Men fan också :( Ska det aldrig sluta?

Efter två dagar fyllda med jobb så var det då dags för Nisses återbesök. Han har ju blivit lite bättre men med tanke på att han har en cortisonspruta i kroppen så har vi inte tyckt att han blivit tillräckligt bra.

Veterinären höll med men var lite inne på att behandla en gång till innan röntgen men när vi pratat lite till så kom vi fram till att det var lika bra att kolla så man vet. Vi kollade det knäet för tre år sen så det fanns bilder att jämföra med.
Tyvärr visade bilderna ytterligare försämringar och på grund av att skadan uppstått i lopp är det minimal chans att man ens kommer tillbaka till normal promenadhäst om man lägger massor av tid. Därför får vi ytterligare en gång ta det tunga beslutet att ta bort en älskad häst.

Har man sett en häst som har ont i en led bli sämre och sämre medan hästen blir ledsnare och inte hänger med sina kompisar längre. För att när det gått för långt tappa gnistan totalt och slockna. Så vi kommer inte att låta honom gå och ha ont över vintern och halka runt barfota med sitt dåliga ben.

Det är lika hemskt varje gång men det är nackdelen när man håller på med djur och speciellt då en så tufft sport som frestar på. Men samtidigt har jag ju sett på Nisse i år att han verkligen tyckte det var kul att komma ut och tävla, han blev mindre och mindre stressad och ögonen lyste på honom så jag kan inte tycka att vi gjort fel ändå. 

Vi hade ju med Dino till kliniken också för jag ville kolla hans gaffelband nu när han börjar trava på lite. Och där fick jag ett betydligt trevligare besked. Om man inte visste att han varit gaffelbandsskadad så hade man inte trott det. Den enda skillnaden som är är att han är lite tjockare i vävnaden på insidan där skadan satt och det fanns inte en tillstymmelse till skugga efter vävnadsskadorna.

Men även om det ser bra ut har vi en låååång väg att gå om det nu skulle fungera. Jag ska bygga upp honom över vintern och prova sen i vår hur det funkar.