Fixad axel och rejält sömstucken Moa

Synrubbningarna och yrseln fortsatte på måndagen, bland annat såg jag "spöken" på jobb-toan vilket bara var nån synvilla i ögonvrån så klart. Vad konstigt det är att muskelspänningar kan ge synrubbningar! Jag fick ta det lite lugnt och försöka vara lite mer långsam än i vanliga fall men det funkade.
På eftermiddagen åkte jag till han som bråkat med min axel så han fick titta på vad som hänt. Det hade verkligen hänt en hel del - rörligheten i båda axlarna var begränsad, den ena framåt och den andra bakåt. Men med massor av massage - den mesta dessutom stående, så blev jag nästan som folk igen! :) Jag säger ju att massage är bra grejer. Men från början var jag så spänd i muskulaturen så det inte ens gick att känna de djupare muskellagren!
Efteråt åkte jag bara hem och så tog vi en sväng med hästarna. Eftersom jag tyckte Moa var fin i ryggen fortfarande så fick hon gå på första utepromenaden under sadel. Det gick riktigt bra även om hon känns lite konstigt ojämn och så tyckte hon att det var riktigt orättvist att jag satt och gjorde förhållningar på henne när hon skulle gasa förbi Dino. För Dino är som vanligt mycket gladare när han får gå först, sist är uuuuuuur-trist, säger han.

På tisdagen var det dags för Moa att besöka osteopaten så ytterligare en gång fick jag smita från jobbet vid 14-tiden. Hon förvånade stort genom att bara kliva på transporten vilket hon normalt aldrig gör om hon ska gå på först. Jag tror att hon lagt lite av sitt obstinata humör bakom sig ändå.
På kliniken hade de glömt att stryka min tid för böjprov när jag ringde och avbokade den så de hade blivit oroliga för oss. Men de kom ihåg det när jag sa vad vi pratat om.
Jocke bytte spår helt och hållet den här gången, vi har ju jobbat med att hovis ska göra ordentligt utlägg på Moa men inte fått den respons som vi önskat. Och nu blev hennes fötter totalsågade, hon står snett på varenda hov. Klinik-hovis inkallades och man såg direkt på hans min vad han tyckte. Han var snäll och lovade att lägga om bakfötterna åt oss efter att han var klar med sista häst så det blev lite brådis med behandlingen. Att jobba med häst och lossa uppe i höft/bäcken är verkligen fysiskt. Moa var förvånande lugn även om en sån behandling så klar skruvade upp henne så hon inte ville stå stilla när det var dags att flytta in i hovslagarbåset.
En mikroskvätt lugnande taggade ner henne så pass att vi trodde det skulle funka. Hovis var väl kanske mer tveksam men hon stod verkligen rakt upp och ner utan att ens fråga om det var dags att ställa ner foten.
Tyvärr visade det sig att det inte fanns någon hov att sko i, alla sömmarna satt alldeles för långt in och tårna var så kapade att hon fick tryckskador av skon. :( Stackars Moa, man mår så dåligt av att man inte fattat hur illa det var ändå. Hon har ju gått igenom rätt många hovisar nu och ingen verkar begripa sig på hennes fötter som egentligen inte ser så knepiga ut?
Hennes muskelspänningar kommer alltså av att fötterna är fel så om inte jag jobbat så mycket med henne så hade det förmodligen varit ännu värre med rumpa och rygg på henne.

6-7 veckor barfota blev det för henne. Det är ingen katastrof för nu är det ju vinter och jag har alltid tyckt att hon gått dåligt på hakar. Om det går så kan jag dressyra lite - och så kan jag väl ta med henne till ridhuset när vi har kursen om vi inte tar gästspelarhästen :) Nu är det ju bara en månad kvar tills det är dags!

På onsdagen kände jag mig lite sämre i axeln till att börja med, men jag tänkte ändå försöka ta ett träningspass. Det var några veckor sen. Först blev syrran sjuk och sen fortsatte hon att vara sjuk och jag hade lite fullt upp och sen fick jag ju för ont i axeln förra veckan.
Planen var ju att ta det lite lugnt men det var inte så himla lätt. På slutet fick jag en övning att bara köra vänsterkrok och det kanske inte var bäst för mig men det gick rätt bra ändå. Jag var bra yr efter sista övningen ändå. Men återhämtade mig fort.

På kvällen bokade jag skotid till Moa och fick vecka 7, då blir det ju nio veckor så då måste det ju finnas lite att spika i kan man tycka. Sen gick jag ner i stallet för att pyssla lite med pållarna. Jag möttes av en ytterst grisig mule, Moa hade nån form av svart beläggning på hela mulen. undrar vad hon gjort? Henne kände jag bara igenom och tittade mera på fötterna och fotograferade dem. Bara fotografering av hästfötter är ju en hel bedrift. Att få skärpa och hålla i foten osv.Sen var det täcken och en betydligt mindre mängd kraftfoder än tidigare.

Sen var det Dinos tur att få en genomkörare i musklerna. För att spara mig själv så använde jag mest en massage-grunka vilket uppskattades big way. Egentligen är det lika effektivt att använda en sån bara man har koll på tryck och var muskeln sitter och så klart i vilken riktning fibrerna går. :) Men de behöver vara i en viss kondition i muskulaturen för att uppskatta den.