Mitt hem ser ut som ett totalt kaos efter starten och kursen och planen var att fixa sånt men den gick så klart åt skogen med buller och bång. Är man hästmänniska så är man.
Jag föll för frestelsen att impuls-shoppa ett spikmatte-täcke, Accuhorsemat® bara för att i helgen.
Eller kanske inte "bara för att" utan för att man kommer åt en hel hög akupunkter samtidigt. Ändå är jag lite tveksam till utformningen på det för jag är absolut inte säker på att det är bra för hästar med känsliga njurar. Men det kan man ju avhjälpa genom att isolera det området genom att lägga något mellan häst och "spikar".
I vilket fall som helst var jag ju tvungen att prova det så fort som möjligt. Om det är en bra grej kan jag ju faktiskt använda det som ett komplement i min verksamhet.
Det var verkligen urhäftigt! Den första jag provade på var inhyrningen Runda. Nu vet jag inte om hon ändå var på väg ner för att hon visste att hon skulle få lite "magic fingers" också, hon har järnkoll på det. men ändå, hon blundade efter ca 30 sekunder med bakdels-piggarna på! Och efter 2 minuter började hon skruva lite på sig och tycka att det var nog.
Dino däremot, han såg verkligen helt förkrossad ut när jag lade på den. Som världens coolaste häst gjorde han inte mer än att skruva lite på sig och verkligen berätta att det var konstigt på rumpan. Men mitt i alltihop kom det ett par tuggningar och lite småfladdrande med tungan så visst hände det grejer.
När jag ändå var igång och de verkade klara 2 minuter så fick Moa också en första provning. Hon är ju i betydligt högre form än de andra två även om Runda är i "högre vanlig" ridkondition och Dino närmar sig tävlingsform. Dessutom hade hon vilat 4 dagar. Hon reagerade ungefär som Dino men utan de anklagande blickarna. Jag tror att hon kommer att komma ner mer sen när hon vant sig lite.
Och senare på kvällen vågade jag mig äntligen upp i sadeln igen. Det behövdes då jag höll på att bli stel som en pinne i mina magmuskler. Samtidigt som jag tror att den mentala biten också fick en rejäl kick. Dino kändes dessutom helt super, jag tror aldrig jag känt honom så jämn!
Lite spännande fick vi också då Moa var JÄTTEGLAD och laddade för det mesta. Vilket så klart resulterar i att man råkar ut för sånt som aldrig händer annars. Först så kom det en A-traktor, eller vad de benämns nu för tiden". Mycket ljud och lite action. Och förare som troligen felbedömde hästreaktioner och råkade varva bakom ändan på Dino. Ett litet hopp blev det så då fick grabbarna hålla sig bakom oss en bit så de inte skrämde iväg Moa :)
Efter det råkade vi ut för ett ännu värre, de som bygger cykelbana hade grävt ett långt dike och satt upp staket - upprörande tyckte båda två! Mycket värre än en fyrhjuling som låter illa. Och kor är ju superläskiga varje vår enligt Moa, Dino tar dem med jämnmod.
Underbart att vara uppe i sadeln igen! Och att ha fått upp tempot så klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar