Tid för återhämtning?

Ja det borde det väl vara efter de här hysteriska veckorna med allt som hänt. Men jag har ju som tur är haft det lite lugnt på massagefronten de sista veckorna i och med att jag hade tänkt åka till Dalarna och jobba helgen som var. Det blev ju framflyttat två veckor i stället så vecka 45 bär det av i stället. Bara stereon hamnat i bilen då så blir det nog bra. Även om jag är lite bekymrad över att ljudet kan vara lite dåligt? Tänk om högtalarna är dåliga? Kanske bäst att skruva ner de i gamla bilen direkt för säkerhets skull?

Vintertid gör en aning ljusare på morgonen och nästan mörkt när man åker från jobbet. Nu blir det såna där veckor igen, nerräkning till vintersolståndet...

På tisdagen hade jag två kunder hemma och däremellan så hann jag ut och kratta ridbanan i kolmörker, det var inte det enklaste då vi blev bländade av lysröret när vi körde in mot gården. Men det gick ändå riktigt riktigt bra. Dino är en klippa! Och han är ännu bättre på att dra nu för nu kan han böja kroppen mycket mer åt båda hållen! Massagen gick bra trots att jag var lite matt i hjärnan...

Lite positivt är att det verkar som om det går att rädda datan på min hårddisk, det är ju värt en hel del... Jag ska lägga in som rutin att göra säkerhetsuppdatering när jag har massage-kunder så jag inte råkar ut för det här igen. Just nu kan jag inte ens fakturera eftersom jag gjorde om fakturorna och inte riktigt känner för att göra jobbet en gång till...
Tack och lov att man inte har nåt hemligt på datorn när man måste lämna bort den så fort den rasar.

Onsdagen blev det så klart lite träning igen, det gick bra igen. Armarna kändes bättre än på länge men tyvärr hann jag inte stretcha vilket kommer att straffa sig nu när kroppen är lite konstig.
Sen efter jobbet kom Equiterapeuten till Dino - och nu kom hästminnet fram. Hon har ju behandlat honom när han var yngre och då blev det inte alls så surt som sist. Nu blev det russin-mule och gnisslande tänder så fort hon kom in i stallet! Och Samarbetsvilja NOLL! Nålarna ville han inte ha, jag fick assistera med att skymma synfältet och vrida runt skinnet på halsen på honom och han var verkligen stel som en pinne! Men till slut satt där tre nålar och även om man var en motvillig patient så funkade behandlingen. Dessutom var han som jag trodde mycket rakare än tidigare också så det krävdes inte så mycket bråk.
Men arg var han i bland!

Sen tog jag det väldigt lugnt och tog en tidig kväll med en bok då jag behövde det.