En liten ängel...

Hejsan hoppsan vad mycket det är på gång nu....

Stackars bloggen får stryka om foten både nu och då - jag hittade häromveckan hur jag bloggar i luren men bilderna kom åt fel håll så då surade jag så klart ihop på det. Annars hade det ju varit utmärkt med korta blogginlägg i stället för mina romaner...

I vilket fall som helst har jag just nu hemskt mycket att göra 7-4, tränar och masserar och bränner pengar fortare än jag hinner tjäna dem. Torsdagen resulterade i en liten uppskattade utgift på så där 18 000 då jag äntligen fick min tand. Men den är värd varenda öre. Jag har verkligen saknat den och nu är det galet mycket lättare att käka morötter och godis och andra viktigare saker :)

På fredagen var det ju trav! Den här gången blev det en sån där dag som man helst vill stryka ett stort svart streck över. Ändå var det så pass att det envisa regn som hängde över Östergötland faktiskt inte befann sig över Kalmar också. Där var det nämligen sol även om den gick ner rätt omgående. Jag är inte riktigt med i matchen att småländska kuskar vill värma så tidigt men det innebär ju att jag inte behöver förvärma själv. Bekvämt men jag skulle gärna vilja ha igång cirkulationen lite till innan men hon går ju inget fortutom när hon ser de äckliga traktorerna i värmningen så det funkar.

Moa väntar på kusken

Till loppet så sänkte sig en tät dimma över upploppet, och först tjuvstartade första springspåret, sen tjuvstartade andra springspåret...
Vi såg detta...

Och i den tredje omstarten var Moa och hennes kusk skyldiga - fel spår!
trots det så tog hon ledningen från spår 4 i den fjärde och giltiga starten. Och öppnade första 500 på 14 innan hon blev avlöst av en häst hon tävlat mot i Vaggeryd en gång. Då gick den hästen 27! Sen kom det en och avlöste den och så en till så första varvet gick på snabba 14,5. Moa såg jättepigg ut. 600 meter från mål lyfter kusken ut och ska börja avancera och man ser att Moa ser fortsatt pigg ut.
Då händer det!
Vi såg Moas kusk höja sig över fältet när de krokade ihop med ekipaget framför - det såg verkligen ut som om det skulle gå åt skogen rejält. Otroligt nog sitter alla kuskar kvar i vagnarna även om två hästar vänder upp och stannar. Moa tappade vi bort, men hon kom travande i ett stycke med kusken i vagnen en bit efter fältet in i mål. Så skönt att de kom hem i ett stycke.
Men det gick inte direkt att skritta av i vagn, för när kusken klev ur blev vagnen för lätt så hjulet gick inte runt. Moa blev jättestressad eftersom hon inte såg och tyckte det var läskigt men vi fick hjälp av med grejerna, Lite vimsigt blev det eftersom jag vet att hon slappnar av när hon ser och andra tyckte att hon skulle ha bort vagnen först eftersom hon var rädd.
Allt det vita var bortskavt på däcksidan och sulkygaffeln var lite uttryckt av hjulet.

Vi fick använda lite våld för att få bort hjulet och innan vi kom hem och jag fick tid att undersöka sulkyn så trodde jag att även den var skadad. Nu hade vi sån tur att den är intakt så vi slipper köpa ny vagn mitt i köphysterin. Det räcker med ett nytt hjul.

Änglarna vakade verkligen över de ekipage som var inblandade i kraschen - och vi är så klart gladast över att Moa inte kom loss och skadade sig. Allt annat är bara materiellt.