Jobba, jobba, jobba :)

Då var det dags att hugga tag igen då, slutet av den här veckan var rätt likt slutet på förra året!

Jag fick sova rätt bra på natten, vaknade bara 1-2 ggr så det får man vara nöjd med. Och dessutom kunde jag sitta lite normalare på stolen på jobbet. Jobbet ja, det går så himla bra nu. Saker som legat och malt i år börjar lösa sig och sånt som ska göras på kortare perspektiv är i full gång. Det kommer att krävas fullt fokus men jag tror det kommer att gå. Hoppas det åtminstone så jag inte blir "nästan utbränd" igen...

Under dagen bokade jag tid hos vårdcentralen för att visa upp axeln. Det kan ju vara bra om den fortsätter jäklas. För gör den det får jag kanske lägga om mitt liv lite? Även om boxningen faktiskt gick bättre än på länge. Jag så däremot till att undvika "axel mot axel-övningar".

På kvällen hade jag en kund hemma innan jag gav mig ut en skrittsväng med Dino. Jag fick sällskap på turen av en av inhyrningarna. Det har blivit mycket ensamkörning senaste månaden annars.
Precis lagom med en körtur innan kvällsmatning och sen ta kväll.

Fredagen var rätt lik torsdagen med skillnaden att jag packade både bänk och hästväskan och drog iväg. Först en häst och sen in i boningshuset och fälla upp bänken. Det gick faktiskt alldeles utmärkt även om det bara går att göra så hos hästfolk med tanke på hur ren man är efter en häst :)

Lördagen började jag med att vi packade träningsgrejerna och drog till Mantorp igen. Nu var det äntligen rakbana på gång. Tyvärr är jag inte riktigt nöjd med hur Dino rör sig men det blir att jobba vidare på det.Nu är det ÄNTLIGEN kommit provloppsdatum så funkar det inte som jag vill :( Hoppas verkligen att det "bara" är bakkärran". Nu får han bara ett rakbanejobb nästa helg för att bibehålla formen och sen är det dags om två veckor om han inte blir sämre.
När jag kom hem var det bara att tvätta av sig och vila en timme innan det var dags att packa bänken igen och åka iväg för en eftermiddags jobb. Bra ställe där man får massor av mat och fika och skäll för att man är för smal. Dessutom kan jag ju inte äta mig stoppmätt när jag jobbar så då fick jag även skäll för att jag åt för lite, haha.
Sen blev det lite brådis eftersom jag lovat att ta en fika med en kompis på kvällen och räknade med att vara hemma vid den tiden då jag packade ihop bänken. Men det fungerade ju nästan ungefär som planen var.

Söndag sen då, med det tempo jag hållit var det rätt skönt att ett av stallen jag var bokad i bokade av pga förkylning. Jag var i Norrköping klockan nio och var hemma igen vid elva-tiden. Sen såg jag till att ta det riktigt lugnt för det var första lediga halvdagen innan jag avslutade dagen med en massageomgång på Dino. Den åttonde sen i torsdags alltså trots tre avbokningar :) Det jag konstaterar när jag masserar Dino är att han är betydligt bättre i manken och även bak. Jag undrar om det inte bara är så att han stabiliserar om sig efter förra massageomgången? Nu hade jag inga hjälpmedel så jag var inte riktigt lika djupt som sist men skillnader i spänst i muskulaturen behöver man ju inga grejer för att känna.
När Jocke behandlat har det ju tagit upp till 6 veckor innan de stabiliserar sig i bland och jag har inte riktigt koll på hur långt ifrån hans korrigeringar jag är med mina "specialare"

Det känns helt okej att ha fem dagar utan bokningar och snabbjobb och så en lite lugnare helg med 4 bokningar nästa helg!

Pulsfunderingar...

Måndagen var en fortsatt lite euforisk känsla efter helgen, det är rätt skönt att surfa runt på den. Men den ebbar ju ut efter hand så klart. vardagen tar över snabbt med alla problem som det innebär.
Jag hade behövt ett inplanerat återbesök för nacken, men det blev inställt med relativt sent varsel. Det ställde till stora problem för mig eftersom jag har rätt många bokningar den här veckan. 7 st om man ska räkna ordentligt.

Men efter lite trasslande fram och tillbaka fick jag en annan tid på onsdag. Skönt när det ändå går att lösa.
På kvällen tänkte jag rida Dino en sväng men massageinspirtionen flödade så jag gav honom en riktig genomkörare från nacke till svans. Massor av spänningar i nacken efter fastrullningen fredagen den 13:e hade släppt och bakkärran lossade jag effektivt med mina nya metoder :) Men det krävs att de är i en viss status för att jag ska kunna göra det för man gör dem rätt illa innan det släpper (som den mys-massör jag är ;) )

På tisdagen var det full fart igen. Dagen gick i ett flygande fläng (hann med boxpass på lunchen också), så pass att jag totalt glömde tiden och plötsligt såg att klockan blivit tjugo över fyra. Inte ultimat när jag tänkt svänga förbi affären på vägen hem innan vi åkte till banan. Men nu för tiden är det inga problem eftersom affären har öppet till 21!

Sen vidare ut till Mantorp med Dino. Jag var inte helt nöjd med honom för jag tyckte inte han kändes lika balanserad i bakdelen som han gjort tidigare. Stack in vänster bak lite mer och hade inte riktigt samma kraft i det. Men ju längre och fortare jag körde, ju bättre gick det. Det är absolut ett positivt tecken till skillnad mot när traven blir sämre och sämre.
Den här gången var planen att trötta ut honom lite till, men jag ville ändå inte öka hur långt jag körde så jag körde 2 st intervaller efter pulsmätaren och sen körde jag de resterande fyra efter hastighetsmätaren. Lika sjutton hade han lägre puls än vad han hade jobbet innan när han skrittade av banan!
När jag räknade när jag kom hem hade han även den här gången 85 i puls efter 5 minuter trots att jag körde fortare. Banan var nog ungefär jämförbar, kanske inte lika lös och ojämn men det var mycket vatten på den och så var det lite hårt under allt klafs.
Och så var det stopp i avloppet i duschen och man måste ju duscha dem när banan ser ut så där. Saltet är inte sjysst mot det känsliga skinnet i karlederna.

På onsdagen körde vi bara fotvård på hästarna och lite vila då jag varit på ytterligare justering av min axel/mitt nyckelben och allt. Jag fattar inte hur det blev så galet och varför det tog så lång tid innan det började krångla?
Jag får ju inte riktigt luft i vänster lunga när jag andas och vid närmare inspektion så syntes det att bröstbenet låg lite snett så revbenslederna (och nyckelbenet) hade inte optimala förutsättningar. Dessutom är det nåt lurt som flyttar omkring lite i nacken.
Det kändes som en klok dag att ta det lite lugnt.

WOW liksom!

Vilken alldeles fantastisk helg!!!!

Vad jag gjort - vänta lite, jag måste ju hinna med att skriva om torsdagen också. Då var ordningen återställd på Solbacka med mamma hemma och bara lite smärre tekniska problem att undersöka/ta hand om. Bland annat stoppet i pannan så klart.

På kvällen drog vi till Mantorp med Dino och han var alldeles fantastiskt fin på en väldigt blöt travbana. Ytterspåren var som att köra i en dusch som levererade lervatten. Ändå har jag stänkskärmar på träningsvagnen. Dessutom var det stopp i avloppet i duschen men med saltimpregnerad undersida på hästen vill man se till att få huden så ren som möjligt.
Det var inte något speciellt ansträngande jobb för Dino men om man jämför med de övriga jag haft som tränat så där var han inte ett dugg trött. Jag har sagt det förr - det är svårt att träna den där hästen.

På fredagen skulle jag ha gått på vinterfest med jobbet men jag var verkligen inte på partyhumör så jag lade ner det. Ett mycket klokt beslut kan jag tycka så här i efterhand eftersom det ändå blev mycket att stoppa undan grejer som egentligen skulle ha fixats iordning innan de gömts undan. Jag hann även titta igenom mitt kursmaterial för att se om det var något som skulle komma till eller bort. Men det hade jag fått till så pass i första försöket så att det inte behövdes någon redigering.

På morgonen rensade jag undan sånt som stod på handfatet och skrev ut kursmaterial till deltagarna och drog till affären och handlade lite nödvändigt. Och hann med flera minuter tillgodo tillbaka för att möta den kursdeltagare som hade med sig sin egen häst.
Helgens happening var alltså första genomförandet av min alldeles egna kurs för den "vanliga hästägaren" i vad jag lite högtravande döpt till Rörelseanalys. Meningen men kursen är inte att skapa en tror att man kan fixa allt själv, utan att tidigt se när något är fel med rörelsen.

Efter en kort inledning gick vi ut i stallet och tittade på alla tre hästarna vi hade till vårt förfogande. Jag började med att gå igenom lite om hur hästen står och hur den bäst ska stå för att man ska kunna se om den är sned. Moa fick börja, inte helt oväntat hade hon mycket svårt att gå på hårt och knöligt underlag med sina ömma fötter. Efter henne var det dags att titta på den raggiga islandshästen som också kände av undelaget och var jättenyfiken på den nya omgivningen och Dino fick avsluta. Han var dessutom jättepigg och tog lite små glädjeskutt då och då.

När vi gjort det gick vi in i stallet och började känna på hästarna i tur och ordning. Svårigheten här är så klart att förmedla att det finns skillander mellan hästar och hur en spänd respektive normal muskel ska kännas på olika ställen. För kursdeltagarna var det så klart svårast att känna på islandshästen och för mig var han självklart mest spännande efter att ha tittat på honom och se vad jag skulle känna.

Dagen slutade med lite blandade känslor för kursdeltagarna men det kändes verkligen att jag hittat rätt och att "halvtid" helt enkelt var där det skulle kännas lite stort och osäkert. Jag var riktigt trött när de åkt hem men samtidigt hade jag fått en riktig kick!

På söndagen började vi en timme tidigare vid 8.00 så det blev precis lagom att softa lite och sen förbereda allt innan vi träffades och fikade och pratade lite om gårdagen. Sen drog vi iväg till Folåsa ridhus med islandshästen och fick se skillnaden när han kom på mjukare underlag. Först gick ägaren med den och sen tog jag över så fick de se och begrunda. Longeringen var han riktigt riktigt duktig på - han fattade verkligen vad vi ville och han hade en helt perfekt muskelspänning som visar sig tydligt på böjt spår. Han är även tillräckligt X-bent för att det skulle synas tydligt på rakt spår. Men det är verkligen en utmaning att försöka se något med ett otränat öga på en sån häst så här års.

Efter åkte vi hem och började massera. Mamma smyglyssnade ett litet tag. :) Eftersom det var få kursdeltagare så fick alla varsin häst och jag cirkulerade runt och svarade på frågor och visade grepp och kände på muskler. Dino hade mycket att göra, dels visade Moa alldeles för mycket intresse för den lilla Islandsherre och dels var det en främmande människa som man kanske kunde skrämma som petade på honom. Pinsamma häst. Matte fick ställa sig och morra och stampa med foten och spänna ögonen i honom så blev han snäll igen.

Alla var verkligen jätteduktiga och hästarna visade verkligen vad de tyckte, även om Dino hade lite svårare att visa när det var bra.

Jag hade lagt in stretching som utfyllnad "in case of", men det fanns inte en sportslig att ens försöka hinna med det. ändå hoppade vi över en fikarast på grund av intresserade kursdeltagare!

Det gick alldeles fantastiskt bra och jag inser självklart att det beror på hur intresserad man är av att lära sig. Men samtidigt tror jag inte man anmäler sig till en sån här kurs om man inte vill lära sig mer.

Lite teori och massor av praktik, pekande och förklarande var konceptet och jag tyckte att det funkade fullt ut! Jag hoppas verkligen att jag får förmånen att hålla fler såna här kurser för hästägare!

Söndagen avslutades med att hästarna fick några välbehövliga timmar i hagen och jag gjorde om vardagsrummet från kurslokal till massagestudio och tog emot en kund på kvällskvisten!

Flytande vecka - inget enligt planerna

Helgen gick rasande fort av någon anledning. På lördagen stökade jag med pannan hela förmiddagen, dessvärre utan framgång. Senare på eftermiddagen hade jag två bokningar så hela dagen försvann i ett flygande fläng. Söndagen hade jag tänkt att köra Dino en sväng men han fick vila en extra dag så såg jag till att massera och pressura lite på honom i stället.

Jag passade på att tvätta och tvätta och tvätta för nästa helg finns inget utrymme för det då jag ska ha kurs hela dagarna! Så nu är det bara det sista att ställa iordning innan kursdeltagarna kommer på lördag.

Mammas katt är jätterolig nu när mamma är bortrest. Han tycker inte att han ska gå ut alls, tydligen har han tagit ansvaret fullt ut för att vakta huset. Det är ju bra men jag undrar vad han tänker att han skulle kunna göra? :)
Och Moa börjar äntligen gå lite bättre även när det är fruset i marken även om jag var jättetrött på att det hade hänt i helgen när hon inte ens ville gå ut ur stallet på kvällen. Lilla positiva Moa, hon är ändå jättetuff som har så ont. Nu är det bara tre veckor tills hon ska få skor igen. Det ska bli så skönt.

På måndagskvällen tog Dino och jag en riktigt skön skritt-sväng i mörkret när jag mockat. Jag blir sjukt stel av att sitta i vagnen men jag tror att det beror på att jag är så himla kass i vänsteraxeln.
Tisdagen ägnades åt träning på lunchen och det gick faktiskt rätt bra trots att vissa vinklar är helt omöjligt för mig för då gör det galet ont vid bröstbenet. Som tur var fick jag en tid för att kolla vidare på det på tisdagskvällen och det visade sig att jag hade riktigt dålig rörlighet i ett revben och så nyckelbenet. Värst inne vid bröstbenet. Så det var inte konstigt att jag var stel och öm.
Nu var det så illa att det blev en chansning på att köra "the hard way". Som jag kaxigt uttryckte mig, det är ju vänster, det borde ju funka bättre. Jag borde kanske ha tänkt på att jag är dubbelhänt och ofta gör en sak med ena handen och något helt annat med den andra? Nu blev jag ordinerad att vila axeln under kvällen så jag mockade bara och sen tog jag det riktigt lugnt.

På onsdagen tog jag en sväng på ryggen på Dino, jag funderade på vad som skulle vara snällast och kom fram till att det borde vara bättre om armen hänger i ställer för att jag lyfter den en aning som jag gör när jag kör. Dino är ungefär som en kamel att rida på och måste man trava några steg så faller man ofelbart ur balans. Det vore super om jag kunde träna mer på det men vi får se hur det blir framåt våren.

Efter ridturen hade jag en kund hemma, det är rätt skönt att slippa dra iväg på kvällarna.

Nu när hästarna börjar vänja sig vid att gå ut klockan 6.00 på morgonen kommer mamma hem och ordningen blir återställd! Torsdag morgon blir allt som vanligt för mig och dem.

Jag blev väldigt ledsen å en bekants vägnar på kvällen då jag fick reda på att deras fina häst som vann V75 förra året fallit ner död på banan under tisdagen. Alla mina tankar går till dem nu i sorgen.

Solo på Solbacka...

Det började "bra" och sen blev det bara värre???

