fredag 21 november 2014
Nerräkningen har börjat!
Men på det stora hela känns det som att jag har ramarna på plats med akupunkturen och "bara" behöver plugga lite extra för att klara skrivningen. Men man vet ju inte var hjärnan spelar en för spratt när jag väl sitter där och skriver den 8:e. Jag vet att förra gången jag skrev tenta så var tiden snålt tilltagen om det nu inte är jag som skriver extremt sakta.
17 dagar kvar!
Dessutom så är det extremt mycket på jobbet nu, vilket ställer till det en del eftersom hästarna kan ge mig lite oplanerade ledigheter med kort varsel. Senast nu i veckan då jag ville ha Etoiles tänder kollade inför nästa start.
Hon startade nämligen förra torsdagen i ett stenhårt gäng i Eskilstuna och hamnade för första gången i karriären i fältet. Det skötte hon jättebra, men när kusken ville styra på och gå till anfall ville hon inte gå ut/om. När det kom hästar bakifrån blev hon jättepigg i stället. Fördelen var att hon fick ett snällt lopp, men jag är övertygad om att hon varit längre fram om hon hade gjort som kusken beordrade. Ändå gick hon den näst snabbaste tid som någon av mina hästar presterat på distansen med autostart redan nu! Jag är verkligen jättenöjd med tanke på att hon börjat tävla med tanke på att jag bara förberett henne så lätt. Tanken med det var att hon inte skulle vara så taggad att hon inte hann ta till sig intrycken, de första starterna i livet är rätt så känsliga grejer när det rör sig om en häst med rädsla som ett av problemområden.
Jag läste bloggen för ett år sen för att få lite perspektiv i går, då ser jag ju vad som hänt- vi körde jobb i 40-tempo och hon studsade i protest när hon blev upprörd. Då var hon alltså som en ung tvååring i en stor fyraårings kropp!
Så de här veckorna blir det bara att plugga och så faktiskt åka till Örebro och tävla nästa söndag.
Sen kommer jag faktiskt att vara långledig över Jul och Nyår, det kommer att bli underbart skönt!
Eventuellt kommer jag att åka runt lite och behandla också men det beror lite på bokningar. Dalarna och Småland har blivit sorgligt nonchalerade under det här senaste halvåret!
söndag 2 november 2014
Hon bara levererar!
Med tanke på att hon köptes som ett stort frågetecken för två år sedan med ett bakben som avlastades så pass att hon spårade med det mitt på centrumlinjen under kroppen och dessutom hade bockat i kval som tvååring och kommit lös så har vi gjort en otrolig resa. Att arbeta upp kroppen har varit en resa i sig, för ett år sedan sprang hon 600 meter i 30-tempo, sen orkade hon inte längre. Förra sommaren var hon så stressad av andra hästar på banan att hon började flämta 400 meter innan hon fick möte. Som tur är så tar hon de mesta andra aktiviteter som händer på en travbana med lugn och när den riktiga vändningen kom i slutet av april så har det bara gått spikrakt uppåt. Hon har blivit för rädd en gång under sommaren men det var i en så extrem situation så den behöver hon inte utsättas för om man vet om att den är kritisk (jag vet inte ens om jag råkat ut för den någonsin innan trots alla mil jag kört på banan).
I måndags var ju en hel tävlingsdag utan Moa men som jag förväntat mig så tog hon det hela med upphöjt lugn. Men stora skillnaden var kanske när vi lastade ur, för innan när det varit tävlingsdag så var hon lite uppspelt och nu följde hon mig till stallet som hon brukar. Det kan ju så klart spela in att hon var på en stallbacke hon sett ett antal gånger innan :)
Jag blev minst sagt tagen på sängen när ATG Live-folket tog sikte på mig när jag hämtat nummerbrickan, det har aldrig hänt mig innan att jag blivit intervjuad före ett lopp som ligger utanför V5 om ens då :) Ringa brukar en del däremot göra i bland. Jag inser att jag måste ha sett helt förvirrad ut men jag kom inte på om jag skulle kolla på intervjuaren eller på kameran så det blev som det blev. Jag grämer mig lite över att jag inte fann mig nog för att svara att att jag faktiskt bytt kusk på grund av att den förra drog utomlands.
Att vi gjorde foderbyte direkt efter förra starten är inget som är lönt att nämna i såna sammanhang för det fattar inte spelarna ändå.
Jag är så himla nöjd över hur hon uppträder på banan nu, det hade ju verkligen kunnat gå hur som helst, hade jag haft otur hade jag ju haft en häst som bara kunde tävla i miljöer där hon känner igen sig men hon går från klarhet till klarhet.
Spår två på tillägg är ju inte bästa utgångsläget och om det inte var så att det passade bra i tiden och att jag ser den här tiden som lärtid för henne så hade jag förmodligen aldrig anmält till det. Men det var lättare att matcha vidare utifrån start denna vecka så jag valde ju att göra så.
Loppet blev i princip en repris av det förra med en placering i kön i andraspår där alla försvann ner på innerspår så att dödens blev ledigt. Den här gången provades det inte för ledning utan hon fick gå på fram till utvändigt ledaren som hon sedan fullständigt manglade sönder.
