. Hade jag inte hunnit klämma mig mot väggen undrar jag om revbenen hållit?????
Ja ja, tur att det gick bra!
Härlig läsning! Nu får du allt ta bort det där med "mediokra i ingressen...;-)
SvaraRaderaOkej då! Jobbar om den lite... ;-)
SvaraRadera