Men fan också :( Ska det aldrig sluta?

Efter två dagar fyllda med jobb så var det då dags för Nisses återbesök. Han har ju blivit lite bättre men med tanke på att han har en cortisonspruta i kroppen så har vi inte tyckt att han blivit tillräckligt bra.

Veterinären höll med men var lite inne på att behandla en gång till innan röntgen men när vi pratat lite till så kom vi fram till att det var lika bra att kolla så man vet. Vi kollade det knäet för tre år sen så det fanns bilder att jämföra med.
Tyvärr visade bilderna ytterligare försämringar och på grund av att skadan uppstått i lopp är det minimal chans att man ens kommer tillbaka till normal promenadhäst om man lägger massor av tid. Därför får vi ytterligare en gång ta det tunga beslutet att ta bort en älskad häst.

Har man sett en häst som har ont i en led bli sämre och sämre medan hästen blir ledsnare och inte hänger med sina kompisar längre. För att när det gått för långt tappa gnistan totalt och slockna. Så vi kommer inte att låta honom gå och ha ont över vintern och halka runt barfota med sitt dåliga ben.

Det är lika hemskt varje gång men det är nackdelen när man håller på med djur och speciellt då en så tufft sport som frestar på. Men samtidigt har jag ju sett på Nisse i år att han verkligen tyckte det var kul att komma ut och tävla, han blev mindre och mindre stressad och ögonen lyste på honom så jag kan inte tycka att vi gjort fel ändå. 

Vi hade ju med Dino till kliniken också för jag ville kolla hans gaffelband nu när han börjar trava på lite. Och där fick jag ett betydligt trevligare besked. Om man inte visste att han varit gaffelbandsskadad så hade man inte trott det. Den enda skillnaden som är är att han är lite tjockare i vävnaden på insidan där skadan satt och det fanns inte en tillstymmelse till skugga efter vävnadsskadorna.

Men även om det ser bra ut har vi en låååång väg att gå om det nu skulle fungera. Jag ska bygga upp honom över vintern och prova sen i vår hur det funkar.

Vi jobbar på....

Nu kämpar jag vidare för att komma ifatt då!

Söndagen fixade jag lite selar och en massa datorjobb och en massa annat och avslutade med att massera en kund hemma. Man kanske skulle ta emot hästar hemma också om folk vill åka? Åtminstone erbjuda det även om det troligen inte skulle bli nåt intresse eftersom det faktiskt är billigare för dem att jag kommer dit även i de fall de betalar milersättning.

Måndagen var det träning och sen efter jobbet hade jag planerat in massage av stallet. Det var ingen dum tanke eftersom vädret var allt annat än mysigt. Regn i perioder och när jag åkte hem kom det skurar i regnet och det är rätt ruggigt så här på hösten.
Moa var rätt stum efter provstarten och jag är inne på att släppa ner käken ett hål till och köra ett provlopp till. Hon var alltså stum i hela kroppen men det släppte bra så jag är inte så orolig.
Nisse hade börjat vila mer på sitt bakben igen och fick massage på det vilande benet så han håller det igång - avlastningsmusklerna får just nu vara som de är för han behöver nog stå så. Det är bättre att han får ok från veterinären igen innan han får nästa helkroppsbehandling. Men jag börjar lura på om han inte ska ha lite akupressur igen? Jag är ju stark igen men har lite späckat schema så jag hinner tyvärr inte inför ÅB. Kanske lika bra så att han blir röntgad om det inte gått så mycket framåt som veterinären räknat med? När jag börjar pressura går det ju undan sen det vet jag ju.
Inhyrningarna hade som tur var också pysseldag och dottern var inte med så det gick riktigt smidigt att byta hästar på gången och allt. Dino var busig som sjutton - och lite spänd i manken och ojämn bak så klart men det jobbar vi ju på.
En helkväll i stallet med tre behandlade alltså.

Tisdag - Banjobb med Moa och Dino. Moa fick börja för att hinna torka tills vi kom hem. Jag hoppas Nisse blir bra så att vi har någon att ha tillsammans med Runda på nätterna i vinter när vi varit och tränat. Det är våra tre som verkar gå bäst med henne på mindre ytor då de inte är så bossiga.
Och jag vill inte släppa ut en fuktig häst med täcke när det är minusgrader. I vilket fall som helst fortsatte projekt analysera vad som gjorde att det funkade i lördags så jag satte på senskydden igen och körde i lite varierande tempon. I motion har hon aldrig bootsen på för att spara karlederna lite - och trots det så blev det inte den temposänkning vi sett innan i kurvorna. Det är verkligen inte mycket hon utnyttjar skydden men de är lite blankpolerade efter jobbet så hon behöver dem uppenbarligen. Jag vet inte om jag ska uppskatta hennes improvisationer i steget för att slippa stryka sig/få sår bak på kotorna eftersom det tog så lång tid innan jag kom, vad jag hoppas på, lösningen på spåren.
Nu ska det bli spännande att se vad som händer, provlopp den 22:a och sen finns det ett lopp på Mantorp den 31:e om det funkar.

