Mera föreläsning, mörkerkörning och jobb...

Att det ska vara så svårt att komma ifatt så att man måste presentera gamla händelser hela tiden?  Den enkla anledningen är i och för sig att jag drar järnet... Jag vill verkligen hinna med så mycket som möjligt innan operationen och då finns det inte så mycket tid för att skriva. Speciellt inte som det blivit mycket jobb på luncherna när jag inte tränar också.

Måndag vecka 12 var det visst ja.... Jobba och sen iväg för att få en välbehövlig genomgång av kroppen. Vi får medvetet välja bort vissa saker nu. Bara fokusera på att hålla nacken igång fram till operationen och ge sig på det ordentligt då. Trots att jag inte känt av de där andningsproblemen sen i början av året så var fortfarande bröstbenet lite snett. Det bidrar säkert till nacken men jag hoppas att det går att fixa till.

Jag fick även lite intressanta lärdomar om hur musklerna fungerar när de blivit nästan helt tömda på alla reserver. Brist på energi känns även i mina fingrar när man jobbar med såna muskler. Totala motsatsen mot oanvända muskler som är rätt tråkiga att massera... Det här är betydligt svårare dessutom.

Efter det var det full fart hem för en mellanlandning på 10 minuter innan jag stack iväg till ett stall i närheten för en mycket intressant och givande foderföreläsning. Jag måste skriva rent anteckningarna därifrån och lämna till mamma tror  jag :) Det var en agronom från St Hippolyt som föreläste. En del saker lät jättebra och en del lät helt uppåt väggarna. Det senaste för att förlänga ät-tiderna är att fodra i nät. Även om näten är bättre utformade än förr så är jag skeptisk, som massör vill jag gärna att hästen äter från marken vilket den är skapt för. Annars stretchas inte nackligamentet ut. Speciellt viktigt för dem som har lite utevistelse och saknar gräs i hagen.

På tisdagen var det boxträning igen, och det gick förvånansvärt bra för att ha fått justering dagen innan. Jag brukar bli lite instabil och svag första dagen efter så där :)

Sen drog vi en riktig chansning och stack till banan med målet att köra på rakbanan med båda. Typiskt nog började det regna rätt bra när vi skulle åka. Vi började med Moa som vanligt så att hon ska hinna torka tills vi kommer hem. I stallet stod även en lite nervös häst så vi skulle vara lite moraliskt stöd och föregå med gott exempel. Moa och agera förebild? Det säger sig väl självt att något måste hända? Nu hade jag selat helt klart och hade grimman runt halsen när jag flyttade fram henne en utselningsplats för att få på vagnen. Vagnen stod 50 cm bakom henne och från att jag lämnade hennes sida hann hon kliva helt runt och ställa sig med nosen åt fel håll och dessutom trassla in selen i uppbindningskedjan! :o Sen stod  hon där och undrade vad som hände och framför allt varför???
Tur att det bara var att trassla loss henne, vända rätt och skälla lite på henne så att hon stod still nästa försök. Är mina hästar knäppa? Nä det kan jag väl inte tro?
Hon kändes jättefin igen, det är kul att det känns så bra.

Dino hade fått nya skor, bakvända den här gången. Och det kändes mycket mycket bättre än vad det gjort under den senaste skoperioden. Uppenbarligen så är sidokappeskorna inte bra för honom fram även om de är rätt OK bak. Jag hade glömt en knäkappa hemma men det gick bra ändå. Däremot fick jag köra helt på känn då jag inte såg pulsmätaren ALLS.

Vid hemkomsten fick vi för oss att vi skulle tempa Moa men det gick inte så bra. Batteriet har faktiskt hållit i 5 år men nu var det kört. Dags att shoppa nytt, men i stället lyckades jag förlägga hela termometern...

På onsdagen var det jobb hela kvällen, två nya hästar. Det är alltid lika kul med nya bekantskaper....