söndag 4 oktober 2026

Stödstrumpor?

 Det där med AI vid reklam börjar bli lite för mycket och allvarligt talat (skrivet), jag har börjat kolla organisationsnummer på nästan allt jag handlar online och ändå går jag på blåsningar. 

Ännu svårare blir det ju nu när även seriösa företag använder AI-röster.

Men det här med stödstrumpor då. Det är skitsvårt även för dom som beställer måttinpassade strumpor att få dom att funka hundra procent. Anledningen till det är att vätskan är inte statisk. Och det är just vätska/stagnation i benen och uppåt stödstrumpor är till för.

Det finns en jätteenkel regel som alla kan följa när det gäller stöd.

Blir det en rand där strumpan slutar, då skapar man stagnation/stopp i området i stället för att stödja lymfsystemet.


Själv har jag jättesvårt för den här modellen som säljs som just stödstrumpor och tycker nog mest att det är ett säljtrick. 



Dom här då? Svårt att säga men om det blir en rand nedanför knäet och lite puffigt/svullet ovanför knäna främst på insidan så stasar dom och då är dom faktiskt dåliga i det långa loppet.

Svullna fötter och strumpstreck hänger faktiskt ihop. Vätskan stanna i foten för att det sitter en "gummisnodd" kring vristen.

Det man faktiskt kan göra är att mäta sina ben och kolla måtten på förpackningen. Men det kan fortfarande bli tokigt om man mäter vid ett tillfälle när kroppen inte är i "normalsvullnad"







Det kanske kommer ett inlägg om svullnad snart. 🙂

torsdag 1 oktober 2026

Åtta år!!! Hur blev det?




I dag är det alltså 1/10, för åtta år sen på dagen sen jag slutade min 36-åriga anställning på Saab!


Det är väldigt spännande att byta bana så där mitt i livet, och jag hade faktiskt en vag strategi för att kunna genomföra projektet. En av mina kollegor sa vid något tillfälle att jag "bara" kan minska antalet hästar om det skulle gå dåligt. Men så tänker inte min hjärna, den tänker "Jag får väl ta ett deltidsjobb i stället". 👀

Min strategi var så här i backspegeln inte helt perfekt då jag skulle ha behållit mina Saab-aktier om jag skulle haft Massor av pengar men för min var det viktigare att ha en bredare grund att stå än en aktie (Ericsson och Telia ni vet). Jag har inte räknat på hur mycket jag förlorat eftersom det faktiskt inte är en förlust i sig, när jag slutade så hade min placering ökat 20%. Så jag har verkligen inte förlorat.



Jag behövde ju ett extrajobb från början då det tar ett tag innan man fyller upp 80% tomma tillgängliga tider och det blev så bra att travet behövde funktionärer samtidigt som jag inte hade någon häst i tävlingsbar ålder så det räckte för att hålla mig flytande. 😊😊😊
Flytande i mitt fall var mat och hyra och kattmat :)

Sen kom pandemin! 😔Då började jag måla om behandlingsrummet och möblera om, och hann precis klart innan företaget började flyta igen. Då många gick omkull klarade jag mig på att jag inte behandlade ute på företag och att jag jobbade med hästar. Hästfolk är vana vid smittor även om det inte heter pandemi på häst och dom är mycket lättare att isolera.
När hästarna var tipptopp så började folk få ont i kroppen av att sitta hemma vid köksbordet i stället för vid skrivbord så det flöt på.
Även om Lizzy var med om en olycka och kostade massor av pengar så löste det sig ändå väldigt bra.

Efter pandemin tog det fart igen och jag gjorde ett dåligt val, jag skaffade en leasingbil. Inte bara ekonomiskt, jag satt även fast med en bil som hade problem att ta sig loss om den råkade hamna på en fuktig gräsmatta. Den är säkert helt fantastisk som fyrhjulsdriven fossildriven för jag tyckte verkligen om den men jag hade en laddhybrid så den var framhjulsdriven. När lågkonjunkturen tog fart så stack kostnaderna för bilen iväg rejält och då hade jag 1,5 år kvar av leasingtiden. 
Fattig som en kyrkråtta igen och vägrade använda sparkapitalet. 




När leasingtiden för 1,5 år sen gick ut använde jag faktiskt lite sparkapital och köpte mig en gammal bra dragbil i stället. En chansning då jag bytte märke och modell men den funkar toppen och jag började komma upp över ytan igen. Dessutom har hästarna bidragit lite till sin försörjning de senaste åren vilket gjort att det underlättat.

Mitt i det här finns dessutom en kundkrets som det händer en massa saker med, dom fyrbenta säljs eller tas bort, dom tvåbenta flyttar eller avlider tyvärr också. Och en del blir så bra att dom inte behöver behandling. Livets upp och ner helt enkelt.

Ångrar jag mig? Inte en sekund! I år är första året jag har en buffert i företaget som gör att jag inte behöver stressa över att jag vet att jag har utgifter på 100 000 dom närmaste två månaderna.
Och jag älskar mitt fria liv även om jag i bland inte hinner med hälften av vad jag tänkt!

Jag tycker egentligen att AI är rätt farlig och rätt hopplös att jobba med för det mesta men ungefär så här är det...



Älskar livet - älskar friheten 💕

tisdag 29 september 2026

Tillbaka till vardagen!

 I dag fick fyrhjuling agera skogsmaskin, den är i minsta laget för det men det gick! 🙂 Jag behöver verkligen en lagom släpkärra men nu är det nära! 



Sen blev det lite uppladdning inför en sväng till travbanan och köra dom första intervallerna med Mini efter behandling av knäna. 

Det är lite vilset att ha alla tre hästarna i rehab-fas men nu hoppas jag att det vänder. Om just Mini blir travhäst återstår att se, men det är det enda hon kan göra med sin kropp.

Hon tyckte att det var superkul att vara igång och gjorde precis som hon brukar, sprang lite fortare än jag önskat.  Men hon var ändå lugn och det är positivt med henne.

Skritt från rakan 

Sen var det bara att pallra oss hem igen för jag hade så klart bestämt med elektrikern också så Julietta blev inte körd men hon fick lite hjälp med fötterna så hon kn fortsätta träna. 

Så nu har jag ett par nya eluttag som sitter lite bättre till, i gamla hus sitter ju eluttaget så konstigt. Det fanns till exempel inga uttag i någon av hallarna på nedervåningen. 


måndag 28 september 2026

Häftiga kursdagar!

 Den sista Intro till Masterson Method överträffade alla kurser vi haft tillsammans! Vilka kursdeltagare, vilka hästar! Vilken fantastisk guide vi har i Louise Snellman! ❤️

Lizzy vet precis vad som är på gång när det kommer en kurs och ställer sig alltid först i kö för att vara med. Och det är bra då mina andra två inte orkar med lika mycket behandling.  🙂




Trots att alla var jättetrötta framåt dagen så sprutade frågorna ända fram till kursslut.

I går, söndag var den världspremiär för kursen om hästens hjärna. Louise har gått kurs för en amerikansk forskare så nu vet vi "allt" om hur hästens hjärna skiljer sig från vår och vad som händer kemiskt i kommunikationen. Läxan var att uttala och stava till Oxytocin. 😁

Det ökar verkligen förståelsen för hur både dom och vi fungerar.  Vi gjorde dessutom praktiska övningar på mina hästar. 
Lizzy stod ensam vid grinden och gnäggade när kursen var på väg till stallet. 😂
Dagen tog slut så snabbt att vi inte riktigt hann göra ett ordentligt avslut men så blir det gärna när man testar ett nytt koncept första gången. 

Så en sistagångskurs och en förstagångs på samma helg! Så himla kul.


Lizzy älskar att vara i centrum

Till våren kommer ett nytt koncept som är inriktat på ryttare och instruktörer där Louise och jag kommer att dela på kursen. Jag kommer att hålla i den  fysiologiska delen och Louise håller i den delen som handlar om våra reaktioner och hur man kan komma vidare om någon känsla begränsar samverkan med hästen.

Nu blir det åter till vardagen! 




fredag 25 september 2026

I helgen är det kurs!



 För så där massor av år sen hade jag visst en blogg! Är det dags att damma av den eller blir det bara ett litet sprattel i cyberrymden igen? 

Det är inte nån större mening att rekapitulera så många år så jag fortsätter här och nu!

Här och nu kommer alltså det sista Intro i Masterson Method att gå av stapeln under lördagen och under söndagen kommer vi att utbildas i hur hästens hjärna fungerar och hur vi bättre ska kunna lyssna och förstå våra hästar?! Det blir otrolig spännande! 

Dessutom har Louise och jag suttit och spånat och diskuterat om möjligheten att göra en kurs riktad till ryttare och ridinstruktörer som mer handlar om människokroppen under 2027. Mer om det kommer om vi lyckas få till det.

September är en bråd tid, fallfrukten rasar och löven är snart på väg ner.

Dessutom så har min gigantiska rishög decimerats till lite skräp på marken.

Snart är ställplats Solbacka klar, inte för att det är säsong men det blir väl en nästa år också.  Vi kommer att kunna ta emot 4 - 5 husbilar eller husvagnar när vi är klara. Två platser blir med el och resten utan! 

På hästfronten ligger vi lite lågt just nu men jag hoppas att vi kommer igång igen, om detta återkommer jag i veckan efter kursdagarna! 


onsdag 7 november 2018

Förändring, förvirring, förbättring!

Det händer mycket i Solbacka just nu!

Sedan drygt en månad har jag slutat min heltidsanställning som jag haft i över 36 år för att satsa helhjärtat på mitt företag! Det är både skrämmande och spännande för egentligen har jag bara en tro på att det ska gå bra!

Om några veckor är de dags att gå kurs i Lymfflödesmassage, steg 2, det är ett led i att bli certifierad lymfflödesmassör! Jag har jobbat några år med lymfmassage och det har gett fantastiska resultat på  de kunder som har problem med svullnad i kroppen!
Dessutom jobbar jag mycket med djupvågsbehandling nu! Jag har precis beslutat mig för att satsa ännu mer på den verksamheten då det är ett milt sätt att behandla samtidigt som man behandlar större områden och kommer djupare! Där har jag också jobbat ungefär två år med den maskin jag har just nu! Snart uppgraderar jag mig till två nya maskiner och då finns det ytterligare möjlighet att behandla effektivare.

Dessvärre eller dessbättre har vi fler hästar än på länge, två avelsston och de har varsin avkomma född 2017 och 2018. Dessutom väntas föl till våren,
På tävlingssidan är det en fyraåring som står för förväntningarna men hon har haft lite problem efter några incidenter som unghäst, den första redan som ettåring och den andra som tvååring. Jag har jobbat mycket med henne men inte kommit riktigt till rätta med problemet så nu har hon fått osteopatbehandling som komplement och ett rehab-program från Solbacka Friskvård innehållande tömkörning, skritt rakt fram och djupvågsbehandling. Detta ska kompletteras med någon form av akupunkturprogram då hon både har en hormonell påverkan och en obalans i magen som ger henne ätstörning i samband med brunst.
Men nu är jag närmare än någonsin att lösa hennes problem!

Kom ihåg att tålamod och att inte avvika för långt från inslagen väg är det enda sättet att nå målet!


tisdag 8 maj 2018

Long time, no see :) Solbacka Friskvård!

Nu var det några år sedan det bloggades här, men den vanan kanske jag skulle ta upp igen?

Anledningen till att jag hittade tillbaka var att en del kunder verkar hitta den här sidan och försöker maila och det råkade ligga en gammal mailadress här.
Kolla gärna in min hemsida www.sobackafriskvard.n.nu om ni är intresserade av den verksamheten. Förmodligen kommer jobbet att beröras även här då jag numera inte har dubbla intressen som jag hade när jag jobbade på två ställen :)

Numera jobbar jag heltid som friskvårdare på hästar och människor och genomgår en fantastisk utvecklingsfas! Ju mer jag lär mig, ju mer inser jag att det finns att lära!

Den här veckan har jag fått så bra feedback att jag blir rörd! Men, ju mer jag lär mig, ju mer inser jag att jag inte kan. Så det kan hända att inläggen här kommer att bli mer lärande om kroppen på både hästar och människor :)

Hästarna jag skrev om då har blivit sällskapshästar och avelsston och återväxten i stallet är den numera fyraåriga Alfas Jeanne dÁrc och ettåriga Lizzy Hale.

Just nu har Jeanne dÁrc en återhämtningsperiod/rehab på grund av att hon tappat vikt och dessutom blivit sned i bäckenet. Vi siktar på start i juni om jag lyckas få till det.

