Yes – Äntligen!

Efter två år är vi tillbaka på pallplats igen! Nu klaffade det lite bättre för Moa även om det faktiskt kunde ha gått ännu bättre!

Hon fick faktiskt gå ute natten innan start den här gången, säkert för att mamma börjar bli lite glömsk men som tur är verkar det inte påverka slutresultatet något nämnvärt. Eller var det de nya hjulskydden som var snabbare än de gamla slitna?

I vilket fall som helst så väntade vi rätt länge med att åka ut för att hon inte skulle bli så stressad, jag hade glömt att ringa och säga att vi inte vill ha utebox men som tur var fick vi stå inne ändå och på Mantorp känner hon sig som hemma så där är hon betydligt lugnare.

Att starta i sista loppet på Mantorp (eller vilken bana som helst) på kvällen brukar ju inte vara någon hit men nu var det inte så farligt då det bara var nio lopp och tävlingarna började en timme tidigare än vad de gör på vanligt kvällstrav. Men kvällstrav en söndag är nog inte att rekommendera om man inte har semester!

Återigen tyckte kusken att hon gick för lågt med huvudet och den här gången hade jag laddat med en check för säkerhets skull (som på Örebro). Så hon fick en lång och  hon uppträdde betydligt mer civiliserat än hon gjort tidigare, bara lite släng med huvudet i volten. Men det var ingenting mot vad det har varit.
I loppet kröp de ner i rygg på ledaren, gamla hovisens häst, men den öppnade inte så fort direkt och efter 700 m kom galoppen för den. Som tur var kunde de smit förbi invändigt och fortsätta i vinnarhålet bakom nästa ledare. När den stumnade 600 från mål fyllde det på rätt bra Bakifrån med alla tilläggs-hästar men vaken kusk trasslade sig ut i spåren och över upploppet gick hon riktigt bra hela vägen.

Dessutom var hon inte speciellt trött efter loppet och hade inte ens andning när jag hade skrittat av henne i 15 minuter. Men hon var inte glad åt checken efter loppet ;) Vi får se vad hon säger nästa gång?
Det var verkligen jättekul att få en placering bland de tre igen!

Resten av veckan har jag varit med och hämtat virka, kapat delar av syrenbersån, masserat lite människor och Moa och planerat färdigt Dalatouren. Och så klart spanat nya lopp och njutit av att vi fick lite framgång.

Tyvärr är Dino inte okej så jag har beställt tid hos veterinären på måndag efter Dalatouren.

Start i dag :)

Vem har tid med en blogg nu när det är semester?

Jag har hamnat i en "fixa-mode" och målar och oljar och grejar lite överallt på en gång! Paddockens staket är klart, två bodsdörrar är klara, min garderob i hallen är halvklar. Men jag har visst inte så mycket ork att meddela mig med omvärlden.

Vi planerar även att byta fasad på baksidan av mitt hus, och bina överlevde första avlivningsförsöket så det kommer ett till om någon vecka.

Och så planeras Dala-touren för fullt. Den inleds med en dag då jag bara ska semestra (kolla ATV, fika och gå på konsert) för att sedan jobba i tre dagar. :)

Dino kändes halt häromdagen så vi slet bort skorna. I går såg han faktiskt lite bättre ut men jag måste nog beställa en koll av honom. Jag kanske skulle ta båda när jag ändå är igång?

Moa startar alltså i kväll på Mantorp i ett P21-lopp. Jag är nöjd med kusken, men just nu funderar jag på om jag skulle ha satt på henne ett par skygglappar? Det känns inte jättesmart att prova det en tävlingsdag när hon inte haft på sig såna mer än en gång och det var för två år sen.

Ja ja, bara att ladda och hoppas att det är den här gången hon inte kommer bort i loppet.

Sista veckan innan semestern!

Nu är det fullt ös igen! Planeringen inför svängen till Dalarna vecka 29 börjar ta form. Det ser ut som om jag kommer att finnas i Mora-trakten på fredagen, Borlänge på lördagen och Falun på söndagen. Men det kan självklart ändras eller läggas till någon dag vid behov. Det jag vet är att jag inte kan åka tidigare på grund av bokningar.

På söndagen gjorde jag inte så mycket annat än att flytta runt saker, det regnade till och från så det passade ju bra. Att flytta runt saker är jag bra på. En liten smula av dem hamnade dessutom i bilen för framtida deportation till Återvinningen.Men jag blir så frustrerad just nu då det känns så trångt med 2 rum i 1 och ingen riktig ordning på någonting. Bara en massa högar.
På eftermiddagen passade jag på att inviga en sadelgjord som jag köpt till Moa på Facebook :) Och jag hade tur för den passade henne alldels utmärkt! Jag har haft lite långa gjordar på henne så att jag varit tvungen att använda padd. Men nu kändes det jättebra. Hon är så superambitiös, det enda är att hon kan bralla i galoppfattningen i höger varv men det tror jag är för att hon är svag i vänster bak och då är det ju bra att galoppera lite för att stärka henne. Jag är inte fullt så stark i magen som jag skulle önska men har inga större problem att orka. Resten av kroppen behöver lite styrka också.
Efter det krattade jag ridbanan med Dino och sen fick han ha spikmattan ett litet tag. Han tyckte det räckte efter 10 minuter.

Måndagen var det en superfin dag - och jag hade bokat in kunder på kvällen. Som tur var med ett glapp mellan så jag hann faktiskt tömma de saker jag hade lagt in i bilen också :) Men det blev inte mer gjort förutom att handla föda också. Terror och jag behöver näring för att överleva helt enkelt. Men just nu är jag galet oinspirerad i köket så det blir ändå att gå upp och shoppa lunch på personalrestaurangen.

Galopp-lopp?

Så har dagarna rusat iväg igen då, men nu är det inte alls lika händelselöst som det var i början av vecka 26.

Vi körde banjobb med Dino igen, nu med aningen annan balans än förra gången - mycket tyngre bak. Det funkade också så där. Men tillräckligt för att jag skulle prova att anmäla till 22-provstart. Men med aluminiumskor fram.

På fredagen skulle jag ju ha gått ut och ätit på kvällen men mådde lite lurigt hela dagen och speciellt efter att jag ätit så jag valde att åka hem i stället. Mamma höll på att sko Dino så jag släpade ner Spikmatte-täcket och körde lite halvservice på Moa. Att titta på henne när hon har täcket på och sen köra lite fläckvis massage är ju inte så ansträngande. Hon kändes rätt okej trots att hon fortfarande är mer stum i sin vänstra sida i ryggen. Hon hade dessutom ett nytt sår på ena framknäet och var lite ifylld i benet. Men det såg torrt och fint ut så det fick vara.
Men det var inte färdigt med det - Pannan hade nämligen stannat så vi hade inget varmvatten och det berodde på att det var stopp i skruven där pelletsen kommer in till källaren. Eftersom mamma är riktigt sliten och jag inte riktigt lika sliten så gav vi oss på att dels fotodokumentera vad vi gjorde och sen slitjobbet med att fixa det. Dessutom anpassades hjälpverktyg för detta och tur var väl det. Jag inbillar mig att jag åtminstone är medelstark och jag hade fullt upp med att dra runt skruven med förlängare på nyckeln vi använde. Och för att få ut det vi skakat loss fungerade bara en teknik på röret - nån form av uppercuts med öppen hand. Jag var genomsvett och magmusklerna tog helt slut, men efter att jag tog slut var det bara ett par minuter kvar innan det släppte. Imponerande nog så gjorde jag dessutom årets akrobat-bragd när jag klättrade in i pelletsboden och stoppade upp flödet. Jag tog nämligen inte fram nåt att kliva på utan "bara" ålade mig in, det hade jag aldrig klarat för några år sen. Men jag får kanske erkänna att det kändes i den svaga höften.

Lördag var det ju provlopp - och finväder. Vi åkte tidigt för att hinna prova Moa också. Jag ville ju verkligen veta hur hon kändes så det var några intervaller och sen full fart i 500 m som gällde. Och hon kändes verkligen hur fin som helst i bakvarven och likaså de första intervallerna i 30-tempo. Så jag voltade ett varv vid 600 m  för att få så hög fart som möjligt in i svängen och sen igång med datorn och "fri fart". Svaret jag fick var förhållandevis intressant. Hon höll ungefär 14-tempo genom svängen med lätt stöd och sen vek jag fram spöet och petade en gång på henne när det blev rakt fram - och då gick det undan värre.
Hon är fortfarande lite svagare i vänster bak men styrkan kommer nu. Jag körde dessutom i sulketten så jag hade inga stänger att korrigera henne med.

Nåt som dessutom är intressant är att hon maxpulsade 5 slag högre än någonsin? Lite svårt att begripa tycker jag.

Dino kändes så där i värmningen men vi körde på ändå. Det resulterade i galopp i första sväng som tredje inner så det var bara att galoppera på och sen ta ut honom när alla kommit förbi. Efter 400 m. Sen kom det en galopp till när en annan häst som galopperat kom  och brände om och nästan klippte frambenen på oss. Inte riktigt men varför kör man så snävt i ett provlopp hundra meter bakom fältet? Efter den galoppen fick jag upp honom bra på bettet och sen funkade det ändå någorlunda så han gick 22 sista varvet. Men det är mer balansering kvar innan vi kan anse oss färdiga. Nästa grej blir att ta bort boots bak och se vad som händer. Bara att krita upp hovarna för att se om vi lyckats få bort touchandet.

På eftermiddagen passade jag på att klippa gräs - i tre timmar! Som tur var slutade bensinslangen att läcka efter 2 varv på en av gräsmattorna, annars hade det tagit dubbelt så lång tid!