Glad eller orolig? Det är frågan...

Jag blev lite småorolig redan på morgonen då Terror inte kom hem som han brukade i går kväll och de få gånger han sovit ute har han varit kelsugen och hungrig och hängt på dörren när jag gått upp. Men denna morgon igen Terror. :(

Dagen gick i ett jämnt tempo som vanligt, behöver jag såga att det inte var lågt? Jag hade ett rabattmail på en webb-butik för bilprylar så jag tänkte använda den men det funkade inte så jag mailade och frågade varför. Så klart lite sent så jag fick inget svar. Annars fanns allt jag skulle ha för att få en hel bil så nu hoppas jag att den snart är nybesiktigad igen :)

Efter jobbet drog vi till banan med Moa och Dino, Moa skulle ju få banjobb så Dino fick banjobb light :) Moa skulle jag testa en gång till i kurvorna men jag får det inte riktigt att stämma. Jag måste nog prova käk på henne trots allt. Nu är hon ju gammalskodd också men det känns inte som jag vill. Annars är hon återhämtningsmässigt i full startkondition, bara den lilla detaljen att hon måste kunna springa i kurvor också. Lite fler tankar har jag också så jag tänker prova i 22-provstart den 8:e.
Hon är för övrigt en helt annorlunda häst nu, mycket mer harmonisk och trevlig att ha med ut.

Sen Dino, då hade det redan blivit mörkt så det är nog färdigkört på rakan på vardagskvällar för i år. Det var en annan häst på banan samtidigt och den körde nån form av intervaller i bakvarv - trodde jag alltså. För den kom ifatt oss i full fart. Sen stannade den! och kusken berättade att den inte ville sprínga om! Från sidan hade mamma tyckt att det såg ut som vi agerade broms men dem andra hästen ville inte ens springa bredvid? Jag skulle bli galen. Sen fortsatte den med diverse egenheter när den vänt upp också. Tur att jag inte har istadiga hästar. De jag haft som gjort konstiga saker har det i och för sig varit fel på.
Dino tyckte det var jättespännande när den andra hästen drog på en galopp i rätvarv bland annat, svansen blev plym rakt upp och paradtraven kom fram igen :) I övrigt kändes han alldeles superbra! Rak och spänstig och bakbenet bar hela tiden utom på ett ställe där han vek kroppen i ett litet U för att de grävt upp på innerplan. Då kändes det att han är svag men för övrigt bär han sig helt perfekt även i rätvarv nu! Ändå fick han gasa lite i starten för att sedan bromsas ner successivt. Vilket gjorde att det blev 2x1640 m, den första på 1.52 (tänkt mål 1.55) och den andra på 1.44 (tänkt mål 1.50). Jag vet att det inte blev världens bästa farthållning men det kändes att det var i den farten han ville springa när han nu inte fick rejsa som han ville. Hade han fått springa på i det andra heatet hade han trillat ihop i en hög efter ett varv och nu är det ju viktigt att vänja in honom i de här farterna tycker jag. Att han KAN springa 1.30 utan problem rakt fram är inte intressant just nu.

Han känns alltså bättre än han gjort någonsin för nu är han RAK!

Tyvärr hade inte Terror kommit hem på kvällen heller, jag tror att det hänt något och att jag är kattlös igen? :( Och Nisses veterinärbesök står vi inför också.

Nu planerar vi för fullt!

Oj vad det rejsar på...

Inte för att jag var så mycket piggare på måndagen. Det blev riktigt pinsamt då faktiskt. Jag hade lyckats dubbelboka mig och så klart glömt att skriva upp den första bokningen så det stod en stackars kund hemma hos mig och trampade medan jag var på ett helt annat ställe i världen. Inte så många mil därifrån men nog så pinsamt. Jag var och lagade vidare på långtidsprojekt Grålle bil i stället för att massera den stackars kunden som verkligen behövde det. Usch, problemet är att jag får så hemskt dåligt samvete över sådana saker så jag mår ännu sämre än vad jag gjorde innan.

Träningen med syrran gick helt OK - MEN de har gjort om golvet i den lokal vi är på måndagar. Och vi skulle stå på händer och fötter och saxa benen men golvet var så förbannat halt att jag gjorde en planing i stället - sen blev det inga hopp utan fotglid fram och tillbaka. När vi sedan skulle töja ljumskar åkte jag runt på tvären på mina skor så jag satte armarna i golvet direkt. Hade jag halkat i spagat hade jag nog aldrig kommit upp igen. Men jag är stolt, jag börjar kunna kicka HÖGT nu. i Axelhöjd!

Efter jobbet var jag på behandling och då var jag förvånande nog lite skev och stel i bäckenet ändå. Men inte mycket mot förr då. Den man jag går hos kör ju även akupunktur och han kände verkligen hur slutkörd jag var så nu blev det nålar igen för att stärka mig lite.

Sen var det billagningen då. Det var två hjullager som skulle bytas så det tog hela kvällen och jag var inte hemma förrän elva på kvällen. Skönt när jag insåg att jag hade lunchdejt med en fd kollega på jobbet och slapp tänka på mat-tillverkning! Ja det är ett eget kapitel det, när tanden jävlades så tappade jag lite i vikt och så äter jag uppenbarligen för bra (har ju inte vågat börja med godis igen utifall att det börjar göra ont igen) för det räcker inte för att ta igen.

Men tisdagens lunch gjorde jag åtminstone ett tappert försök med en kebab-pizza. Och paltkoma hela eftermiddagen när jag hade ett jobb att göra som innebar att sitta på en stol och iaktta.
På förmiddagen var jag på massage för armen igen - och den var nästan helt bra! Jag fick riktig "brutal-massage" på slutet som kändes ungefär som det gjorde gången innan vid normal massage och jag lärde mig nåt nytt. :)
Efter jobbet så blev det massage av den kund som jag glömt på måndagen, som tur var var det "no hard feelings" och fascinerande nog så vägrade kunden till och med att ta emot den rabatt jag erbjöd.  Ytterligare en sak som jag tyckte var lite pinsamt, det var ju ändå jag som hade huvudet under armen.
Egentligen skulle ju Moa och Dino ha gjort något också men mamma var helt genomförkyld så vi prioriterade om så jag masserade Moa i stället. Det kanske inte var jättesmart att pressura henne också nu när jag är lite energifattig men det funkade. Hon mår ju rätt så bra i luftvägarna så jag riskerade inte massor genom att göra det. Nackdelen med att köra akupressuren är ju att energiflödet mellan individerna öppnas. Mår man lite sämre så ska man INTE försöka köra akupressur på någon som mår riktigt dåligt. Liksom jag har svårt att skruva upp mina låga punkter. Snacka om Aku-flum men de som provat vet vad jag pratar om!

Onsdagen var jag faktiskt lite piggare även om det vacklade lite på eftermiddagen. Men så min ARM såg ut... Jag är uppenbarligen alldeles för mesig när jag masserar (eller jo jag har masserat blåmärken på folk också) för  så här såg jag ut efteråt....  Det var stelt att boxas de första slagen.

Sen var det dags för domen för Grålle då. Självklart gick inte däcken igenom men som tur var hittade besiktningsmannen fler saker, handbromsen tog bara på ena sidan och så var ett fjäderbenslager slut/löst. DÄR är nog lösnnigen på gnisslet i framvagnen?

Efter det så red jag Dino en sväng i blåsten tillsammans med Moa - Nisse är avis men säger ändå att han inte vill för att han har ont i benet...

Och sen började jag tänka på Dala-tour och en kurs i rörelsekontroll/massage/stretching som jag fått förfrågan om att hålla.

Dalarna blir vecka 43 eller 45, kunderna har en möjlighet att bestämma, om jag nu får ihop några! 



En helg till i flygande fläng...

Så har det gått några dagar igen då, intentionen att skriva oftare går väl inte så där superbra J Mest beroende på att jag är rätt trött just nu, höst eller förkylningen eller något annat? Jag har ingen aning men det märks väl?

Fredagen gick som vanligt i ett rasande tempo och det var riktigt skönt att ge sig ut på en skritt-sväng med Dino efter jobbet. Jag fick en känsla av att han inte var så bra men efter ett tag så blev det helt annat tryck i honom även om han måste hålla span på allt från fallande löv till mysko stenar. Lätt okoncentrerad kan man väl säga är det som mamma kallar ardenner-generna? Mamma ja, hon drog iväg och plockade lingon och det är rätt skönt att vara ensam ett tag ibland.

Lördagen inleddes alltså med hästmatning, utsläpp (Dino var helt otippat piggast ut av våra tre och tog en egen liten joggingrunda innan han dök i äpple-baren) och sen iväg och jobba med en häst i Norrköping. Sen hem och tvätta och mocka i stallet och en del gräsklippning efter att ha rensat gräsmattan på äpplen. Nisse var stel fortfarande men jag tror ändå att det ser ut att bli bättre. Det är ändå rätt oroligt att se honom så ovig. Mamma kom hem en dag tidigare än beräknat så det var verkligen tur att jag inte släpade mig iväg med Moa och Dino till banan ensam J Det blir alltid bättre med tiden när man är två!

Så på söndagen stack vi iväg till banan, mamma också genomförkyld och skittrött. Vi är inget bra team när båda är slut men vi kör ju på autopilot efter alla år så det funkar rätt bra ändå. Moa körde jag några lite snabbare intervaller med, i den sista kändes hon inte helt rak men jag tror det är trötthet? Hon är fortfarande markant piggare när hon har genomtramps-skydden så där är jag verkligen ett steg närmare att hitta nyckeln. Vi hade glömt handuk som jag tog minisvampen som jag blöter pulsbältet med. Och då sa Moa: ”Jag VET att du ska trycka in den där i örat på mig!!!!! Knasfia, tidigare i år har det inte alls varit nåt problem med tussar på banan så vi får väl träna lite igen.

Jag har bestämt att prova henne i ett tempojobb på torsdag, känns det bra anmäler jag till Mantorp, annars kör jag ett provlopp med henne två dagar tidigare och tränar på.

Dino var jag ju lite mer bekymrad över efter mina funderingar de senaste dagarna men han var mest tittig och seg och jag kunde inte känna något av det orytmiska som jag känt på ett ställe innan, nu körde vi åt det enkla hållet men ändå. Men efter nästan ett varv korsades vår väg av två andra fuxar från ett proffs-stall och JÄVLAR vilken spänst det blev i den röde! Inga som helst problem att hänga på i några km och då låg tempot mellan 2 min och ner till 1.36! Sen bestämde matte att vi gärna skulle orka trava hela passet och köra ett par riktiga intervaller också så då vek vi av ner mot rakan till enveten fux stora förtret.  Jag riktigt så framför mig hur överkäken gick åt höger och underkäken åt vänster som han alltid gör. Även intervallerna kändes riktigt trevliga och snubblingarna blir mindre både till antal och kraftighet. Det är lite jobbigt när han tappar halva rumpan.

Två intervall-lekar på 700 m är precis lagom nu i tempo mellan 1.40 och 1.50. så blir resten jogg. Vi ska ligga på den här nivån ett par veckor nu innan jag ökar tänkte jag. 17 km är vi uppe i nu så vi behöver inte köra längre.

När vi kom tillbaka till stallbacken och kanske hade 60 m kvar till stallet så snubblade han med fram – och jag tappade tömmarna! Jag testade med ett ”ptroo” vilket inte funkade alls. Så det var bara att så lugnt som gick hoppa ur vagnen och promenera ifatt honom och stoppa med tömmarna innan de hann sno sig runt bakbenen så han blev rädd. Fina coola Dino, de andra två hade farit iväg som projektiler och han bara går och stannar när han fattar att det är det jag vill!

Väl hemma var det en massa mer utrustning som skulle fixas och tvättar att tvätta och lite annat pyssel. Plus att jag poå allvar börjar försöka planera inför en Dala-tour och har fått förfrågan om att hålla en stretch- /massage-/ rörelsekontrollskurs som jag börjat fundera på konceptet på J

Svårast är Dala-touren men det börjar att smalna in på ojämn vecka någon gång mellan mitten av oktober och mitten av november. Kursen blir senare om den blir av, jag tror inte att det är omöjligt att få ihop 8 deltagare som jag tror kan bli lagom!

Men som sagt, jag är trött nu och behöver hitta ny energi…