Vilken konstig decembervecka!

Ska det verkligen vara så här varmt så att man knappt behöver skrapa rutorna i december? Ja jag kan absolut inte säga att jag klagar, men konstigt känns det.
Däremot tycker jag att veckorna går lite väl fort eftersom jag inte hinner med någonting tycker jag. Och snart är det ett nytt år.

Måndagen blev det ingen träning för min syster hade fortfarande sin förkylning att dras med. Och jag tyckte inte det gjorde så mycket eftersom jag skulle på behandling efter jobbet och sen skulle massera så jag hoppade träningen. Jag saknar den men det kan ju vara bra att ta ett litet break också. Kroppen känns lite sliten efter alla massagerejs jag haft på slutet. Jag kan inte direkt sätta fingret på vad som är fel men snett och vint är det.
Det visade sig att min nacke var lite konstig så den blev rejält stretchad - inte manipulerad alltså men det var inte så vidare värst skönt. På ett ställe gjorde det skitont till och med.
Det kanske inte är så jättebra att ge sig ner i stallet och massera sen men det gick rätt bra ändå.
Mitt största problem nu är att jag inte får någon post ALLS efter att ha ändrat adress??? Hur svårt ska det vara när man inte ens bytt brevlåda?

Tisdagen var absolut inte bästa dagen att vara nyfixad på, vi satt på utbildning i videoanalys hela dagen. Inte skönt med en laptop på ett bord i lite för hög höjd. Tacka vet jag vanliga tangentbord och vettig arbetställning. Dessutom blev det rätt brådis då kursen var satt till att sluta 16.00 och sen blev en timme försenad. Men jag var ändå tvungen att sticka då jag skulle iväg och träna hästarna.
Moa känns ju inte direkt bra men ändå bra med tanke på hennes problem. Om en vecka ska vi få henne fixad. Tills dess hinner jag jobba igenom henne 2 gånger till tänker jag.
Dino var riktigt spänstig och kunde springa ytterligare lite fortare utan koordinationsproblem, det blir verkligen lite bättre från gång till gång. Det är så uppenbart att det är styrkan i bakdelen som krävs och att det är den som gör att han i bland inte riktigt får plats. Men nu är vi uppe i den fart jag tänkt att köra över vintern nu när vi måste ha broddat.
Jag fick faktiskt två brev på tisdagen, men jag blev även kontaktade av två arga personer som fått tillbaka breven oavsett vilken adress de skickat till? Adressändring.se ska ha ett samtal...

På onsdagen fortsatte kursen - då startade den i stället en halvtimme före utsatt tid vilket gjorde att jag fick jättebråttom att fixa allt som skulle fixas på jobbet på morgonen men det funkade. Sen var det så klart lite knepigt att få slut på kursen också.
På lunchen ringde jag adressändringen då, och fick till svar att jag skulle berställa eftersändning!!! Problemet är ju att jag inte får fram rätt adresserad post HELLER. Att jag inte får dem med 2:an på är helt okej. Men ja, de med rätt adress är man ju inte hjälpt av eftersändning på ändå. Efter att jag blivit riktigt arg på rösten lovade hon att maila posten - samma dag som jag lämnat ett "brev" till brevbäraren och fått svar direkt från posten där de hävdade att det var brevbäraren som person som stod för problemet? Ja ja, nu löser det sig väl???

Jag hade varit lite förutseende så kvällens kund jag bokat hade jag bokat en halvtimme senare än vad jag normalt brukar göra. Jag hann ändå bara slänga undan det värsta och kasta upp bänken men det funkade förhållandevis bra ändå.
Självklart har jag dragit fram ett par hyllmeter med gamla papper som ska gås igenom och fixas med också och de fick ligga kvar där de ligger. men jag hann faktiskt med en del mappar senare under kvällen så jag är riktigt nöjd ändå.

Halva veckan, over and out...

Läspar igen... :(

Usch, det var ju inte så där jättekul att inse att jag fått vissa talsvårigheter av min dentala förlust. Det har jag inte gjort sen jag var liten och fick gå i specialundervisning för att lära mig att prata rent. Nu kan jag det inte igen... Hade jag inte bestämt mig för implantat tidigare så hade jag lätt gjort det nu för det låter helt galet när jag pratar. Hoppas väntetiden inte är FÖR lång nu för sen tar det ju tid innan skruv är på plats och läkt fast innan jag får själva tanden.

Fredagen tog jag det rätt lugnt för jag kände att jag behövde en sån kväll. Det blåste för övrigt rätt hårt så nån sväng med hästarna var inte att tala om och jobba med deras kroppar det hinns med. Så jag städade lite mer i datorn när jag ändå var igång. Jag har ändå mängder kvar - suck.

Lördagen var jag faktiskt seg i starten och inte uppe förrän vid sju! Jag passade på att smörja färdigt det läder som fanns och diska och tvätta lite innan vi gav oss ut på skrittkörning med fånhästarna. Dino fick för en gångs skull dra rockarden, det är verkligen läge att köpa en sele till så vi kan köra speedcart tillsammans. Men det har ju varit lite väl mycket nu ett tag på minuskontot. Jag har ju en långtids traktorreparation på gång också som måste betalas någon gång.
Men det var tydligen roligt att dra rockarden för det var en jäkla fart på Dino hela tiden. Jag trodde han skulle mattas av nån gång men det tyckte inte han. Moa var lite segare, och åt för övrigt inte upp sitt kraftfoder utan gick direkt på höet hela helgen. Lite konstigt men verkar annars pigg och glad?

