In The Daaaark...

I bland blir det lite mer komplicerat än vad det egentligen skulle behöva bli :)

På onsdagen var jag på presentation om Biolight vilket var intressant ur det perspektivet att fokus var på att haspla ur sig hur många kända namn som använde produkten och så klart hur bra den är på allt. Jag satt där som den elaka massören och hade så mycket kunskap om hästkroppen så jag kunde ställa alla de där kul frågorna. I bland ser man verkligen på de här apparaterna att de väljer att fixa till något för att få sälja dem. Till exempel finns det ett program man ska köra på akupunkturpunkter - min fråga där var hur gemene man skulle veta om punkten verkligen behöver komma upp eller om den behöver sänkas.
Svaret på den frågan var att jag fick ett telefonnummer, men jag behöver ju inte ringa det för jag förstår så klart att det inte går att sänka en "överladdad" punkt genom att tillföra energi - om det vore så skulle man väl orsaka små atomsprängningar i kroppen. Det som händer är typ INGENTING då. Så risken finns att folk kör programmet enligt beskrivning och säger "Det där med meridianer och sånt tjafs, det är bara skit. jag vet för jag testade Biolights program"

På  torsdagen var det kanonväder och planen var att jag skulle åka och jogga lite häst på banan. Frampå eftermiddagen ringde de från travet och varnade för att banan var dålig. Fine sa jag, jag ska ändå bara jogga eftersom jag ska köra provlopp på lördag. Vidare anmäldes till provlopp plus att vi pratade lite om licenskursen även om jag inte riktigt vet om jag är anmäld där eller ej. Den börjar om några veckor åtminstone.

Sen var det ju bara att glida hem och lasta kusar och rulla iväg. Gissa om jag blev förvånad när jag selat på Etoile och det är kolsvart på banan! Eftersom det fortfarande var skymning så körde vi upp ändå. Det stod en bil i öppnnigen till banskötarnas hörna men det tyckte hon knappt var läskigt och hon kändes riktigt fin även om det var svårt att känna hur bra eller dålig hon var egentligen då det så klart var helt omöjligt att köra annat än på känn. Vi körde bara 1600 meter för nu bygger vi UTAN att bryta ner. Rak häst = bra trav, häst som travar "på tvären" = dålig trav.
När vi körde av var det ännu mörkare och efter hästbytet var traktorn ute på banan. Därför valde jag att köra ut framför den såa tt han såg mig och sedan jogga 5-6 varv i rätvarv för att hon skulle få springa lite grann åtminstone. Hon kändes jättetrevlig i mörkret och att svansen var lite smutsig får vi helt enkelt leva med. Det har ju hänt förr. Själv var jag renare än någonsin i sån väderlek och det tackar jag "nya" träningsvagnen för!

När vi kom hem fick jag förklaringen på varför det inte fanns något lyse. meningen var att de skulle ha ringt och sagt till mig att banan var stängd! Men så blev det ju inte riktigt, så jag fick skicka en hälsning till banskötaren och be om ursäkt. men jag kände mig rätt dum och tänkte igenom telefonsamtalet många gånger för att försöka lista ut om jag fattat fel men missuppfattningen låg någon annanstans på vägen.

Kalabalik!

I bland finns det ju dagar som är mer spännande än vissa... :)

På måndagen var det jobb först i ett stall och sen hemma på bänken. Men det var nära att jag fick avboka kvällsjobben, på något sätt hamnade något fel i magen och jag fick GRYM värk i regionen runt operationsärret. Men lagom tills det var dags att gå hem tog jag en Diklofenak (så att den övre delen av magen gnydde lite i stället) och då försvann den där knivskarpa smärtan.
Mamma hade gett sig på fötterna på 1 st dryg fux. Etoile låter henne sko vänster fram, sen är det bra tycker hon och men den höftledsopererad hovslagare (ja jag tycker det är imponerande!) så kräver det att hästen samarbetar.
Så det blev barfota på vänster fram tills tisdagen då jag inte hade nåt bokat. Den knepiga vänster bak hade hon inte ens försökt att ta av skon på med tanke på hur det brukar vara.

Så tisdagen var som vanligt, järnet på jobbet, inklusive ett boxpass som vanligt. Det som får mig att hoppa dem är om jag är sjuk och buksmärtorna hade stillnad till ett litet molande. Jag tror absolut inte att träning som funkar är skadlig - så länge man värmer upp som man ska och lyssnar på kroppen. och är man trött mentalt kan det ge nytt energiflöde!
Efter jobbet var det bara att inta föda, och sen ut och börja med Etoiles fötter då. Hon är en riktig ögontjänare för när jag är med är hon inte samma häst! Ragata! I och för sig tvärade hon lite i början men efter att vi haft lite meningsskiljaktigheter plus att jag ryckt ut en lös tandkappa på henne så att blodet rann (det gick lite fort så jag råkade få med lite mycket tandkött) Så blev hon from som ett lamm och såg till och med glad ut mellan varven.
Till och med vänster bak gick som en dans efter att jag plockat bort skon.
Grejen är ju att lära häst och mamma att kommunicera med varann utan att jag står med armarna i kors och hummar åt henne när jag ser att öronen åker ut och musklerna börjar spela :) Mamma drog dessutom raspen i tummen, det är ju fint, blodvite på både häst och mor.

Sent omsider var vi klara och skulle ut och köra/rida. Moa behövde en brodd i en framsko så vi höll på att fixa med det när Etolie ledsnade totalt och började med att dra ner Dinos täcke för att sedan försöka stampa på det!  Sen fortsatte hon med att undersöka speedcarten - och fastnade så klart med tygeln i skärmen! Och vagnen satt fast i Moa - som hade ena framfoten i luften eftersom mamma skruvade i den!

Jag vet inte riktigt hur det gick till men när uppbindningskedjan gick av ordnade allt upp sig och det enda som var trasigt var vår gamla lina! Otroligt!

Sen blev det en underbar sväng i ett landskap belyst av en riktig trollmåne på och bakom lyckliga hästar. Etolie var så glad att hon tog extraskutt både nu och då första kilometrarna, men efter att ha övat rakriktning i 500 meter på en cykelbana på slutet tyckte hon att hon kanske var lite trött. Mitt ingrepp i munnen på henne verkade inte påverka! Tur!

Lite vårfeeling...

På något sätt känns det i luften att våren är på gång, hästarna fäller, fåglarna kvittrar och katterna far som raketer i stall och trädgård. Kan man ana viss viktnedgång på Terror inom några månader?

Det är fortsatt alldeles för mycket på jobbet så jag inte riktigt får styr på mig själv. De där härliga symptomen som att glömma saker och att vakna mitt i natten med hopbitna käkar och snurrande tankar fortsätter lite till och från. Dessutom hände det något i magen i helgen - har jag otur kan det vara något med operationen, fördelen är att jag fortfarande tror att frikortet gäller för första besök (och jag hoppas enda även om jag är tveksam till det)

Moa slog upp ett sår på benet i fredags :( Eländes häst att alltid slå sig på vänster bak. Jag tänkte köra rakbana med henne i går och valde att testa utan skydd får att låta såret vara i fredag men självklart så drog hon på ett feltramp och slog upp såret så att blodet rann. Det blev att skritta tillbaka med en jätteinspirerad häst så att hon inte skadade sig mer. Hoppas hon läker ihop någorlunda till på lördag så hon kan vara med i en 25-provstart. Jag har hopp om att våren ska vara på väg och att vi efter tjällossningen någon gång är startklara igen.

I och för sig måste jag komplettera licensen också så hon har ett jobb att göra där. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra men det blir nog ny licens. Etolie har ju rvå kval på sig och uppfödarens tanke om att någon som känner henne styr från början är nog inte så dum. Hon är ju lite känslig min lilla rödtott.
Hon förbättras i och för sig från dag till dag men det saknas mycket ännu. Men det gör det ju i kroppen också så vi tar väl den tid det tar...