På onsdagsmorgonen hade jag lagt upp en mental plan på hur morgonrutinerna skulle funka - och de funkade i flera minuter - tills jag insåg att det redan låg hö-högar i den hagen där jag precis delat ut. Men det fick helt enkelt vara. Sen hade Dino mycket egna idéer om var man ska befinna sig klockan 06.00 på morgonen och det var inte i en mörk och blåsig hage. Han gick helt sonika genom tråden och stannade utanför stalldörren igen. Som tur var hade bara fjädern i handtaget blivit lite utdragen så det tog bara en minut att fixa.

Jag passade på att åka förbi Apoteket och inskaffa en förpackning Prolaktas som jag läst om på nätet. Enligt vad det står om det så ska man inte behöva tänka på att undvika Laktos i samma utsträckning om man använder det. Ska bli intressant att prova.
Efter jobbet var det bara att dra igång med aktiviteterna som mamma brukar göra under dagen. I kombination med lite krångel med pannan som passade på att börja larma lagom när jag kom hem. Men efter att ha fått en smula ordning på det gav jag mig ut på en skrittsväng med Dino. Vi hade en behaglig sväng i mörkret, sen blev det lite fot-pyssel på Moa. Hennes sulor smärtar fortfarande när det är fruset och går bättre när det är mjukt i marken. Hon är lite svullen i höger bak men det är ingen riktig lymfangit så hon har som tur är lite cirkulation ner i hoven.

Och jag tycker att problemen med järntabletterna börjar avta! Hoppas det är så! Jag tar den sista järntabletten precis innan jag går och lägger mig tillsammans med 2 st. B-vitamintabletter och hinner somna innan jag får ont om jag nu får det.

Torsdagen var en fullständig racerdag - den funkade lite bättre på morgonen än dagen innan även om Wia den här gången tyckte att frukosten serverades lite väl tidigt. Men hon reste sig när det blev mat i krubban. På jobbet var det en riktigt galen dag med mycket småstrul så det var rätt skönt att gå hem vid fyra. Träning på lunchen också - vilket gick riktigt bra, träningsvärken var som bortblåst medan jag tränade! Syrran var borta men jag lyckades hitta en tjej att träna med!
Sen var det bara att äta och ladda om inför att åka till banan med Dino - det frös på när jag åkte hem från jobbet så det var rena glansisen på vägen. Däremot var det inte direkt glansis på banan, de jobbade som galningar med den eftersom det är plus och minus om vartannat här. Den var riktigt välsaltad och nysladdad och relativt lös men ändå kom traktorn ut och harvade igen ungefär när jag kom upp på banan. Dino bryr sig inte speciellt om traktorer och känns fortfarande jättefin. Dessutom gick han ytterligare lite fortare än vad han gjort tidigare (helt enligt plan) och det kändes superbra. Det vore hur kul som helst om det skulle fungera men jag törs knappt hoppas. Alternativet är ju inte roligt, men jag vet ju hur han mår nu mot när han var konvalescent så det är absolut värt det.

När vi kom hem slängde jag ur häst och utrustning och åkte upp med transporten snabbt som attan då inhyrningarna hade varit och tränat på sitt håll och var på väl hem. Efter det var det mockning och kvällsmatning innan jag strax efter halv nio landade på stolen och insåg hur matt och öm i kroppen jag verkligen var!

Sen kom den... FREDAGEN DEN 13:e!!!!

Nä jag är inte ett dugg skrockfull, men det började redan vid ett - halv två kanske på natten när pannan började larma igen. Efter två försök stängde jag av den då jag ändå skulle gå hem vid 09.30 eftersom veterinären skulle komma och kolla tänderna på hästarna. Morgonpysslet i stallet gick riktigt bra denna morgon, kanske för att det var fruset i stället för lerigt? Moa ville i och för sig ligga kvar i tältet i stället för att gå in och käka havre men det fick hon inte.
Väl ankommen till jobbet så visade det sig att en server låg nere så jag kunde nästan lika gärna ha stannat hemma hela dan. men lite fick jag uträttat. Jag kom hem med 5 minuter till godo mot bokad tid med veterinären och slängde snabbt in hästarna. Och väntade... och väntade... och väntade... Ingen veterinär. Så jag sorterade täcken och fortsatte vänta. Efter 1 timme ringde jag och hamnade hos telefonsvararen. Sen gick jag och fixade med pannan (och tvättade ett hästtäcke) - den startade snällt och värmen steg. Till en viss punkt där det tog tvär-stopp. Ingen pellets till brännaren och motorn orkade inte driva skruven när den fick el hela tiden. Det är vid sådana tillfällen mamma SKA vara hemma ;) Efter 3 timmar messade jag veterinären också. och passade på att ringa och rådfråga de som underhåller pannan och fick lite bra tips och råd. men jag beslutade mig för att koppla över på elvärme under tiden.
Veterinären ringde upp och bad om ursäkt för att han glömt bort mig och lyckats åka till en annan kund i stället, men vi bestämde att han skulle komma så fort som möjligt i stället. Det passade på att blåsa upp rejält på eftermiddagen också. Vid 15-tiden dök han upp och hästarna fick sin tandvård. Som vi trodde så var det ett begynnande problem på Dino. Men för en gångs skull var vi så observanta att vi såg det innan det blivit en foderinpackning så det var lätt fixat. Och Moa hon hade tänder i riktigt bra skick - på henne trodde han inte ens att tänderna skulle behöva kollas förrän om 3-4 år igen.
Efter att han åkt släppte kan in de övriga och slängde in ett nytt täcke för tvätt i maskinen. Drygt en timme senare gick jag ner och gav mina lite käk då de kvicknat till från det lugnande. Och hann bara in igen innan det blev kolsvart - strömavbrott! Var det nån som sa fredagen den 13:e???

Nu var det Erica och Stefan som kvällsmatade och de tog en extrarunda förbi och hämtade hö som de blötte hemma till Runda och Moa. Moa kan ju äta torrt men det är inte bra för Runda. Själv stack jag iväg en sväng och passade på att värma upp mig då jag tappade mycket värme då jag hade för lite på mig under eftermiddagen.
Vi hade lite is i magen och avvaktade till morgonen innan vi tänkte börja labba med vattendunkar och hinkar.
Som tur var så kom strömmen tillbaka vid halv tio-tiden på kvällen så vi slapp ytterligare åtgärder.

Det rör på sig i vardagsdramatiken som vanligt...

Blickar mot våren...

Även om den här vintern passar mig alldeles utmärkt med lite snö och sen tö så är jag aldrig riktigt nöjd med vintern. Men Dino har börjat fälla i pannan - första vårtecknet. Underlaget är för knöligt för hästarna och man måste ha broddat utifall att, vilket slite i onödan. och Moa har fått en hovböld med rätt mycket lymfa i benet. Så klart i höger bak som var den sämsta. Det i kombo med att Dino tunnat ur lite gör att jag inte riktigt vet hur jag ska göra.

Tandkoll och vaccination är beställd för Dino på fredag (vilket gör att jag skjuter upp banjobbet till torsdag)och då kollas Moa i munnen och om det inte blir för jäkligt med foten kan ju veterinären kolla på den då. Det tog inte många dagar efter Metacam-kuren innan bölden blommade ut. I bland tror jag att medicin nästan fördröjer själva förloppet när det kanske är bättre att det kommit ut direkt? Eller är det så att det blivit ännu värre om medicinen inte satts in?

Jag kämpar på och experimenterar med mina tabletter, på måndagen köpte jag B-vitamin att komplettera med och delade upp tablettintaget på tre tillfällen i stället. Och så hade jag lite "presenter" att trassla ut från utlämningsställena i stan också. Det kanske blev lite mycket julklappar till mig själv när jag summerade men det är jag säkert värd! Det som kom nu var en dragkrok till bilen och en ny privat-mobil. Vilket INTE är smart den dagen man ska ut och köra häsr, det tog tid innan jag kom ut i stallet för att rida en sväng! :)
Men jag blev mycket positivt överraskad av Dinos bjudning och bärighet. Nu var han helt nyskodd fram men han har aldrig puttat över mig så litet som han gör nu från början. Det tyder ju på att bakkärran ändå blir starkare. Jag har varit lite fundersam på grund av en akupressurpunkt i ljumsken också. Han blir jättearg när man behandlar den och kickar och slår med svansen.Men den sitter mitt in i en muskel så jag testade om han inte var spänd i stället och det verkar ha gett resultat? Det måste följas upp.
Det var underbart skönt att ta en sväng i ett faktiskt lite vitt landskap och samtidigt riktigt skönt att sitta på just Dino för vi träffade på en lös hund på promenad som jag först trodde var ett rådjur. Hunden var superlycklig och for runt som skrutt och spanade in allt, helt ointresserad av oss och utan minsta lust att lyssna på matte. Dino funderade lite på varför hunden for runt men han är stencool när han vill.

På tisdagen drog mamma på semester och jag fick intyga på heder och samvete att jag ÄR vuxen och klarar att hålla det flytande under en vecka. ;) Det är inte mycket som ändrats där sen man var 13, hihi.

Första kvällen var absolut inga problem, i och för sig vilodag för Dino och dessutom utan kvällsmatning men jag hade en stor uppdateringskväll för amatörföreningens skull. Ärligt så börjar jag ledsna på att vara den enda som jobbar med den sidan även om jag har några supporters som hejar på mig. Men nu finns en aktuell tränarlista ute. Vi får se hur jag gör framöver.

Förvirrat läge...

Nej, jag har inte kastat in handduken med bloggandet, men det har varit lite snurrigt. Även om det inte varit i bemärkelsen rörigt utan snarare yrsligt.

Dagen före Nyårsafton var vi ute och körde rakbana med Dino igen, han känns alldeles utmärkt. Jag börjar lura på om det inte är dags att öka ett snäpp igen? Jag får känna hur det känns i nästa rundbanejobb. Men hans ena bakfot han blivit lite sned så mamma ska försöka fixa den snarast.

Nyårsaftonen tillbringades hemma hos syrran med god mat och sedvanligt Blitzkrieg med krutladdade små stridsvagnar. Det är lika superkul varje år och man skrattar så man håller på att trilla omkull. Jag kom hem klockan tre på morgonen ungefär och då verkade Terror rätt nöjd över att få sällskap.

Veckan snurrade på rätt bra, mamma fick ont i ryggen på måndagen så två kvällar har jag ägnat åt att fixa till henne och så har jag så klart masserat på Dino. Och så har jag varit på hälsoprofilsbedömning på jobbet och på sjukhuset och kollat upp varför jag fått så hysteriska blödningar sista året.
Det förstnämnda var så bra det kunde, jag hamnade på 5 på en 5-gradig skala om man jämförde med min åldersgrupp i hela Sverige :) Om man tog hänsyn till min fysiska aktivitet - om man bara tog Vikt, ålder och puls så hamnade jag i nån form av riskgrupp och ansågs helt otränad. Nu finns mina tester kvar sen tidigare så förmodligen är det så att jag har högre maxpuls än det normala vilket man inte mäter med medelbelastning på motionscykel i 6 minuter. Blodtrycket var helt normalt.

Vilket däremot inte mitt blodvärde var, visade det sig på eftermiddagen. Ett HB på 103 är inte så där superkul, underligt att jag inte varit matt förrän på slutet? Men det kanske bara är sista veckorna jag varit låg? Men det stämmer ju inte med min blodförlust i och för sig.
Jag fick tabletter som ska dra ner blodflödet och en hel hög järntabletter. Som jag inte hämtade förrän på onsdagen när jag varit och tränat på lunchen. Och så vaknade jag så klart med migrän på onsdagsmorgonen men den här gången funkade tabletterna som de skulle! Jag tycker det funkade rätt bra ändå att träna även om jag kände mig lite mattare än vanligt (migrän på morgonen + dåligt blodvärde=kass kombo) men jag tror bara jag tränat 2-3 ggr sen i början av december heller så det var ju inte underligt.
Underligt var det däremot att jag inte fick en tillstymmelse till träningsvärk? För jag HAR svårt att bromsa - jag passade på att vila när jag höll i paddarna i stället :)

Jag hade rätt många bokningar i veckan men allihop blev avbokade på grund av sjukdom! Himla skönt tycker jag, så jag slapp bli smittad! Och så hann jag vila en del för tabletterna påverkade min mage negativt. Nacken jäklas fortfarande men på torsdagen var jag på återbesök och den här gången blev det verkligen bingo på den punkt där det satt. Det kändes som om nån borrade innanför pannbenet på mig när en punkt i nacken fick behandling.

Det var rätt skönt att vara ledig på fredagen efter en sån här vecka! Röda dagar är bra! Vi passade på att köra lite rakbana med Dino igen när det var ljust. Nu är vi uppe i sju intervaller utan problem. han har ju nästan start-kondis! Eller nästan, hans fysik gör ju att han troligen har det men vi har ju lite mer fart att jobba på. Nu längtar vi ordentligt efter provlopp. och eftersom det drar ut på tiden kanske det blir en 25:a direkt?

Jag var faktiskt rätt så trött och matt och hade ont både här och där efter allt som bråkat med min kropp så jag tog det relativt lugnt resten av helgen. 2010 års bokföring är klar, en hel hög tvätt är fixad, matlådor klara för hela veckan och golven är finare än på evigheter...

Så går det när jag har tid över ;)

Sista veckan 2011 :)

Oj vad fort det gick med jul och nyår...

Jag kan väl inte säga att jag haft fullt upp mer än att jag gjort MASSOR av pappersarbete som jag inte hunnit under de senaste månaderna. Dator-kraschen med undermåliga backuper ställde till det en del för mig så nu håller jag på att ställa saker tillrätta ordentligt.

Julafton tillbringades förmiddagen i stallet med stormockning (blir ju inte så mycket på 2 st) medan mamma skodde Dino och sen en sväng i det gröna i strålande Julsol. Rosorna blommar på!

Eftermiddagen tillbringades hos syrran med en massa julmat och slappande innan det var dags att åka hem och släppa in hästarna. Resten av den dagen tillbringades i lugn och ro. Julens största besvikelse var att TV-programmet om Lemmy gick på TV4 Fakta. :(

På juldagen var storm så då var det inte så mycket att göra annat än att jobba i datorn - vilket var nog så nyttigt. Jag har mängder av dubblett-filer och dylikt som måste städas upp nån gång men just nu är det fokus på att få tillbaka bokföringen till den nivå den var innan raset.

Måndagen drog vi till rakbanan med Dino. Han är trööööög när han tränar själv men vi testade 6 intervaller för första gången - och sen fick vi sällskap i 2 intervaller och då blev det kul! Den första av dem travade han inte så bra men det var för han hade halsen krokig och hade lite span på märren bredvid. Hon såg däremot skitförbannad ut med slickade öron. Men matte sa att hon alltid ser sån ut när hon springer. Intervallen efter fick han nosen först och då var det en ny Dino (eller nygammal egentligen) som visade sig. När han fick lite press blev det bara roligare och då satt traven klockrent. :)
Jag hoppas att det håller, det vore fantastiskt roligt.

Resten av veckan jobbade jag men det var ändå rätt lugnt, vi hade klart för oss vad som skulle göras. och jag hade inga kvällsjobb mer än på onsdagen. Det jobbet blev dessutom två jobb så det blev en bra avslutning på massagen. Innan det hade jag varit ute en skritt-sväng med Dino också. Otroligt skönt att rensa huvudet med lite frisk luft.

Dino hann få sig en massage och Moa, hon har fått vila lite från allt. Hon får sin medicin och verkar rätt glad ändå. Jag tycker så synd om henne med fötterna...