Influensatider....

Visst är det märkligt att jag blir sjuk när jag äntligen har lite tid att komma ifatt? Jag kände att det rev lite i halsen på kvällen när jag masserade förra helgen - och sen var det färdigt. Jag trodde i min enfald att det var en liten förkylning även om tecknen var illavarslande. Och så blev jag sängliggande/datorhängande i en vecka och gryyyyymt uttråkad eftersom tempen skenade så fort jag gav mig på någonting alls.

Dino surar lite för han inte får gå ut i hagen - han ska åka på provlopp

Det tog betydligt längre tid att komma på benen än förväntat trots att jag faktiskt inte utmanade kroppen mer än nödvändigt. I och för sig fick Moa äntligen skor på fötterna och jag var iväg och röntgade nacke/axel men att sitta på en stol och flämta kan väl inte anses speciellt ansträngande. Moa gillade faktiskt hovis, hon gav honom en riktig Moa-puss som bara hon gör... Säkert som tack för att det inte gjorde ont. Det märktes på henne att hon var lite fundersam på om det inte skulle göra skitont att få skor igen.

Axeln gick betydligt fortare, det mest tidsödande där var att försöka hitta en parkeringsplats på US. Jag kan säga att jag är glad att jag inte kom från jobbet, jag hade aldrig hunnit. Men det gick smidigt att röntga och jag tror inte att jag kommer att få några bestående men, så bra som jag blivit de sista veckorna :)

Fredagen var första feberfria eftermiddagen men allt sitter fortfarande som en tjock klump i lungorna - jobbigt. Men jag hann med att läsa lite romaner med varierande teman (nazism, rock'n'roll-liv och mord) vilket jag inte kommer ihåg när jag gjorde sist. Det har varit några rader innan sömn i flera år nu.

Lördagen var det ju meningen att vi skulle åka och träna häst. Töväder och snö och regn om vartannat. Men det är ju så med väder, det varierar ju gärna. Det var inte kallt åtminstone.
Moa fick hänga med och jogga lite. Dino har sparkat henne på hasen så hon är stel i det benet, och de nya skorna är ju betydligt tyngre än de hon gått med innan så det gick väl så där. Speciellt som vi nästan omedelbart kom ifatt traktorn som höll på och harvarde lite på djupet. Nyttig träning för henne.

När jag körde Dino mötte jag på den hovis som vi haft innan så jag fick möjlighet att prata med honom öga mot öga som jag hoppats på. men jag vet inte riktigt om han förstod allvaret i vad som hänt?
Dino passade dessutom på att vara riktigt riktigt laddad i skiten - rakan var jättetung och han bara sprang :) Dessutom var han inte det minsta trött efter, 2 minuter efter sista intervallen hade han 107 i puls i skritt, så konstaterat är 7 intervaller att bedöma som löjligt för honom nu för tiden. Och så travade han alldeles fantastiskt fint dessutom! Roligt! Man märker inte riktigt av värdet på samma sätt när det går bra.
Förrän man saktar av då...

Söndagen använde jag för att göra rent utrustningen från lördagen, tvätta, dammsuga, laga mat och lite allt möjligt. Jag hann en hel del och känner att livsandarna är på gång. Bra eftersom bokningarna duggar tätt igen! :)