Åt rätt håll....

Fredagen var verkligen en dag som inte gick till historien som lyckad. Mest på grund av att jag var helt slut efter den hysteriska veckan och inte hade något inplanerat.
När jag sent omsider insåg att mamma faktiskt inte kört Moa heller så blev det för mycket för mig. Inte så mycket att göra åt i och för sig klockan sju på kvällen när man knappt orkar skrapa ihop sig själv. Men jag var inte glad åt det. Hon var dessutom rätt svullen så det hade varit bra att röra på benet (och hela hästen) för att få lite cirkulation på lymfan.

På lördagen hade jag morgonfodring och det var en alldeles fantastisk morgon! Det är så skönt nu när det faktiskt syns vad det tänker bli för väder redan innan man går ut i stallet. Dino och jag gav oss ut på en alldeles underbar skrittpromenad med speedcarten när jag släppt ut de andra. Väglaget var så bra att jag skruvade bort brodden i framfötterna innan vi gav oss iväg. Hästen själv hade lite idéer om att han skulle till hagen men fogade sig i sin mattes planer, Han är rätt mysig även om han är enveten, den röde...

Han var PIGG och hade små "smit-ryck" för sig då han gled iväg i trav. Jag vet inte riktigt vad det var med honom för sån brukar han ju inte vara. När vi kom hem hände dessvärre ett missöde. Vi slog i skakeln på vagnen i dörrkarmen och det tog så illa att skakeln gick av på helt fel ställe. Så nu får jag ge mig ut och jaga ny träningsvagn :( Typiskt, jag har gillat den här under de år vi haft den.

Sen var det dusch och iväg på jobb hela EM för min del. Vältajmat nog för jag hade lite tid på mig från att jag kom hem till att syrran dök upp. Vi skulle iväg till Norrköping och kolla på Jorn. Ett tag verkade det rätt desperat då jag inte hittade öronpropps-asken men till slut hittade jag åtminstone 2 par som funkar så att vi inte behövde börja leta sånt en lördagskväll. 
Först var jag väldigt tveksam eftersom jag var på en superspelning med Jorn förra året i stan men ljudet blev bättre och bättre efter de första två låtarna. Däremot är det svårt med sångare som sjunger så där bra, man hinner liksom inte med att röja för man vill stå och lyssna aktivt hela tiden :)
En cool lokal var det också, en gammal teater med högt till tak och en massa dekorationer och balkong och grejer. Och den största bedriften var väl att vi hittade dit, lokalkännedomen i grannstaden är inte så där alldeles lysande ;)

Efter den intensiva lördagen var det skönt med en liten mjukstart på söndagen. Mamma skodde Dino på bakfötterna och vi chansar och broddar av honom nu. Blir det halt får vi väl åka mycket till ridhuset i stället. Nu är det ju bara lera. Under tiden hon höll på så masserade jag Moa - vilket var välbehövligt. Hon har inte fått nån massage sen kursen.
Sen tog jag det lugnt med lite innepyssel innan vi på kvällen innan det blev mörkt gav oss ut en sväng med hästarna i skritt. Dino under sadel som vanligt och det kändes riktigt bra även om han var lite lugnare än på lördagen.
Avslutningen på helgen blev en kund och sen kvällsfodringen! :)

Meeeen.... Sluta nu!

Veckorna går och helt plötsligt anlände våren med buller och bång efter några veckor vinter!
Men det struntar min kropp fullständigt i, man kan säga att jag är lite trött på den just nu. Hostan ger sig inte, nacken värker, magen gnäller över alla förbannade tabletter osv, osv...
På måndagen var jag rätt pigg ändå men hostade och hostade, och allt satt fast i lungorna. Jag var på behandling på kvällen och sen hade jag en kund efter det så timmarna rullade iväg.
Tisdagen var desto trögare, jag blev så trött på att andningen inte riktigt funkar så jag bestämde mig för att träna efter vad som gick och det gick rätt bra även om jag blev lite hostig i bland. Det var inget spring-pass alls så det blev rätt bra. På kvällen hade jag ytterligare en kund och sen tänkte jag ge mig ut med Dino men tog på nåt sätt stopp. Moa har fått röra på sig på dagarna på grund av sparkskadan, åtminstone de dagar jag uttryckligen sagt till om att hon ska gå.
Onsdagen, ja den var rätt lik de tidigare dagarna, fast jag hängde rockarden på Dino innan jag körde kvällens massage-timme. Det verkar som han gillar att dra lite tyngre nu när han lärt sig - och det ser ju ut som om vi snart måste kratta lite hemma så det är ju bra att smygträna lite! Rockarden är rätt vilsam att åka i och för en gångs skull så hann vi ut innan det blev mörkt. Däremot var det snålblåst och regn och några plusgrader så det var lagom ruggigt.
Jag tyckte det var rätt skönt när det var färdigjobbat för kvällen :)




Lake Solbacka


Torsdagen var det full fart från morgon till kväll, jag tränade igen även om nacken faktiskt blir värre och värre, spänningshuvudvärk i tre dagar är ingen hit direkt. Men är man tillräckligt envis så funkar det. Men det är ingen hit när varje hostning skär i huvudet. Just när jag tränade var jag rätt okej men eftermiddagen var inte att leka med. Jag kastade i mig en migräntablett trots att jag visste att det inte är migrän och faktiskt så släppte det lite så att det funkade att åka och träna hästarna. Det var lite spännande att  se hur banan skulle vara: Jag har haft för vana att titta in på Mantorptravets hemsida varje dag nu då de i tisdags presenterade en bild på en banan täckt av en fantastisk ler-soppa. Men jag måste säga att de gjort ett riktigt bra jobb så banan var till och med fungerande för mig som har lyckats slarva bort mitt visir! :(

Moa fick börja eftersom vi inte kör så långt med henne än. Hon var rätt sprattlig till att börja med och när det dök upp en häst 100 m efter henne blev det en jäkla fart på henne. Svansen upp, några spiral-grejer som hon höll på med när hon var liten - och sen iväg, haha. Det fgick rätt bra för att vara bakvarv ett tag.
När vi vände sen så gick det inte riktigt lika bra, det var svårt att hålla reda på fötterna med nya balansen men efter ungefär ett varv hände det nåt, ungefär som att hon kom på hur hon skulle göra och sen gick det hur bra som helst. Vi körde ett heat till över 1600 m och då gick det 30-tempo hela vägen.

Dino sen då, han var inte alls lika laddad men nog kan han hissa svans och fara iväg lite när det är andra hästar på banan. Planen var att köra ungefär som i provloppet men utan galopp. Det gick åt helvete, men bara lite. På upploppet när han började bli lite seg så slog han på sig på höger bak så att han galopperade. Det var så lågt att det blev en liten lucka i Hoven/kronranden men ingen större fara.
Annars gick han så fort som jag tänkt så jag är mycket nöjd. Men de behöver massage nu...

Influensatider....

Visst är det märkligt att jag blir sjuk när jag äntligen har lite tid att komma ifatt? Jag kände att det rev lite i halsen på kvällen när jag masserade förra helgen - och sen var det färdigt. Jag trodde i min enfald att det var en liten förkylning även om tecknen var illavarslande. Och så blev jag sängliggande/datorhängande i en vecka och gryyyyymt uttråkad eftersom tempen skenade så fort jag gav mig på någonting alls.

Dino surar lite för han inte får gå ut i hagen - han ska åka på provlopp

Det tog betydligt längre tid att komma på benen än förväntat trots att jag faktiskt inte utmanade kroppen mer än nödvändigt. I och för sig fick Moa äntligen skor på fötterna och jag var iväg och röntgade nacke/axel men att sitta på en stol och flämta kan väl inte anses speciellt ansträngande. Moa gillade faktiskt hovis, hon gav honom en riktig Moa-puss som bara hon gör... Säkert som tack för att det inte gjorde ont. Det märktes på henne att hon var lite fundersam på om det inte skulle göra skitont att få skor igen.

Axeln gick betydligt fortare, det mest tidsödande där var att försöka hitta en parkeringsplats på US. Jag kan säga att jag är glad att jag inte kom från jobbet, jag hade aldrig hunnit. Men det gick smidigt att röntga och jag tror inte att jag kommer att få några bestående men, så bra som jag blivit de sista veckorna :)

Fredagen var första feberfria eftermiddagen men allt sitter fortfarande som en tjock klump i lungorna - jobbigt. Men jag hann med att läsa lite romaner med varierande teman (nazism, rock'n'roll-liv och mord) vilket jag inte kommer ihåg när jag gjorde sist. Det har varit några rader innan sömn i flera år nu.

Lördagen var det ju meningen att vi skulle åka och träna häst. Töväder och snö och regn om vartannat. Men det är ju så med väder, det varierar ju gärna. Det var inte kallt åtminstone.
Moa fick hänga med och jogga lite. Dino har sparkat henne på hasen så hon är stel i det benet, och de nya skorna är ju betydligt tyngre än de hon gått med innan så det gick väl så där. Speciellt som vi nästan omedelbart kom ifatt traktorn som höll på och harvarde lite på djupet. Nyttig träning för henne.

När jag körde Dino mötte jag på den hovis som vi haft innan så jag fick möjlighet att prata med honom öga mot öga som jag hoppats på. men jag vet inte riktigt om han förstod allvaret i vad som hänt?
Dino passade dessutom på att vara riktigt riktigt laddad i skiten - rakan var jättetung och han bara sprang :) Dessutom var han inte det minsta trött efter, 2 minuter efter sista intervallen hade han 107 i puls i skritt, så konstaterat är 7 intervaller att bedöma som löjligt för honom nu för tiden. Och så travade han alldeles fantastiskt fint dessutom! Roligt! Man märker inte riktigt av värdet på samma sätt när det går bra.
Förrän man saktar av då...

Söndagen använde jag för att göra rent utrustningen från lördagen, tvätta, dammsuga, laga mat och lite allt möjligt. Jag hann en hel del och känner att livsandarna är på gång. Bra eftersom bokningarna duggar tätt igen! :)

Provloppsdagen....

Fredagen var en hysterisk vardag som man bara vill lägga till handlingarna och glömma. Det börjar bli lite mycket igen.

Men det var ju inte den som var viktig utan lördagen men provloppet. Det var inte helt enkelt att få med alla prylar, skygglapparna valde jag att lämna hemma bara för att testa hur han funkade utan men tömmarna hade kanske varit bra att ha med? Som tur är finns det snälla proffs-tränare som lånar ut sina grejer när jag glömmer.
Trots allt jag fick med det övriga, uppkäk, sidostropp och mössan med gummiöron så jag ska väl inte vara för missnöjd? Jag är ju rätt snurrig i bland - jag var helt hundra på att jag tagit tömmarna men så var tydligen inte fallet.

Dino som för några månader sen var rätt stökig i gästboxarna när han fick vänta var nu mer nyfiken och stegrade sig inte ett dugg. Det är hans stora talang när han är lite upprörd att små-resa sig på bakbenen. Man har dessutom galet svårt att förstå hur de tänker på Travet? Pratar de med varann över huvud taget? Det var 3 st gäststallar öppna, 10 boxar i varje men i vårt var en låst med kedja och hänglås, 30 hästar anmälda till provloppen och så får man räkna med lite extra hästar som inte ska vara med i loppen utan ut och träna på annat sätt. Den ekvationen går INTE ihop. Dessutom var det bara två duschar igång på alla dessa hästar!

Nu står ju några i proffs-stallen men det var verkligen full kalabalik innan alla hittat boxar och när vi skulle ut i loppen ska vi inte tala om.

Jag är glad över att jag om möjligt värmer allt i ett svep och sen åker ut och kör loppet. Dino var faktiskt lite småtrög, det blev väl för tyst med gummiöronen kan jag tro? Men han kändes jättefin i värmningen och sidostroppen gav precis som förväntat stöd så att han fick kraft i det svaga bakbenet.
Käken var inte lätt att få på, jag får länga den lite till nästa gång. Sidostropp på vänster sida och spår nio var lite svårt, det var inte enkelt att hålla igång honom i volten. Vi var med i alla provstarterna bara för att öva.

Förra gången vi körde för tre år sen så gick han iväg några meter, sen galopperade han och kastade sig rakt utåt i banan så det var lite pirrigt att se vad han skulle göra den här gången. Om han gjort lika så hade han ju förmodligen ont i sina framben ändå. Min oro var som tur var inte befogad, han skötte sig alldeles utmärkt och var lätt att placera i sitt spår. Däremot så galopperade vår rygg efter 400 m, så vi skulle bara passera tänkte jag. Då kanske jag inte tänkte på att min häst inte är så van att springa med andra. Han fick syn på att den andra hästen rörde sig konstigt, bröt ut och bromsade. När jag skällde på honom så galopperade han några steg också men ställde sig lätt.

Loppet blev jättekonstigt, det var fullt fält och alla körde i en lång rad. Jag körde en del i andraspår för att testa och det kändes helt okej även om han var lite trög. Man ska ju inte begära att allt ska funka så här i början. Han avverkade dessutom 500 m i 20-tempo och sen blev han trött. Så över upploppet gick det bara långsammare och långsammare. Men det är väl helt okej att han blir trött eftersom det är så länge sen han sprang så fort.
Efteråt var han så kissnödig att han började orma omkring på stallgången så jag hoppade stretchen - för han ska ju inte kissa i nån box utan i duschen. Jag skulle inte vilja stretcha så kissnödig åtminstone. Och med två duschar behöver man ju inte vara geni för att inse att vi fick stå i kö. Den stackars hästen stod med bakbenen i kors och när vi väl kom in i duschen skvalade han lika mycket som slangen in duschen bredvid.

Han var fortfarande torr och fin i benen när vi åkte hem vid halv ett så jag hoppas att han tagit det fint nu.

Själv vilade jag en timme innan jag gav mig ut på jobb och masserade tre hästar. Extra kul var det att en häst som aldrig slappnat av tidigare på grund av att han har sån integritet nu verkligen slappnade av och reagerade positivt! Nu börjar fällningssäsongen på riktigt, jag var täckt av 3 cm långa hårstrån överallt när jag kom hem!

Nedräkning pågår...

Ja nu är det mycket på gång, bara några dagar kvar till Dinos stora test och dessutom ska Moa förhoppningsvis få sina skor nästa vecka. Jag ska dessutom fråga hovis om jag möjligen skulle kunna få en studiedag när han jobbar så jag kan lära mig mer. Den utbildning vi fick på skolan när jag läste till massör hade tyvärr alldeles för stort fokus på benkorrigering av föl. Det har jag ju inte så stor nytta av när jag är ute och masserar den vuxna hästen.

Måndagen var rätt lugn även om jag hade det rätt krångligt på jobbet med ny dator och få allt att stämma samtidigt som det varvar upp igen. På kvällen tog jag det lite lugnt och tvättade skydd och sen gick jag ner och pysslade med hästarna.

På tisdagen hände något som absolut inte ska hända, jag trampade snett på träningen och vek foten. En snabb vändning och belasta foten innan den landat på golvet så att bara utsidan tar tyngden, sen är det färdigt. Givetvis var det den gamla skadade foten också som är stelare från början då benen inte rör sig riktigt korrekt mot varann.
Men det gjorde faktiskt inte så ont ändå. I och för sig såg jag till att tvinga Dino att använda pallen när jag skulle upp på honom genom att ställa mamma vid nosen på honom men sen var det riktigt skönt att skritta runt och småbelasta foten i stigbygeln. Vi provade sidepullet också, det är väl ultimat att prova bettlöst första gången ensam på uteritt efter mörkrets inbrott? ;) Jag måste göra lite mera hål i det då Dino är kort och bred i ansiktet men annars funkade det utmärkt. Han var jättekänslig på det och lekte dessutom bara med det ett par gånger.