Dessutom har vi snart fölvaka, det är dags vilket dygn som helst!

onsdag 28 januari 2015

Stolpskott?

Mycket har hänt sen jag skrev sist, det mesta positivt!

Några saker som kan vara värda att nämna är att jag numera är färdigutbildad Hästakupunktör, olycksfågeln Boppan är så pass bra att hon får vistas utomhus och köras (med lugnande) och att jag genomgått en ögonoperation så jag slipper glasögon!
Och så har jag fått bytt tjänst på Flygplansfabriken också, tillbaka till att jobba med komposit igen.

Dessutom har stallet gjort sin första start, det var faktiskt Moa som var ute och luftade benen förra torsdagen. Och det är det rubriken syftar på, i försnacket på ATG Live så kallades hon stolpskott! Han som pratade menade att det kunde bli stolpe ut eller stolpe in, men det var lite märkligt ändå kan jag tycka!
Personligen tycker jag att hon är en rätt okej häst som saknar den där riktiga skallen. Den här gången tjänade hon sina första pengar på 1,5 år och kom sexa. Hon har ju bara gjort fyra starter dessutom då hon haft en envis sträckning i nacken och sedan behandlats i frambenen.
Jag är jättenöjd då jag inte riktigt kunnat förbereda henne som jag velat inför comebacken, tiden var allt annat än imponerande men banan var krävande även om den egentligen inte var speciellt tung utan mer att det inte fanns något fäste. lös på ytan och hård under.
Banpersonalen har ett hopplöst jobb den här vintern!

Nu är det dessutom full fart i stallet för på lördag gör Etoile årsdebut på Axevalla i ett ramlopp till V75. Det är 2140m och autostart för henne.
Och på måndag startar Moa igen! Stolpskott eller ej, både vi och hon tycker det är jättekul att tävla. Nu är det snurr på det hela!













fredag 21 november 2014

Nerräkningen har börjat!

Nu har jag varit på de sista kursdagarna i Västerås och nedräkningen har börjat till tentan. För att få lite tid över till den har jag i princip stängt ner massageverksamheten nu. Det tar för mycket av mig att se till att mina egna hästar mår bra och att tentaplugga för att det ska fungera att jobba 50-50 timmar i veckan också som jag brukar. Speciellt som att det just nu är den ytterst förhatliga novembermånaden.

Men på det stora hela känns det som att jag har ramarna på plats med akupunkturen och "bara" behöver plugga lite extra för att klara skrivningen. Men man vet ju inte var hjärnan spelar en för spratt när jag väl sitter där och skriver den 8:e. Jag vet att förra gången jag skrev tenta så var tiden snålt tilltagen om det nu inte är jag som skriver extremt sakta.


17 dagar kvar!

Dessutom så är det extremt mycket på jobbet nu, vilket ställer till det en del eftersom hästarna kan ge mig lite oplanerade ledigheter med kort varsel. Senast nu i veckan då jag ville ha Etoiles tänder kollade inför nästa start.
Hon startade nämligen förra torsdagen i ett stenhårt gäng i Eskilstuna och hamnade för första gången i karriären i fältet. Det skötte hon jättebra, men när kusken ville styra på och gå till anfall ville hon inte gå ut/om. När det kom hästar bakifrån blev hon jättepigg i stället. Fördelen var att hon fick ett snällt lopp, men jag är övertygad om att hon varit längre fram om hon hade gjort som kusken beordrade. Ändå gick hon den näst snabbaste tid som någon av mina hästar presterat på distansen med autostart redan nu! Jag är verkligen jättenöjd med tanke på att hon börjat tävla med tanke på att jag bara förberett henne så lätt. Tanken med det var att hon inte skulle vara så taggad att hon inte hann ta till sig intrycken, de första starterna i livet är rätt så känsliga grejer när det rör sig om en häst med rädsla som ett av problemområden.
Jag läste bloggen för ett år sen för att få lite perspektiv i går, då ser jag ju vad som hänt- vi körde jobb i 40-tempo och hon studsade i protest när hon blev upprörd. Då var hon alltså som en ung tvååring i en stor fyraårings kropp!


Så de här veckorna blir det bara att plugga och så faktiskt åka till Örebro och tävla nästa söndag.

Sen kommer jag faktiskt att vara långledig över Jul och Nyår, det kommer att bli underbart skönt!

