Teknikens under

Efter månader av problem med den gamla webbläsaren fick jag ett superbra tips av syrran och helt plötsligt går det alldeles utmärkt att skriva på Blogger igen! :) 

Minst sagt underbart för jag har inte energi nog för att krångla med knasiga sidor!

Men då är det något annat som jävlas så klart, min telefon har velat uppdatera i några dagar och jag tänkte väl "Det är väl bäst att göra det då" och jag vet inte vad som hände men något gick fel och nu funkar den inte alls. Skräp, jag hoppas att mina kunder har överseende, mailen finns ju alltid! 

I går kom äntligen meddelandet om att min beställda säkerhetssulky kommer att levereras i dag så nu längtar jag hem och så nu blir det att organisera om i stallet så den får plats!
Jag valde att köpa en från Grafströms på grund av att den har träskalmar, jag tycker det räcker med att fröken fux krökt en vagn för mig och lägger man mellan 15 och 30 000 för en vagn så vill jag att den ska hålla formen. Om en skalm skadas är den ju dessutom lätt att byta!

Syrran och jag har dessutom återgått till två boxpass i veckan genom att lösa kort på stan då vi hittade ett pass som är lämplig tid direkt efter jobbet på måndagar. urkul och det märks verkligen att vi blivit starka av de fys-pass vi kört under hösten.

Hästarna hade ledigt men jag såg till att boka en ny veterinärtid till Moa nästa vecka eftersom hon känns bedrövlig. Får vi inte ordning på det här så blir det att tänka över hur vi ska ha det med hästarna. 

Ny start

Nu har det varit ett väldigt långt uppehåll i bloggandet på grund av olika saker men nu tänkte jag mig att det är dags att ta tag i det igen.

Vi har fått en lång och jobbig rehabilitering för Moa och även om muskeln som hon sträckt nu mår bättre så mår inte hon bättre. Just i dag så har jag fixat så att en veterinär kommer och tar blodprov då jag vill utesluta att hon har någon fästingrelaterad sjukdom. Den sista veckan har hon visat att något är mer galet än annars, hon skakar på huvudet när jag känner lite djupare i musklerna och även om hon är intensiv och social som vanligt så är hon inte glad i ögonen.

Etoile börjar bli starkare i kroppen"! Hon tränar på och går lite fortare för varje jobb, jag vill ha en säkerhetssulky till henne nu så det är väl dags att ta tag i att beställa en.
Hon har stort behov av stänger, men jag vill ha en Grafströms så jag kan köra med slaggjord också. Det verkar som de med stålskalmar verkar vilja kröka sig med slaggjord på och jag är rädd om både häst och vagn även om båda är försäkrade.

Själv jobbar jag på som vanligt, förra året blev verkligen ett rekordår på arbetsfronten, jag ökade omsättningen med 28% och det tror jag kommer att bli den största ökningen någonsin om jag inte får tag på en stjärnhäst! :)
Det kommer att bli ett ytterligare år med full fart om det inte händer något oförutsett men hittills går det strålande. Förra året var uppdelningen mellan hästar och människor ungefär 67/33 men under januari har det hittills varit tvärtom. Inte för att det gör något just nu när det är svinkallt. Men jag måste erkänna att det är lite roligare med hästarna där man kan följa deras resultat sen :)
Vare sig det gäller tävlingshästar eller hobbyhästar som har lite lättare för att göra saker de inte kunnat innan.

Allt är föränderligt

I bland händer det att man tappar lite energi, november är den tiden på året när jag alltid gör det, inte blev det bättre av att de flesta i min omgivning har haft mycket olyckor och tragik i sina liv just nu. Djur och människor skadas och blir sjuka om vartannat.

Själv är jag inte heller förunnad att få slippa. Efter att Uma jobbat så fantastiskt fint så bestämde vi oss för att "smyga" igång henne på banan. Ett varv och sen hem, inte så komplicerat när vi ändå åker med Etoile och Moa är skadad. Tyvärr visade det sig att det där varvet på något sätt tog knäcken på henne, hon ville inte röra sig i hagen dagen efter och fick hämtas och ledas in i stället för att hänga med de andra då hon parkerat i ett hörn och där hade hon stått. Att förstå hur ont hon hade är svårt men efter att några veckor tidigare tagit ett korsförlamningsprov så förstod jag att det var något annat. Dessutom hade det hänt saker i kroppen på henne som gjorde att jag kom fram till att hon aldrig skulle bli stark nog att bli travhäst igen. Det var med sorg i hjärtat jag kontaktade hennes ägare för även om man vet att det är tidsbegränsat och en chansning så fäster man sig vid dem. Men det är skönt att veta att hon fått vara bland sina gamla kompisar de sista veckorna även om hon så klart varit kompis med våra hästar också.

Dino var jätteorolig de första dagarna när hon åkt och stod verkligen och studsade i boxen när vi kom hem efter att ha varit och tränat Etoile dagen efter.

Etoile däremot har varit en riktig kick att hålla på med under hela månaden, hon har fått öva på att springa med en annan häst och att springa med en unghäst och en montéhäst - den dagen var hon lite överladdad och dessutom lite orolig för sulketten, den tryckte säkert lite annorlunda eftersom den remmas fast i stället för att klickas i snabbkopplingar. Den dagen studsade hon lite i bakvarv men det lugnade ner sig till rätvarvskörningen.
Sen var det dags för provlopp en lördag och jag var beredd på att hon skulle stressa upp sig för allt möjligt men hon var otroligt cool hela dagen. Dessutom så blev loppet så otroligt bra kört att jag inte behövde bryta, det gick inte fortare än 35 första varvet och då fanns det ju hopp om att hänga med hela vägen. Det var lite konstigt i början när framförvarande tvåårig skvätte grus på näsan på henne men hon kom snabbt på att om man ligger lagom nära slipper man det värsta. 500 m kvar fick hon kliva ut och gå i andraspår - hennes reaktion på det var "Åh vad bra, nu får jag inget skvätt på nosen". Men på upploppet tog hon i bra och var på linjen med den som var först i mål. Den tredje som var med galopperade strax före mål men det var nog för att det gick lite fort, hon avslutade nämligen strax under 20 över upploppet och det tycker jag är bra även om jag gärna hade haft henne lite rakare. Men det är bara att öva!
Hon är ingen snabbstartare med sin stora kropp och sitt svaga höger bak men det bör gå att jobba lite mer med under vintern. Jag är optimistisk nu för hon är en helt annan häst än för ett år sedan, speciellt mentalt även om det hänt så mycket i kroppen att hon till och med börjar bli snygg ;)

Moa har fått ta Umas tid hos Jocke Mossenberg och sen har jag kört massor med Accuhorsemat (spikmattetäcket) och så har hon fått en laserbehanling också så nu ser det ut som hon fixar till sig. Jag har varit riktigt riktigt orolig för henne och varit inställd på att det kanske var sluttävlat för henne men nu är jag mer positiv. Hon har joggat 4 km utan att tappa vänster bak och det ska utökas efterhand.

Nu är ju vädergudarna lite bråkiga med massor av snö och sen hot om att allt ska försvinna de närmaste dagarna vilket gör att det är hopplöst med träningen. Snösulor eller ej?

Ja ja, det löser sig, jag är glad om det försvinner igen även om jag kanske kunde snöpulsa damerna lite om det ligger kvar.

I övrigt jobbar och pluggar jag som vanligt och nya kunder trillar in hela tiden, jag har hållit en föreläsning till vilket verkligen är grymt kul! Jag hoppas på att jag ska få en bokning på minikursen med massageteknik också :)