Så har dagarna rusat iväg igen då, men nu är det inte alls lika händelselöst som det var i början av vecka 26.
Vi körde banjobb med Dino igen, nu med aningen annan balans än förra gången - mycket tyngre bak. Det funkade också så där. Men tillräckligt för att jag skulle prova att anmäla till 22-provstart. Men med aluminiumskor fram.
På fredagen skulle jag ju ha gått ut och ätit på kvällen men mådde lite lurigt hela dagen och speciellt efter att jag ätit så jag valde att åka hem i stället. Mamma höll på att sko Dino så jag släpade ner Spikmatte-täcket och körde lite halvservice på Moa. Att titta på henne när hon har täcket på och sen köra lite fläckvis massage är ju inte så ansträngande. Hon kändes rätt okej trots att hon fortfarande är mer stum i sin vänstra sida i ryggen. Hon hade dessutom ett nytt sår på ena framknäet och var lite ifylld i benet. Men det såg torrt och fint ut så det fick vara.
Men det var inte färdigt med det - Pannan hade nämligen stannat så vi hade inget varmvatten och det berodde på att det var stopp i skruven där pelletsen kommer in till källaren. Eftersom mamma är riktigt sliten och jag inte riktigt lika sliten så gav vi oss på att dels fotodokumentera vad vi gjorde och sen slitjobbet med att fixa det. Dessutom anpassades hjälpverktyg för detta och tur var väl det. Jag inbillar mig att jag åtminstone är medelstark och jag hade fullt upp med att dra runt skruven med förlängare på nyckeln vi använde. Och för att få ut det vi skakat loss fungerade bara en teknik på röret - nån form av uppercuts med öppen hand. Jag var genomsvett och magmusklerna tog helt slut, men efter att jag tog slut var det bara ett par minuter kvar innan det släppte. Imponerande nog så gjorde jag dessutom årets akrobat-bragd när jag klättrade in i pelletsboden och stoppade upp flödet. Jag tog nämligen inte fram nåt att kliva på utan "bara" ålade mig in, det hade jag aldrig klarat för några år sen. Men jag får kanske erkänna att det kändes i den svaga höften.
Lördag var det ju provlopp - och finväder. Vi åkte tidigt för att hinna prova Moa också. Jag ville ju verkligen veta hur hon kändes så det var några intervaller och sen full fart i 500 m som gällde. Och hon kändes verkligen hur fin som helst i bakvarven och likaså de första intervallerna i 30-tempo. Så jag voltade ett varv vid 600 m för att få så hög fart som möjligt in i svängen och sen igång med datorn och "fri fart". Svaret jag fick var förhållandevis intressant. Hon höll ungefär 14-tempo genom svängen med lätt stöd och sen vek jag fram spöet och petade en gång på henne när det blev rakt fram - och då gick det undan värre.
Hon är fortfarande lite svagare i vänster bak men styrkan kommer nu. Jag körde dessutom i sulketten så jag hade inga stänger att korrigera henne med.
Nåt som dessutom är intressant är att hon maxpulsade 5 slag högre än någonsin? Lite svårt att begripa tycker jag.
Dino kändes så där i värmningen men vi körde på ändå. Det resulterade i galopp i första sväng som tredje inner så det var bara att galoppera på och sen ta ut honom när alla kommit förbi. Efter 400 m. Sen kom det en galopp till när en annan häst som galopperat kom och brände om och nästan klippte frambenen på oss. Inte riktigt men varför kör man så snävt i ett provlopp hundra meter bakom fältet? Efter den galoppen fick jag upp honom bra på bettet och sen funkade det ändå någorlunda så han gick 22 sista varvet. Men det är mer balansering kvar innan vi kan anse oss färdiga. Nästa grej blir att ta bort boots bak och se vad som händer. Bara att krita upp hovarna för att se om vi lyckats få bort touchandet.
På eftermiddagen passade jag på att klippa gräs - i tre timmar! Som tur var slutade bensinslangen att läcka efter 2 varv på en av gräsmattorna, annars hade det tagit dubbelt så lång tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar