Dags att börja planera...

Måndagen var en riktig skitdag - ont i magen, ont längre ner, ont i nacken och spänningshuvudvärken... Suck.
Jag ringde till sjukhuset om värken längre ner och fick en tid redan på tisdagen. Och fick SMS från han som behandlar min nacke om en tid på torsdag! Jag högg så klart bägge, jag måste funka och det här är inget bra.

Efter jobbet gick jag ner i stallet och masserade Dino vilket gjorde att jag fick lite dåligt samvete, han behöver verkligen lite bättre omvårdnad än han fått i dessa influensatider. Men nu är jag ju på gång så det är bara att planera in en till under veckan. Moa likaså, även om de ska till Jocke båda två på måndag.

Tisdagen var en galet stressig dag, mycket på jobbet och så ett nytt sjukhusbesök inplanerat på förmiddagen och helst lite boxning också. Och sen ban-intervaller efter det!
Jag fick lite förhandsrapport om att det var fullständigt kaos på sjukhusparkeringen så jag tog till 60 minuter i stället för 45 som jag tänkt. Och det gjorde verkligen ingenting. Man fick snurra varv efter varv tills man hittade nån man kunde lurpassa på när de åkte. Och med den tekniken kan det om man har otur gå en halvtimme. Jag klarade mig ändå på klanske 20 minuter så jag ska inte klaga. Det tar alltså 10 minuter att åka till sjukhuset och dubbelt så lång tid att hitta parkeringsplats.
Min plan var att hinna träna trots att tiden var 11.00 och träningen börjar 12.00. Och läkaren var typiskt nog försenad. Men otroligt nog så var han klar 11.40 - det blev remiss till operation om 6-8 veckor. Det är inget farligt men mitt liv är inte riktigt upplagt för 1-3 veckor konvalescens. Men vad är det mot att gå och plågas i flera år? Det blir nog bra.
Planen då - när han släppte iväg mig skulle jag på provtagning också. Som tur var fanns det både ledig sköterska och provtagningsrum så 11.49 var jag på parkeringen och sen var det full sula tillbaka till jobbet. Jag missade första minuterna uppvärmning men jag hade sån speed i sjukhuskorridorerna så jag hade väl redan värmt upp lite. :) Träningen gick strålande trots allt så jag ska inte klaga.

När jag åkte från jobbet kom den där spänningshuvudvärken smygande från nacken men det var helt underbart väder så det fanns ingen anledning att prioritera om.
Vi tog sulketten igen, inte för att köra tempojobb den här gången utan för att det var dåligt med tid. Vi var ju tvungna att byta vagn och på den sitter ingen hastighetsmätare än. Så då gjorde vi det enkelt och tog den vagnen som redan var klar.
Jag passade på att köra lite fartlek med båda två. Moa fick avsluta sista intervallen så fort ridhäst-skorna gick den här gången! Och det gick förvånansvärt bra. Hon avslutade i 20-tempo så det kommer nog inte att vara några problem att köra 30-provstart andra helgen i mars.

Dino sen då - vi körde en annan typ av fartlekar de två sista intervallerna - typ gasa från start och sen ta upp. Det gick bra den första men den andra slog han ihop fötterna och galopperade. Jag blev iskall och trodde att han gått sönder då han tog till galopp igen när jag försökte ta ner honom i banan men det var nog bara att det var lite svårt för sen funkade de bra igen.
Känslan vill ju väldigt gärna prova en gång till men förnuftet sa - Sluta nu innan han blir trött, han är inte van vid höga farter än. Så det gjorde vi.
Så efter 5 intervaller lade vi av även om det så klart inte gör ett dugg på hans formkurva. Nu tränar vi springa-fort-teknik korta bitar ett tag. :)

Onsdagen sen, den blev inte så mycket med då vi hade avdelningsaktivitet på eftermiddag/kväll och jag kam hem strax efter nio. Jobbigt att sitta still dock, min kropp klarar inte riktigt det där med ett stillasittande liv.

Jag tänker en del på operationen men är inte orolig, det kan bara bli bättre än vad det är nu! :)