Hon såg lite vilsen ut när hon kom först utan press och såg vad jag tyckte lite mör ut när hon blev omsprungen i början av upploppet, men hon stretade emot bra och blev tvåa!!!
Verkligen inte dåligt att lyckas få till 4-1-2 på de tre starter som varit hennes lärtid nu och dessutom gå 16,9 på 2160 i sin tredje start! Jag är så otroligt stolt över henne :)
Nu finns det inte jättemycket lopp att välja på för henne även om utbudet så klart ökat i och med att hon tjänat pengar och fått bra med startpoäng, men det som ser bäst ut är ett lopp på lunchen på Eskilstuna den 13:e. Det är bilstart så det blir ytterligare en ny grej för henne, men självklart kommer jag att åka ut och visa henne startbilen på Mantorp innan jag anmäler. Men jag tror det är en formalitet, maskiner är inte läskiga, Och då får vi ju förhoppningsvis möjlighet att köra anloppet tillsammans med andra hästar.
De andra då? Moa var faktiskt framhalt, hon hade ont i vänster knä så hon är behandlad och är förhoppningsvis igång snart igen. Boppan är verkligen vårt otursbarn, hon står på förnyad boxvila för hon har en hovbensfraktur i höger fram! Positivt ändå är att det ser ut som om bakbenet har läkt bra men det blev ju inte bra med ytterligare ett halvårs konvalescens. Men hon växer och är glad så det är ju tur det. Tänk om hon hade blivit deppig också av all husarrest!
Resten av veckan har jag jobbat och pluggat lite så tiden har verkligen runnit iväg. Men jag har lyckats att ta tag i att bergvärmen inte funkar riktigt som den ska, ner till +5 är det nemas problemas, men efter det så slutar den att pumpa ut värme i elementen. Leverantören har felanmält till grossisten men de verkar extremt ovilliga att lägga upp ett ärende hos Nibe för efter två påstötningar från min leverantör och en utskällning från mig så hade de ändå inte fått till någon order när leverantören för fjärde gången kontaktade dem. Servicegraden hos det företaget verkar en smula tveksam kan jag tycka.
Jag är måttligt imponerad av att det blir 16 grader inomhus när temperaturen sjunker, speciellt om jag ska ha kunder på bänken.
onsdag 22 oktober 2014
Fort, fort, fort
Så klart hade jag lyckats lägga veckopusslet så effektivt att jag fick styra om halva veckan, jag närmar mig slutet på akupunkturutbildningen så till nästa kurstillfälle ska ett exjobb på tre hästar vara inlämnat. Två av dem är långt framskridna men den sista hittade jag inte förrän i går! Men det löser jag för jag hittade den "sista" hästen i går. Dessutom faller den väl in i mina önskemål om typ av häst.
Då menar jag inte ras eller så utan mitt mål har varit att hitta tre hästar med helt olika typer av problem för att få ett så brett spektra som möjligt.
Muskulärt har jag sett att en kombo med akupunktur och massage kan ge fantastiska resultat men under examensjobbet måste jag så klart lämna massagen därhän.
Det är otroligt spännande att gå den här vägen och bli medveten om att det finns lite mer än det jag ser och kan ta på. Att det funkar är jag själv ett levande exempel på, jag tror mina arbetskamrater börjar bli vanan vid att jag springer runt med en nål i handen eller två i nacken då och då ;)
Åter till veterinärbesöket då, när jag ändå ska åka så tar jag självklart med Moa också och gör ett böjprov på henne. Hon är ju ändå åtta år och om det skulle visa sig vara en led så är det nog lika bra att låta henne sluta träna. Min plan är ändå ett "nostalgi-föl" efter henne och sen får man hoppas att den blir något mindre sprattlig än modern då eftersom hon alltid slår sig ;)
Sen har vi ju stallets stjärna också (förlåt Dino, du heter ju också Star) som ska ut och träna på att tävla trav igen! Hon känns inte riktigt precis som vanligt men om det beror på att hon håller på att bli starkare eller svagare är jag inte människa att bestämma. i träningsfarter är hon superfin så jag tror att det är det förstnämnda.
En del tycker nog att jag är lite knasig som anmäler henne på tillägg när jag har startpoäng så att jag kan anmäla till "vad som helst" men det ligger bättre i tiden än loppet veckan efter och jag tror inte direkt att hon sprang slut på sig förra starten med tanke på hur hon såg ut.
Det känns fruktansvärt skönt att hon har en bra grundplåt med startpoäng när hon kommer lite uppåt i klasserna nu. Jag kräver inga stordåd av henne för hon håller fortfarande på att lära sig och jag vet att hon utvecklas i sin egen takt.
Jag får titta lite framåt också för nu håller jag på att bromsa ner massageverksamheten inför att prioritera studier inför tentan i december. Och med en starthäst (ev 2 st) och studier är det viktigt att jag hinner med. Starthästen känns ju nog så viktig att hon ska få den bästa service hon kan få!
tisdag 14 oktober 2014
Plötsligt händer det!
I bland händer de där fantastiskt underbara sakerna som gör att det är värt allt vardagsslit.
Lördagen var precis en sådan dag! Trots att det inte alls gick bra för Moa. Hon verkar ha vridit till en kota i veckan och funkade inte alls för dagen.
Trots det gick hon bara åtta tiondelar från rekordet och var första utan pengar.
Etoile var mycket mera skruvad och mycket fuxigt irriterad på att hon fick vänta på sin tur. Jag tror hon är en diva.
Den här gången var det ju lite nya förhållanden, mörker och värmningen utan Moa. Dessutom hade Tobias många uppsittningar så vi planerade så bra vi kunde. Hon var betydligt mer taggad än förra gången men höll sig i skinnet även om hon var riktigt pigg från början. Men hon så jättefin ut vilket gör mig stolt och glad eftersom det är mitt jobb som gjort att hon kom till start. För ett år sedan sprang hon ett halvt varv på 1.30 sen orkade inte kroppen mer.
Jag var rätt övertygad om att hon skulle tjäna några kronor men trodde inte att hon redan skulle vara färdig för att vinna!
Dessutom från den tunga positionen utvändigt ledaren.
Det är en helt otrolig känsla att få segerdefilera med en häst som många, i och för sig fullt förståeligt, räknat ut som oduglig på grund av olika incidenter orsakade av rädsla och som dessutom fallit isär totalt i aktionen i omgångar.
Nu har hon i sitt livs andra start tagit sin första seger! Och då var meningen att hon skulle lära sig tävlingsmiljön och allt vad det innebär. Så hon fick även träna på att segerdefilera och bli fotograferad redan tidigt i karriären.
Hon är den första av alla mina väldigt lärorika projekthästar som utvecklats på rätt sätt på grund av att hennes skador ändå inte var så allvarliga som de tidigare.
Just nu känns det riktigt riktigt bra! Jag tror inte jag landat riktigt än!
onsdag 8 oktober 2014
Start på gång!
Det känns verkligen bra att vara igång igen, båda hästarna tog starten bra och framför allt Moa verkar vara riktigt på tårna. Etoile var faktiskt också lite mer laddad men henne skyndar jag långsamt med, hon behöver inte tagga på riktigt än. Det händer både nu och då att jag måste hålla in henne under värmningen och jag vill inte ha henne het. Hon lär ju bli som ett ånglok i så fall!
onsdag 24 september 2014
En ny resa börjar...
Men rehabilitering har ju ett syfte och ett mål.
Och där är vi nu! Etoile har gjort sitt livs första riktiga start! Valet blev en fredagseftermiddag i Vaggeryd, och även Moa hade ett på pappret mycket passande lopp så båda fick åka på utflykt. Det roliga är att det inte är Etoile som är den som är oroligast när de kommer utom synhåll för varann, Moa är mycket missnöjd så fort Etoile "försvinner". Men det går ändå riktigt enkelt, kunde ha varit betydligt värre.
Etoile var bara nyfiken på världen och i värmningen fick Moa hänga med som moraliskt stöd, den här gången såg jag till att Moa höll Etoiles tempo i stället och då bet hon sig inte. Skönt när man kan lösa saker enkelt. Däremot gjorde hon en "snygg" grej när vi skrittade på stallbacken för att bilprovstarten gick. Hon slängde med huvudet och lyckades än en gång att skicka ner mössan - den här gången dessutom för ögonen men hon var inte så bekymrad över det och vi fick assistans av 2 st. Peter som råkade vara de första vi mötte. Att jag vet vilka det var beror på att de hade tävlingsdressarna på sig, nämligen Untersteiner och Ingves. :)
Sen fick hon vara utan den resten av värmningen - vi körde dubbeldövat från början och i loppet hade hon bara proppar.
Annars var Etoile precis så cool som jag hoppats på, lite nyfiken och sen i loppet så fattade hon absolut ingenting. Hon sprang med lite strax bakom så där och flaxade lite lagom med öronen. Nu var det så bra att nästan hela fältet galopperade så hon avancerade sakta framåt och på upploppet så tog hon massor på den som kom trea men hon lunkar med och verkar tycka att det är helt okej. Så debuten resulterade i en sänkning av personbästa med 2 sekunder och en fjärdeplats och 3000 kr på kontot!
Hon fick ju dessutom se lite galopperande hästar så jag tror att den rädda perioden är över om hon inte hamnar i en extrem situation igen.
Hon får massor av beröm av kusken också och då blir jag stolt!
Moa blev tyvärr drabbad av en tränartabbe. jag hade plockat bort frambensskydden då hon gick så jäkla bra utan i provloppet men när det blev tempoökning så gick hon på sig och galopperade i sista sväng, annars fick även hon beröm av sin kusk. Hon älskar verkligen att tävla trots att hon börjar komma till åren för att vara travhäst!
Nu tränar vi på, köper nya skydd åt Moa och siktar på ny start om några veckor. Tills dess ska jag försöka få ordning på den utrustning jag just nu har utspridd i halva huset ;)
Det känns så himla bra att vara på gång igen och jag hoppas verkligen att de får vara friska och krya nu!