Jag har hamnat i ungefär samma tempo på livet som jag hade innan operationen, det var ju verkligen inte meningen? För varje sak jag klarat så har jag testat lite till, och så händer det lite konstigheter så klart. Vad annars när det gäller mig?
Jag förstår inte hur det blir så här?
På kul-fronten så har jag fått min nya MC-hjälm och mina stövlar! Så självklart har jag plockat ut hojen och provkört till jobbet ett par dagar. Det resulterade i en GRYM träningsvärk i de djupa magmusklerna på vänster sida för dem hade jag tydligen inte använt alls och de har en riktigt viktig uppgift när man växlar och petar upp och ner med tån.
 |
| Nya hjälmen, med hästar och skummisar på :) |
Jag hann testa spikmattetäcket igen och den här gången var det mycket större acceptans från båda hästarna. Moa verkar tycka det är en kul pryl som sticks på nosen om man testar. Det häftiga var att hon blev väldigt svettig på sin sämsta sida!
På tråk-fronten så fick jag en helt galen hosta redan under torsdagen som bara eskalerade. Men det gick bra att jobba, både dag och kvällstid. Jag hann med 3 personer under kvällarna onsdag/torsdag och sen blev det helg. Planen var att hinna en hel massa på lördagen men där sa kroppen ifrån. träningsvärken och förkylningen sa "stopp och belägg - nu ska det vilas". Som vanligt är det ju bara att finna sig i situationen och vara tacksam när mamma erbjuder sig att köra båda hästarna.
På lördagskvällen fick jag dessvärre en mindre trevlig överraskning som kräver en del aktiviteter och planerande. Jag trampade i något blött i mörkret och svor på Terror om lämpligheten i att kräkas på sovrumsgolvet så jag inte ser det i mörkret. Men när jag började städa upp så insåg jag att det var alldeles för kletigt och klibbigt för att komma från en katt-mage. Och när jag tittade upp i taket så såg jag en oväntad syn.
HONUNG!
Fram med en burk under de största dropparna och en tidning för att stoppa nya pölar om jag placerat burken fel. och ligga där och lyssna på dropp - - - - - dropp - - - - - dropp, dropp und so weiter.
Söndagen var förkylningen mycket bättre så vi drog till Mantorp med hästarna innan Elitloppet. Har man tänkt att träna häst så ska man absolut inte göra det på kvällen efter TV-tittandet. :)
Jag blev riktigt riktigt nöjd med båda två. De är jättefina nu, kanske bättre än någonsin? Jag börjar titta fram mot nästa start med Moa men poängen är slut och snart är det Sweden Rock igen så jag får börja om efter det helt enkelt. Dino kan kanske gå 22-provstarten i stället nästa gång? Jag provar nog det, han närmar sig faktiskt kval stadigt nu.
Men det kunde ha gått riktigt illa för Dino och mig den här träningen. När vi precis släppt av på tempot efter den sjunde intervallen så kom det ett rådjur i full karriär från vänster. Dino kastade sig ett spår åt sidan, hade vi varit precis i kanten av banan hade vi trillat ut i vegetationen och det hade troligen slutat mycket olyckligt. Vi hade alldeles för hög fart för att klara det och hur marken såg ut under all växtlighet är ju svårt att gissa? Troligen en massa grenar och sånt.
Rådjuret å sin sida gjorde verkligen ALLT för att vända och lyckades faktiskt även om det var centimeter från att det skulle ha krockat med oss! Fyra bromsspår efter fötterna på ca 1 m/styck! Jag tror vi blev lika rädda alla tre. Dino var mycket tveksam de två sista intervallerna och vi höll oss mitt i banan.
Sen var det Elitlopp och lite småpyssel resten av dagen, trist att vara inne så mycket när det var en så underbar helg men nöden har ingen lag när man är sjuk och det är Elitlopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar