Massage, massage och häst och....

Då fortsätter vi väl där vi slutade då?

Vad gör man en vanlig torsdag i mars när våren står för dörren? Jo lite kickbox är så klart inte dumt. Vi hade en ledare som vi inte haft på länge och den här gången blev passet riktigt kul. Däremot kan jag knappt hålla mig för skratt när han visar hur vi ska göra för han har så svepande och långsamma rörelser så det ser ut som han dansar :)

Sen tog vi en skritt-runda med kusarna. Tyvärr håller granngården på och grusar vägar och har lagt ett riktigt grovt på ett ställe där vi kört mycket. Så nu blir det att köra en annan väg ett tag för Dino tycker att det är jättejobbigt att gå på vassa stenar. Moa lider inte riktigt lika mycket nu när hon har så där tjocka skor.
Efter det var det dags att jobba igen, snabbt in och kasta undan det nödvändigaste och plocka fram rena skyddslakan och handdukar och gömma tvätten på toan :)
Två och en halv timme jobb som avslut.

På fredagen var det lite lugnare med bara lite stökande hemma. Jag skulle ha förberett mig för en rätt intensiv lördag men jag hade "tur" då hela eftermiddagsmassagen brann inne på grund av influensa.

Lördagen började ändå med den inplanerade turen till Mantorps Travbana. Kan man säga att den är en rutin? Den här dagen var det "snabbjobb som gällde i solen. Moa skulle gå 3000 m i samma tempo som jag tänkte i provloppet för några veckor sen. Och Dino 1600 m i snabbare tempo.
Moa var GLAD! Hon gjorde världens krumelurer och höll på och busade friskt första varvet men när det kom upp en precis lika vårglad häst till några varv senare hade hon coolat ner sig. Det är tungt på fötterna men känns väldigt väldigt bra. Vi hamnade på något märkligt sätt i exakt samma situation som när hon kastade sig för traktorn i värmningen när hon startade sist. Jag kände på flera hundra meters avstånd att hon blev tveksam över traktorn men såg att jag hade fritt spår och kunde imitera skeendet utan att riskera något för oss eller för någon annan häst. Men vad händer? Hon bryter knappt av alls från min tänkta kurs.
Gick det så bra för att hon känner mig eller var det nåt annat som gjorde att hon kallade "komplett livsfarlig" när hon kom av banan då efter värmningen? Det var i och för sig ett väl kraftigt uttryck för en situation hon aldrig varit i innan tycker jag. Nu skötte hon sig med mycket bra betyg.
Och 3000 m på 1.29 var ingenting för henne.

Dino sen då. Han gjorde också nåt glädjeskutt när vi kom upp på banan, jag vet inte vad som hände med dem i värmen och solen. :) Men han gjorde inte ett lika stabilt intryck som Moa då han envisades med att hoppa över belysningsskuggor och skygga och knasa sig i uppvärmningen. Boots och nya skor kändes jättebra ändå.
Sen så var det dags att köra tempo-heatet och då hade han uppkäk. Vi tog det lite lugnare från start och hade planen att öka successivt. Det var lite velande i stallkurvan med span åt alla möjliga håll men sen stabiliserade han sig och fokuserade framåt så vi låg på jämnt 21-22-tempo sista varvet - ända till första belysningsskuggan där han tar ett skutt över den! :o Hur bra tror han att det går att hoppa i ett tempo som är högre än han varit uppe i på 3 år egentligen??? Inte alls kom vi fram till då det blev galopp. Men han ställde sig fint och sen körde vi lite finish över upploppet ändå och det kändes fint och gick lite under 20.
Pigg och glad och knäpp är betyget på honom.

Resten av dagen tvättades och fejades det i Solbacka. Planen var att städa och tvätta bil. Den gick så där. Jag plockade ur allt löst men inte sjutton blev bilen städad på lördagen för det.

Mera föreläsning, mörkerkörning och jobb...

Att det ska vara så svårt att komma ifatt så att man måste presentera gamla händelser hela tiden?  Den enkla anledningen är i och för sig att jag drar järnet... Jag vill verkligen hinna med så mycket som möjligt innan operationen och då finns det inte så mycket tid för att skriva. Speciellt inte som det blivit mycket jobb på luncherna när jag inte tränar också.

Måndag vecka 12 var det visst ja.... Jobba och sen iväg för att få en välbehövlig genomgång av kroppen. Vi får medvetet välja bort vissa saker nu. Bara fokusera på att hålla nacken igång fram till operationen och ge sig på det ordentligt då. Trots att jag inte känt av de där andningsproblemen sen i början av året så var fortfarande bröstbenet lite snett. Det bidrar säkert till nacken men jag hoppas att det går att fixa till.

Jag fick även lite intressanta lärdomar om hur musklerna fungerar när de blivit nästan helt tömda på alla reserver. Brist på energi känns även i mina fingrar när man jobbar med såna muskler. Totala motsatsen mot oanvända muskler som är rätt tråkiga att massera... Det här är betydligt svårare dessutom.

Efter det var det full fart hem för en mellanlandning på 10 minuter innan jag stack iväg till ett stall i närheten för en mycket intressant och givande foderföreläsning. Jag måste skriva rent anteckningarna därifrån och lämna till mamma tror  jag :) Det var en agronom från St Hippolyt som föreläste. En del saker lät jättebra och en del lät helt uppåt väggarna. Det senaste för att förlänga ät-tiderna är att fodra i nät. Även om näten är bättre utformade än förr så är jag skeptisk, som massör vill jag gärna att hästen äter från marken vilket den är skapt för. Annars stretchas inte nackligamentet ut. Speciellt viktigt för dem som har lite utevistelse och saknar gräs i hagen.

På tisdagen var det boxträning igen, och det gick förvånansvärt bra för att ha fått justering dagen innan. Jag brukar bli lite instabil och svag första dagen efter så där :)

Sen drog vi en riktig chansning och stack till banan med målet att köra på rakbanan med båda. Typiskt nog började det regna rätt bra när vi skulle åka. Vi började med Moa som vanligt så att hon ska hinna torka tills vi kommer hem. I stallet stod även en lite nervös häst så vi skulle vara lite moraliskt stöd och föregå med gott exempel. Moa och agera förebild? Det säger sig väl självt att något måste hända? Nu hade jag selat helt klart och hade grimman runt halsen när jag flyttade fram henne en utselningsplats för att få på vagnen. Vagnen stod 50 cm bakom henne och från att jag lämnade hennes sida hann hon kliva helt runt och ställa sig med nosen åt fel håll och dessutom trassla in selen i uppbindningskedjan! :o Sen stod  hon där och undrade vad som hände och framför allt varför???
Tur att det bara var att trassla loss henne, vända rätt och skälla lite på henne så att hon stod still nästa försök. Är mina hästar knäppa? Nä det kan jag väl inte tro?
Hon kändes jättefin igen, det är kul att det känns så bra.

Dino hade fått nya skor, bakvända den här gången. Och det kändes mycket mycket bättre än vad det gjort under den senaste skoperioden. Uppenbarligen så är sidokappeskorna inte bra för honom fram även om de är rätt OK bak. Jag hade glömt en knäkappa hemma men det gick bra ändå. Däremot fick jag köra helt på känn då jag inte såg pulsmätaren ALLS.

Vid hemkomsten fick vi för oss att vi skulle tempa Moa men det gick inte så bra. Batteriet har faktiskt hållit i 5 år men nu var det kört. Dags att shoppa nytt, men i stället lyckades jag förlägga hela termometern...

På onsdagen var det jobb hela kvällen, två nya hästar. Det är alltid lika kul med nya bekantskaper....

Snabbjobb, fixa paddock och så lite jobb...

På lördagen var det dags att börja morgonen med lite jobb igen. Ingen rast och ro här inte :)
Det tog lite tid då det dels fanns ett specifikt muskelproblem och att jag hittade lite annat på vägen. Men det är det värt, kanske skaffade jag mig en ny stamkund? Vem vet? Den lilla skimmeldamen fullständigt dränkte mig i hår :) Fällningstider är underbara för oss hästmassörer, bilen är också luden inuti!

Sen var det bara att käka lite innan det var dags att lasta Dino och Moa och åka till rakbanan. Det blev lite förvirrat för jag hade glömt ett senskydd hemma men som tur var var rakan så torr att det funkade bra. Båda hade gått fram formmässigt sen förra intervallerna, ytterligare en gång blev det 7 för Moa och 9 för Dino. Men det är dags att öka på för Moa igen.

Resten av dagen användes till lite datorjobb, lite städning (och skydd-tvätt) och lite vila.

Söndagen hade vi nämligen bestämt att vi skulle ta tag i projekt Lutande Paddocken. Stolparna stod ju lite hur som helst efter vinterns hårda blåst så vi hade mobiliserat med skruvdragare, spett, spade, stöttor och cement! Vi gick ut med tanken att vi skulle köra så långt vi orkade och räknade med en långsida eller kanske lite mer. Men när vi gjort halva paddocken så insåg vi att det gick väldigt bra så vi tog en halvtimmes lunchrast och sen körde vi vidare så långt cementen räckte!
Otroligt nog så räckte det precis till sista stolpen så nu ser det inte så bedrövligt ut längre!

Paddock med stöd medan cementen stelnar

Avslutningsvis blev det att jobba lite, först iväg och massera en häst och sen hem och snabbfixa sig för att avsluta med en tvåbening på bänken!

Rida för instruktör!

Gissa mulen.... Haha....

Ja självklart var det Moa som skulle återuppta ridhäst-karriären och den är så klart henne som närbilds-mulen sitter på också. Vi (ja Moa satt ju inte med)  hade hittat på Facebook att det skulle komma en instruktör till ett av grannstallen så jag mailade och frågade om det skulle funka med en så orutinerad häst. Vi fick erbjudande om ett ensampass som vi nappade på.

Nu är ju Moa en synnerligen sansad "ridhäst" men hon är ju nybörjare och ridhus är ju lite spännande när det är nytt.

Man kan väl inte påstå att hon visade sig från sin bästa sida i början, hon var sprattlig redan när vi lastade ur och på den vägen fortsatte hon. Stod inte still en sekund och testade om det var okej att gå över oss och allt som hon gör när hon går igång.

Så höll hon på.

Ändå fram tills jag satt upp, då blir hon som en annan häst och står still som ett ljus och väntar på vad man ska göra? Hästar alltså...

Och som hon jobbade! Vi fick värma upp i skritt några varv innan vi fick trava på. Som jag känt tidigare så är hon väldigt taktfast men mina gamla problem med höger sittben är tillbaka, det går ta mig sjutton inte att få till det men jag har ju sett på min fotställning att det är på gång igen.

Med unghäst på ridfronten valde vi att strunta i det och fokusera på henne för annars hade det blivit för mycket för mig. Jag ska fixa till bäckenbotten och ta tag i det där sen när jag är opererad, innan känns inte lönt att göra nåt.

Sen var det olika vägar och volter och hörnpasseringar i trav som gällde nästan hela passet. Jag fick säga till om jag blev trött, men vad sjutton - jag tränar ju kickbox :) Efter ungefär en halvtimme så frågade hon om jag ville prova galoppfattning och varför inte liksom?

Det otroliga är att Moa gör bara rätt! Det blev galopp längs en långsida och sen bryta av - och hon blir inte ens springig utan jobbar på så fint! Vi misslyckades i och för sig med en fattning men hon gjorde två i varje varv och jag jag är jättestolt.

Mycket bra av instruktören också att inte lägga galoppen allra sist utan att det blev lite mer "riktigt travarbete" innan hon fick varva ner och sen åka hem :)

Man får verkligen en kick av ett dressyrpass när det går bra!

Seminarium!

På torsdagen hade jag tagit ledigt halva dagen för att delta i ett seminarium som NHMF (Hästmassörernas förbund) arrangerade. Så det blev att dra hem och byta kläder efter box-passet. Denna dag hade jag en tjej att boxas med och det kändes rätt "vilsamt" efter de två senaste gångerna. Men det gick nog rätt bra trots allt.

Jag kände mig lite konstig hela eftermiddagen, hade mycket tryck och kände mig rätt olustig i kroppen men har man väntat i några månader på en sån här aktivitet och inte vet hur lång tid det blir till nästa gång så bryr man sig inte så mycket om hur man mår.

Bilresan upp var rätt intressant, man ser rätt mycket konstiga manövrar som gränsar till galet risktagande. Ändå var det en riktigt bra dag att köra bil och jag hade gott om tid. Det tyckte jag att jag behövde på grund av att jag aldrig kört inne i Stockholm vid den tiden en vardag.Men det gick verkligen över förmodan att trassla sig in dit jag skulle. För några år sen hade det varit betydligt krångligare men GPS:en ledde mig helt rätt. Det enda som hände var väl att jag råkade förirra mig (enligt GPS:ens anvisning) till en gata där man egentligen inte fick ha dubbdäck. Men annars kom jag rätt på hotellet vi skulle vara på och lämpligt nog fanns det ett P-hus tvärs över gatan :)

Trots att jag var lite hängig så var föreläsningarna riktigt intressanta och givande, lite gamla "ja just det"-minnen sen utbildningen och lite nytt varvat om vartannat. Mycket bra av förbundet att dra ihop till en sån här träff! Och det var riktigt kul att träffa några andra hästmassörer också.

Jag bävade lite för att dra på seminarium i Stockholm på en torsdag men det gick alldeles utmärkt :) Det blev inte så himla sent heller, jag var hemma strax efter elva ungefär.

Provkörning!

På onsdagen var det dags för provkörning av nya speedcarten!

Egentligen har jag ju sagt att mamma ska få förstatjing på den men nu när jag precis köpt den och dessutom har problem med att saker hamnar i kläm i magen så var det Dino och jag som tog en skrittpromenad. Det var rätt udda att sitta i en vagn där det knappt känns när man sitter och kör i traktorspår. Jag gillar den även om jag kom på att jag kanske inte ska sätta vagnen så långt bak som jag gjorde. Tömmarna blev minst sagt korta!

Terror, han tycker däremot inte riktigt om nya vagnen utan håller sig helst till den gamla...  Ytterligare en gång bakom Moa då. Det händer alltid nåt med den där katten.

När vi kört klart drog jag iväg på en "akutmassage" på en stamkunds häst. Det visade sig att det varit lite väl mycket hagbus för hästfarbrorn så jag hoppas att han blir bättre nu.

Ny Speedcart!!!

Veckorna bara flyger fram, nu känns det verkligen som om våren tagit ett grepp trots allt och jag känner att det trots att det är rörigt ändå finns lite hopp om att komma i ordning med mycket under våren.

På måndagen valde jag att skritta en sväng på Moa i stället för på Dino. Det funkade så kalrt utmärkt, mamma är inte lika road då Dino inte kan skärpa sig för fem öre utan går och leker med bettet och fjantar sig när hon kör. Han hade alldeles utmärkt roligt åtminstone och jag fick förmånen att se honom i skritt från sidan. Moa var lite sur för att hon inte fick nosa på grejer på marken och klia mulen mot frambenen. Jag ser ett mönster :)

Efter lite hästpyssel blev det en lugn kväll och tyvärr en del värk då jag på nåt sätt hamnade i fel läge under ridturen. Jag fick faktiskt så ont att jag gick och lade mig jätte-tidigt någon gång mellan 21.00 och 21.30. Men på tisdagsmorgonen var värken borta och det stramade bara lite.

Tisdag sen då, det planerades boxning, speedcarthämtnnig och massage hemma. Boxningen blev en liten repeat av förra veckan. Återbud från den stand-in jag hade fixat men det löste sig ändå eftersom vi var jämnt antal ändå. Jag fick köra ett grymt axelpass med samma kille som förra veckan. Ledaren sa faktiskt efter att han varit rätt säker på att jag inte skulle klara det så pass som jag gjorde. Jag passade på att kolla vad han kan om rehabilitering efter operation också då han är sjukgymnast och/eller PT. Han tror att jag är igång och boxas igen efter ca 2 månader.
När jag kom hem låg det ett tjockt kuvert från sjukhuset och väntade på mig. Operationstid och en hiskelig massa papper att läsa igenom och ett frågeformulär att fylla i. Jag hann bara slänga en snabb-koll på det och se att operationstiden var satt till den 19/4. Förmodligen är det ett rätt bra datum då jag vill ha det så långt fram som möjligt för att hinna så mycket som möjligt på jobbet och så tidigt som möjligt för att jag har en massa inplanerat under våren som jag hemskt gärna vill göra. Det enda som troligen ryker är Judas Priests spelning här i stan fem dagar efter operationen. :( Men det blir ändå bästa möjliga.

Men genomläsning och ikryssning av frågeformulär fick vänta för jag hade bestämt att jag skulle hämta nya speedcarten! För att göra det enkelt för oss så lyfte vi ur mellanväggen och stack ut till Mantorp och hämtade den. Ergo-vagnarna är väldigt annorlunda baktill mot traditionella speedcarts. Därför behöver vi modifiera sulky-hängaren på hästtransporten om vi ska ha med denna till banan och det känns ju smart om man nu har en sjysst vagn.

Finn Tack FT-305 - Me Like!!!

Mamma satte igång och skruva på hjul när vi kom hem och jag fortsatte genomläsning av alla papper.

Sen gick jag till stallet och masserade ett par hästar innan det blev kväll för min del!

Provlopp!!!! :)

Jag vaknade upp till en strålande fin lördagsmorgon, det måste ju bero på att jag på fredagskvällen hämtade mitt nya ABEKO-regnställ? Men jag lovar jag klagade inte en sekund!
Tidiga vårar är det bästa jag vet!

Hästarna var pigga och glada. Moa är så himla härlig - först tror man att hon ska flyga till väders eller vad som helst när hon är lite taggad och kommer upp på banan. Sen efter 1-2 varv så lugnar hon ner sig och beter sig ytterst civiliserat. De som ser henne från sidan tror att hon kan vara lite opålitlig eftersom hon kan studsa och skaka lite på huvudet men hon har aldrig gjort något värre. Och det beteendet har hon haft sen jag började köra på banan. Jag värmde henne först eftersom jag ville ha Dino så mycket igång som möjligt på grund av hans ben.
Dino sen, han var lite busig han också, pep och studsade lite utan att vara direkt istadig när vi skulle upp på banan. Självklart tänker jag alltid "han har ont" så fort han gör något avvikande men det verkade inte så sen. Jag hade satt på honom ett par boots bak men de gick inte riktigt så långt ner som jag skulle önska. Och trög som sjutton var han med mössan så jag tog bort den till loppet.

Den här gången hade vi spår 4, det var ju så klart lika trångt som spår 9 förra gången men eftersom han hade en rygg kunde vi trava halva volten och skritta halva så gick det bra. Han var jätteduktig när vi ställde rakt fram och det kändes jättestabilt efter ett osäkert första steg. Vi hamnade 3-4:e invändigt någonting och där låg han faktiskt jättefint förutom att han första varvet försökte smita om än på utsidan och än på insidan. Vi hade häst utvändigt så han testade mer inåt. Att hästen framför vinglade lite gjorde ju inte saken bättre.
Han hängde med jättebra till tempoökningen 500 kvar. Då vet jag inte om han slog ihop eller om han började bli mör i benen men jag gissar på att det första är den troliga orsaken. Galopp blev det åtminstone och vi fick backa ut innan jag kunde ta upp. Han ställde sig bra men sen gasade vi lite väl över upploppet med en målgalopp som resultat. Men inga stopp-galopper eller otäcka kast den här gången heller.
Vi ska meka lite med skoningen och sen så får jag ju se om vi kan få några tips under den tiden jag måste ha hjälp med snabbjobben.

Jag hade anmält Moa till 1.30-provstart med rid-dojjorna. Men när jag stod och plockade med vojlockarna så fick jag reda på att loppet var utskrivet på 1.35 trots att åtminstone hälften anmält till 1.30. Konstigt att vi inte fått nån info om det innan. Ja jag vet att jag kunde ha kollat startlistan för den låg ute men jag blev så fokuserad på att jag hade spår 1 att jag glömde resten. Moa som hade vilat fick vara med i en provstart innan loppet  startades. Jag vet inte riktigt vad hon gick och filosoferade om för det verkade inte som hon hörde startkommandona? Eller kanske tittade hon för mycket på den som hade spår 2 för den var rätt bråkig och gjorde någon form av stora hopp framåt när vi vände ner för att köra fram mot startlinjen. Men förutom att hon inte lyssnade så var hon verkligen ett föredöme att leda volt med, hon var ren (tom) i öronen så hon kan inte skylla på mössa heller.

I den giltiga starten såg jag till att släppa fram nån annan som farthållare för hon var rätt pigg i värmningen och jag tänkte att hon kanske skulle bli jobbig om det kom häst utanpå. Hon klistrade näsan i rygg på ledaren och hade järnkoll på varje tempominskning och ökning. Vi körde fantastiska 1.39 första 1000 och sista 500 gick någonstans mellan 21 och 22. Sista 20 m fick hon kliva ut och trycka på lite grann och oj vad lycklig hon blev. Hon hann ju inte upp i jättehög fart på den korta biten men hon fick vara först efter mållinjen vilket jag tror betyder en del för dem ändå. Det är coolt att hon kan springa så ini bomben på de där tunga skorna.

Efter provloppen gick vi till travshopen och köpte ett par skor till Dino och så bokade jag en ny speedcart för avhämtning i veckan! En svart FinnTack 305, det blir nog jättebra!

Det var två lyckliga och pigga hästar som fick komma hem och torka det sista i solen och så köra lite ordentlig pälsvård/lerinpackning.

Resten av helgen ägnades till att tvätta och städa och faktiskt putsa/ha jättestädning av 2 st. fönster från golv till tak inklusive gardintvätt.
Och så avslutades helgen med en kund på söndagskvällen...

Var tog våren vägen???

Redan på måndagen var det bistrare i luften!
Jag hade ledigt i några timmar för vi skulle till Joakim Mossenberg med hästarna.
Dino fick börja, han var faktiskt rätt okej med tanke på hur mycket han jobbar nu! Och hans hoppstarter och ridbaneproblem beror troligen på förtjockningen av gaffelbendet efter läkningen enligt JM. Hoppas han har rätt även om det aldrig blir att rida nåt annat är dressyr i skritt på honom.
Det häftiga var att när han fick behandling i bakdelen släppte spänningen han hade i främre delen av ryggen, kanske beroende på att han har problem med de två sista revbenen. Jag undrar om det är det som har samband med hans känslighet för gjordar? Det kan det mycket väl vara. Han skulle absolut kunna bli en sadeltvångshäst om man inte höll efter honom.

Moa var det inte riktigt lika positivt med, hon har kvar sina magproblem och fick egentligen mest osteopati-behandling för magen. Lite lurigt då jag mest bedömer henne att vara pigg, inte stressad/nervös. Men vi köpte med oss en hink Pronutrin så får vi se om det funkar?

Tyvär hade Dino tröttnat på att vänta efter behandlingen och dragit loss en sko så den hängde snett inåt. Men vi fick låna grejer så att den kom loss så vi kunde åka hem.

Jag hade en bokning på kvällen men den blev avbokad pga sjukdom i familjen så jag fick en lugn kväll med bara ett besök i affären och kvällsmatning :)

Tisdagen var det lite slagsmål på lunchen som vanligt, jag verkar vara på gång med orken igen! Skönt för det är inte kul att bara gå på halvfart. Det som stör mig mest nu är att jag inte riktigt får benet jag stukade att fungera fullt ut. Det är stelt i fotleden och jag får inte till bra hopp med det benet. Men jag vet vad jag ska göra, bara att motivera sig för det också.
På kvällen var det hästkörning. Eftersom jag hade det ofina sättet att komma för sent hem så hade Terror fått ett smärre utbrott ungefär den tiden jag SKA komma hem. Sen missade fånkatten att jag väl kom hem! Så när jag gick till stallet var han lycklig! Av någon anledning var det betydligt mindre populärt att jag ägnade min tid åt den rödhåriga fyrbeningen så för att komma så nära som möjligt satte han sig på sitsen till speedcarten - bakom Moa. När vi var klara och skulle ge oss iväg protesterade han så gott han kunde...
Genom att helt enkelt vägra kliva av... Knasiga katt, han har inte koll på att katter inte vill åka vagn.

Grymma som vi är så knuffade vi helt enkelt ner kattskrället. :)
Dino var lite öm i revbenen men annars kändes det helt okej, jag satte ett par boots på bakbenen på honom för att skydda hovarna. Det skadar ju inte att testa när han ändå går och slår ihop. Jag vet inte om det var av det eller nåt annat men det var bra tryck i honom!

På onsdagen träffade jag inte ens mina pållar för jag stack iväg på jobb i Norrköping direkt efter jobbet och fortsatte sen till en annan kund utanför stan. Man träffar på mycket intressanta grejer när man är ute och jobbar. Vissa saker blir man tyvärr mer bekymrad över än andra.
Jag hoppas verkligen att jag har fel i ett fall jag var ute på då. När man masserat en häst i många år så vet man hur de brukar vara och så är det verkligen inte nu :( Självklart förmedlade jag mina tankar till ägaren och hoppas verkligen att de kan hitta felet och att det går att åtgärda.

Torsdagen var det jobbigt för madame Andersson, på lunchträningen fick jag köra med en som är många nivåer över mig :) Träningsvärken började komma smygande redan på eftermiddagen men det var kul att se att jag faktiskt orkar bättre än vad jag tror i bland. Jag får köra lite tuffare nu fram till operationen alltså :)
På kvällen tog vi  en sväng med hästarna igen och nu var Dino JÄTTE-ÖM i stället. :( Men det släppte rätt snabbt så det är väl bara att jobba vidare med hans revben? Jag tror åtminstone att det är där det sitter.

På fredagen fixade jag bara lite med utrustningen och tvättade och pysslade lite med hästarna inför lördagens provlopp.

On and on and on...

Ja det rullar på i full fart mot våren!

Torsdagen var det dags för återbesök med nacken direkt på morgonen. Jätteskönt då jag hade blixtrande huvudvärk och problem med höga ljud. Det släppte faktiskt lite grann men fullt ut släppte det inte förrän efter halva box-passet på lunchen! Den bästa gissningen är att huvudvärken beror på dålig cirkulation och då kommer jag kanske att få dras med den från och till fram till operationen?
Träningen gick riktigt bra och jag orkar gå mycket hårdare än vad jag gjort de senaste veckorna. Hostan håller så sakta på att släppa sitt grepp.
På kvällen hade vi bokat ridhuset, mamma kör lite"ponnyridning" medan jag rider den andra. Jag hade tänkt att hon skulle ta Moa men fröken häst visade upp sig på sitt allra knasigaste humör så det kändes inte som någon bra idé när vi väl var på plats. Spegelfobi och sprattelhumör är kanske inte bäst för en mamma som inte ridit så mycket de senaste åren?
Dino struntade i vilket och promenerade snällt omkring med henne - och såg arg ut när han mötte Moa och jätteglad när han såg en rödhårig häst i spegeln, haha.
Moa skärpte till sig jättebra när jag väl började rida henne, det var bara att fortsätta där vi slutade innan skorna åkte av. Men av nån anledning hade hon lite svårt i höger varv? Men vi jobbade på och det släppte lite. Hon har jobbigt med öppna men när hon väl gör dem så jobbar hon med hela kroppen i fin form så vi kämpar på. Passet avslutades med en galoppfattning i varje håll. Otroligt nog så funkade fattningarna omedelbart, även om det så klart blev rätt så osäker galopp - duktig tjej!
Dino red jag bara i en kvart, han känns fortfarande lika usel i trav? Och jag har fortfarande lika svårt att följa honom på grund av hans jätteaktion. Men han var duktig i skänkelvikningar och öppna han också!

På fredagen hade vi smörgåstårta på jobbet på lunchen - och det blev en hel del över så jag fick med mig hela 5 bitar hem. Mamma fick 3 av dem för de var jättestora!
Annars så tog jag det rätt lugnt på fredagen för jag var väldigt sliten.

På lördagen laddade vi om i strålande solsken och drog till banan. Vi smet in på Travshopen och tänkte kolla utbudet på speedcarts men kammade noll då det bara fanns en sulky där. Men en som jag kikat lite på på nätet finns där till ett vettigt pris.
Moa fick träna först som vanligt, jag var inte riktigt nöjd med henne i början men när hon värmt upp sig så funkade hon jättebra. Så frågan är om hon inte gjort nåt igen, hopplösa häst... Men i vilket fall som helst gick hon 7 intervaller helt okej.
När det var Dinos tur hade det tinat lite mer i marken och började bli lite smutsigt. Men rakan var fin och jag hade visir så vi klarade oss rätt bra även om jag hade travbanegrus i ögonfransarna till och med när jag kom hem. De hade passerat stänkskydd, visir och glasögon alltså!
Dino var lite kantig i början men jag tyckte det gick bättre och bättre och på slutet gick det riktigt bra. Det märks att han tycker det är kul att springa!

Resten av dagen tvättades det lite och pysslades i det strålande solskenet :)

På söndagen var det dags att massera häst. Jag började med att tvätta en tvätt, köra en disk och slänga i tvätt nr två innan jag gick ner och masserade henne. Hon var inte speciellt öm och var skitnöjd över att få massage på vissa ställen!

Nice tycker Moa!

Sen fotograferade jag hennes hovar och körde lite karledsservice på henne innan det blev utsläpp för dem.

På kvällen var det Dinos tur. Han är mjukare i muskulaturen men hade fått tillbaka rätt mycket spänningar i bakdelen som jag lossade. Jobbigt, jobbigt - han fick sig även lite extra fotvård och borstning så jag fick ihop en rejäl hög päls från honom. Han är ändå rätt korthårig.

Och så har jag listat ut varför det blir haveri på stänkskydden på vagnarna hela tiden...

Och om det är någon som undrar hur en hästmassör ser ut på våren? Nu har Moa knappt börjat fälla än...

Dags att börja planera...

Måndagen var en riktig skitdag - ont i magen, ont längre ner, ont i nacken och spänningshuvudvärken... Suck.
Jag ringde till sjukhuset om värken längre ner och fick en tid redan på tisdagen. Och fick SMS från han som behandlar min nacke om en tid på torsdag! Jag högg så klart bägge, jag måste funka och det här är inget bra.

Efter jobbet gick jag ner i stallet och masserade Dino vilket gjorde att jag fick lite dåligt samvete, han behöver verkligen lite bättre omvårdnad än han fått i dessa influensatider. Men nu är jag ju på gång så det är bara att planera in en till under veckan. Moa likaså, även om de ska till Jocke båda två på måndag.

Tisdagen var en galet stressig dag, mycket på jobbet och så ett nytt sjukhusbesök inplanerat på förmiddagen och helst lite boxning också. Och sen ban-intervaller efter det!
Jag fick lite förhandsrapport om att det var fullständigt kaos på sjukhusparkeringen så jag tog till 60 minuter i stället för 45 som jag tänkt. Och det gjorde verkligen ingenting. Man fick snurra varv efter varv tills man hittade nån man kunde lurpassa på när de åkte. Och med den tekniken kan det om man har otur gå en halvtimme. Jag klarade mig ändå på klanske 20 minuter så jag ska inte klaga. Det tar alltså 10 minuter att åka till sjukhuset och dubbelt så lång tid att hitta parkeringsplats.
Min plan var att hinna träna trots att tiden var 11.00 och träningen börjar 12.00. Och läkaren var typiskt nog försenad. Men otroligt nog så var han klar 11.40 - det blev remiss till operation om 6-8 veckor. Det är inget farligt men mitt liv är inte riktigt upplagt för 1-3 veckor konvalescens. Men vad är det mot att gå och plågas i flera år? Det blir nog bra.
Planen då - när han släppte iväg mig skulle jag på provtagning också. Som tur var fanns det både ledig sköterska och provtagningsrum så 11.49 var jag på parkeringen och sen var det full sula tillbaka till jobbet. Jag missade första minuterna uppvärmning men jag hade sån speed i sjukhuskorridorerna så jag hade väl redan värmt upp lite. :) Träningen gick strålande trots allt så jag ska inte klaga.

När jag åkte från jobbet kom den där spänningshuvudvärken smygande från nacken men det var helt underbart väder så det fanns ingen anledning att prioritera om.
Vi tog sulketten igen, inte för att köra tempojobb den här gången utan för att det var dåligt med tid. Vi var ju tvungna att byta vagn och på den sitter ingen hastighetsmätare än. Så då gjorde vi det enkelt och tog den vagnen som redan var klar.
Jag passade på att köra lite fartlek med båda två. Moa fick avsluta sista intervallen så fort ridhäst-skorna gick den här gången! Och det gick förvånansvärt bra. Hon avslutade i 20-tempo så det kommer nog inte att vara några problem att köra 30-provstart andra helgen i mars.

Dino sen då - vi körde en annan typ av fartlekar de två sista intervallerna - typ gasa från start och sen ta upp. Det gick bra den första men den andra slog han ihop fötterna och galopperade. Jag blev iskall och trodde att han gått sönder då han tog till galopp igen när jag försökte ta ner honom i banan men det var nog bara att det var lite svårt för sen funkade de bra igen.
Känslan vill ju väldigt gärna prova en gång till men förnuftet sa - Sluta nu innan han blir trött, han är inte van vid höga farter än. Så det gjorde vi.
Så efter 5 intervaller lade vi av även om det så klart inte gör ett dugg på hans formkurva. Nu tränar vi springa-fort-teknik korta bitar ett tag. :)

Onsdagen sen, den blev inte så mycket med då vi hade avdelningsaktivitet på eftermiddag/kväll och jag kam hem strax efter nio. Jobbigt att sitta still dock, min kropp klarar inte riktigt det där med ett stillasittande liv.

Jag tänker en del på operationen men är inte orolig, det kan bara bli bättre än vad det är nu! :)