Jobb, bekräftad senskada och "projekthäst"

Dags för en liten uppdatering från Solbacka igen då! Jag förstår varför jag inte hinner med denna. Sensate helt lediga dag jag hade var den 9:e! Jag måste planera lite bättre så att jag får lite ledigt för nu är det snart tid att börja tentaplugga igen!

Förra onsdagen var jag på en välbehövlig massage för nacke/axlar. Det känns inte helt okej ändå så jag har bokat en ny tid redan denna vecka. Efter det åkte jag ut till en kund för en snabb konsultation då hästen ifråga troligen dragit upp en gammal skada. Vilket var vad jag såg också. Efter att hästen varit hos veterinären och fått bekräftat att det är mjukdelsskador så tror jag att jag har en bra idé om vilka muskler som är inblandade.

På torsdagen for jag iväg på jobb till Sörmland på kvällen. Två gamla bekantskaper, båda hade samma problem som hästen med sneda bogar i helgen. Den ena mer än den andra, men den vet jag har ett äldre problem i den bogen. Jag ser sambandet mellan snö och is och inte att förglömma täcken som begränsar rörligheten och i sin tur begränsar smidigheten hos musklerna.
Det jag tycker är bra med att komma ut är att jag genom att behandla dessa synliga avvikelser (om man vet hur man ska titta) faktiskt kan återställa funktionen i bogarna. Det klarar inte hästarna själva.

På fredagen var det dags att åka till veterinären med Etoile - hon är mindre stressad nu när hon vet att det inte är farligt, men hon har ju ett helt annat psyke än de andra. Tänk om jag kunde få tummen ur och sätta igång att försöka minska det där? Det finns massor att göra för att balansera henne mentalt men jag känner att hon måste komma till en viss punkt själv också.
Ultraljudet visade att sentrådarna är hela om jag förstod rätt, men hon har en blödning i djupa böjsenan. Lite märkligt då ytliga senan och gaffelbandet är de vanligaste skadorna av den typen på framben. Fyra veckor på box med korta promenader och boxvila. Underbart för en lite laddad fuxfia :)
Jag åkte omedelbart och köpte en ny kapson för "den där" vill jag inte leda i grimma. Hon flyger en bit ovanför marken och det finns förrädiska isfläckar överallt. Det har hon dessutom upptäckt men är inte helt avskräckt av. Som tur är har hon lyckats att vara på isen med alla hovar utom den på det skadade benet.
Avslutningsvis blev det jobb på bänken.

Lördagsförmiddagen var vikt till att köra jobb med Moa i kylan och sedan att provköra "Projekthästen" på banan. Moa kändes kanske aningen kort i baksteget så massge bokades på henne omedelbart!
Projekthästen sen då, det är en travhäst som har något diffust problem som ingen kommer tillrätta med och det här är ett sista försök med täta massagebehandlingar och så ska jag provköra och provrida hästen.
Hon hade dessutom halkat under en körtur nyligen och - spårade fel i vänster bog... Jag är förföljd av dessa förbaskade bogar den här veckan.
I vilket fall som helst var det en väldigt lycklig häst som fick vara på banan för första gången på månader. Jag har klart för mig att det finns lite olika problem att jobba med, så nu är det bara att sätta igång.
Kvällen tillbringades i stallet med akupressur och Aku-täcke på Etoile och sedan Aku-täcke i 10 min och sedan massage all over.

Söndag morgon var lika fin och kall som tidigare, jag for ut på hästjobb/konsultation - och konstaterade att.... Ja just det - vänster framben spårade fel! Big surprice? Den här hade troligen sprungit in i något dessutom för den var svullen strax ovanför bogen.
Sen fixade jag lite bokföring och masserade Moa och gick igenom projektet och ställde henne lite längre under Aku-täcket. Det är viktigt att hålla dem under uppsikt när de står under sådana. Den här hästen stod och sov fram tills hon fick nog - då slog det bara över så hon ställde sig och studsade i kedjorna! Då gäller det att hinna fram och få av täcket.
Kvällen kom snabbt och oväntat ;) I vilket fall som helst så avslutades helgen med en kund på bänken och en sväng till ICA precis innan stängning!

Och i dag kom jag på att jag i fredags lovade att försöka hinna fika med en kompis i helgen - och mig själv hade jag lovat att städa. Gick så där...

Nu vill vi ha VÅR!

Livet rullar på som en lavin som vanligt, just nu har det varit dåligt med bloggande på grund av att det varit lite mycket på jobbet så jag tillbringat luncherna som normalt är "lediga" på lite fel sätt om man säger.

Det har hänt en del saker som vanligt, ska vi börja med de dåliga så har Etoile en misstänkt senskada och står på box. Eventuellt att det skulle kunna vara gaffelbandet i stället? Jag får svar på fredag då jag ska till kliniken. Etoile tar det relativt bra att "sitta i fängelse" i boxen men blir överlycklig när matte kommer och hälsar på. För så illa har det varit sista veckan. Vi hittade skadan i torsdags och i fredags körde jag akupressur på henne innan jag åkte iväg på den inplanerade Dala-touren med massage på schemat.

Dala-touren kan inte sammanfattas på något annat sätt än att det gick jäkligt bra! Jag hade 13 hästar inbokade och hade laddat upp med massor av färdkost i bilen för att boosta ny energi! Det märktes faktiskt att det gjorde skillnad!
Jag fick träffa massor av gamla och nya utmaningar, bland annat en häst som jag tidigare sagt att den var tvungen att justeras i fötterna om den ska fungera alls. Glädjande nog har arbetet påbörjats och hästen mår betydlgit bättre även om den inte ser mig som sin favorit. ;)
En annan liten häst hade en månad tidigare slagit sig halvt fördärvad och hade så ont i kroppen att hon knappt tålde att jag tog i henne. Samtidigt  tycker hon att massage är det bästa man kan göra med henne så med ett försiktigt och lite långsammare handlag än jag normalt jobbar med så hände det massor. Ryggen som var så öm att hon sjönk ihop när man strök med handflatan över den, den var "som ny" efter tyckte hon.
En annan häst som inte gillat massagen innan har svarat riktigt bra på stresspunktbehandling, den gillar INTE när man masserar den men ren stresspunktsbehandling gör att det funkar!

För övrigt tränar Moa på som vanligt och vi tycker det är kallt nu! Och jag har fortfarande problem med nacken - surt.

Flera vårtecken - provlopp!

Efter torsdagens mörkerkörning var det spännande att åka tillbaka till banan igen och köra lite i dagsljus, min nacke blev stramare och stramare trots att jag tränade på torsdagen, normal brukar jag vara lite sämre på tisdagen vilket släpper av sen. Biolighten borde ju inte ha någon negativ inverkan även om jag faktiskt kände av ett stramande fäste relativt direkt efter behandlingen. Höll jag möjligen apparaten i fel vinkel?

I vilket fall som helst var det ett alldeles fantastisk vårväder på lördagsförmiddagen. Moa skulle ju gå 1.25-provstarten då hon varit ifrån så länge och fortfarande går med hakar. Vi värmde lite innan och hon kändes jättespänstig och stark. Jag hann även prata lite med banskötaren som jobbade i torsdags, han undrade om jag tyckte det var mörkt och sa att han försökte hänga på och lysa åt oss men att vi körde för fort. Och det gjorde vi ju även om Moa var stencool, vi joggade i ungefär 2-minuterstempo då.

Moa tyckte det var skitkul att komma ut och leka travtävling igen :) Jag kände redan i provstarten att det inte var läge att välja något andraspår så vi smet snabbt ner i rygg på ledaren som drog första varvet i jämnt 25-tempo. Sen kom en farande bakifrån, galopperade för att komma igen 700 kvar i spåren. Det gick liiiite för fort sista 500 och Moa var jättenöjd. På upploppet kunde vi smita ut ett spår så hon fick speeda ner en också så då blev hon lite nöjd :) Men hon hade gärna gått ut fler spår och kämpat för att ge mig böter ;)

Det är skönt att ha en till provlopp och en till att köra sen för då kan man ta det lugnt, har man båda ute i provlopp blir det bara ett stort stressmoment. Nu selade jag om och tog det lugnt med Etoile som var mest nöjd med att hon fick uppmärksamheten till slut. Vi slog på stort och dumpade propparna även nu när det varit högtalare och lite stim under dagen och det var ju spännande. Jag märker lite skillnad på att hon är ivrigare på att gå upp på banan, det känns ju skönt att hon inte är fullt så rädd längre.
Men typiskt nog blåste det upp lagom när vi skulle upp, och det innebar att en balplastremsa som hade fastnat i ställningen över banskötarnas "grind" in på banan fladdrade och smällde rejält. Jobbigt för hästar som är sena mentalt så vi fick några sidokast med jättekort häst som resultat men  hon fann sig relativt snabbt och travade på  bra sen. Vi körde 2000 meter denna gång med fokus på bra trav och inte så fort. Det gick helt okej och efter att vi kört klart blev hon dessutom omkörd av en häst som intervallade i rätvarv. Visst laddade hon för att springa fort men hon sansade sig rätt fort ändå.

Sen hade jag lite lugn eftermiddag och vilade ut lite, jag fick lite mer ont i nacken under dagen men jag småfixade en del och fick en del avklarat. Till och med ett varv till Återvinningen faktiskt!

På söndagen jobbade jag på förmiddagen med två hästar, det tillför mig väldigt mycket att komma ut och se utvecklingen på en del av mina kunders hästar! Sen höll jag på och stökade och grejade med bokföring och höll på. Planen att göra något färdigt höll förstås inte.

Inte för att jag är förvånad ;)

In The Daaaark...

I bland blir det lite mer komplicerat än vad det egentligen skulle behöva bli :)

På onsdagen var jag på presentation om Biolight vilket var intressant ur det perspektivet att fokus var på att haspla ur sig hur många kända namn som använde produkten och så klart hur bra den är på allt. Jag satt där som den elaka massören och hade så mycket kunskap om hästkroppen så jag kunde ställa alla de där kul frågorna. I bland ser man verkligen på de här apparaterna att de väljer att fixa till något för att få sälja dem. Till exempel finns det ett program man ska köra på akupunkturpunkter - min fråga där var hur gemene man skulle veta om punkten verkligen behöver komma upp eller om den behöver sänkas.
Svaret på den frågan var att jag fick ett telefonnummer, men jag behöver ju inte ringa det för jag förstår så klart att det inte går att sänka en "överladdad" punkt genom att tillföra energi - om det vore så skulle man väl orsaka små atomsprängningar i kroppen. Det som händer är typ INGENTING då. Så risken finns att folk kör programmet enligt beskrivning och säger "Det där med meridianer och sånt tjafs, det är bara skit. jag vet för jag testade Biolights program"

På  torsdagen var det kanonväder och planen var att jag skulle åka och jogga lite häst på banan. Frampå eftermiddagen ringde de från travet och varnade för att banan var dålig. Fine sa jag, jag ska ändå bara jogga eftersom jag ska köra provlopp på lördag. Vidare anmäldes till provlopp plus att vi pratade lite om licenskursen även om jag inte riktigt vet om jag är anmäld där eller ej. Den börjar om några veckor åtminstone.

Sen var det ju bara att glida hem och lasta kusar och rulla iväg. Gissa om jag blev förvånad när jag selat på Etoile och det är kolsvart på banan! Eftersom det fortfarande var skymning så körde vi upp ändå. Det stod en bil i öppnnigen till banskötarnas hörna men det tyckte hon knappt var läskigt och hon kändes riktigt fin även om det var svårt att känna hur bra eller dålig hon var egentligen då det så klart var helt omöjligt att köra annat än på känn. Vi körde bara 1600 meter för nu bygger vi UTAN att bryta ner. Rak häst = bra trav, häst som travar "på tvären" = dålig trav.
När vi körde av var det ännu mörkare och efter hästbytet var traktorn ute på banan. Därför valde jag att köra ut framför den såa tt han såg mig och sedan jogga 5-6 varv i rätvarv för att hon skulle få springa lite grann åtminstone. Hon kändes jättetrevlig i mörkret och att svansen var lite smutsig får vi helt enkelt leva med. Det har ju hänt förr. Själv var jag renare än någonsin i sån väderlek och det tackar jag "nya" träningsvagnen för!

När vi kom hem fick jag förklaringen på varför det inte fanns något lyse. meningen var att de skulle ha ringt och sagt till mig att banan var stängd! Men så blev det ju inte riktigt, så jag fick skicka en hälsning till banskötaren och be om ursäkt. men jag kände mig rätt dum och tänkte igenom telefonsamtalet många gånger för att försöka lista ut om jag fattat fel men missuppfattningen låg någon annanstans på vägen.