Pulsfunderingar...

Måndagen var en fortsatt lite euforisk känsla efter helgen, det är rätt skönt att surfa runt på den. Men den ebbar ju ut efter hand så klart. vardagen tar över snabbt med alla problem som det innebär.
Jag hade behövt ett inplanerat återbesök för nacken, men det blev inställt med relativt sent varsel. Det ställde till stora problem för mig eftersom jag har rätt många bokningar den här veckan. 7 st om man ska räkna ordentligt.

Men efter lite trasslande fram och tillbaka fick jag en annan tid på onsdag. Skönt när det ändå går att lösa.
På kvällen tänkte jag rida Dino en sväng men massageinspirtionen flödade så jag gav honom en riktig genomkörare från nacke till svans. Massor av spänningar i nacken efter fastrullningen fredagen den 13:e hade släppt och bakkärran lossade jag effektivt med mina nya metoder :) Men det krävs att de är i en viss status för att jag ska kunna göra det för man gör dem rätt illa innan det släpper (som den mys-massör jag är ;) )

På tisdagen var det full fart igen. Dagen gick i ett flygande fläng (hann med boxpass på lunchen också), så pass att jag totalt glömde tiden och plötsligt såg att klockan blivit tjugo över fyra. Inte ultimat när jag tänkt svänga förbi affären på vägen hem innan vi åkte till banan. Men nu för tiden är det inga problem eftersom affären har öppet till 21!

Sen vidare ut till Mantorp med Dino. Jag var inte helt nöjd med honom för jag tyckte inte han kändes lika balanserad i bakdelen som han gjort tidigare. Stack in vänster bak lite mer och hade inte riktigt samma kraft i det. Men ju längre och fortare jag körde, ju bättre gick det. Det är absolut ett positivt tecken till skillnad mot när traven blir sämre och sämre.
Den här gången var planen att trötta ut honom lite till, men jag ville ändå inte öka hur långt jag körde så jag körde 2 st intervaller efter pulsmätaren och sen körde jag de resterande fyra efter hastighetsmätaren. Lika sjutton hade han lägre puls än vad han hade jobbet innan när han skrittade av banan!
När jag räknade när jag kom hem hade han även den här gången 85 i puls efter 5 minuter trots att jag körde fortare. Banan var nog ungefär jämförbar, kanske inte lika lös och ojämn men det var mycket vatten på den och så var det lite hårt under allt klafs.
Och så var det stopp i avloppet i duschen och man måste ju duscha dem när banan ser ut så där. Saltet är inte sjysst mot det känsliga skinnet i karlederna.

På onsdagen körde vi bara fotvård på hästarna och lite vila då jag varit på ytterligare justering av min axel/mitt nyckelben och allt. Jag fattar inte hur det blev så galet och varför det tog så lång tid innan det började krångla?
Jag får ju inte riktigt luft i vänster lunga när jag andas och vid närmare inspektion så syntes det att bröstbenet låg lite snett så revbenslederna (och nyckelbenet) hade inte optimala förutsättningar. Dessutom är det nåt lurt som flyttar omkring lite i nacken.
Det kändes som en klok dag att ta det lite lugnt.