På onsdagen var jag rätt halt och gjorde små försök att belasta för att se hur det funkade. Framåt eftermiddagen var jag bara lite halt så då provade jag lite för att se om jag kunde träna på torsdagen och det kändes inte helt omöjligt. Men jag tog det ordentligt lugnt på kvällen, tvättade skydd och stökade lite inomhus bara.

Torsdagen var det upp till bevis då, jag var ännu bättre men inte riktigt "jogging-klar" i stabiliteten men syster har ett bra fotledsskydd som funkar ungefär som en tejpning så jag drog på mig det. Och det funkade alldeles utmärkt. Jag kunde faktiskt börja springa efter 2 varv uppvärmning och sen var det bara att ta det lite lugnare än normalt. passet blev inte ett dugg tröttande men det var helt fantstiskt vilken skillnad det gjorde att träna för återhämtningen. Foten kändes jättefin efter att jag tagit av skyddet (vilket är helt underbart efter att ha strypt foten i 45 min) och höll sig fin hela resten av dagen.
Jag anmälde Dino till provlopp och blev supernervös. Den som inte lagt tre år på rehabilitering inser nog inte vad det är jag ger mig in på. Dessutom har jag ju i bakhuvudet att det inte fungerade med Nisse och lite gamla skador på andra hästar men jag hoppas verkligen att det funkar.
På kvällen hade jag en kund med lite lagom intressanta åkommor. Jag skickade med en skvätt hästliniment med ordination om att använda trots att det luktar ättika. Och så pysslade jag lite med axlar/skuldra med skapligt resultat. Självklart blev det lite stretch-ordination också :)
När det blev kväll för mig var det ju så klart en häst kvar att jobba med också. Nu blev jag lite "lat" och tog en massage på Dino i stället för att köra honom. Det behövs ju också. Han har blivit så himla fin, lite snedmusklad är han ju men inget extremt. Och jag känner precis var han behöver lite extra nu. Det mesta är så fint och liksidigt som det kan bli.

Nu håller jag tummarna för oss inför helgen....

Full fart mest hela tiden...

Helgen gick som vanligt rasande fort!

Lördagen hade jag "bara" tre hästar bokade och det borde man ju ha klarat på så där 4,5-5 timmar utan några större problem. Men när man börjar lära känna folk lite bättre så tar gärna pauserna lite längre tid och det gjorde absolut ingenting. Dessutom tog jag mig god tid med alla tre hästarna då jag vid tidigare besök på detta ställe alltid haft en deadline tills jag skulle vara på nästa ställe och den här gången kände att jag hade tid.
Vissa stall är verkligen skönt att vara i, jag undrar om jag inte ska skaffa en mikro och ställa i sadelkammaren också. Det kan ju vara skönt för inhyrningarna vid de tillfällen de blir långvariga i stallet.

I vilket fall som helst hade jag en jättefin dag bland fina hästar och trevligt sällskap. Det ska verkligen bli spännande att se vad som händer med de här hästarna!

På söndagen var det minus 18 grader när jag gick ner och morgonfodrade, och minus 2 i stallet där vattnet går in. Tack och lov för elvärmekabeln så att vattnet funkar!
Förmiddagen ägnades åt tvätt-o-röj för att få undan lite prylar. På eftermiddagen skruvade vi ur de broddar som gick på Dino och åkte till rakbanan. Vi träffade på en annan som också ska gå provlopp på lördag så vi passade på att köra rakbanan tillsammans. Jag åkte ut med samma halvlånga tömmar som jag alltid haft och det gick faktiskt riktigt bra förutom den gången som han fick gå iväg först. Han är hur reglerbar som helst, tills han får nån längd till godo och "konkurrenten" ska försöka komma upp jämsides. Då klipper löpskallen i rejält kan jag säga.
Han kändes jättefin igen så nu är jag inte så orolig längre!

