En dag i sänder...

Lördagsförmiddagen tillika Valborgsmässoafton började jättebra med strålande sol och jättefint väder. Så klart hade jag en bokning men det var ju ändå inte som att sitta inne. Det är kul när hästar som varit tveksamma på grund av att de varit ömma i kroppen vid ungefär 3:e till 4:e besöket verkligen visar att de älskar massagen! En del hästar kan man verkligen se och känna hur de mår.

Tyvärr höll ju inte vädret i sig utan det blev kallare och kallare på eftermiddagen för att när vi väl gav oss ut och körde vara bara några plusgrader och dessutom regnskurar. Vi valde att trava korta bitar med våra trashankar för att inte frysa "ihjäl", hade hästarna fått välja hade de ställt sig tvärstill med ändan mot blåsten som de gör. Moa hade ELT-gjorden och var lika förändrad i steget den här gången.

På kvällen satte jag mig och kollade igenom bokföringen igen och tänkte mig att deklarera, men konstaterade att jag hade för dålig koll på mina papper och att någonting inte stämde så jag löste bara det som inte stämde och sen lade jag ner verksamheten. Inledningen på veckan tog alldeles för mycket på både energi och tankeverksamhet så jag blev riktigt ledsen igen, det tillsammans med hormonsvängningar är inte nån munter kombo.

Även om jag inte var gladare på söndagsmorgonen så var jag åtminstone piggare och fick koll på alla procentsatser med avskrivningar och så vidare. Så det tog inte så himla lång tid att deklarera när jag väl kom igång. Men det var verkligen skitkallt. 0,1 grad stod termometern på när jag morgonfodrade.
Med tanke på hur jag mådde och allt så tog jag det lugnt mest hela dagen tills det blev dags att åka till rakbanan med Nisse, Moa fick också följa med och jogga lite.
Vi började med Moa - och det var spännande, en stavgångare (som märkligt nog stavgångade baklänges också, gör man så?) en ponnytravare med sulky och en människa med MINST 6 små hundar i koppel. Moa hade fullt upp med att spana på folk kan jag säga. Hon kändes skaplig men inte helt hundra och när jag kollade henne efter så var hon fortfarande öm i vänster framkota. Planen var att akupressura när vi kom hem.
Sen var det Nisses tur - han gjorde jag det jag tänkte göra förra gången med - han gapar ju och får skavsår av nosremmen så jag tänkte att om jag spänner nosremmen så löst att han kan gapa som han vill i stället kan han eventuellt bli snäll? Jag vet inte varför jag inte tog bort den helt? Det kanske känns tryggare med rem runt nosen men det är ju förmodligen en illusion?
I vilket fall som helst funkade det riktigt bra, han var pigg och glad och inte speciellt het! Coolt. Jag är jätteglad att han inte blivit mer på av att träna hårdare för då finns det ju hopp om det. Man kan ju tycka att första jobbet efter kvalförsöket skulle ha varit den gången stressen kom om det nu var så - men icke! Numera är han en cool och glad grabb.

Men inte blev det nåt med akupressuren när jag kom hem :( Jag var alldeles för kall för att sätta mig och läsa i en bok och begripa nåt.

Måndagen var mer lik en "vanlig" vardag innan Påsk då jag tränade på lunchen (utan syrran, hon är på minisemester men jag hittade nån att slå på) och sen var iväg och masserade 2 personer direkt efter jobbet. Boxningen var tänkt att stärka magen men jag gör något fel (och är lite halvstark) för jag kände överallt utom i magen? Förresten fick jag leka exhibitionist då jag glömt tröjan och fick träna i sport-BH:n. Det hade jag ALDRIG gjort för 2 år sen kan jag säga.

Och så massagen då, nu är ju praktikperioden över så nu kör jag på riktigt! Det känns superbra då jag får bra feedback och bekräftelse på att jag tänker någorlunda rätt när jag tar med mig hästtänket över på människa och tänker massor av orsak och verkan. Jag tror att om någon vill ha mys-massage hos mig så får de verkligen säga till för jag är alldeles för inriktad på rörelse och funktion. Vilket jag tror kan vara bra för en massör :)

När jag hem gjorde jag vad jag egentligen föresatt mig att göra i söndags, tog fram boken och satte mig i stallet och kände och tänkte. Moa är ju rätt "enkel" hon är öm i vänster framkota - slå upp punkter och sen behandla dem. På höger sida kunde jag behandla alla tre samtidigt, men på vänster var hon så öm att jag helst inte skulle få ta på EN punkt ens. Och trycker man på benen så är det inte enkelt om de inte står still.

Dino tänkte jag lite annorlunda med, jag tänker fortfarande framben, men eftersom han inte ömmar när jag böjer honom så funderar jag över hur han känner sig i skulderpartiet? Han har ju varit halt i ett par år ändå. Så på igen då - och jäklar - "hans" punkter sitter högre upp så det blev inga benviftanden utan tandagnissel, russinmule och attack-tuggande på kedjorna. Dino tuggar aldrig kedja om han inte är irriterad kan jag tillägga.
Båda reagerade positivt och avslutade ändå behandingen med nöjda gäspningar.