Kalabalik!

I bland finns det ju dagar som är mer spännande än vissa... :)

På måndagen var det jobb först i ett stall och sen hemma på bänken. Men det var nära att jag fick avboka kvällsjobben, på något sätt hamnade något fel i magen och jag fick GRYM värk i regionen runt operationsärret. Men lagom tills det var dags att gå hem tog jag en Diklofenak (så att den övre delen av magen gnydde lite i stället) och då försvann den där knivskarpa smärtan.
Mamma hade gett sig på fötterna på 1 st dryg fux. Etoile låter henne sko vänster fram, sen är det bra tycker hon och men den höftledsopererad hovslagare (ja jag tycker det är imponerande!) så kräver det att hästen samarbetar.
Så det blev barfota på vänster fram tills tisdagen då jag inte hade nåt bokat. Den knepiga vänster bak hade hon inte ens försökt att ta av skon på med tanke på hur det brukar vara.

Så tisdagen var som vanligt, järnet på jobbet, inklusive ett boxpass som vanligt. Det som får mig att hoppa dem är om jag är sjuk och buksmärtorna hade stillnad till ett litet molande. Jag tror absolut inte att träning som funkar är skadlig - så länge man värmer upp som man ska och lyssnar på kroppen. och är man trött mentalt kan det ge nytt energiflöde!
Efter jobbet var det bara att inta föda, och sen ut och börja med Etoiles fötter då. Hon är en riktig ögontjänare för när jag är med är hon inte samma häst! Ragata! I och för sig tvärade hon lite i början men efter att vi haft lite meningsskiljaktigheter plus att jag ryckt ut en lös tandkappa på henne så att blodet rann (det gick lite fort så jag råkade få med lite mycket tandkött) Så blev hon from som ett lamm och såg till och med glad ut mellan varven.
Till och med vänster bak gick som en dans efter att jag plockat bort skon.
Grejen är ju att lära häst och mamma att kommunicera med varann utan att jag står med armarna i kors och hummar åt henne när jag ser att öronen åker ut och musklerna börjar spela :) Mamma drog dessutom raspen i tummen, det är ju fint, blodvite på både häst och mor.

Sent omsider var vi klara och skulle ut och köra/rida. Moa behövde en brodd i en framsko så vi höll på att fixa med det när Etolie ledsnade totalt och började med att dra ner Dinos täcke för att sedan försöka stampa på det!  Sen fortsatte hon med att undersöka speedcarten - och fastnade så klart med tygeln i skärmen! Och vagnen satt fast i Moa - som hade ena framfoten i luften eftersom mamma skruvade i den!

Jag vet inte riktigt hur det gick till men när uppbindningskedjan gick av ordnade allt upp sig och det enda som var trasigt var vår gamla lina! Otroligt!

Sen blev det en underbar sväng i ett landskap belyst av en riktig trollmåne på och bakom lyckliga hästar. Etolie var så glad att hon tog extraskutt både nu och då första kilometrarna, men efter att ha övat rakriktning i 500 meter på en cykelbana på slutet tyckte hon att hon kanske var lite trött. Mitt ingrepp i munnen på henne verkade inte påverka! Tur!

Lite vårfeeling...

På något sätt känns det i luften att våren är på gång, hästarna fäller, fåglarna kvittrar och katterna far som raketer i stall och trädgård. Kan man ana viss viktnedgång på Terror inom några månader?

Det är fortsatt alldeles för mycket på jobbet så jag inte riktigt får styr på mig själv. De där härliga symptomen som att glömma saker och att vakna mitt i natten med hopbitna käkar och snurrande tankar fortsätter lite till och från. Dessutom hände det något i magen i helgen - har jag otur kan det vara något med operationen, fördelen är att jag fortfarande tror att frikortet gäller för första besök (och jag hoppas enda även om jag är tveksam till det)

Moa slog upp ett sår på benet i fredags :( Eländes häst att alltid slå sig på vänster bak. Jag tänkte köra rakbana med henne i går och valde att testa utan skydd får att låta såret vara i fredag men självklart så drog hon på ett feltramp och slog upp såret så att blodet rann. Det blev att skritta tillbaka med en jätteinspirerad häst så att hon inte skadade sig mer. Hoppas hon läker ihop någorlunda till på lördag så hon kan vara med i en 25-provstart. Jag har hopp om att våren ska vara på väg och att vi efter tjällossningen någon gång är startklara igen.

I och för sig måste jag komplettera licensen också så hon har ett jobb att göra där. Jag var i valet och kvalet hur jag skulle göra men det blir nog ny licens. Etolie har ju rvå kval på sig och uppfödarens tanke om att någon som känner henne styr från början är nog inte så dum. Hon är ju lite känslig min lilla rödtott.
Hon förbättras i och för sig från dag till dag men det saknas mycket ännu. Men det gör det ju i kroppen också så vi tar väl den tid det tar...

Skållad häst :( Stackars Moa...

Jag ser ett mönster... När det är mycket på det jobb som försörjer oss sover jag dåligt på nätterna!  det trots att de är rätt lugnt på massagefronten just nu. Det ser ut att bli en tuff vår igen. Och planen att sätta igång med min instuderingsuppgift till kursen är bara i startgroparna så  pass att jag valt ämne.
Målet är en studie om hästar med strängt begränsad rörelsefrihet och hur de egentligen klarar kroppen och hur matsmältningen påverkas.


Hästapållarna då? Ja där händer det allt möjligt, Vädret gör att det i bland är förenat med livsfara för hästarna att träna det, när de får isbildning i hovarna blir det som skridskor och under snölageret är det ren is. Moa var till osteopaten för koll förra veckan och fick utlåtandet "Bra för att ha startat under året" och en helservice. Det märktes att hon tog till sig behandlingen bra.
Etoile var på sitt återbesök i går och där har vi en häst under förändring. Dessutom var hon inte lika speedad som vid förra besöket då hon verkligen tyckte allt var superläskigt. Mina tankar om spänd rygg pga att det är problem med bakkärran visade sig vara korrekt (säkert i samband med att hon hade flyktsystemet på förra gången) för hon var mycket bättre den här gången. Rådet var "ge henne TID" och det är jag ju bra på om något!

Annars har vi nu när det inte trillar ner 10 cm snö om dagen börjat åka med dem igen, banjobbet förra veckan gick inte i fullt blås för Etoile utan hon skötte sig och kämpar på men vill gärna springa lite fortare än stora kroppen kan än :) Däremot visade hon sig vara ännu bättre i ridhuset i söndags - hon tycker dessutom att det är galet roligt!

Moa var en total katastrof förra torsdagen, sista halvvarvet på värmningen hände något som gjorde henne jätteknackig så jag körde av och åkte hem i stället.
För att kolla det åkte vi till rihuset i måndags, och det var en häst som förvisso fungerade men mest sprang omkring - tills jag längde stiglädren två hål så jag blev tvungen att komma ner i sadeln!  Vips så fick jag tillbaka den där balanserade hästen jag red på i våras! Det är synd om henne som har sina svagheter och dessutom måste stå ut med mina. Min allroudsadel som är den som passar henne bäst är dessutom stenhård så jag får ont i rumpan.

Så i går var det intervallträning för henne!
Men det var väl inte en kväll som går till historien som den bästa. tre minusgrader, snålblåst och lite snöyra. och en jättespänstig häst! Men när jag kört min första intervall så tändes skyltarna om att det var 5 minuter till defilering! Shit - på banans öppettid hade de lagt in en licenskurs! Vad gör man? Jag tänkte - tre starter och så ett lopp = 10-15 minuter. det man inte tänker på är ju att det gärna blir en del snurrande i början av kurserna. Mamma som stod och kollade sa att voltledaren körde som att hästen var stulen och den som hade spår 4 körde som man sk i tempo så det blev rena kalabaliken och 5 omstarter i stället för 2 st.

Så vi skrittade och skrittade och skrittade - och jag frös som fan. Och sen fick jag avsluta med två intervaller till efter. Moa var inte så nöjd över att vänta men tände till rejält av högtalarna!

Efter jobbet blev det desto mer synd om henne. Jag kollade termostaten på duschen, och den stod mellan 30 och 35 grader som vanligt. Det jag inte förstod var att det gick att köra frivarv på den så att den hamnade på max temperatur så jag brände henne i skinnet med varmvattnet så hon blev jätteledsen :( Stackars stackars pålle, jag tycker synd om henne och kommer att bli MYCKET bättre på att känna av temperaturen igen eftersom folk verkar ha dille på att köra högsta värme när de duschar benskydden.

Och just det, vi har fått in en liten ny inhyrning - en liten ynklig räka till ettårigt travarsto! Dino agerar barnuppfostrare på hög nivå och Moa är så nyfiken så hon försöker krypa in till dem!