På kvällen skulle jag ha två kunder hemma men den ena av dem dök inte upp. Missförstånd med tiderna trots att vi till och med kört med kallelse i mailen på den. Men så kan det bli.

Helgen gick fort som sagt...

Kylan slog till över Solbacka!

Jag är fullständigt usel på att få till uppdateringarna nu men det beror delvis på att jag använder luncherna på jobbet till att uppdatera bloggen. Vad har jag att skylla på då? Jo att jag hade ett besök på Vårdcentralen på onsdagen och att datorn på jobbet kraschade på torsdagen och det tog ett bra tag innan jag hittade en annan att jobba vid.

Då det äntligen blivit klart med provloppsdatum så bestämde jag mig för att gå ner i antalet snabbjobb. Eftersom jag inte varit 100% nöjd med Dino de två sista gångerna så valde jag att lägga krutet på massagen i stället och försöka fixa till honom. På måndagen hade jag tänkt rida men nacken och vädret gjorde att jag tog en sväng i vagnen i stället. Man blir stelare i kroppen men det ställer inte samma krav på axlar och nacke.

På tisdagen hade vi vilodag vilket var rätt skönt - boxen gick riktigt bra och det lossar mycket på mig. Och äntligen är orken på väg tillbaka! Nu kan jag blåsa på fullt från början till slut igen! Jag borde egentligen massera Moa men har skjutit det lite på framtiden. Däremot får hon dagligen pyssel och uppmärksamhet vilket hon älskar. Jag skulle behöva göra lite räknearbete och sånt också men jag har inte riktigt kommit igång, nacken gör att jag blir lite extra kvällstrött verkar det som.

Onsdagen var det dags att åka till Vårdcentralen och visa upp axeln, det var en snabb sväng in och berätta vad jag upplever för besvär och vad jag gjort sen oktober när jag krockade. Hon lät som hon var överens med mig och gav mig en remiss för röntgen av axel och nacke även om varken hon eller jag tror på någon fraktur, möjligen en pålagring då.
Jag tog en kort sväng med Dino den kvällen då det blåste snålt och temperaturen började sjunka neråt -6 grader. Det är otrolig skillnad mot förra året med då tyckte jag det var varmt vid -6 nu tycker jag tvärtom.

På torsdagen var det dags att boxas lite och sen när jag kom tillbaka därifrån så dog jobbdatorn! :o Sånt tar både ner tempot och ställer till problem. Men efter att ha stökat runt en del så hittade jag en plats där det inte sitter någon och den platsen är utrustad med både höj- och sänkbart skrivbord och en dator! Efter jobbet var det dags att gå på behandling för axeln igen. Mycket intressant att få reda på hur mitt skelett betett sig, det kanske verkar konstigt att det kommer fram nya saker hela tiden men kroppen anpassar sig efter förutsättningarna och tydligen har jag missbedömt kraften i krocken helt och hållet. Mina ryggkotor är nämligen påverkade precis över och under där bilbältet korsar kroppen. Så det tar nog ett tag till innan jag är okej igen.
Och äntligen så kom svaret på Moas stappliga gång. Alla dagar i veckan hellre en hovböld än en halkskada! Nu när den spruckit så kan det väl förhoppningsvis bara bli bättre?

Oj vad fort veckan gick, fredag igen! Och KALLT! Under -10 och det känns hiskeligt kallt när man inte är van. Det gjorde att jag valde att massera Dino en gång till i stället för att köra honom. Det blev också ett litet klädsel-test eftersom temperaturen skulle fortsätta vara låg och jag skulle iväg och jobba i ett stall på lördagen. Dino kändes faktiskt bättre, den stumma strängen vid bäckenet som jag aldrig kommit åt innan den behärskar jag fullt ut om jag får använda en sån där massage-grej som ser ut som den har 4 "ben"!