Dino var glad och cool och gick 2x1640 m igen. Traven flyter riktigt bra men man märker att han fortfarande ska öva styrka, smidighet och ytterligare lite styrka på bakdelen. När man stretchar så känner man verkligen att han är mindre elastisk i vänster som är det ben som är övermusklat uppe på bakdelen.

Veckorna går så det är väl bäst att boka en ny tid hos Equiterapeuten snart.

Dags???

Ja det kan det vara för många saker... Till exempel att uppdatera bloggen... ;) Anledningen till att jag inte hunnit är inte att det inte hänt något utan tvärt om.

Torsdagen var vikt åt bilreparation och det går ju åt om den ska få ok på bilprovningen. Men gissa om jag blev frustrerad när vi packade upp lådan och insåg att det "viktigaste" av allt saknades. jag hade missat att beställa fjäderbenslagret. Så blir det när man har för mycket. Därför byttes bara en stötdämpare och handbromsen fixades. Den hade bara rostat fast men nu byttes alla småprylar och nya belägg gör nog att det funkar ett tag. Dessvärre och lite underligt att den fick OK så är höger bromsskiva bak mer eller mindre slut. Men den detaljen får vänta. Ekonomin tillåter nog inte så mycket mer nu när de nya däcken är på väg också.

Fredagen då, då passade jag på att ta det lite lugnt och sen ut och inviga den gårdskratta som mammas särbo gjort. Mindre listigt från min sida var att jag inte hade koll på tårna och råkade placera den precis ute på spetsen på vänstra stortån - utan stålhätta. Aaaajjjj.

Den ser väl inte så tung ut?

Sen var det ju frågan hur jag skulle dra den, tanken var ju att ha den bakom gräsklipparen men en god vän tycker att jag förkortar gräsklipparens livslängd för mycket då den ändå inte är byggd för att dra trots att det finns så mycket såna tillbehör. Jag funderade på lokselen, men den visste vi inte var den var + att vi inte har draglinor/skaklar till den, så jag gick ner i stallet och selade ut Dino med ett litet ihopplock bestående av 1 st. QH-sele och speedcart. 1 st. bredbrösta och stoppade 2 halmsnören i fickan. Sen tog jag hjälp av mamma att hålla i hästen medan jag med ett par enkla knutar band fast snörena i speedcarten och kedjan på krattan. Dino såg lite fundersam ut men drog så fint som han aldrig gjort något annat! Helt suveränt, nu ska jag bara fixa en "snabbkoppling" så jag inte behöver binda krattan bak varje gång och klippa av snören a när jag fixat färdigt.

Inhyrningarna gav bra betyg på krattans resultat också, det finns ju vissa skillnader i tyngd mellan en ihopsvetsad järnkonstruktion och en vanlig liten kratta + att jag tar mycket större yta med Dino också. Och han verkade tycka det var roligt. Ogräset kommer inte att ha en chans!

Lördagen var det provloppstajm på förmiddagen, Moa fick springspår och hon funkade otroligt mycket bättre med käk och senskydd. Jag ska prova lite igen i veckan och se om det är senskydden eller käken som gjorde den stora effekten? Mycket lättare att trava i kurvorna och som vanligt ett annat tryck då hon har genomtrampsskydden. Och att hon inte håller igen i kurvorna borde ge positiva effekter i längden!

Efter 500 m 4:e ytter (funkar bara för dem som har Facebook)

Sen fikade vi i Amatörstugan innan jag gav mig ut och joggade Dino på slingan. Jag valde att inte gasa någonting alls eftersom han ändå varit ifrån så länge och gått lite fortare tre gånger nu. Det riktigt positiva var att han inte schabblar på det där stället där han var oren tidigare när jag körde vänstervarv! Han är ju inte liksidig men han är ren och nu är det länge sen vi användes sidostroppen så det går absolut framåt!

När vi kom hem var det bara att lasta ur och ta hand om grejerna och käka innan jag rullade iväg till Norrköping för att behandla en häst. Tyvärr blev den inte bättre men jag hittade problemområdena åtminstone. Man kan ju inte som friskvårdare bota en ledhälta till exempel.