Däremot så ringde jag hem och bad mamma hålla koll på hur han mådde. Jag ringde även och beställde tid till Nisse, vi tycker att det fungerar väldigt bra att ta bort på kliniken i Mantorp då de har bra rutiner och det är enkelt för oss att åka dit. Tidigare så använde vi ett annat företag som kom ut och avlivade hemma men det finns inte kvar i den regin längre så då fungerar det bäst så här. Vi bestämde att onsdagen passade bäst på grund av att de hade en massa operationer på tisdagen. :(
Annars var det mest som vanligt, jag tränade på lunchen, var på behandling efter jobbet och sen hade jag en kund efter det.
Som tur var var Terror som vanligt på kvällen, pigg och glad... Skönt att inte han blev riktigt risig också. Jag inser ju att min ekonomi kanske inte är den allra bästa nu med veterinärbesök för hästarna, bilreparationer och så paddockbygget som jag använt pengar jag jobbat ihop för att bygga. Jag ringde även och kollade om grannen hade fått hem mina vinterdäck så jag kan fixa det sista inför ombesiktningen. Det hade han så vi bestämde onsdag kväll.
Tisdagen var det dags att jobba med Moa och Dino igen då. Dino var skitdryg och ville INTE att jag skulle sitta upp från pallen, gjorde perfekta halva framdelsvändningar hela tiden tills jag skällde ut honom. Dessutom blåste det och duggregnade, så man ville gärna ha ridturen gjord. När jag väl kommit upp kom vi bara 4 minuter bort innan det började ösregna! Det är bra drygt med oktober, blåst och regn. Speciellt som regnkläder är överkurs när man rider... Som tur var slutade det rätt snabbt men jag var redan genomblöt om underkroppen - rakt igenom. Det är verkligen otäckt när det är höst och regn. Dino var verkligen förändrad, jag trodde han skulle vara trög och motvillig eftersom han var så knölig att komma upp på men han var verkligen tvärt om. Och det kändes jättebra med hans vänstra bakben. Lite stadigare än vad det varit innan.
När vi kom hem så gick jag in och torkade mig och bytte kläder medan mamma tog av skorna på Nisse. Sedan gick jag ner och hade en riktig mystimme med honom. Jag borstade man och svans och borstade och masserade och kliade på hans favoritställen och så lekte vi "bit-leken" som gick ut på att han försökte bita mig i handen, han tog alltid så försiktigt men det gällde att spänna handen annars fick man ont ändå. Och så "reta mulen" som också var hans specialare.
En riktigt sorglig kväll med en glad häst som ändå hade så ont att han inte stod ner på det skadade benet en enda gång. Jag är ändå så glad över att han fortfarande hade humöret i behåll och han fick massor av äpplen och morötter...
På onsdagsmorgonen började jag alltså med att hjälpa till att lasta honom då jag alltid har lastat honom och inte ville ändra några rutiner. Tårarna rann så klart hela tiden men det var ändå precis som vanligt.
Sedan följde en helt vanlig onsdag med jobb och träning. Det kan kanske verka märkligt men självklart funkade jag inte som vanligt. Jag var helt slut när jag åkte hem från jobbet, och lade planerna på att massera någon av hästarna på hyllan. Däremot var jag tvungen att åka och byta hjul på bilen. Men det gick fort eftersom det knappt tar en minut att åka över till grannen. Och medan man gör "vardagssaker" så funkar livet som vanligt ungefär.
På torsdagen vaknade jag med huvudvärk men den gav med sig någorlunda. Även den dagen var lite till och från men gick ändå rätt bra. På morgonen lämnade jag bilen på hjulinställning och så hade jag flytet att kunna ta mig ner och hämta i slutet av lunchen. Jag såg till att kontakta alla som skulle kontaktas angående förändringarna i stallet och passade på att anmäla Moa till provlopp på lördagen. Efter jobbet blev det en repris från tisdagen (även om regnskuren kom medan vi var kvar i stallet) - men den här gången satt jag upp från marken. Är rödtopp dryg så får han inte pallen. Han klev inte runt alls lika mycket som tur var, bara en snygg halv framdelsvändning. Men han klev på lika friskt åtminstone. Det är en helt annan kraft i honom nu. Krattan eller ridningen? Mamma var lite bekymrad över hur Moa gick i början men sen mjuknade hon och klev på som vanligt? Undrar om det är nåt eller om hon bara är stel?
Fredag sen då - vaknade med huvudvärk igen. Men det funkade lite bättre att komma igång ändå. Men jobbigt är det. Man vet så väl att det var rätt och inget fanns att göra men sörja måste man. Fredagskvällen fick Moa den massage hon behövt hela veckan och lite till. Den var välbehövlig kan jag säga. Det är så skönt att kunna göra det själv. Eftersom det är så pass länge sen sist så fick hon en rejäl genomgång, jag hittade inget extremt men det lossande en hel del. Hon körde hela registret från snäll häst till skitarg häst och däremellan gläppte hon med läpparna och bet i kedjorna... Hon är rätt uttrycksfull Moa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar