Provlopp igen

Då blev det helg igen, och dags att köra provlopp med Moa...Jag var lite fundersam, dels för att hon gick konstigt en bit i förrgår och dels för att jag inte jobbat med henne som jag skulle. Hon slapp grejer på/i öronen eftersom hon ändå lyckades trassla av sig fasta mössan innan start förra gången. Jag hade satt den överst av nån anledning då och då halkade den av. Och proppkriget det spar vi tills vi behöver även om jag hoppas att det avtagit nu när hon inte har ont i musklerna till örat längre. Jag vet inte om jag nämnt det men jag hittade ju spända muskler vid det jobbiga örat och nu vet jag ju inte om det var kriget som orsakade det eller om hon gjort nåt innan?

I vilket fall som helst var det ingen som helst fara med Moa - hon hissade svansen glatt varje gång vi mötte en häst de första varven och då har hon en anseelig mängd svans att lyfta! Och det är fortfarande en annan spänst i henne nu med skydd fram och bak.
Jag var bara med den giltiga provstarten den här gången, och det tror jag var bra, hon tappade aktionen ungefär där man brukar bromsa upp när det tutar. Jag vet inte om det berodde på att jag velade lite eller att hon trodde vi skulle vända - men vi satt inne bland hästar så det var bara att backa och medan vi höll på med det så ställde hon sig. Så det blev sista par invändigt för oss och sen fick hon springa med i ryggar genom kurvan för att sedan gasa som hon ville på upploppet (och det ville hon) - men jag fick verkligen ett kvitto på att traven funkar i kurvorna med senskydden och att hon absolut inte behöver något annat än lite underhåll och ut och tävla nu.
Det gäller ju att passa på innan det blir vinterbana för jag vet inte om hon kan tävla på broddar om det behövs?

Jag åkte av banan med ett stort leende igen!

När vi skrittat av och stretchat så bytte jag häst och slängde på sulkyn på Dino. Man tycker ju det ser märkligt ut när man sitter och kör så sakta och har sulky, speciellt när man ser att det är en äldre häst som är framför vagnen, men är man bekväm och inte orkar släpa på två vagnar så ;) Det finns en poäng till! Det är att man faktiskt ser hur de sätter i bakbenen när man inte har en massa stänkskydd mellan sig och hästen. Och där fick jag ytterligare en bekräftelse på att vi är på rätt väg. Jag har ju skrivit om hans instabila bakben innan, när han satt ner det har det blivit en "knyck" i hasen tidigare och det är INTE bra oavsett i vilken disciplin man tänker använda hästen. Men nu är den borta! han sätter benet lite väl under sig fortfarande men det ser ut att bli bättre och bättre.

Lite vardagslycka mitt i allt elände!

Nu blir det att göra ordning tävlingsutrustningen igen! Jag har spanat in lopp till Moa och hon har poäng så det inte är helt omöjligt att hopn kommer med. Hon har två placeringar bland de tre i raden.

Resten av dagen skulle jag ha varit jätteduktig men det gick så där. datorns program som jag kört musiken genom hade lagt av så jag höll på och trasslade med det i stället. Men då är det ju desto mer att fixa på söndagen eftersom jag måste göra det mesta inför massage-turnén och Moas eventuella start nu. Det är en del på schemat i veckan. Tandläkare, besikta bil, och så banjobb och massage-kväll och så är det ju meningen att jag ska åka på fredag...

Veckan som var...

På måndagmorgonen hade jag ytterligare en grej att vara orolig för. Terror hade nämligen kräkts hela natten och var riktigt hängig. Dessutom tyckte han att han skulle gå ut, men det tyckte inte jag så det blev husarrest för tassen,
Däremot så ringde jag hem och bad mamma hålla koll på hur han mådde. Jag ringde även och beställde tid till Nisse, vi tycker att det fungerar väldigt bra att ta bort på kliniken i Mantorp då de har bra rutiner och det är enkelt för oss att åka dit. Tidigare så använde vi ett annat företag som kom ut och avlivade hemma men det finns inte kvar i den regin längre så då fungerar det bäst så här. Vi bestämde att onsdagen passade bäst på grund av att de hade en massa operationer på tisdagen. :(

Annars var det mest som vanligt, jag tränade på lunchen, var på behandling efter jobbet och sen hade jag en kund efter det.
Som tur var var Terror som vanligt på kvällen, pigg och glad... Skönt att inte han blev riktigt risig också. Jag inser ju att min ekonomi kanske inte är den allra bästa nu med veterinärbesök för hästarna, bilreparationer och så paddockbygget som jag använt pengar jag jobbat ihop för att bygga. Jag  ringde även och kollade om grannen hade fått hem mina vinterdäck så jag kan fixa det sista inför ombesiktningen. Det hade han så vi bestämde onsdag kväll.

Tisdagen var det dags att jobba med Moa och Dino igen då. Dino var skitdryg och ville INTE att jag skulle sitta upp från pallen, gjorde perfekta halva framdelsvändningar hela tiden tills jag skällde ut honom. Dessutom blåste det och duggregnade, så man ville gärna ha ridturen gjord. När jag väl kommit upp kom vi bara 4 minuter bort innan det började ösregna! Det är bra drygt med oktober, blåst och regn. Speciellt som regnkläder är överkurs när man rider... Som tur var slutade det rätt snabbt men jag var redan genomblöt om underkroppen - rakt igenom. Det är verkligen otäckt när det är höst och regn. Dino var verkligen förändrad, jag trodde han skulle vara trög och motvillig eftersom han var så knölig att komma upp på men han var verkligen tvärt om. Och det kändes jättebra med hans vänstra bakben. Lite stadigare än vad det varit innan.

När vi kom hem så gick jag in och torkade mig och bytte kläder medan mamma tog av skorna på Nisse. Sedan gick jag ner och hade en riktig mystimme med honom. Jag borstade man och svans och borstade och masserade och kliade på hans favoritställen och så lekte vi "bit-leken" som gick ut på att han försökte bita mig i handen, han tog alltid så försiktigt men det gällde att spänna handen annars fick man ont ändå. Och så "reta mulen" som också var hans specialare.
En riktigt sorglig kväll med en glad häst som ändå hade så ont att han inte stod ner på det skadade benet en enda gång. Jag är ändå så glad över att han fortfarande hade humöret i behåll och han fick massor av äpplen och morötter...

På onsdagsmorgonen började jag alltså med att hjälpa till att lasta honom då jag alltid har lastat honom och inte ville ändra några rutiner. Tårarna rann så klart hela tiden men det var ändå precis som vanligt.

Sedan följde en helt vanlig onsdag med jobb och träning. Det kan kanske verka märkligt men självklart funkade jag inte som vanligt. Jag var helt slut när jag åkte hem från jobbet, och lade planerna på att massera någon av hästarna på hyllan. Däremot var jag tvungen att åka och byta hjul på bilen. Men det gick fort eftersom det knappt tar en minut att åka över till grannen.  Och medan man gör "vardagssaker" så funkar livet som vanligt ungefär.

På torsdagen vaknade jag med huvudvärk men den gav med sig någorlunda. Även den dagen var lite till och från men gick ändå rätt bra. På morgonen lämnade jag bilen på hjulinställning och så hade jag flytet att kunna ta mig ner och hämta i slutet av lunchen. Jag såg till att kontakta alla som skulle kontaktas angående förändringarna i stallet och passade på att anmäla Moa till provlopp på lördagen. Efter jobbet blev det en repris från tisdagen (även om regnskuren kom medan vi var kvar i stallet) - men den här gången satt jag upp från marken. Är rödtopp dryg så får han inte pallen. Han klev inte runt alls lika mycket som tur var, bara en snygg halv framdelsvändning. Men han klev på lika friskt åtminstone. Det är en helt annan kraft i honom nu. Krattan eller ridningen?  Mamma var lite bekymrad över hur Moa gick i början men sen mjuknade hon och klev på som vanligt? Undrar om det är nåt eller om hon bara är stel?

Fredag sen då - vaknade med huvudvärk igen. Men det funkade lite bättre att komma igång ändå. Men jobbigt är det. Man vet så väl att det var rätt och inget fanns att göra men sörja måste man. Fredagskvällen fick Moa den massage hon behövt hela veckan och lite till. Den var välbehövlig kan jag säga. Det är så skönt att kunna göra det själv. Eftersom det är så pass länge sen sist så fick hon en rejäl genomgång, jag hittade inget extremt men det lossande en hel del. Hon körde hela registret från snäll häst till skitarg häst och däremellan gläppte hon med läpparna och bet i kedjorna... Hon är rätt uttrycksfull Moa...

Sorgen är stor...

Det blev några dagars uppehåll i skrivandet efter det tragiska konstaterandet med Nisses knä. Vi hade en diskussion på vägen hem från kliniken om hur vi skulle göra. Mamma trodde sig klara att åka med honom om jag skötte det praktiska.
Jag kan säga att det inte var helt enkelt att åka iväg och laga bilen på fredagskvällen. Och inte nog med det så visade det sig att det var en annan grej som var trasig också så det var bara att lägga upp Plan B på bilreparationen - aldrig färdig eller?
Som tur var var bilen körbar så jag kunde ta mig hem ändå.

På lördagen började jag och Dino med att kratta paddocken igen, den blir verkligen superbra och det verkar som Dino tycker det är roligt också. Han blir rätt fort trött men det är bra träning för honom, vi byter varv både nu och då. Jag förfinade dragkonstruktionen lite med ett par karbinhakar så nu vet jag hur den ska se ut men måste sätta mig och fläta lite balsnören för att få det som jag vill ha det. Smidigt med en grej som bara behöver hakas på så att man inte behöver krångla med att binda och klippa av snörena när man är klar.

Efter det så ringde jag och kollade att delen jag behövde fanns på Volvo, sen drog jag iväg och såg till att bilen blev färdiglagad. Det blev en himla skillnad och allt skrammel försvann.
Sen roade jag mig med att försöka samla löv, det gick så där för det var så fuktigt att de fastnade i röret hela tiden och det är skapligt irriterande så det slutade med att jag klippte ner alltihop men samlade det längs ytterkanterna på gräsmattorna.

På söndagen var det dags för att åka till banan med Moa och Dino men först fick Dino nya bakskor.
Man märker hur mycket man är vanemänniska ändå. Sen de började köra åt olika håll på slingan på Mp så har lördagar varit moturs och söndagar medurs - och jag jobbar ju på att stärka vänster ben på både Moa och Dino så jag väljer gärna söndagen eftersom den är den enda dagen jag kan träna innan det blir mörkt så här års. Gissa hur glad jag blev när jag möter en kille som upplyser mig om att jag kör åt fel håll första varvet. Och upptäcker att de satt upp en ny skylt och samtidigt bestämt att tisdag, torsdag och helg är moturs-dagar... Jag blir faktiskt lite upprörd då det inte direkt kommunicerats ut heller. ja det har säkert stått i programmet men det hinner jag sällan bläddra igenom.

Hästarna gick bra även om Dino var lite halvdryg i bland och sprang och spanade/vinglade mest hela tiden.
Resten av dagen fortsatte jag med att planera inför massage-touren och göra en kurs-inbjudan och lägga ut på nätet inför Rörelse-analyskursen. Jag var riktigt ledsen samtidigt som jag på något sätt blir lite avskärmad från verkligheten. Men bästa sättet att hantera det är att jobba på...