Vad snopet...

När man åker till Kalmar och hästen sköter sig alldeles utmärkt och springer det fortaste hon gjort i hela sitt liv trots det vanliga upplägget "hitta en rygg du tror på som visar sig usel" så är man jättenöjd och glad trots visst blodvite på hästen. Vad man INTE förväntar sig är att det ska stå "dtr5" på listan när man väl får den.

Trots att det var värsta bastu-värmen så var hon supersnäll hela vägen ner, och värmningen gick alldeles utmärkt trots att vi passerade ett blinning-stråk fera gånger under joggningen och att det var två traktorer på banan och jag glömde att varna för traktorskräcken. Dessutom gillade kusken Moa redan efter värmningen och hon fick massor av beröm!

Moa före start

Loppet gick som "vanligt", tredje inner och sen dragen bakåt pga dålig rygg. På filmen ser man inte vad som hände när han blev diskad för de visar bara de två i spets då. I sista sväng trasslar hon sig igenom och avslutar starkt igen över hela upploppet.



Efter loppet såg jag att det var blod "lite här och var" på benen men jag hittade inget sår när jag letade. Däremot hittade jag en krökt sko igen. Kusken tipsade om att lätta henne eftersom hon går lite tungt balanserad så vi får se vad vi hittar på till nästa gång.
Hon drack duktigt efter och var helt normal i pulsen och inte det minsta trött :)
Och det bästa av allt - hon bråkade ingenting på vägen hem!

Nu får vi fundera på upplägget till nästa gång eftersom semestern är slut. Förvisso har jag mängder av arbetstidsförkortning att ta ut men det måste ju passa också.

Vi har bokat in en dressyrlektion till på tisdag åtminstone så att hon får lite gymnastik, och så har jag masserat henne. Det är riktigt pinsamt nu när hon varit så duktig att jag missat att massera henne mellan de senaste starterna, i vintras masserade jag henne mellan varje banjobb och lit i bland när hon vilade och odlade hovar också.

Dessutom har problemet med bina tagit ett rejält kliv framåt då jag kontaktade bitillsyningsmannen igen. han kom och jobbade jättemycket med taket  och till slut uppenbarade sig detta:

Det känns verkligen jobbigt att semestern är slut när jag skulle behöva tvätta rent efter de här innan rivningen sätter igång på allvar.

Dessutom har jag kapat klart bersån och rensat ur Hagtornsträdet som står vid vägen och kört trimmer. Att olja klart får jag göra när jag hinner.

Och det roligaste av allt - jag planerar att gå en kurs i vinter som jag tror kommer att bli riktigt bra även om den kanske kräver en del också. Och en tripp till dalarna är inplanerad i slutet av oktober eller början av november.

Men det finns en hel del planering kvar om jag ska hinna färdigt allt och få till det :)



Vad gör man på semestern?

Ja frågan är om jag hamnat i koma eller om jag håller på och styr med så mycket saker att jag inte hinner skriva?

Jag fortsatte efter senaste blogginlägget med en liten Dalatour som började med ett besök i Örebro för att kolla på en fyrhjuling - den var lite åbäkig på asfalten och man ville väldigt gärna vrida på gashandtaget men jag lärde mig att manövrera den på bara ett varv på parkeringen så jag slog till. Snöblad ingick också i affären.
Sen fortsatte jag upp till Dalhalla i sakta mak för att sitta och hänga på parkeringen ett tag (det var faktiskt där som förra blogginlägget kom till) innan det var dags för att traska ner i hålet och lyssna på Norah Jones. Jag satt lite för långt bak för att få ut det allra mesta av akustiken men ändå så pass i mitten ett det lät bra och dessutom hade jag riktigt bra utsikt. Det var häftigt, men inte det största hittills i år :)

Sedan fortsatte jag i dagarna tre - nä inte semestra utan massera folk och fä och träffa vänner :) Tyvärr fick jag även träffa en sjuk häst som hade ont i fötterna. men ryktena säger att han är på bättringsvägen, jag hoppas det stämmer.

Jag kom hem rätt sent på söndagskvällen och hade bokat in en akut massagetid samt Anticimex på måndagsförmiddagen, Nu kunde inte Anticimex-mannen göra något så han bestämde att han skulle komma tillbaka på onsdagen. Så vi hann gott och väl till kliniken med Dino som var halt. Nu var han inte så mycket halt att han skulle behandlas så vi åkte hem och skodde honom och sen drog mamma på semester.

Under tiden roade jag mig med att jobba nån timme om dagen, röja syrenhäck och olja dörrar. Plus att jag anmälde Moa till lite lopp. Dessutom levererades ATV:n mitt i alltihop. Nu är det bara lite mer saker som ska komma innan den är komplett inför vintern.
Moa fick gå intervaller på tisdagen och sen var vi ute och spanade på startbilen på torsdagen. Med tanke på hennes noja med traktorer är det ju bra att kolla. Men hon förvånade mig stort genom att sköta sig exemplariskt med vattenbilen och så passade vi på att köra om traktorn och sladden ett par tre gånger innan det var bilstart. Hon puttade på vingen några gånger utan större dramatik från spår ett och andra gången parkerade jag henne rakt bakom bilen och det gick utmärkt det också.

Nu blev det ändå ett volt-lopp för henne på Kalmar i morgon där hon ser lite märkligt anmäld ut. Men vad gör det? För många år sen diskuterade jag med ett proffs och han menade att upp till hundra skiljer det egentligen inte så mycket. Hennes rekord är ju som jag ser det bara en tidsfråga innan det putsas en del :)

På fredagen upptäckte jag en riktigt konstig knöl på Dino (eller om den "bara" blivit större? Så det var en lång väntan tills jag fick tag på veterinären. Hon ringde dessutom inte förrän på tisdagen. Jag fyllde ut tiden med att jobba lite - både i trädgården och med husen och massagen.
När jag väl pratade med veterinären så klämde hon in oss samma dag! Så i går var jag först på massage (ja varför går jag inte på det oftare?) och sen resten av dagen till Norrköping med Dino och sedan iväg och tittade på en kompis häst som varit halt och en unghäst som var stel i bogarna. Och efter det en massagebehandling igen då.

Jag hade som tur var fel om knölen, även om den sitter konstigt till så är den inte farlig på något sätt. Däremot hade han slagit i senskidan på något sätt så den behandlades och nu står Dino på boxvila och gråter. Eller nä, han gnäggar lite i bland och så äter han. Men det är bara några dagar - till helgen ska han få gå lite på fast underlag och sen ska promenader vara sysselsättningen i 2 veckor.

I dag föll slutligen den sista delen av syren-bersån, jämnad med marken :) Helst skulle jag vilja gräva bort den men jag kanske kan få göra en extra ingång i den om jag ber snällt? :)

Och vad hände med Anticimex-mannen då? Jo han drog ett kvastskaft igenom vaxkakan så bina kom in i rummet - sen sa han att jag måste ta hål i väggen och åkte hem. Snacka om neverending story.

Håll tummarna för Moa i morgon!

Yes – Äntligen!

Efter två år är vi tillbaka på pallplats igen! Nu klaffade det lite bättre för Moa även om det faktiskt kunde ha gått ännu bättre!

Hon fick faktiskt gå ute natten innan start den här gången, säkert för att mamma börjar bli lite glömsk men som tur är verkar det inte påverka slutresultatet något nämnvärt. Eller var det de nya hjulskydden som var snabbare än de gamla slitna?

I vilket fall som helst så väntade vi rätt länge med att åka ut för att hon inte skulle bli så stressad, jag hade glömt att ringa och säga att vi inte vill ha utebox men som tur var fick vi stå inne ändå och på Mantorp känner hon sig som hemma så där är hon betydligt lugnare.

Att starta i sista loppet på Mantorp (eller vilken bana som helst) på kvällen brukar ju inte vara någon hit men nu var det inte så farligt då det bara var nio lopp och tävlingarna började en timme tidigare än vad de gör på vanligt kvällstrav. Men kvällstrav en söndag är nog inte att rekommendera om man inte har semester!

Återigen tyckte kusken att hon gick för lågt med huvudet och den här gången hade jag laddat med en check för säkerhets skull (som på Örebro). Så hon fick en lång och  hon uppträdde betydligt mer civiliserat än hon gjort tidigare, bara lite släng med huvudet i volten. Men det var ingenting mot vad det har varit.
I loppet kröp de ner i rygg på ledaren, gamla hovisens häst, men den öppnade inte så fort direkt och efter 700 m kom galoppen för den. Som tur var kunde de smit förbi invändigt och fortsätta i vinnarhålet bakom nästa ledare. När den stumnade 600 från mål fyllde det på rätt bra Bakifrån med alla tilläggs-hästar men vaken kusk trasslade sig ut i spåren och över upploppet gick hon riktigt bra hela vägen.

Dessutom var hon inte speciellt trött efter loppet och hade inte ens andning när jag hade skrittat av henne i 15 minuter. Men hon var inte glad åt checken efter loppet ;) Vi får se vad hon säger nästa gång?
Det var verkligen jättekul att få en placering bland de tre igen!

Resten av veckan har jag varit med och hämtat virka, kapat delar av syrenbersån, masserat lite människor och Moa och planerat färdigt Dalatouren. Och så klart spanat nya lopp och njutit av att vi fick lite framgång.

Tyvärr är Dino inte okej så jag har beställt tid hos veterinären på måndag efter Dalatouren.