En tre år gammal bild på Moa får pryda dagens inlägg! Hon var ju iväg på tävling i går och den här gången var hon så lite betrodd att det var konstigt. Jag tror aldrig jag haft en häst som varit så lite spelad, och då var hon ända en av dem som hade snabbare rekord på distansen.
Hon gör det ju alltid bra även om hon i ärlighetens namn inte har någon utpräglad vinnarskalle. Jag tror att de tre första åren i hennes karriär med ömma fötter satt sina spår där. Det är ju otroligt vad dåligt hovslageri kan påverka en häst. Men till gårdagens start då.
Eftersom vi startade i lopp 9 behövde jag bara gå en timme tidigare från jobbet och vi hann ändå upp i god tid. Det är alltid lika spännande att se om hon står still eller ej och hon åker faktiskt inte så jättebra för hon svettas mängder. En del hästar kommer även på sommaren till tävlingsplatsen iförda täcken, det kan vi bara glömma för hon svettas så hon blir löddrig på benen av transportskydden!
Vi valde att bara värma bakvarv nu också så att hon inte skulle orsaka en olycka men hon var faktiskt lite väl taggad enligt kusken. Han blev nästan orolig för att hon skulle bli het? Var har min häst som kuskarna brukar väcka upp tagit vägen?
Nu blev hon inte het men hon var på gränsen sa han efter loppet. Det måste ha med autostarterna och att hon faktiskt fått ladda från start att göra.
Loppet blev jättebra för hennes del utan att hon över huvud taget skulle räcka till slutstriden, men hon spetsade från springspår för att sedan släppa till den andra springspårshästen och fick en bra rygg genom hela loppet och hängde inte riktigt med i slutrusningen.
Hon var helt cool efter loppet så jag tror inte det var helt slut heller men jag kunde inte kolla då jag lyckats glömma att packa pulsmätaren.
Nästa gång skippar vi nog det halvstängda. Frågan är om vi kanske ska sätta på ett norskt huvudlag? Det kan ju ge en extra gas på slutet kanske?
I övrigt börjar det bli lite spännande nu! Etoile har precis fått börja trava lite efter sin senskada :) Men vad gör hon då? Trillar och skrapar knän och kotor på betongplattan utanför stallet. nu verkar det ha gått bra men det kom ju lite dåligt i tiden. men hon läker säkert snabbt och sen kör vi på. Hon har fått trava några hundra meter och det har känts jättefint.
Och Uma funderar jag vidare på, det går åt rätt håll, men frågan är hur hennes munstatus är? Hon äter lite dåligt med grovfoder och beter sig ju lite märkligt när hon blir laddad - lite för het och så.
Bara att fortsätta lägga pusslen på damerna och se om jag får det att klaffa?