Eventuellt kommer jag att åka runt lite och behandla också men det beror lite på bokningar. Dalarna och Småland har blivit sorgligt nonchalerade under det här senaste halvåret!

söndag 2 november 2014

Hon bara levererar!

Jag är så stolt över Etoile, hon gör bara så rätt hela tiden! Och på vilket sätt hon gör det sen!

Med tanke på att hon köptes som ett stort frågetecken för två år sedan med ett bakben som avlastades så pass att hon spårade med det mitt på centrumlinjen under kroppen och dessutom hade bockat i kval som tvååring och kommit lös så har vi gjort en otrolig resa. Att arbeta upp kroppen har varit en resa i sig, för ett år sedan sprang hon 600 meter i 30-tempo, sen orkade hon inte längre. Förra sommaren var hon så stressad av andra hästar på banan att hon började flämta 400 meter innan hon fick möte. Som tur är så tar hon de mesta andra aktiviteter som händer på en travbana med lugn och när den riktiga vändningen kom i slutet av april så har det bara gått spikrakt uppåt. Hon har blivit för rädd en gång under sommaren men det var i en så extrem situation så den behöver hon inte utsättas för om man vet om att den är kritisk (jag vet inte ens om jag råkat ut för den någonsin innan trots alla mil jag kört på banan).

I måndags var ju en hel tävlingsdag utan Moa men som jag förväntat mig så tog hon det hela med upphöjt lugn. Men stora skillnaden var kanske när vi lastade ur, för innan när det varit tävlingsdag så var hon lite uppspelt och nu följde hon mig till stallet som hon brukar. Det kan ju så klart spela in att hon var på en stallbacke hon sett ett antal gånger innan :)



Jag blev minst sagt tagen på sängen när ATG Live-folket tog sikte på mig när jag hämtat nummerbrickan, det har aldrig hänt mig innan att jag blivit intervjuad före ett lopp som ligger utanför V5 om ens då :)  Ringa brukar en del däremot göra i bland. Jag inser att jag måste ha sett helt förvirrad ut men jag kom inte på om jag skulle kolla på intervjuaren eller på kameran så det blev som det blev. Jag grämer mig lite över att jag inte fann mig nog för att svara att att jag faktiskt bytt kusk på grund av att den förra drog utomlands.
Att vi gjorde foderbyte direkt efter förra starten är inget som är lönt att nämna i såna sammanhang för det fattar inte spelarna ändå.

Jag är så himla nöjd över hur hon uppträder på banan nu, det hade ju verkligen kunnat gå hur som helst, hade jag haft otur hade jag ju haft en häst som bara kunde tävla i miljöer där hon känner igen sig men hon går från klarhet till klarhet.
Spår två på tillägg är ju inte bästa utgångsläget och om det inte var så att det passade bra i tiden och att jag ser den här tiden som lärtid för henne så hade jag förmodligen aldrig anmält till det. Men det var lättare att matcha vidare utifrån start denna vecka så jag valde ju att göra så.
Loppet blev i princip en repris av det förra med en placering i kön i andraspår där alla försvann ner på innerspår så att dödens blev ledigt. Den här gången provades det inte för ledning utan hon fick gå på fram till utvändigt ledaren som hon sedan fullständigt manglade sönder.
Hon såg lite vilsen ut när hon kom först utan press och såg vad jag tyckte lite mör ut när hon blev omsprungen i början av upploppet, men hon stretade emot bra och blev tvåa!!!

Verkligen inte dåligt att lyckas få till 4-1-2 på de tre starter som varit hennes lärtid nu och dessutom gå 16,9 på 2160 i sin tredje start! Jag är så otroligt stolt över henne :)

Nu finns det inte jättemycket lopp att välja på för henne även om utbudet så klart ökat i och med att hon tjänat pengar och fått bra med startpoäng, men det som ser bäst ut är ett lopp på lunchen på Eskilstuna den 13:e. Det är bilstart så det blir ytterligare en ny grej för henne, men självklart kommer jag att åka ut och visa henne startbilen på Mantorp innan jag anmäler. Men jag tror det är en formalitet, maskiner är inte läskiga, Och då får vi ju förhoppningsvis möjlighet att köra anloppet tillsammans med andra hästar.

De andra då? Moa var faktiskt framhalt, hon hade ont i vänster knä så hon är behandlad och är förhoppningsvis igång snart igen. Boppan är verkligen vårt otursbarn, hon står på förnyad boxvila för hon har en hovbensfraktur i höger fram! Positivt ändå är att det ser ut som om bakbenet har läkt bra men det blev ju inte bra med ytterligare ett halvårs konvalescens. Men hon växer och är glad så det är ju tur det. Tänk om hon hade blivit deppig också av all husarrest!

Resten av veckan har jag jobbat och pluggat lite så tiden har verkligen runnit iväg. Men jag har lyckats att ta tag i att bergvärmen inte funkar riktigt som den ska, ner till +5 är det nemas problemas, men efter det så slutar den att pumpa ut värme i elementen. Leverantören har felanmält till grossisten men de verkar extremt ovilliga att lägga upp ett ärende hos Nibe för efter två påstötningar från min leverantör och en utskällning från mig så hade de ändå inte fått till någon order när leverantören för fjärde gången kontaktade dem. Servicegraden hos det företaget verkar en smula tveksam kan jag tycka.
Jag är måttligt imponerad av att det blir 16 grader inomhus när temperaturen sjunker, speciellt om jag ska ha kunder på bänken.







onsdag 22 oktober 2014

Fort, fort, fort

Det rullar fortfarande så fort att jag knappt hinner uppdatera bloggen, något jag blev medveten om häromdagen när jag var tvungen att beställa en veterinärtid till Boppan som nu när hon börjat gå i lite större hagen fick in en sten i strålfåran och efter det gått och haltat från och till vad vi tycker för länge nu.
Så klart hade jag lyckats lägga veckopusslet så effektivt att jag fick styra om halva veckan, jag närmar mig slutet på akupunkturutbildningen så till nästa kurstillfälle ska ett exjobb på tre hästar vara inlämnat. Två av dem är långt framskridna men den sista hittade jag inte förrän i går! Men det löser jag för jag hittade den "sista" hästen i går. Dessutom faller den väl in i mina önskemål om typ av häst.
Då menar jag inte ras eller så utan mitt mål har varit att hitta tre hästar med helt olika typer av problem för att få ett så brett spektra som möjligt.
Muskulärt har jag sett att en kombo med akupunktur och massage kan ge fantastiska resultat men under examensjobbet måste jag så klart lämna massagen därhän.

Det är otroligt spännande att gå den här vägen och bli medveten om att det finns lite mer än det jag ser och kan ta på. Att det funkar är jag själv ett levande exempel på, jag tror mina arbetskamrater börjar bli vanan vid att jag springer runt med en nål i handen eller två i nacken då och då ;)

Åter till veterinärbesöket då, när jag ändå ska åka så tar jag självklart med Moa också och gör ett böjprov på henne. Hon är ju ändå åtta år och om det skulle visa sig vara en led så är det nog lika bra att låta henne sluta träna. Min plan är ändå ett "nostalgi-föl" efter henne och sen får man hoppas att den blir något mindre sprattlig än modern då eftersom hon alltid slår sig ;)

Sen har vi ju stallets stjärna också (förlåt Dino, du heter ju också Star) som ska ut och träna på att tävla trav igen! Hon känns inte riktigt precis som vanligt men om det beror på att hon håller på att bli starkare eller svagare är jag inte människa att bestämma. i träningsfarter är hon superfin så jag tror att det är det förstnämnda.
En del tycker nog att jag är lite knasig som anmäler henne på tillägg när jag har startpoäng så att jag kan anmäla till "vad som helst" men det ligger bättre i tiden än loppet veckan efter och jag tror inte direkt att hon sprang slut på sig förra starten med tanke på hur hon såg ut.
Det känns fruktansvärt skönt att hon har en bra grundplåt med startpoäng när hon kommer lite uppåt i klasserna nu. Jag kräver inga stordåd av henne för hon håller fortfarande på  att lära sig och jag vet att hon utvecklas i sin egen takt.

Jag får titta lite framåt också för nu håller jag på att bromsa ner massageverksamheten inför att prioritera studier inför tentan i december. Och med en starthäst (ev 2 st) och studier är det viktigt att jag hinner med. Starthästen känns ju nog så viktig att hon ska få den bästa service hon kan få!