Man ska inte...

... ropa hej, någonsin - tror jag.

Jag anmälde Moa och Uma till Mantorp på söndagskvällen efter det där provloppet när Uma var så himla fin.

På måndagen skodde vi Etoile på fram (mest mamma men jag hjälpte till en del med att hålla det dryga frambenet) och jag lossade på Moas bogar. Sen skulle vi ut en sväng med Uma och Moa. Uma gick inte riktigt jämnt ut ur boxen men jag tänkte att det kanske var något efter provloppet så jag kände lite på bogen men hittade inget extremt. Men när jag satt upp blev hon jättehalt så det var bara att sadla av igen och börja kolla. Aningen tjock i benet men inget anmärkningsvärt på senor och gaffelband. En halvtimme senare var hon så pass att hon inte kunde stödja på foten så då ryckte vi skon. En söm satt lite fel, vilket är lätt hänt då hon inte har några tår, det finns inget horn utanför bärranden. Troligen en hovböld så det blev på med jodopaxomslag och en förhoppning om snabbt öppnande, men kommer den inte ut snart får vi se till att vidta åtgärder.
Moa hade varit pigg och glad så jag hoppas att hon är fin på söndag åtminstone. Hon fick spår 1 bakom bilen den här gången. Jag är inte riktigt övertygad om att autostart gynnar henne eftersom hon är så startsnabb på volt men nu kommer hon ju igång åtminstone :)

På tisdagen gjorde vi ett annat grepp. Dino gjorde en förmodligen sista sväng på travbanan :) Jag fick frågan av Malin som haft sin unghäst inhyrd hos oss om jag kunde bidra med någon häst till uppkörning för B-licens så vi dammade av Dino som ändå behövde åka ut och bada. Samtidigt tog vi med Etoile för att skrittas under sadel på stallbacken.
Om man säger så här - den dagen jag rider upp på banan ska den märren ha "fegsnöre" runt halsen, haha. Jäklar vad laddad hon var, vi hade ett ställe där det gick lugnt och sansat och avslappnat - resen av stallbacken låg i anfallsberedskap enligt henne och jag var så elak att hon inte fick stanna och tänka heller. Det funkar ju inte på travbanan så målet är att hon inte ska bli så orolig på främmande platser men just nu är det mycket som är farligt enligt henne. Mental coaching för häst - någon? ;) Men lite ursäktad är hon väl eftersom det bara är tredje gången uppe på henne. Dessutom helt nyktert - jag hade ju kunnat dopa henne lite med lugnande om jag velat och det var riktigt mycket rörelse på stallbacken för en gångs skull!

Dino skötte sig över förväntan efter att ha varit i vagn en gång i år och inte travat för vagn sen i juli förra året. Förvisso var svansen i vädret hela första varvet men han gjorde precis vad han skulle och skötte sig utmärkt. Vi hade tagit det säkra förre det osäkra eftersom han varit borta så länge och slängt på honom en slaggjord men det behövdes visst inte :)
Men jag ser hans ojämna framsteg och vet att han inte håller. och han visar verkligen att han inte har någon lust att vara travhäst igen. När man går in till honom när transporten är framrullad så går han och ställer sig i hörnet. Så gjorde faktiskt Nisse när han började får mer ont. Nu har jag ju lärt mig en sak till i hästens språk som kan användas när man känner sin häst väl. Den lärdomen började ta form redan för 10 år sedan då Dinos mamma plötsligt inte ville gå in i transporten direkt - och två månader senare fick hon en hovbensfraktur. Jag vet att problemet började någonstans där hon började visa - det var bara jag som inte förstod vad hennes för mig små signaler betydde.
Hur många hästar är dumma och hur många försöker berätta något för oss?

Startklart!!!!

Ja nu händer det grejer i Solbacka, Uma gick provlopp i lördags igen!  Den här gången gjorde vi lite annorlunda, de förra två gångerna jag kört henne har hon felat första starten och sen travat de övriga. Hon kan väl inte kallas jätterutinerad och har ju dessutom dragits med muskelproblem men den här gången var hon märkbart mjukare i sidorna när vi voltade. Lite osäker var hon för den som ledde volten var inte riktigt "rumsren" utan studsade rätt bra i bland och då blev hon lite osäker men hon skötte sig alldeles utmärkt och travad iväg. Sen satt vi och puttade på framförvarande kuskar hela vägen (just den lilla detaljen är jag inte helt nöjd med) och satt fast med allt kvar in i mål. Jag börjar lura lite på var hon har tungan egentligen när hon blir så där stum? Det kanske är en sån häst som det kan vara bra att sätta säkerhetsbälte på? ;) Vissa kan ju utan problem flytta den som de vill, Nisse roade sig ju med att flytta bettplattor in och ut ur munnen.

Det verkar som att Uma kommer att ha vissa förväntningar på sig i comebacken, jag fick många frågor om henne efter loppet. Så! Nu blir det att börja anmäla. Vi börjar med söndagens tävlingar på Mantorp dit vi även anmäler Moa. Ett kort-lopp igen så vi får väl se vad som händer. Jag har Stefan som första-önskemål på båda om de skulle komma med.
Spännande värre med två starthästar!

På lördagen släppte vi ut Etoile ur isoleringen/rutan utanför tältet nu när Dino har slutat sitt jobb som barnvakt. Då får han bli ordningsman åt flippriga märrar i stället ;) Etoile tyckte det var super att komma ut ur fängelset men jag släppte ut henne hungrig på morgonen så hon inte hade tid att springa. Mat vinner ju alla dagar i veckan. Nu är ju inte denna lilla hage större än en normal paddock så de har inte obegränsat utrymme för hopp och lek.

Dessutom har jag jobbat väldigt mycket i helgen, nästan som en liten tour, fast hemmavid! På fredagen tog jag mina egna och lossade Moas bog som började se lurig ut, Uma ser fortsatt stabil ut men jag måste verkligen börja jobba henne lite på ridbanan.
På lördagen efter provloppet for jag till Väderstad på eftermiddagen för att massera en häst, men det blev två av bara farten. Det börjar bli fart på verksamheten nu! Jag fick frågan om jag ville komma dit på tömkörningskurs! Alltså, jag har mina outbildade travare och kan inte så mycket själv och får frågan från en riktig dressyrmänniska, det tycker jag är så härligt med hästfolk som inte har några fördomar. Undrar om Etoile vill åka på tömkörningskurs? Hon är ju den som behöver mest jobb just nu, bara hon får börja trava så...

På söndagen började jag med lite hästjobb på förmiddagen, ett återbesök där jag blev helt fascinerad av resultatet av en massagebehandling. Kommer man rätt så blir det ett otroligt resultat! Och så en ny kund som köpte en ponny som gått med en helt otroligt dålig sadel och dessutom på ridskola så den hade dessutom legat för långt fram. Den hade haft sår efter sadeln på manken där håret inte riktigt hämtat sig än och ryggmusklerna hade gått i strejk. Det som är häftigt med sådana hästar är att musklerna verkligen ploppar upp omedelbart när blodet börjar rinna ordentligt igenom dem igen!

Sen var det lite hemma fix, justering av ytterdörr, städning av pelletsbod, fixande av löst hängande plastpryl på bilen och lite datormeck innan jag avslutande kvällen med 2,5 timme vid bänken igen!

Hel-helg! - men hojen den är fortfarande otvättad.

Håll tummarna för att flickorna kommer med på Mantorp nu! Det är lite trickigt att ta ledigt från jobbet just nu och Uma har lite risigt med poäng så då får man väl ta en lunch är jag rädd för.

Jag blir imponerad....

En del människor har en fantastisk förmåga att hålla sina bloggar uppdaterade hur rörigt det än är. Jag är absolut ingen sån person men så hinner jag rätt mycket ändå.

Massagen går riktigt riktigt bra nu. Bokningarna flödar in och jag jobbar jättemycket.

Med hästarna går det fantastiskt bra nu. Moa debuterade för året på Vaggeryd i söndags. Ny distans och första gången bakom bil. Hon kom femma och var jätteduktig i ett lopp som blev en riktig sprintuppgörelse efter att det gått riktigt sakta i mitten. Klart godkänt.

Uma tränar på och tränar mina armar. Hon var med på licenskursen i tisdags men då blev hon överladdad och galopperade när hon fick fritt spår och tog i. Det har varit lite klent med hästarbetet den här veckan för jag råkade ut för att datorn dog i söndags morse. Och i deklarationspaniken var det lättare att köpa ny och försöka quickfixa än att få ur infon ur den gamla och backuper. Jag hade flera minuter till godo, till och med fyra timmar.

Det är den stora anledningen till att det inte bloggats något, och det kändes som rätt prio. :-)