Sen blev det mer stökande inne tills det faktiskt börjas skönjas både spis och köksbord. Tyvärr så tar det på krafterna i bland så att man inte riktigt orkar hålla ordning på grejerna när det är så mycket som det varit. Först med allt som hänt under hösten och så alla jobb som ramlat på under sista månaderna! :) När jag gick ner till stallet igen insåg jag att jag går där för sällan i dagsljus - för helt plötsligt insåg jag att rosorna blommar i december!!!

Jag hjälpte inhyrningarna lite med en av deras hästar innan jag käkade och sen gav Dino en ordentlig behandling av bakdelen.

Moa (som hade samma ätstörning på söndagsmorgonen) gav jag mig på på söndagsmorgonen och sedan hade jag en plan om att kratta till paddocken ytterligare för att få bort de frusna klumpar som ligger men det sprack då det hade frusit på natten igen. Jag får väl vara glad åt att staketet står efter helgens blåst? Så jag skruvade upp hyllor och rensade avlopp och lite annat kul innan jag gav mig iväg på jobb. Fyra hästar blev det på söndag EM/kväll. Bland annat åt en som satt barnvakt åt mig när jag var liten! Dessutom på den gård där jag tillbringade mina barndomsår...

R.I.P. Tandskrälle

På tisdagsmorgonen var det ett fint fint snölager över Solbacka och bilen såg så lagom infrusen ut. Jag invigde mina lurviga stövlar, som visade sig vara i största laget men jag kan gå i dem så de funkar.
Huvudvärken låg på lur hela dagen men bröt bara ut i bland när mina kollegor visslade. Höga toner är ingen hit när man har efterdyningar från migränen.
Jag skickade ut mamma att köra Moa på dagen så jag kunde ägna mig åt hästarna på kvällen. De fick båda varsin kombi-behandling av sina specifika problem. Dino blir fantastiskt mycket bättre av akupressuren, inga svullna ben alls! Men han var på väg att fastna i bäckenet igen så jag gav mig på att testa en grej jag kommit på. Dessvärre fick jag inte fullt resultat men kom en bit på väg så jag ska exprimentera lite.
Moa är jätteöm i vänster bak så hon ska bara hållas igång nu samtidigt som jag underhåller henne vad jag kan för det känns ändå som att det sitter så djupt att jag inte kan laga det själv. Hon är så hemskt öm på insida lår.

Onsdagen hoppade jag över träningen då syrran var förkyld och jag lite för trött/hängig för att tycka att jag skulle orka 2 behandlingar och träning. Jag ville inte riskera att jag skulle få mer ont i tanden heller så nära dagen D. Behandlingarna gick bra och det är kul att se när det faktiskt går åt rätt håll eller när man kommer på vad som ska jobbas hårdare med. Det är otroligt ofta som jag får jobba framsida på människor och undersida på hästar...

Torsdagen då var det då äntligen dags! Jobb fram till halv elva för att sedan RUSA iväg för då är man sen nu med alla vägbyggen och sånt. Tyvärr kom jag ett par minuter sent men det gick bra ändå. Det gick väl inte riktigt så bra att ta bort tanden - den ville helt enkelt inte ut. Men efter 40 minuter lirkande och borrande (jag saknade öronpropparna sjukt mycket kan jag säga) och ännu mera lirkande så blev det bara ett stort hål kvar. Jag kunde knappt stänga käkarna trots att jag försökt stänga lite snabbt varje gång tandläkaren bytte instrument. Dessutom var jag klar vid lunchtid och hade ätförbud i ett par timmar så det var inte helt smidigt. Jag avskyr när jag inte får äta på mina mattider....
Från början hade jag en förhoppning om att vi skulle komma iväg skapligt till mantorp men mamma sa att Dino hade riktigt ont i ett bakben så jag tänkte att vi kanske int skulle åka ändå när jag var lite matt och öm och Dino hade ont och Moa bara ska hållas igång. Nu var väl Dinos ömhet ytterst kortvarig eller om han bara tyckte att det var ett olämpligt ställe att ta på, för jag hittade absolut ingenting hur hårt jag än palperade så det blev att ge sig iväg ändå.
Som tur var bad jag mamma ta med kaffe eftersom det var kallt, jag hade nämligen glömt eftermiddagens koffeinintag igen. Tyvärr hade jag inte riktigt klart för mig HUR kallt det var för jag hade absolut inte tillräckligt på fötterna, och händerna funkade så där.
Moa fick springa lite som hon vill och det funkade förvånande bra faktiskt, hon får inte springa fortare än att det känns bra men det gick bättre och bättre ju längre vi höll på. Nu fick hon bara 4 intervaller på 1000 m men det bekom henne inte alls. Hon hade 58 i puls efter 13 min så jag tog aldrig någon andra puls.
Dino sen då - han var sjukt trög ett tag i värmningen, från att hålla lugnt tempo så höll han knappt styrfart och gick och spanade på ALLT! Så jag fick skälla ut honom så han skärpte till sig.
Sen blev det minsann annat drag under hovarna på fåntratten och han travade ytterligare en gång alldeles utmärkt? Mellan de båda heaten ville han knappt skritta. Jag svävar fortfarande i ovisshet alltså? Jag körde 2140 m runt 30-tempo och det gick alltså bra. Än så länge ska vi inte köra fortare än så så det är ju häftigt att det funkar! :) Och jäklar vad glad han blev av att springa "så fort".

Men jag var bra matt efter att ha åkt och tränat och frusit och var öm i munnen. Smacka fram Dino är inte enkelt alla gånger när det inte finns andra hästar i närheten.