Dags att varva ner lite - genrep för Moa

Underbart med lördag, inte riktigt lika underbart att vakna före klockan fem när man har möjlighet att sova ut, men det är som det är.

Desto bättre var att jag hann en hel massa saker innan vi släppte ut dem som skulle vara hemma och lastade Moa och Dino och åkte till banan.
Mos fick gå banjobb i långvagn eftersom jag inte vill köra Dino runt runt på banan och inte orkar knöla med två vagnar en vanlig lördag. Det spelar ingen större roll för henne eftersom jag bara skulle köra runt 25 enligt planen. Vilket hon gjorde utan problem och inte var det minsta tagen av :) Hon går bättre i kurvorna även om jag känner att jag måste fortsätta att jobba med ryggen på henne. Får jag balans på det där kan det bli riktigt roligt i vinter för nu glider hon bara omkring och har roligt. Jag tror det är första gången jag kört henne så fort ensam utan spö och haft en häst att köra hela vägen.

Dino känns fortfarande lite knölig, speciellt på ett ställe vilket jag absolut inte begriper. Han känns verkligen av på mitten en liten bit på slingan för att sedan vara helt acceptabel i ett varv tills vi kommer dit igen? Och det är inte ens det svåraste stället så jag väljer att tro att han har något att titta på där som gör att det blir så tokigt? Annars körde jag en intervall med honom på slutet och den kändes riktigt skaplig med tanke på den instabila vänstra bakbenat.

Efter att vi kört klart började det mola i min mun igen, suck. Och när vi kom hem så upptäckte jag att Moas skydd blivit kvar på banna. Mamma fick åka och hämta dem eftersom hon packade.

Resten av dagen ägnades åt pyssel och en sväng till affären. Den turen hade för övrigt kunnat gå riktigt illa för jag mötte en bil på en bro - på min sida av vägen :s Läskigt, man känner sig rätt liten då. Även om jag hann stanna och bilen väjde undan med en hårsmån.

Nu anmäler jag till kval den 19:e. Frågan är om jag får köra eller ej? Enligt ett samtal i våras var jag tvungen att gå kurs, men för ett tag sen fick jag hem ett brev om att jag var tvungen att köra ett kval eller lopp för att behålla licensen till nästa år. Jag anmäler med mig så får vi se vad som händer.

Arbetsveckan slut!

Jag glömde ju att skriva att när vi kom hem på torsdagskvällen så skymtade denna utsikt i mörkret! Fast från andra hållet då!

Så himla skönt att sanden är utkörd, nu är det "bara" grävning för elen, motering av stolpar och staketbygge kvar. men nu går den att börja använda!

Fredagen var skapligt rörig då det inte kommit några flyttkartonger på morgonen heller. Men däremot hade jag ett panikjobb som var tvunget att fixas före kursen! Sen var det kurs till lunch, och sen tillbaka upp till kontoret - DÅ hade kartongerna kommit! Så det blev att tokpacka i stället för att käka och sen tillbaka till kurs. Suck. Skönt att den här veckan är över.

På vägen hem ringde jag hästkliniken för att boka ett till besök hos Jocke med Moa, jag tänkte väl att jag var ute i god tid för att få en tid i november men tji fick jag - jag fick en tid 4 dagar före Julafton! :o Tur att jag inte har en häst som inte funkar alls utan bara en som jag skulle komma tillbaka med när jag tycker själv. Jag ringde även tand-vet. till Nisse då han börjar tugga konstigt och har lite sår på tungan trots att han inte bitit sig vid träning på evigheter. Utom när han skavde läppen på min hjälm på nåt sätt då ;) Men där gick jag bet, hans telefontid börjar klockan 6 på måndag så jag får väl ringa innan jag åker till jobbet.

Jag red faktiskt en sväng på Dino på kvällen, han tyckte det var lagom skumt med mig på ryggen. Så där så att han passade på att nosa och puffa på mitt ben när han stannade och bajsade. Men får vi bara hålla på lite så blir det nog bra, jag kan ju påverka rakheten bättre när jag sitter på.

Men det är lite kamelvarning på honom med det där långa flacka steget...

 

Hur en diskning kan vara en seger!!!!!

Förberedelserna inför torsdagens start var minst sagt kaotiska - tisdagen var det 9,5 timmar jobb och sen en skrittsväng med Moa och Nisse och sen lite massage i stallet därefter.Lång dag. Det är kass att kurs och omställning på jobbet och flytt av kontor kommer samtidigt.
Onsdagen var minutiöst inplanerad från början, men redan på morgonen fick jag en hint om att  det ev. skulle bli en avbokning. Träningen gick bra på onsdagen också, vi kör verkligen järnet nu, jätteroligt, snart går det nog att skruva upp det lite till! Jag listade även ut att min tandvärk är direktrelaterad till att jag andas med öppen mun - dumt när man tränar.
På eftermiddagen fick jag SMS från Equiterapeuten som skulle behandla Dino om att hon ville komma senare så då ställde jag in första massagen själv i stället. Dino fick sig en  minst sagt rejäl omgång, och blev verkligen skitarg på Jenny och skulle sparka henne. Han satt rejält fast i vänster bak och hon fick till en rejäl gungning på honom och då tvärtände han. jag har aldrig sett honom så arg....
Sen avslutades kvällen med en massage och så lade jag sista handen vid utrustningen.

Sen var det tävlingsdag då - upp så jag var på jobbet vid sex igen och fortsätta tömma lådor trots att jag inte fått några flyttkartonger. Lite kaotiskt när flytten är planerad till fredag och man inte har några kartonger dan innan. När jag åkte till kursen insåg jag att det inte skulle funka så mycket längre med tanden då jag  börjat hålla igen den sidan av munnen när jag pratar till och med.
Och jag hade världens tur, min tandläkare hade dagens akut-tid och den var obokad och låg klockan 11.00! Nu var det inte snack om att undersöka mer utan det var dags att påbörja rotfyllningen. Givetvis hade jag trassliga rötter som var svårt att få tag på så på en timme hann hon rensa upp en och påbörja rensningen av de andra två. Det finns ju en viss risk att sprickan är för djup så att rotfyllningen inte funkar heller men jag hoppas att den gör det. Rejält bedövad blev jag åtminstone för det satt i ordentligt ända till klockan 16.00

Då hade vi hämtat kusken på vägen och åkt hela vägen till Örebro, i och för sig inte så långt, det tar 1 timme och 45 minuter så här års. Vi hamnade i samma stall som förra året med Moa, men den här gången var boxen mockad och dessutom en singelbox. Nisse var helt fascinerad för han hade full utsikt genom dörren och dessutom genom fönstret som bestod av såna där tjocka glasblock. man kan ju undra hur mycket de ser genom såna. För övrigt hade han fullt upp med att leta hö och tyckte det var en trist box som inte hade någon krubba.
Vi bestämde oss för att värma på slingan så då strippade jag av huvudlaget käk, skygglappar och halsbygel och så hade han bara propparna i öronen och tungbandet. Värmer jag själv nån gång lär han väl få slippa det med. ;) Det visade sig verkligen vara ett snilledrag för han var mycket mycket lugnare på banan sen! Så som han varit i värmningen med Moa i bland :) Och han tyckte verkligen att det var roligt att vara på trav! Supercool och inga problem att komma in och ur trångt stall med vinkel och behov av att backa in med vagnen om man ville sätta hästen i kedjorna.

Före loppet

 



Vi hade värsta tajmingen ut sisådär 2 min. före defilering! Men han hade säkert fixat lite snurrande också för det var verkligen inte samma stress som vid kvalen då han haft lite jobbigt innan loppen. Nu såg det verkligen annorlunda ut. Han fick en invändig resa, men inte som normalt i rygg utan i sprutet då framförvarande häst vid båda tillfällena han kom upp i rygg smet ut i en lucka. Och när han tredje gången kom upp i rygg blev det tempoökning i stället. Men nu märktes det att han inte har så mycket tempojobb i kroppen för han blev enligt Tobias stummare ju längre loppet gick och med det går det sämre och sämre fram. På upploppet, i strid om sistapengen, tappade han aktionen helt och galopperade med diskning som resultat så klart. Det hade kanske gått att ta upp och köra på säkerhet, men jag hade garanterat gjort likadant :) Det är ju ändå tävling

Men ändå - det är ju helt jäkla fantastiskt, jag har lyckats att få en nervös och smärtfylld häst att komma tillbaka till travbanan även om det tagit en hiskelig tid! Och han älskar att springar så nu tittar vi vidare mot nya starter!

Och på kvällen fick jag denna fantastiskt fina bild skickad till mig! Jag blir så glad när mina vänner tänker på mig och ger mig en så fin gåva, Tack Lasse som såg till att den blev tagen och Göran som tog den!!!! Den är absolut den finaste bild jag fått på någon av mina hästar och då har jag några riktigt fina!

Foto: Göran Abrahamson

Tänk vilken resa vi gjort från de gånger jag testade på banan och låg raklång bakom en överstressad Nisse som bara hade ont i munnen (och förmodligen knäet då också) för 5 år sen.

I helgen ska det läsas propositioner och så ska Moa testas inför kvalet som är inplanerat den 19:e!