Oooops...

I dag var det intressant att vakna - eller ja jag har inte sovit mängder av timmar direkt. Ibumetin mitt i natten. Tidigt i säng men ont och för lite sömn.  Men när jag skulle upp och koka kaffe insåg jag att jag inte kunde lyfta armen. Vilket begränsade uppstigandet rejält eftersom Terror parkerat mitt på bröstet på mig som han brukar på morgonen. Men med hjälp av den andra armen lyckades jag få den i läge så att det gick att resa sig upp. Lovande när man ska åka och träna, eller kanske inte?
Jag gick och rotade fram en gammal Voltaren-gel och smorde in mig och tvättade sen händerna 2 ggr, man vill ju inte sprida dopinglistade medel omkring sig men läget var så att jag inte hade något val.
Nästa problem var att kaffet var slut och jag glömt shoppa - det löstes med pulvervarianten, inte min favorit men nöden har ju ingen lag. Lite svagt och för kallt blev det också.

Bra start på dagen alltså, om man gillar att lida ;)

Sen visar det sig att Amatörföreningen lagt samtliga lördagsprovlopp på mina kursdagar :( Typiskt, det får bli att ta ledigt och köra en torsdag i stället.

Men en sak är märklig - i går när det var V75  på Mantorp så ösregnade det i vanlig ordning. i dag sken solen igen! Vilket jag tycker är HELT OK när jag ska träna häst.

Vi lastade nere vid stallet i dag :) Skönt att slippa släpa grejerna uppför backen även om vi oftast lastar bilen och sen bara drar upp vagnen. Jag tog Travhacket och inget annat till Nisse i dag och han var faktiskt riktigt fin i munnen. Pigg, visst men jag hade inga problem att hålla honom inte ens när mitt störningsobjekt snurrsladdade med fyrhjulig MC med plogblad :o Att aldrig den där ungen kan växa färdigt? Förr var det en 80-kubikare och en liten bana, nu sladdas det och gasas med annat. Det gör väl inte supermycket egentligen, men vägen man måste passera är hårt trafikerad och jag känner mig inte helt nöjd med att mina hästar är mindre rädda för bilar än för sladdande fyrhjulingar.

Moa var jätteglad över att få komma ut och röra på sig igen och kändes jättefin i uppvärmningen, kanske lite sned i bakkärran men det blir hon alltid när hon vilar

Snäll pålla som går att fotografera i trav medan man hakar tömmarna i den dåliga armen, att jag av smärtförvirringen selat snett som f-n är ju lite pinsamt men det blir bättring till nästa gång.
Tyvärr var hon likadan som sist men vi joggade på i det tempo som funkade för henne. Jag undrar om det är framfoten eller om det är något bak? Skitkonstigt för nu är hon inte halt. Hovis får titta på henne tror jag.

Typiskt nog fick jag migränkänning så jag var rätt mör när vi kom hem, bara att fixa hästarna och in och ta en tablett. Som tur är funkar de ju varje gång på mig, det gäller bara att veta om det är migrän eller spänningshuvudvärk eftersom jag kan få båda. I det här fallet hade jag rätt så jag var på benen efter en timme igen!

Ändå lyckades jag inte ta mig ut med Dino förrän det var nästan mörkt. han var laddad och glad och for i luften för varje iskant som krasade under hjulen och tvärnitade för mörka fläckar. Knashäst. Men han kändes riktigt fin i dag. Vi körde kanske en halvmil men det var jogg hela tiden.

Undrar om det funkar att träna i morgon? Det har ju gått rätt bra att köra häst så man kan nog prova?

Märkligt - och obra

Jag fortsätter på gårdagens observationer om min egen kropp.

Lördagen var nämligen en dag då effekterna av torsdagens behandling växlade ut för fullt. Rörligheten är absolut bättre i leden - men musklerna SKRIKER i protest. Vilket gör att armen är i princip onvändbar och mår bäst hängande vid sidan.

Det gjorde att jag beslutade att ta en hel vilodag och bara fixa bokföring och plocka lite och umgås med Terror. Han var mycket nöjd över det kan man säga.

Med tanke på dagens regnande och allt jag hållit på med på sistone så gör det knappast något att ta en vilodag för armen heller.

Det dumma var att när jag skulle iväg och handla halkade jag på isen och var tvungen att balansera reflexmässigt med högerarmen - det var verkligen ingen hit. men det finns hopp om bättring! troligen behöver man gå igenom det här för att komma igenom alla kompensationer? Problemen är så gamla att jag vet att de började 2003 så då kanske det inte är så konstigt att det blir jäkligt illa när det tar stopp?

Skumt - träningsvärk i fel arm?

Det här var märkligt?

Nu vet man ju att kroppar är märkliga och fantastiska "apparater" som kompenserar in i det längsta för att säga stopp när det verkligen är illa - åtminstone på såna här envetna aktiva människor (ja, det är inte bara på mig jag sett detta, jag lovar) men hur jag lyckas få träningsvärk i den armen som inte ens behandlades begriper jag inte. Musklerna runt armbågens insida kvider.
Och axeln på höger sida mår jättebra om man jämför med innan! Jag är inte hundra men jag är inte riktigt lika sned som innan.

Det här är klokt att ta lärdom av. Både på djur och människa..
Om man har ett riktigt gammalt problem som kroppen dolt väl och sen får ett trauma på samma ställe så blir det inte bra. Jag har råkat ut för en massa "små" saker hela hösten som frestat hårt på leden och till slut lade den ner fler och fler funktioner.

Självklart är det samma för djuren. Och rehabiliteringsmässigt tar det TID att bygga tillbaka till ursprungsskick. Det räcker oftast inte med en behandling även om man kommer på grundproblemet, kommer man på sekundärproblemet löser man garanterat inte grundproblemet.

Fredagen bestämde jag mig faktiskt för att vila armen (mest för att det blåste halv storm och Dino avskyr det) så det blev varken körning eller massage även om jag faktiskt var lite sugen på att massera i stället då nu när det inte gick att köra. Men i bland är det bättre att använda insidan av huvudet i stället för att gå på envishet.

Bilen fick sig ett automat-bad åtminstone så att den är ljusgrå i stället för mörkgrå efter förra helgens turné.

V75 hemma i helgen - ledig helg - jag blir nog hemma och tar det lite lugnt i stället. Nästa helg börjar ju kursen så då kommer det INTE att bli lugnt :)